Kategoriarkiv: Odla

Se den: Jorden är en levande organism

Den här filmen är värd var enda sekund av din tid. Ta dig 12 minuter och lär dig mer om vad som händer i jorden som din mat kommer ifrån.


Det är det här vi vill uppnå med det vi gör i Sundhult och inom Solskensfarmarna,

Det är för att ge matjorden bästa förutsättningarna att få rötterna från växterna att nå långt, långt ner i jorden som vi vill ha höns gående på våra marker. Tillsammans med betande djur ger det ett naturligt och ekologiskt gödsel som ger växter som kan ta upp mer näringsämnen och mineraler ur jorden den lever i.

Just nu är vi på jakt efter en djupkultivator för att se om den kan fungera för att luckra jorden på djupet och samtidigt behålla ytan för gräset så väl det går. Det betyder bättre möjlighet att lagra vatten och bli mindre känslig för torra perioder och bättre inlagring av kol.

Det är dags att skifta fokus på att titta på växterna och koncentrera sig på att mata jorden. Då kommer växterna att trivas.

Resultatet är växter som kräver mindre vatten från ytan och blir mer näringsrika.

Är detta vår skattkarta?

Den onlinekurs vi går ger oss nya tankar och gör att vi ser på gården och dess möjligheter på ett nytt sätt.

Frågan är om kartan över gården är en skattkarta om vi tänker om och planerar rätt?

Titta bakåt för att se framåt

Kursen gör att vi ser på våra marker på ett nytt sätt, Trots att vi brukar väldigt små bitar jämfört många moderna lantbruk så finns det möjligheter att göra något riktigt bra. Speciellt om vi hämtar inspiration från de som brukat markerna en gång tiden. På den tiden hade man flera olika djur som samverkade för att få ett bättre utbyte, från såväl djuren som från odlingar. I skogsbygden användandet av markerna har under många år gått ut på att hålla markerna öppna i stället för vad de faktiskt kan ge oss i utbyte.

Planera, mäta och räkna

Med de kunskaper som kursen gett oss får vi börja planera hur vi kan använda och förändra bitarna på ett nytt regenerativt sätt för låta ekologiska system vara en viktig del. Vi får mäta längder, arealer och räkna vilka djur som kan passa in och hur många de kan tänkas bli. Allt behöver in i kalkylark för att se att tänkta investeringar och kostnader kan täckas av vad djur och mark kan ge oss.

Dessutom att vi får en rimlig lön för det arbete som krävs för att få hela verksamheten att snurra.

Frågan är alltså om vi kan hitta de dolda skatterna när vi tittar på kartan över de öppna markerna i Sundhult.

Vad tror du?

Salatins tre E:n

Joel Salatin höll ett intressant föredrag hösten 2018 som är mycket intressant att lyssna till.

I den diskuterar han tre E:n; ethos, ekologi, elegans. Han utvecklar dessa tre E:n och förklara varför vi behöver göra annorlunda.

Han förklarar tydligt varför vi behöver kor och andra djur, inte minst som en del i att minska CO₂ genom att får ner den i marken med hjälpa av de ekologiska systemen.

Han förklarar varför BNP är ett uselt mått att mäta och varför vi skall leta fler icke-tekniska lösningar för problem.

Han förklarar varför vi skall samarbeta för att det är ett smartare nyttjande av resurser och få ekonomisk behållning av det. Framförallt genom lokala lösningar.

Helt klart en föreläsning värd att lyssna på.

Suger upp kunskap som en växt som får mycket näring

Jag (Christian) är en person som är nyfiken och gärna vill lära mig en hel del innan jag påstår att jag kan något. När vi nu är delägare till en djurbesättning genom Solskensfarmarna kände jag att jag måste lära mig mer det. Jag och Hanna har i många år pratat om att utveckla Sundhult med djur, och eftersom hon gått naturbruksgymnasium så är det hon som drivit den delen av gården.

Nu är det dags att för mig att skaffa så mycket kunskap att vi kan ta bra beslut tillsammans. Det har gjort att vi hoppat på en spännande onlinekurs.

I slutet på 2018 har jag läst och tittat videoklipp om olika metoder och det är ett par saker som fångat mitt intresse.

