Publik med fokus på Radio Hallands nyheter

Jag hade förmånen att få delta som en av sju personer i ett publiksamtal om nyhetssändningarna i Radio Halland. Det blev en intressant diskussion, som kunde hållit på länge.

Radio Halland gick ut med att de sökte publik i åldern 30-50 år för att diskutera hur nyhetssändningarna i lokalradion kan utvecklas. Jag nappade och tillsammans med sex andra personer, tre andra män och tre kvinnor, som träffades i Radio Hallands lokaler vid Lilla torg i Halmstad.

Jag vet inte vad jag hade för förväntningar, men jag var nyfiken på hur man ser på sociala medier i koppling till nyheterna. Både för att tipsa om nyheter, se det som en källa och möjlighet att söka information och möjligheten för mig att dela med mig av nyheterna till andra. Nu ligger Sveriges Radio långt fram med sin tankeverksamhet i det här området och blir säkert pushade från centralt håll.

Journalistik 3.0

En sak som vi inte hann diskutera, och som i sanningens namn inte passade in, var hur man tänker sig de sociala medierna som journalistiskt verktyg. Sveriges Radio pratar själva om Journalistik 3.0 i Medieormen ömsar skinn, där vi som medborgare kan vara med och påverka. Jag har själv haft förmånen att lyssna till SRs VD Mats Svegfors och vice VD Cilla Benkö på Vinterminglet. Jag tror att man är på tårna på nyhetsredaktionen hos Radio Halland. Jag tror inte på att vi skall få något liknande som affären mellan kommunchefen i Katrineholm och Katrineholmskurriren (se En ny demokrati och ny journalistik och Jag vill också ha en kommunchef som Mattias), eller Paul Ronge och Södermanlands Nyheter.

Riktigt duktig samtalsledare

Nåväl, det var inte därför vi hade kommit till publiksamtalet. Det var för att få prata om nyheterna i lokalradion. Samtalet leddes av Patric Ljunggren, programchef, och gjorde det på ett lysande sätt. Han höll ihop diskussionen och såg till att den fokuserade på nyheterna och var en stor del till att diskussionen blev så bra som det blev. Vi fick berätta kort om oss själva, och och lite om hur vi brukar lyssna på nyheterna. Det var förberett tre klipp från nyhetssändningar; en komplett 07:30-sändning, ett klipp av en granskande nyhet och sist en diskussion mellan programledarna i Smakstart och nyhetsuppläsaren om vad den kommande nyhetssändningen skulle innehålla.

Jag kan tycka att diskussionen lite för ofta kom att handla om nyhetsuppläsaren, snarare än upplägget och innehållet av nyheterna. Själv drar jag slutsatsen att jag vill ha varierade sändningar, lite längre inslag och växla vilka som är med mellan de olika tillfällena. Jag lyssnar gärna på en länge lokal sändning vid några tillfällen under dagen. Själv kommenterade jag det här med att man ständigt i media måste berätta vem som gör vad (läs också mitt gästinlägg på Uppsnappat.nu). Känns nästan viktigare än innehållet ibland.

Och nu väder

Vidare så fick jag chansen att nämna att jag saknar en liten ljudillustration innan det att vädret presenteras i nyhetssändningen. Vi var ganska överens om att den lokala förankringen i nyheterna är viktiga, men var går gränsen? Länsgränsen, eller en bit utanför? Förtroendet för journalisterna på Radio Halland var stort, även om vissa efterlyste mer ansträngningar att vara nyanserade och försöka hitta fler infallsvinklar i reportagen.

Nya kanaler

Jag fick berätta om en morgon i höstas när jag var på väg till jobbet. Utanför Asige, ett liten by på landet, stod polisbilar med blåsljus på. Jag skickade ett Twitter meddelande till Hallandsekot  (@HallandsekotP4) och bara någon minut senare fick svar från Hallands Nyheters Twitter-konto (@HallandsNyheter). En timme senare fick jag besked via ett DM (privatmeddelande på Twitter) att det varit ett inbrott i en däckfirma.  Jag använde historien för att illustrera hur viktigt det är att nyhetsredaktionen gör sig lättillgängliga, även via nya kommunikationssätt. Jag hoppas man bevakar sitt Twitter-konto mer aktivt, hashtaggar nyheter man skickar ut på Twitter vid exempelvis vid granskningar eller andra nyheter som har ett tema.

