Ger sociala medier riktiga vänner?

Ger sociala medier riktiga vänner? Det kommer att visa sig för mig. Tack vare Twitter kommer jag att åka på två event på vårvintern. Något jag aldrig skulle gjort utan de sociala medierna.

Först kommer jag att åka på Vinterminglet i Stockholm som är tänkt att vara ett inspirerande mingel i vintermörkret, med möjlighet att knyta nya kontakter och fylla på med entreprenörskraft. Det kommer flera föreläsare som kreativt och snabbt kommit igång med verksamheter.

Sedan skall jag åka till Göteborg på Webcoast, vilket kanske är ännu mer spännande. Det är en så kallad unconference där man innehållet mer eller mindre bestäms på plats. Det ända som finns är ett tomt rutnät på en väg, ett tomt schema där deltagarna fyller på med vad de vill diskutera. Det kommer deltagare som vill berätta om något de kan, eller något de gjort, likaväl som att man kan sätta upp en lapp om ett ämne man vill diskutera. Den här formen känns mycket spännande, och det skall bli intressant att prova. Speciellt som jag vet att det kommer att komma många kreativa personer.

I Halmstad kommer vi dessutom ha en Tweeup-afterwork den 10:e februari, där Halmstad-twittrare kommer träffas någonstans. Tror och hoppas på nya bekantskaper. Människor med olika bakgrund, yrken och på det sättet berikar mitt liv.

Tweetup-lunch i Halmstad hösten 2010.

Så att sociala medier som Facebook och Twitter bara är ett sätt för exhibitionister att få mer utrymme är fel. Det är bara ytterligare ett sätt för människor att samtal med varandra, och ökar möjligheten att träffa folk man aldrig skulle få utbyte med annars.

På fotokurs med Patrik

Idag har jag tillbringat dagen i Halmstad, för en fotokurs med naturfotografen Patrik Leonardsson. Ingen lätt uppgift för Patrik, med tanke på blandningen i gruppen.

Det var IOGT-NTO som bjöd in till en fotokurs, som ett led i projektet Det nya medlemsskapet. Min förhoppning var att få träffa lite medlemmar i ett åldersspann kring min egen ålder, men det kom flest äldre. Desstuom var det väldigt blandad grundkunskap om foto, och kanske lite olika hunger på att få lära sig mer. Det gjorde att det var lite svårt för Patrik att hitta rätt nivå när han skulle gå in mer i detalj på fototekniker.

Hursomhelst, Patrik gjorde det bra och det var riktigt kul att få hör mer om landskapsfotografering. Han är en av runt 200 medlemmar i föreningen Naturfotograferna. Han visade ett bildspel med blandade bilder från hans böcker, som alla handlar om Halland på ett eller annat sätt. Han gav stor insikt i hur envis man måste vara för att ta en bra bild, och de räcker inte med att springa ut en timme och tro att man kommer tillbaka med massor av bra bilder. Nä, han fick mig att inse att det krävs planering, god kännedom om platserna man skall fotografer och en hel del tur. Å andra sidan skall man inte gå över ån efter vatten, utan genom att lära känna sina omgivningar kan man utnyttja kunskapen om när ljuset faller rätt på ett motiv och passa på att ta bilden när ljuset är det rätta.

Det som var mest intressant var att få veta lite om hur bilderna i bildspelet var tagna, och vilka tekniker han använt. Både vid själva fotograferandet och vad han gjorde för efterbehandlingar. Det var verkligen många fantastiska bilder, där flera var tagna med mycket, mycket långa exponeringstider.

Efter föreläsningen på Muraregatan i Halmstad begav vi oss ut till Leonardssons hemtrakter ute vid Möllegårds naturreservat. Där visade han oss lite hur kemeran kan påverka bilden. Dessutom fick vi ett litet uppdrag att själva fotografera bilder under temat ”Vinter”. Här är några av bilderna jag tog.