Alan Savorys metod för att restaurera landskap

Det som ganska snabbt dyker upp på radarn är Alan Savory och hans TED-talk där han visar att betande djur kan få marken att växa bättre. Det är till och med så att områden som omvandlats till öken åter kan få gräs genom betande djur och genom att efterlikna deras naturliga beteende. Det ekologiska kretsloppet börjar då arbeta för att återställa markerna genom att bygga upp jorden.

Frågan är hur det är möjligt att få mer gräs om du har fler djur som betar marken, borde det inte vara tvärtom? Alan ger svar.

Joe Salatin har en spännande multifarm

En annan person som blippar in är Joe Salatin och hans Polyface farm i USA. Genom att ha flera olika djurslag som samverkar bygger de upp jorden.

Hans lantbruk är plöjningsfritt, vilket minskar utsläpp av exempelvis CO2, eftersom kol läcker ut i atmosfären varje gång som jorden vänds upp och blottas av plogen. Genom att bruka på det här sättet, med betande djur, binds mer kol efterhand som jorden ökar sin mullhalt.

”Permakultur” är ett ord som dyker upp ofta

Ett ord som dyker upp i många texter är ”permakultur”, och riktigt vad som läggs i det ordet och brukningsmetoden är svårt att få grepp på. Speciellt om jag tar steget från köksträdgård till att titta på en hel gård. Någonstans pratas det om att använda växter som är fleråriga, men hur och vilka?

Många frågor behöver svar

Som du förstår har det blivit många nya frågor som jag vill ha svar på. Det låter väldigt bra när jag läser texter och tittar på videoklipp, men jag har lite svårt att få en samlad bild. Dessutom är det utländska exempel, och hur fungerar metoderna i kalla Sverige?

Jag hittade snart till Ridgedale Permaculture, en gård som engelsmannen Richard Perkins byggt upp i värmländska Ämtervik med de här metoderna. Han har också skrivit en bok om hur de startat upp sin verksamhet på gården.

En bok med goda recensioner

Jag tittade på om det vore intressant att köpa och läsa boken ”Make small farms work”. Läser jag recensionerna för boken hittar jag bland annat Alan Savorys namn:

“Industrial chemical agriculture, producing twenty times as much dead eroding soil as food needed every year, is the most destructive industry of mankind – more so than fossil fuels or any mining.

Developing a new biologically-based, and holistically managed, regenerative agriculture is imperative if civilization as we know it is to survive.  I heartily recommend Richard Perkins’ book for all socially conscious new and old farmers.”
 
Allan Savory. President, Savory Institute & Chairman, Africa Center for Holistic Management


Bland citaten hittar jag också ett från Fjällbetes Jörgen Andersson som jag tycker är riktigt bra:

”Richard and Yohanna are an invasive species in Sweden; threatening to destroy our traditional culture of hopelessness. This book may seem harmless, full of sweet pictures and practical advice for small farms, but it is actually spreading revolutionary seeds that jeopardise agribusiness and the alienation between people and nature.  

Romantic dreamers have been advocating rural livelihoods before, whilst struggling to make a living off the land. Ridgedale Permaculture seem to actually know what they are up to.

These folks are walking the talk of Holistic Management, enabling them to manoeuvre within complexity without losing sight of what they really want to achieve. So, good people, if you are standing up for your rights as victims of your circumstances, stay away from these people, and this book.”
 
Jörgen Andersson (Fjällbete) Nordic Savory Hub

Visst blir du sugen på att läsa boken?

Jag tycker i och för sig att det är lättare att ta till mig saker när jag kan lyssna på personer som berättar och delar med sig av sin kunskap, och som tur är kunde jag få det här också.

Det slutade med kurs hemma framför tv:n

Richard Perkins håller onlinekurs

Richard Perkins har gjort en onlinekurs som du läser i din egna takt. Den kostar en del pengar och jag tvekade länge om innehållet håller god nivå så att pengarna inte bara kastades i sjön. Till slut slog jag till och fick med mig Hanna framför tv:n för att lyssna på vad vad Richard har att säga.

Kursen har tretton moduler

Kursen är uppdelad i tretton moduler, eller kapitel:

  1. Kontext & introduktion
  2. Skapa en holistisk kontext
  3. Kartor och landskap
  4. Keyline design
  5. Vattensystem
  6. Träd & buskar
  7. Bygga infrastruktur, staket och stängsel
  8. Betande slaktkycklingar
  9. Ägg från grönbeteshöns
  10. Gräs och bete
  11. Grönsaksträdgård utan att gräva
  12. Föda jorden
  13. Gårdsekonomi, marknadsföring och planering

Vi har precis börjar på kapitel 6, och hittills har det varit mycket inspirerande, informativt och lärorikt. Vi vill hela tiden framåt för att få en bättre helhetssyn på allt.