Agda måste lära sig nytt

Det fanns visa protester att Agda, 71, inte kan använda sig av dator. Kanske inte, men det skall inte hindra de som vill att kunna få fördjupad information på webben. Dessutom måste man omfamna ny teknik och inte bara se det som ett hinder, även om man är 71. Skall Agda ta häst och vagn också när hon transporterar sig, för att bilen är ny och krånglig teknik?

Jag hoppas på att snart få se Hallandsekot på Facebook också, så att jag får in det i mitt flöde, och kan dela med mig av intressanta lokala nyheter till andra. Då kommer fler att bädda in ljudklipp i sina egna bloggar, och kommentera det ur sina egna utgångspunkter och synsätt. Sveriges Radio har redan idag bra stöd för att bädda in klipp på bloggar. Det ger också möjlighet för nyhetsredaktionen att få hjälp åsikter och fördjupningar.

Det är public service! Ge oss tillgång till det som produceras i public service för att själva förädla  informationen.

En rundvandring på stationen

Kvällen avslutades med en rundvandring i radiostationen med kanalchefen Tomas Gustafsson som guide. Under rundvandringen pratade vi mer om programmen, musikutbudet, radiopersonligheterna och vi han nog med att tala om vad vi tyckte var bra och lite vad vi saknade i några av de övriga programmen.

När det gäller musikutbudet tycker jag det är ganska blandat. Själv kan jag sakna ett temaprogram som Yuppie (spelade bara 80-talsmusik). Skulle gärna se program som hade musik teman på olika sätt.

Ett program vi alla uppskattade och berömde var P4 Puls. Det nya aktualitetsprogrammet som startats det här året. Helt klart är lyssnar medverkan en viktig del i det vinnande konceptet, men också att det på ett bra sätt ger fördjupning i det lokala nyheterna.

Ge oss en ny smak på starten

Nästa program som behöver putsas på är Smakstart. Idag känns det mest som en jobbig transportsträcka till förmiddagen. Någon nämnde Tengby och när han ringde sin pappa för att få råd. Jag tycker att morgonprogrammet skulle ta inspiration från Morgonpasset under Tomas Tengbys ledning. Hoppas kan man…

Sammafattningsvis kan man säga att de gör att bra jobb med att göra Radio Halland till min public service kanal, genom att lyssna på oss som bor här.

Hur tycker du att Radio Hallands nyhetssändningar är?

När smickrade du någon senast?

Visst är det härligt att få lite smicker. Lite uppskattning. Lite mer än en klapp på axeln. Är du redo för att dela ut lite smicker via nätet?

Jag gillar idén med Flattr, en knapp på webbsidor som jag kan klicka för att ge ett litet ekonomiskt bidrag till de som producerar bra innehåll. Flattr-knappen är lite ”tyngre” än Facebooks Gilla-knapp enligt mig, eftersom det i Flattr ligger lite pengar bakom.

Facebook-knappen har sin plats. Med den kan jag lätt dela sidor som jag vill att andra skall läsa. Sidorna behöver inte allt vara bra, utan kan tvärtom vara sidor där jag inte delar åsikterna men vill att andra skall läsa och reagera. Flattr-knappen är ett bevis på att sidan är så bra att jag kan tänka mig att ge ett litet bidrag.

Hur fungerar Flattr?

Flattr är min lilla fest. Jag har en peng som jag varje månadsslut delar jämt fördelat över alla klick jag gjort. Som ett stort tårtkalas, där alla jag personer vars sidor jag klickat kan komma och ta en bit för varje klick jag givit dem.

