Jag har tagit en tugga av det förbjudna äpplet

Erkänner. Jag har gjort det. Tagit en tugga av det förbjudna äpplet som Steve Jobs odlat i sitt paradis. Många har talat om den goda frukten, alltid lagom mogen när man vill äta den. Kan det verkligen vara så bra?

Vad innebär nu detta då? Jo, jag har köpt oss ett antal Apple produkter den här veckan. Vi skaffade en Macbook Pro till Sobra|tankar för att gör det ännu lättare att direktsända över nätet. Jag och Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) skall se till att det finns ett paket som är simpelt att rigga så att föreningar lätt kan använda sig av den nya tekniken som erbjuds.

Snabbt övertygad

Macbook Air - Magic MouseJag fick till uppgift att köra igång datorn, och det gick lätt. Under fyra vardagskvällar använde jag den datorn och det fungerade riktigt bra. Jag hade sett Pierre Anderssons (@pierrea) Macbook är när han var på knytkonferensen. Jag bestämde mig för att beställa en, men avvaktade tills dess att Tim Cook höll Apples keynote en oktobertisdag. Eftersom inga presenterades för Macbook Air, MBA, så la jag en beställning.  Tyvärr var det så att Steve Jobs fick ge upp för cancern bara dagen efter.
Jag förstår de som pratar väl om Apple. Den är gjord för att passa för ett visst  användande. Den passar nog inte alla, men för mig är den perfekt. Datorn är en Macbook Air  med 11,6″ skärm (1366×768 pixlar), Intel core i7 processor på 1,7 GHz, 4 GB internminne, 128 SSD som hårddisk (inga rörliga delar).  De är små saker som ger det där lilla extra som:

  • Upplyst tangentbord (så skönt i mörkret framför tv:n)
  • Magnetsikt anslutning av ström (skulle någon snubbla på sladden lossnar den utan att datorn åker i golvet)
  • Stryplatta med multitouch (det är så lätt att med ett, två eller tre fingrar styra datorn)

Sedan är den riktigt, riktigt tunn. Se bara på videon här hur tunn den är! Det är sann ingenjörskonst. Exempelvis finna ingen anslutning för nätverkskabeln, för en RJ45-kontakt är alldeles för hög!

Fler Apple-produkter

Magic MouseTill datorn inköptes också en blåtandsmus, Magic Mouse. En mus som är helt slät och har multitouchyta på, så man gör gester med fingarna på musen ungefär på samma sätt som på styrplattan. Musen har en stor knapp.

Visst, det är en del att lära om, med ny tangentbordslayout, kort kommandon och annorlunda gränssnitt, men det går riktigt fort att hitt ovh vänja sig vid det, nya.

Apple TV G2En tredje Apple-pryl har det också blivit. En Apple TV generation 2, ATV2, som är en mediaspelare. Det billigaste stället i Sverige var i Torup och Fyndbörsen, som ligger på vägen till arbetet. Storleken är ca 10×10 cm och 2 cm hög. Den är byggd för att fungera speciellt bra tillsammans med iPod/iPhone/iPad vilket vi inte har i det här huset. iTunes är huvudskalig mediabiblioteket för enheten, vilket inte passar oss, för vi har inte handlat därifrån. Man kan hyra film, spela musik och annat från sina enheter.

Annars var dt bara att plugga in. Enheten har en HDMI-anslutning, optiskt ljudutgång. Bara att koppla in strömmen och köra igång. ATV2 styrs med den lilla fjärrkontrollen som följer med.

Jag önskade att kunna spela bland annat SVT-play, så jag gjorde en jailbreak, vilket är att hacka den. Sedan installerade jag mjukvaran XBMC som finns i en speciell version för ATV2.Apple TV G2 med XBMC När detta skulle göras blev man påmind om att OSx bygger på Unix, för jag anslöt med terminalfönster och ssh för att fixa XBMC-installationen. Det hela gör att det dyker upp en ny meny, XBMC, som gör att man kan starta XBMC på ATV2.

Det öppnar andra möjligheter att strömma musik och film från andra enheter på vårt nätverk. Dessutom kan vi spela SVT-play, om bara nätet vill fungera. Apple TV G2 med XMBC och SVT-play

Jag har inte försökt att få igång de andra play-kanalerna, men vad jag förstår skall det gå att få igång ett par till av dem. SVT-play var väldigt läät, abara installera ett plugin via det grafiska gränssnittet.

Vi har en ganska dålig uppkoppling via Net1 som gör att det hackar. Nu skall vi se över abonnemanget  eftersom bindningstiden går ut nu till årskiftet. Vi får se vad vi skall hitta på då (3G eller rent av 4G?).

Jag tog en tugga av den förbjudna frukten, och tror jag har fastnat för smaken…

Kan Gilla! ger fler som gillar?

Tanken med Gilla! – dela engagemang, passion och idéer via sociala medier är att låta idéburna organisationer förstå hur sociala medier fungerar och kan användas.  Den har lite blandad karaktär mellan praktiskt handbok och ren faktabok. Frågan är om den når sitt mål?