Blandat med föreläsningar, fältstudier och litteratur

Kursen innehåller alla delar. Richard har spelat in matnyttiga föreläsningar som blir teoripass. Till detta lägger han till blanda annat fältvandringar på sin egen gård . Vi har följa med på en 2,5 timma lång rundvandring. Väldigt intressant att få se hur det ser ut på en plats där konceptet körts från en ”vanlig” gård till den vision som teoripassen förmedlar.

Till detta skall vi parallellt arbeta med att skapa underlag för vår egna gård. Det ingår pass i kursen om hur vi kan använda verktyg som Google Earth för att rita kartor som endel i att bygga vårt underlag.

Vi bjuds även på en hel del tips om fördjupningar i videoklipp, olika texter och böcker.

Vi vill köra igång nu!

Det är så inspirerande att vi vill köra igång meddetsamma. Vi har redan nu massor av idéer om vad vi kan göra, och en hel del förslag på hur vi skall lösa det. Det här gäller för Solskensfarmarna, men framförallt hur vi kan utveckla vår egna gård, Sundhult.

Vad binder mest kol – träd eller gräs?

I vår resa att inspireras och lära mer om hur vi kan producera mat som är smart för miljö och klimat har vi tittat ännu mer på hur vi kan minska utsläpp av olika växthusgaser, bland annat CO₂.

En fråga som dyker upp, är det bäst att vi har skog eller gräs på markerna för att binda kolet från koldioxiden?

Här har jag fått många aha-upplevelser och lärt mig att det finns mycket mer än vad ögat ser. Jag låter Tony Lovell förklara det för dig.

tony Lovell, Sustainable landmanagement från Fixing the future 2018 i Barcelona

Visst är det fantastiskt! Tänk att 90% av gräset finns under markytan där vi inte ser det. Där, djupt nere, pågår ett samspel mellan mikrober & svampar och det myllrar av liv.

Som Lovell säger i klippet beror mycket på hur vi människor brukar marken och hur vi har vår djurhållning. Genom att göra det på rätt sätt binder gräs väldigt mycket kol.

Många gånger pratas det om att skogen binder mycket kol, och det är sant. Det är lätt att säga mycket med anledning av ögat lätt kan se stora träd. Det är svårare att se det där 90% av gräset som finns under jordytan på en gräsbeväxt yta som brukats på rätt sätt.

Låt Joel Salatin berätta mer om gräs och solenergi

Joel Slatin – Cows, carbon & climate från TedX Charlottesville 2016

Joel Salatin är känd för hur han på Polyface farm i amerikanska mellanvästern i Virginia fått gården att producera väldigt bra just genom sättet hur han använder gräset. I klippet ovan berättar han pedagogiskt om hur boskap med rätt brukade marker är klimatsmart, om vi använder gräset på rätt sätt.

Blir det träd eller gräs?

Det är väl som vanligt inte en fråga om svart eller vitt. Här i skogsbygden har vi våra små hagar med träd, och kompletterar vi det med en vall som binder kol har vi en bra helhet med biologisk mångfald.

Äntligen får Sundhult vårt fokus igen!

Nu börjar det lugna ner sig med fiberarbetet för oss i Sundhult. I tre, fyra år har arbetet med fiberföreningen Byafiber tagit rätt mycket tid för oss. Nu kan vi äntligen få mer fokus på att utveckla gården, vilket var tanken när jag sa upp mig för fyra år sedan.

Under tiden som det varit mycket med fibern har vi också startat Solskensfarmarna och Viktors affärshus som upptagit i princip resten av tiden utanför Byafiber. Därför är det extra skönt nu att få mer tid att göra det där vi pratat om under så många år.

Vi är med i Solskensfarmarna

Sloskensfarmarna - solskensfarmarna.seSolskensfarmarna är ett gårdssamarbete mellan ett antal gårdar i Kärnebygd rote. Tillsammans äger vi en besättning av highland cattle. Genom att vi själva är med i hela processen kan vi göra det på vårt sätt.