Hur stor tårtan är bestämmer jag själv, genom att varje månad sätt in en summa på mitt Flattr-konto, exempelvis genom PayPal.  Idag är den minsta månadsinsatsen €2. Givetvis tar Flattr en liten administrationskostnad, men det arbetar för att få ned den andelen. Enligt en del går det att få ihop nästan en månadslön via Flattr, om man har bra innehåll.

Det är lätt att själv lägga en Flattr-knapp på exempelvis en WordPress-installation och andra system. Ännu lättare är det att starta ett Flattr-konto, och visa din verkliga uppskattning för bra innehåll på nätet.

Är detta ett nytt sätt att betala för innehåll på nätet? Tja, det är väl vi som användare som bestämmer det.

Om det fungerar? Jag har fått några klick på min blogg, och det har kommit in några få Euro. Inte mycket, men å andra sidan läses inte min blogg av så många, mitt innehåll håller en begränsad standard men framför allt är det alldeles för få som har ett Flattr-konto (än).

Har du?

Det behöver inte vara svårt att återvinna

Här om dagen skrev min vän Hans Carlsson en öppen anteckning på sin Facebook-sida om hur irriterad man kan bli på att återvinna plast. Jag håller med honom.

Så här skrev Hans:

Varför måste returnerad plast (till Sandladan, ”tippen”) brännas?

Sopsorterar ni? Jag tycker att det ska man göra. Ingen gång i hela jordens historia har en ras tagit så mycket av biosfären i anspråk. Jag försöker t o m lägga mina klippta naglar i kompostspannen. Lite som en påminnelse om vart vi ska sen också…

Men nu till själva saken: Försöker ni också trycka in hela plastpåsar fyllda med plastförpackningar eller metallskrot i de ynka-pytte-ytte hålen i returbehållarna? DET ÄR FÅ GÅNGER I LIVET JAG BLIR SÅ J**LA HELIGT FÖRBANNAD!!! Ja, jag vet varför de är så små. Men – vilken unge vill in och rota i metall eller plastskroten? Och ja, jag vet att om man tar varje liten grej för sig så får man in alla till slut. Men orka… Känner mig ägd. 😉 Men jag sopsorterar ändå. Slänger man plasten i Sandladan (”tippen”) så bränns den. Onödigt! Här skulle jag vilja se en förbättring!

Visst känner vi igen oss? I alla fall vi som bor i Falkenbergs kommun. Stå där och försöka trycka in en påsen som inte går att få in, eller stå och lasta in plastbit för plastbit. Blåser det bara lite kan man lita på att det flyger iväg saker.

Nä, om vi önskar en hög grad av återvinning krävs det att det är lätt, annars struntar alla utom sådana som jag och Hans att återvinna.

Påskhelgen så befinner jag mig hos min farmor i Västerviks kommun, och där har de gjort det enkelt. Man kan, om man så önskar, ha fyra sopkärl. Och då kan man slänga det mesta, ett kärl för hushållssopor, ett för tidspapper/förpackningar, ett för metall/plast och slutligen ett för ofärgat glas/färgat glas. Detta hemma. Du tar alltså dina plastförpackningar och stoppar i en tunna. Hemma, som sedan kommer och töms av en sopbil enligt ett schema. Hushållssopor varannan vecka, ungefär var fjärde vecka plast/metall/papper och lite mer sällan glas.

Dessutom behöver inte kommunen ha folk som städar vid återvinningsstationerna, där det oftast ser skräpigt och tråkigt ut.

Det behöver inte vara svårare än så här!

 

 

Hur högt skall jag hoppa?

I höstas fick jag möjligheten att lyssna till Manuel Knight, en lysande föreläsare som talar om organisationer och laganda. Idag ser jag lite annorlunda på föreläsningen jämfört med då.

Knight har en bakgrund som soldat i US Marines Special Forces. Lyssna gärna på hans berättelse som han berättade i Sveriges Radios Sommar.

Han var en mycket bra talare. jag lyssnade nog till vad han hade att säga. Det jag tog till mig mest var när han talade om kultur. Hur kultur är det som sitter i väggarna i ett företag. Hur viktigt det är att ledning och chefers agerande skapar kulturen och vad som skall sitta i väggarna i sitt företag. Kommer man alltid lite sent till ett möte så gör man det till mötesdisciplinen på företaget exempelvis.

