Ideas are nothing. Doing is everything!

 

Rubriken är en bra sammanfattning av mitt #SSWC.  För de fyra dagarna på Tjärö i Blekinge skärgård hade en härlig fokus på att försöka göra världen lite bättre.

Fåren betar vid SSWC 2011Jag lånade rubriken av Erik Wagner (@erik_wagner) som skrev det på sin Facebook sida någon dag efter #SSWC. En person som förövrigt var en av de trevligaste att få träffa där. Hans hjärta för folkrörelsen och det ideella arbetet är beundransvärt. Det smittar av sig, och låter mig komma ihåg allt viktigt arbete man gjort inom nykterhetsrörelsen. Erik väcker också suget att ta upp den tråden och fortsätta.

Vad är då #SSWC? En knytkonferens, där deltagarna bjuder på sin kunskap. Emanuel Karlsten (@EmanuelKarlsten) beskriver det så bra i Kunskap skapas bäst genom att delas.

Själv fick jag tillsammans flera andra en trevlig resa under Stellan Löfvings ledning (@stellan) till Tjärö. Väl där satte jag upp tältet i regn tillsammans med Anne-Lie Lokko (@lokkomotion) och Åse Lundblad (@aselundblad). Fast till sista natten blev jag ensam i tältet… :/ Det berodde på att Åse vann en sängplats, och Anne-Lie blev erbjuden en säng eftersom en deltagare tvingats att åka hem tidigare.

Gridden på SSWC 2011Folkbildning

På fredagen startade sessionerna. Där var det ämnen som förutbestämts av en omröstning på nätet innan. Ämnena man kunde rösta på hade alla som ville föreslagit.

Själv valde jag på fredagen

Lördagens schema, eller gridd, öppnades på fredagen klockan 12:00, massor av intressanta ämnen sattes upp. Av alla dessa valde jag:

Det var så mycket jag missade, men som tur är så har Jan Viderén (@videren) samlat alla blogginlägg, video- och ljudupptagningar på en sida. Jag tänker gotta mig och titta på flera av sessionerna jag missade.

Men vänta nu… Folk betalar pengar för att åka till en ö och tälta. Varför skall man göra det när alla ändå delar med sig?

sswc kvällshängJo, för det är så fantastiskt att få vara på ön med så många godhjärtade människor. De vill förändra världen till det bättre. Deras verktyg är internet. Vissa har kallats twitterelit, eller att de bara fokuserar på att bygga personliga varumärken, men där håller jag inte med. De som var med på ön är personer som är förebilder och använder nätet för att ”be honest and do good shit” som Joakim Jardenberg (@jocke) brukar säga.

Det blev många trevliga samtal mellan sessioner, under maten och på kvällarna. Helt fantastiskt att möta människor som är genuint intresserade av varandra.

Dödsklippan på Tjärö under SSWC 2011Den första kvällen kom det lite regn, men sedan var det fint väder. Några hoppade för Dödsklippan, (Inte jag dock. Det var ju kallt i vattnet!) eller bara satt och pratade i solen med nya och gamla vänner. Tidigt på morgnarna passade jag på att ta de två geocacharna som fanns på ön, så jag fick se stora delar av den fina ön.

Avslutningskvällen hade också en gästtalare likt de föregående två åren. I år Kinga Sanden (@kingasanden) som höll ett tal som gick rakt in.  Sammanfattat mycket kort är det dags att sluta prata om sociala medier och verkligen använda det som ett verktyg att förbättra världen. Titta på hennes fantastiska tal (6:30 in)!

 

Slåtter i Sundhult (2011)

Det har varit en bedrövlig sommar när det gäller slåttern. Inte lätt att bärga hö till de tre hästarna som bor hos oss. Det har varit regnigt och blött mest hela tiden.

Sundhult Hökörning 2011När vi kör hö här, måste det vara uppehåll i ett antal dagar så gräset hinner att torka efter att det är slaget. Det finns flera sätt att fixa foder. Du har säkert sätt de vita ensilagebollarna ute på fälten, där gräset konserverats. Där är det inte lika kritisk med vädret, även om det skall torka en del (men inte för mycket).

Första filmen visar hur man slår gräset. Vi använder vår gamla Volvo 320, med en gammal rotorslåtter. Det är en disk som slungar ut 4 knivar per rotor som skär av gräset.

När gräset är slaget sprider man ut det med hjälp av en hövändare. Vi har två stycken vändare, en rotorvändare och en sidvändare. Rotorvändare är den som är med på filmen, och sidvändaren är som räffsor som räfsar från höger till vänster. Den använder vi oftast när vi stränglägger höet.

Först sprids alltså gräset ut. Sedan vänder man gräset så att alla grässtrån torkar ordentligt. Detta får göras minst en gång per dag under torktiden.