Solskensfarmarna - Highlandcattle på höstbeteVårt sätt är att samspela så mycket vi kan med naturen. Hitta de rätta kretsloppen så att vi kan ha öppna landskap, djur som har det bra och som efter förädling ger oss tillräckligt så att vi får våra verksamheter att gå runt och att vi på gårdarna i bygden kan leva på det.

Solskensfarmarna är huvudfokus även för Sundhult

Solskensfarmarna - Highland cattle i vinterhageI Sundhult har vi under lång tid haft kor på sommarkollo, alltså djur från andra gårdar. De senaste åren från Wapnö gård i Halmstad. Riktigt trevliga djur och ett riktigt bra samarbete. I och med att vi är med i Solskensfarmarna vill vi ha de egna djuren på våra marker, vilket innebär den del skillnad.

Det startar redan nu, med att vi kommer ha sex små kvigor på våra marker under vintern. Det betyder att vi måste se till att vi kan fodra dem på ett smidigt sätt, att de har vatten även de dagar det är många minus ute och att stängslen håller de små djuren inne.

Hanna och Christian bor i Sundhult - Gården i Falkenbergs inlandOmställningsresan har börjat, och du har kunnat läsa om hur vi försöker klara oss på mer självhushållning, att vi gör grön el med solceller och kör elbil. Den delen har jag och Hanna fått vara ute och berätta för andra om under rubriken ”Lev mer hållbart”.

Just självhushållningen är i många stycken en resa bakåt i tiden och att lära oss av hur man gjorde förr i tiden. Med det mer industriella lantbruket som växt fram under 1900-talet har vi nog glömt bort en hel del i effektivitetsivern.  Det kan handla om vad vi odlar på våra marker, hur vi odlar och hur vi fördelar och förvarar vår mat.

Du kommer få veta vad vi gör och varför

Som vi skrev vill vi ha en djurhållning som samspelar med de ekologiska systemen, som är klimatsmart och bra för miljön. Vi vill att naturen skall vara i balans och utnyttja dess kraft att ge liv. Det är en resa för oss och vi tänkte att du skulle få hänga med på den och lära dig mer hur du kan välja rätt mat till din tallrik.

Vår förhoppning är alltså att förutom solceller, elbilar och självhushållning nu berätta mer om lantbruket vi har i Sundhult.

 

Torkad squash

Squash måste vara den gröda som är allra säkrast att odla om man vill bli garanterad stor skörd. När vi ätit oss mätta på falsk ostkaka, grillad squash, pastasås och köttfärsfylld squash och dessutom frusit in tillräckligt för vinterns ostkakor så är det läge att börja torka.

Vi använder en mandolin för att skiva den tunt, men det går också bra med en rejäl osthyvel. Lägg sen skivorna på bakplåtspapper på plåtar och torka i varmluftsugn över natten.

Den torkade squashen används till vinterns alla grytor och röror genom att smulas direkt ner i grytan eller pannan.

Ny taktik för årets tomattunnel

Det är nu tredje året som odlar i våra armeringstunnlar, och
eftersom växterna flyttar runt efter växtföljden är vi nu inne på den tredje tunneln som får hysa tomater. Förra året växte här gurka och squash.

Ett problem med att gödsla med hästgödsel är att det inte bara är gott om näring i gödseln utan även ogräsfrön. Det blir särskilt mycket frön eftersom vi

utfodrar med hö som fått gå i blom. Detta är visserligen utmärkt för mångfalden och insekterna men det frestar på tålamodet att behöva kämpa med ogräset.

I år testar vi därför en ny taktik, det återstår att se om det blir en fullträff. Efter att ha grävt igenom bäddarna och gödslat så la vi ut svettslang som fördelar vattnet till plantorna. Över slangen har vi sedan täckt med kartonger som är tänkta att hålla tillbaka ogräset och samtidigt hålla jorden fuktig.

Kartonger har vi i överflöd från Viktors affärshus, då vi hämtar Solskensfarmarnas vacuumförpackade och frysta naturbeteskött från Öströö fårfarms slakteri i dessa.

Tomatplantorna har vi satt i skarvarna från kartongsidorna genom att bara vika undan ett hörn. För säkerhets skull har vi spridit ut järnfosfat under kartongerna för att inte skapa en barnkammare för sniglar och snäckor. Även snörena är återbruk, det är balasnören från höbalarna som vi binder ihop och sedan knyter fast i armeringsnäten.