Det jag inte kunde hålla med om är att anställda skall fråga hur högt de skall hoppa.

Manuel menar att när man ombeds att hoppa skall man fråga hur högt. det kräver mycket innan ett företag får det förtroende från en anställd. Det är en sak att vara soldat, där man har ett tydligt varför, en passion, att försvara sitt land som man tror på och tycker gör rätt. I ett sådant sammanhang är det det naturligt inte ifrågasätta varför och vad man skall göra. Där kommer ett uppdrag, och du kommer att utföra det utan att tveka. Du litar på att din ledning har gjort rätt bedömningar, så det är bara att skrida till verket.

I ett företag har troligen inte samma tydliga varför. Det är en utmaning att få den anställde att få samma övertygelse för ett varför som ledningen själv har. Lyckas de kommer de ha anställda som ger sig i kast med arbetet på samma sätt som soldaterna i US Marines.

Jag tror Knight skulle vinna på att fundera kring Johan Langes (@JohanLange) LUCK-koncept., för likheterna är många, och det jag saknade i hans dragning är hur viktigt det är för ledningen att förmedla ett bra varför. En passion.

Hur kan det skilja på olika varför?

Jag har skrivit lite om Simon Sineks gyllene cirkel, där han säger att man skall utgå från ett varför snarare än ett vad när man arbeta med passion som driv kraft, men kan det vara skillnad mellan varför?

Läs gärna mitt inlägg Passionen är ett varför från ledningen, men är det så lätt? Här är tre videor med Simon Sinek som är lite mer fylligt än den video från TED-talk som jag la upp i Varför gör du det du gör?, där han ställer lite frågor i den stil som jag diskuterat med vänner och kollegor. Titta gärna på filmerna och kommentera gärna sedan de frågor jag lagt upp här under.

Det sägs att Apple  lyckas övertyga med sitt varför, men försöker inte många datorföretag göra samma sak, samma varför?

Eller South West airline som hade sina varför  ”cheap, simple, fun”, där andra försökte kopiera det och misslyckades. Enligt Sinek för att det inte var deras övertygelse,eller äkta varför. Hur skall jag vet att jag talar till äkta varför, för visst hör vi ofta en massa varför?

Sedan måste man alltid komma fram till ett ”vad”, för på något sätt måste man tjäna pengar som företagare. Det går inte att enbart se till ett varför.  Hur ser ni på balansen mellan varför, hur och vad?

Jag har många gånger hört att enda drivkraften att äga och driva måste vara vinsten. Vad säger ni om det? Kan man tjäna pengar på att arbeta väldigt hårt för ett varför man tro på, eller blir man bara en ”idealist”?

Jag önskar höra era åsikter, och ber er lämna kommentarer så jag får fundera utifrån era åsikter.

Dags att läsa sig mer om bokstaven K

Jag följer med stort intresse Johan Langes (@JohanLange) arbete med sitt LUCK-Koncept, och har insett att K:et är något jag måste lära mig mer om.

K:et i LUCK står för kognition, alltså mer om hur hjärnan fungerar. På Wikipedia står det bland annat så här:

Inom området kognition ryms studier av hjärnans olika funktioner såsom uppmärksamhet, minne, inlärning, medvetande, språk samt beslutsfattande och problemlösning.

Johan bjöd på ett lästips, och jag beställde Den lärande hjärnan av Torkel Klingberg från Bokus. Redan dagen efter hade den kommit! Där kan vi snacka som bra kundservice och en bra e-shopping upplevelse.

Nu har jag börjat läsa om hjärnans utveckling i hopp om att bättre kunna förstå hur vi påverkas av vår omgivning. Förståelse för K är givet för att kunna få C att fungera. C:et som i LUCK-konceptet står för coachning. Enligt Simon Sinek är det intressant att tala till den del av gärnan som bestämmer varför vi känner som vi gör. Inte till den del av hjärnan som logiskt kan komma fram till ett beslut baserat på en rad fakta, som jag försökte förklara på något sätt i Passionen är ett varför från ledningen.