Författaren bakom boken är Brit Stakston (@britstakston), mediestrategen som också skrivit Politik 2.0, och är bokförlaget Idealistas första bok (kan köpas från exempelvis Bokus). Det märks att detta är en bok som hon verkligen ville skriva. Den förra boken fick för stort fokus på personer och politik, och inte hur sociala medier kan fungera som ett verktyg i en demokratisk process. Efter att ha följt Brit så vet jag att hon har ett hjärta som brinner för samhällsförbättring, och det är en tydlig röd tråd i boken. Det är egentligen inte sociala medier som är det viktiga. Det är dialogen för att skapa ett bättre samhälle. Att den dialogen sker via sociala medier är egentligen lika naturligt som att använda telefon eller e-post påpekar hon om och om igen.

Flera böcker i en

Boken är uppdelad i tre huvuddelar, med efterföljande samtalspunkter av Erik Wagner (@erik_wagner). Det jag kände efter att ha läst ut boken var att jag skulle vilja kunna fördela delarna olika beroende på vem jag vill skall läsa den. För den passar en ganska bred målgrupp, allt från de som redan bestämt sig för att använda sociala medier, och vill veta hur det skall gå till praktiskt, till de som undrar vad katten skall social medier skall vara bra för.

Den sistnämnda gruppen tycker jag nästan skall börja med att läsa sista delen, för att känna lite på hur de ligger till i Stakstons fyrfältare. Vad den innebär får ni läsa i boken, men den förklarar begrepp som digitala/analoga värderingar och digitala vanor och positionerar mognaden för att agera digitalt.

För övrigt innehåller boken flera pedagogiska illustrationer som förstärker och gör innehållet tydligare. Riktigt bra bilder att ha i minnet när man funderar kring sociala medier för idéburna organisationer.

Handgripliga tips

För den som väl bestämt sig för att använda sociala medier i sin organisation finns i den andra delen en rad olika handgripliga tips för de olika tjänster som finns tillgängliga.

Många bra tips, men den kan kännas lite övergripande i vissa delar. Jag kan tänka mig att man kompletterar den delen med fler praktiska exempel för att förstå hur det fungerar, och läser man boken i studiecirkel form kan jag tänka mig att någon kompletterar med en praktisk del där man undersöker hur de olika verktygen ser ut och fungerar praktiskt.

Hur engageras personer via sociala medier?

Den första delen är nog avsedd för den som tror att sociala medier är något man bör använda sig av. Jag ser en skillnad mot stycken i den sista delen, som mer förklarar varför vissa (du?) inte ser nyttan med att dela med sig av det mesta till alla på nätet.

Wagner ställer  i samtalspunkterna efter första delen frågan: ”Vad skulle ett begrepp som ’Föreningsarbete 2.0’ kunna innebära för er del?” Svaret är det föreningen som har, men det skulle vara kul att höra svaren före och efter att den inledande delen lästs.

En tanke att ha med sig när man läser bokens första del hämtar jag från samtalsavsnittet från del 2, där Erik Wagner skriver:

Jag har ofta stört mig på  att en del medlemmars första kontakt med föreningen är en fråga huruvida de vill sitta i en styrelse eller inte.

Det är en viktig fundering att ha med sig genom hela boken. Stakston talar om Engagemangspyramiden, med sex olika nivåer av engagemang, och där ligger nyckeln till varför sociala medier är viktigt för medlemmar. Det måste vara tillåtet att vara mer eller mindre passiv, men sociala medier, rätt använt, kommer göra att de som tidigare endast var passiva nu kan klättra i pyrmaiden och bli en mycket viktig del av organisationen. Det handlar om:

Sociala medier möjliggör helt enkelt att få in sitt engagemang i livspusslet.

Boken är starten på folkrörelsens återkomst

Boken är den handbok som de idéburna organisationerna väntat på, där de som inte riktigt har förstått sig på hur de kan använda sociala medier får svar. Brit ger berättar varför folkrörelser skall använda sociala medier, och det får mig att se parallellerna till när människor organiserade sig i olika föreningar i början av 1900-talet. Det viktiga då, som nu, är folkbildningen för att öka kunskapen hos så många individer som möjligt. Med den nyvunna kunskapen valde man att tillsammans (i allt från arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen till idrottsrörelsen) bygga ett bättre samhälle, som är den välfärd vi lever i idag. Man hade ett delade ansvaret och gjorde sin lilla del för att förbättra för den stora massan.

Att gilla på Facebook är ingen stor insats kan det tyckas, men det är ett ställningstagande som bygger på de värderingar du har. Det kan starta en diskussion om hur du och dina vänner vill förbättra det samhälle vi lever i. Det är det gillandet som den idéburna vårda och bygga en relation av.

Jag tror att svaret till rubriken på den här recensionen är: Ja! Boken svarar på hur din organisation skall förvalta det där gillande-klicket som någon gör.

Vet du det?

 

Bilden på Erik Wagner och Brit Stakston är tagen av Charlotte Naversten (@naversten) med hjälp av den sociala bilddeleningstjänsten Instagram.
 

Andra recensioner av Gilla!