När gräset torkat till hö strängläggs det alltså. Höet läggs då ihop till tjockare strängar, som sedan kan plockas upp av pressen. Pressen packar ihop höet, och när det är lagom mycket knyts två snören runt balen. Fantastiskt att man med en mekanskkonstruktion fixar att göra knutar på snöret, och skära av den.
Balen kommer sedan ut på en balbana, och vidare till balvagnen. Där i har vi en person som packar balarna, så vikt fördelningen blir  bra och att mycket ryms i varje lass.
I ladan lastar vi sedan av balarna för hand.

När höet ligger på höskullen kör vi med skulltorken, som blåser luft genom höet för att det skall torka. Speciellt viktigt när vi har så korta torkperioder på våra åkrar som i år. Är inte gräset torrt börjar det förmultna och den processen är varm. Mycket varm, vilket inte är så lyckat i torrt hö.

Är det något ni undrar över om hökörningen så fråga i kommentarsfältet nedan så svarar vi.

Är ditt företag kvar i Sovjettiden?

Häromdagen skrev jag ett inlägg om boken Jävla skitsystem. Anledningen att jag kom i kontakt med boken var Disruptive Change, som livesände en föreläsning med Jonas Söderström.

Disruptive Change var i år en dag i Maj , där en rad intressanta föreläsare samlats. En av dessa var just Jonas Söderström, och hans föreläsning Stora företag är kvar i Sovjettiden  finns inspelad och kan ses på Disruptive Medias webb. Den handlar inte direkt om boken, utan snarare sånt som Jonas inte fick plats med i boken. Ändå väl värd att se.

Är det du som bygger Jävla skitsystem?

Twitter är intressant. Helt plötsligt noterar man något i sitt flöde som kan vara värt att ta reda på mer om. Precis så var det när jag såg något om en bok som hette Jävla skitsystem av Jonas Söderström (@jonas_blind_hen). Jag nyttjade den kommunala servicen och låna den via vår bokbuss.

Alla som beställer och bygger system borde läsa den!

Boken handlar alltså om den digitala arbetsmiljön. Om hur dåliga system ökar stressen på en arbetsplats. Det handlar inte bara om ett system, utan av kombinationer av system dessutom. Antalet exempel på (dåliga) system i boken känns nästan oändliga. Med system i detta fall menas något/några program med ett användargränssnitt. Användargränssnitt är föresten ett ord som Jonas ifrågasätter:

”Borde inte skärmen snarare vara en bro till funktionerna där inne i datorn? Och vad är det man skurit av egentligen?”

Boken är uppdelad i ett par block. Först beskrivs varför användarna känner sig stressade, den andra hur kontrollen skall återtas och den sista om vad man kan göra nu.

För mig som arbetar på ett företag där vi bygger system med gränssnitt mot användare tycker jag boken är lysande. Den påvisar hur viktigt det är att lägga fokus på effekterna av funktionerna som man placerar i ett system, än tvärtom (funktioner som ger effekter, kanske oönskade, för användaren). Redan i början av boken kände jag att denna måste jag rekommendera att mina arbetskamrater skall läsa, för att vi skall bli ännu bättre och skapa ännu bättre värde för våra slutanvändare.

I många steg tangerar den LUCK-konceptet, med öppenhet och ständig dialog för att skapa ett verkligt värde för den sist i värdekedjan. I ledarskapet gäller det att se till att den som utför ett arbete skall ha de bästa förutsättningarna. Personen som verkligen vet vad som går att påverka situationen är den som utför arbetet, i detta fall användaren.

Söderström har också en webbplats för boken där den digitala arbetsmiljön finns i fokus.

Är det så att du står i begrepp att köpa in ett system, eller ännu bättre arbetar med att skapa system ska du läsa denna. Inte bör, utan ska. I alla fall om du vill skapa ett system för dina användare, där värdet verkligen är att systemet skall ge effektiviseringar och vara ett stöd. Inte bli ett stressmoment och extra merarbete.

 

Tillsammans med vänner för LUCK

Johan Lange (@JohanLange) som skrivit boken LUCK – koncept för hållbart ledarskap bjöd intresserade till restaurangen Tillsammans i Halmstad sista dagen i juli. Han berättade om om konceptet, och såg till att spela in det så du kan få ta del av det.

En härlig eftermiddag i solen i sommarstaden Halmstad träffades vi ett gäng på Tillsammans. Där på kajen till Nissan under väldigt god mat och dryck berättade Johan bakgrunden till hur LUCK-konceptet kommit till, och vad det innebär. Efter dragningen satt vi kvar och diskuterade ledarskap från olika infallsvinklar, hur det ser ut i olika organisationer och berättade om egna erfarenheter av gott och dåligt ledarskap.

Kort sagt en fantastisk eftermiddag och kväll.

Och du har tur! Eftersom Lange såg till att ha sitt Bambuser-kit (Iphone, Glif, Joby Gorillapod och Azden trådlös mygga)  med sig kan du få ta del av känslan vi hade på serveringen, och inte minst få bakgrunden från författaren själv. Det är uppdelat på tre filmer, eftersom vi serverades mat och dryck under tiden.

Ta och sätt dig med god mat dryck och lyssna själv på vad LUCK är.

Del 1

Del 2

Del 3