Idag firar vi vår årsdag

Idag firar Hanna och jag vår årsdag. Eller snarare våra årsdagar, för vi har flera händelser som infaller den 19:e april.

Det var den 19:e april 1991 som Hanna och jag blev tillsammans på en UNF-kurs som hölls på Kuggavik. alltså 20 år sedan. Jösses vad tiden går!

Tre år senare återkom vi till Kuggavik och förlovade oss (1994). På 10-årdagen 2001 gifte vi oss i Gunnarps kyrka.

Idag har vi alltså varit tillsammans i 20 år, varit förlovade i 17 år och gifta i 10 år.

Är väl värt att fira?

Passionen är ett varför från ledningen

Tycker bilden blir allt mer klar. Med ett varför som beskriver din passion att utföra ett dagsverke kommer engagemang och lust att göra sitt bästa för att nå målet. Resultatet är tillfredsställelse och troligen ekonomisk vinst.

Det är Johan Lange (@JohanLange), med sitt LUCK-koncept, som fått mig att försöka förstå hur man kan skapa en miljö för att lyckas, och hur man som ledare kan verka för att skapa sådana förutsättningar. Jag blir inspirerad av läsning,video och andra exempel som presenteras för mig.

Helt klart är Simon Sinek’s tankar en grund. Inte bara när han säger att värdegrunden för ett företag måste vara verb. Något som kan utföras och uppnås, och inte ett substantiv som bara är namn på något . Där finns en stor sanning när han beskriver sin gyllene cirkel och  Varför-Hur-Vad-metod.

Varför-Hur-Vad-metoden

Den här metoden bygger på att man skapar engagemang ur varför man gör saker. Då finns det flera möjligheter på hur saker skall göras för att att sedan uppnå vad man önskar. Inifrån och ut.

Vad händer om man vänder på pilens riktning?

Tänk dig att du jobbar som konstruktör, och du förväntas producera konstruktionsdetaljer till en maskin av något slag. Du vet vad du skall göra, och du vet hur du skall göra det med de verktygen du förfogar. Frågan är varför ledningen för företaget vill att du skall göra det? Är svaret för att företaget skall tjäna pengar har du väldigt svårt att dela ägarens passion. du kommer inte dela hans drivkraft. Den kommer inte förändra din värld. Inte ens om du får bonus.

Det är oftast tre saker som nämns för projekt som inte lyckas: inte tillräckligt med pengar, inte rätt folk på rätt plats och svag marknad.

Kan ledningen berätta att den maskin de vill att du skall rita kommer revolutionera branschen den används i kommer saker att hända. Säger ledningen att vi vill verkligen skapa en maskin som ger möjlighet att bättre sätt utföra sin uppgift utan att påverka miljön. Maskinen ska nästan vara en del av naturen, så att det inte syns att den inte varit där. Har ledningen den passionen, och förmågan att dela med sig av passionen till dig som konstruktör, kommer du brinna för det du gör. Du skall, ta mig sjutton, skapa en maskin som är bättre än alla andra. Du, tillsammans med dina kollegor, har möjlighet att skapa en maskin så att miljöstörningarna blir så små som möjligt.

Hur ni skall göra? Givetvis måste ni tänka annorlunda och göra något som ingen gjort. Passionen inom företaget kommer ge utrymme för innovationer. Brinner ni för uppgifter löser ni inte uppgiften med vanliga verktyg. För nu vill ni förändra världen. Det är det ledningen har övertygat er om. Ni ges spelrum, för ledningen vill också bygga den där maskinen.

Vad ni skall göra är uppenbart! Ni skall göra den där nya maskinen som alla önska att de hade när de arbetar i sin bransch. En maskin som fungerar ur miljöns synvinkel. Det känns helt självklart när man ser det på det här sättet. Kunderna kommer vara imponerade av vad ni skapat, och alla kunder som delar er passion kommer vilja ha er maskin. Det även om den är lite dyrare, för det betyder något att välja den produkt ni skapat. Ni delar grundvärdena om varför denna maskin finns, och varför den är bättre än konkurrenternas.

Jag förstår om folk inte känner sig kreativa när de får till uppgift att bygga en maskin, med givna verktyg. Jag förstår att det är svårt att vara innovativ när målet är att ägarna skall tjäna mer pengar.  Jag förstår att man slutar och letar upp något annat att göra, där passionen till att förändra välden till det bättre på något sätt blir drivkraften.

Det kommer ge resultat. För alla vill använda den där prylen som ger en bättre värld. Som utvecklar oss att bli bättre. Som gör att just jag har gjort att världen blir en bättre plats att leva på för mina vänner. För alla andra på vår jord.

Då kräver det att ledningen genuint tror att det som görs i företaget bidrar till en sådan förändring. Inte en efterkonstruktion där man försöker hitta argument som kan leda till en bättre värld. Det måste komma långt inifrån ledningen. Annars kommer de inte att få medarbetarnas passion.

Varför gör du det du gör på ditt arbete idag? Varför vill din ledning att ni skall syssla med detta?

Nu skall jag bara förstå hur jag skall dela med mig av mina passioner, så jag och mina kollegor kan känna samma driv.

Varför gör du det du gör?

I Johan Langes (@JohanLange) dragning på Webcoast tipsade han om en föreläsning från TED. Jag tittade på den videon, och sedan ett par till som jag tycker att du skall ta dig tid att se.

Det är spännande att höra andra prata om drivkrafter och passion. Många ledare på olika platser i samhället borde utmana sig själv och börja  tänka annorlunda.

Du kan titta, pausa, spola tillbaka och lyssna igen. Du kan till och med titta på en del , stoppa och fortsätta vid ett senare tillfälle. Det jag kan lova dig är att du kommer börja tänka annorlunda.

[Varför nykterist?] Mycket kunskap att bära

Många kurser har det blivit inom nykterhetsrörselsen, både om det ena och andra ämnet. Kunskap som jag gärna bär med mig.

Först och främst tänker nog de som står utanför nykterhetsrörelsen att utbildningarna handlar om alkoholpolitik, men det är många ämnen som av handlats i studiecirklar och kurser som jag har haft möjlighet att delta på.

Kommer bland annat ihåg en studiecirkel om te som vi hade. Tänk att det finns så mycket att lära om te. Skulle nog gärna repetera den cirkeln igen, provsmaka olika teer, lära mer om japanska te-ritualer och läsa om hur kyrkan smugglade te i England.

Självklart har det varit många intressanta radioutbildningar också, och där var det väldigt intressant med reportageteknik. Hur ställer man rätt frågor? Hur skapar man ett intresse och fångar kvar lyssnaren vid radioapparaten.

Flera kurser tog upp opionsbildning, om hur budskap kan föras fram. Idag skulle den utbildning se totalt annorlunda ut, även om grunderna är samma. Eftersom jag inte har jättebra insyn i rörelsen idag är jag ganska nyfiken på vad tas upp på en sådan utbildning idag.

Jag minns ett föredrag av Peter Axelsson på en distriktstyrelsesamling om hur man skall hålla ordning på sitt skrivbord. Tänker ofta på den den när jag försöker få koll på min inkorg för e-posten, men når inte ända fram.

Det som kanske gett mest har varit olika former av ledarutbildningar. Där är det samma sak som gäller, för det handlar om att få varje individ uppmärksammad och ta tillvara på dennes goda egenskaper. Alla kurser i mötesteknik har varit ovärderliga. Där handlar det ofta om att kunna föra en nyanserad diskussion, låta alla komma till tals, argumentera och slutligen destillera en debatt till någon eller några tydliga att-satser som leder till aktion i form av någon slags att-göra-lista.

Sedan har varje kongressförhandling, distriktstyrelsemöte och föreningsstyrelsearbetet varit en nyttig skola också. Tror att de som väljer att engagera sig i olika styrelser i unga år får en bra utbildning.

Sammantaget har nykterhetsrörelsen gett mig massor av kunskap att bära.