Nu håller vi tummarna för att kartongtaktiken fungerar!

 

I år vill vi ha mer bönor!

När de första bönskidorna är klara att äta är det fest i Sundhult. För ett par år sen var vaxbönor den enda böna vi odlade men sen vi satte upp armeringstunnlarna så har vi upptäckt flera nya favoriter. Det gångna året var verkligen inget bra år för bönor, med den kalla och korta sommaren höll det på att inte bli några alls.

Böntunneln 2017

Tre år på raken har vi haft fyra olika sorters störbönor som får slingra sig uppför den nio meter långa armeringstunneln. Innanför har vi odlat låga olika sorters buskbönor.  Generellt kan vi konstatera att i vår växtzon, som ligger på gränsen mellan 3 och 4, så går det inte ta för givet att det går att få bönor mogna varje år. De sorter där skidorna äts så fick vi visserligen en skörd, men ungefär hälften mot vad vi vant oss vid. Resten hann inte bli färdiga före första frosten. Torkbönorna var inte i närheten av att bli klara, men som tur är har vi tillgång till gott om klimatsmart animaliskt protein i form av viltkött och naturbeteskött från våra egna highland cattle.

Störvaxböna – Neckargold eko

Bra grobarhet i år men den kalla sommaren gjorde att alla blommor inte hann utvecklas. Funderar på att testa en annan sort då den gärna kunde få ge lite större skörd även under en varm sommar. Klart säkrare att odla än buskvarianten som misslyckats ett antal år. Vaxböna är mycket populärt här hos oss så vi vill få en stor skörd så det räcker vintern igenom.

Störpurpurböna – Blauhilde eko

Bra grobarhet som vanligt. Fantastiskt vacker böna som tyvärr förlorar sin purpurfärg när den kokas. God smak som påminner mer om vaxböna än grön böna. Lägre skörd än vanligt i år, men vi hoppas på många fler kommande odlingsår.

Blomsterböna – Enorma eko

En storfavorit som är ett måste att odla! Nära 100% grobarhet, växer snabbt, blommar vackert och ger enorma bönorskidor med fantastiskt smak, Det går att använda själva bönorna också, men vi föredrar att använda skidorna innan bönorna mognat. Skidorna kan utan problem bli 25 cm långa utan att bli trådiga. Vi fyller frysen med skurna, förvällda bönskidor och frossar vintern igenom. Dock får det nog bli ett längre bönupphåll i år eftersom det var många blommor kvar när första frosten kom.

Störbrytböna – Cobra eko

En grön brytböna som gick från dålig grobarhet föregående år till rent usel 2017. Har inte heller gett särskilt hög skörd så i år får det antingen bli fler meter av favoriterna, eller så provar vi någon annan grön böna.

Torkspritböna – Borlotto Lingua di Fuoco Nano eko

Gav god skörd 2016, men hann inte mogna i år. Själva plantorna blev dock högre och kraftigare än tidigare och hade lika god grobarhet som tidigare år. Vacker böna när den väl mognat.

Torkspritböna – Yin Yang

Fick några Yin Yang-bönor av en vän för några år sen och har sen dess försökt öka mängden. Det verkar dock gått troll i denna odling; Efter att åtminstone lyckats fördubbla antalet bönor under 2016 så blev det ingen skörd alls i år.  Trots de vackra bönorna blir det nog ingen Yin Yang i tunneln i år.

 

Kåltunneln dukade under för snön

Nu i juletid äts det en hel del kål i Halland och Sundhult är inget
undantag. Förutom den obligatoriska långkålen och rödkålen på julbordet vill vi även ha brysselkål till revbenspjällen på juldagen. Det är dock ingen självklarhet att det finns något att skörda till jul, 2016 hann vi knappt passera juldagarna förrän rådjuren kom och länsade kåltunneln och i år kom det snö i mitten av december som ställde till det.

Insektsnät istället för gardiner

Det är nu snart tre år sedan vi satte upp våra armeringstunnlar och en av de största anledningarna var att få en enklare odling av just kål. Det första två åren använde vi gardinen LILL från IKEA som kålnät men efter att de vittrat sönder alltför snabbt i solen så beställde vi istället Rantai insektsnät från Lindbloms Frö förra året. Detta visade sig vara bra investering. Nätet har stängt ute skadeinsekterna och det har inte gått sönder. En annan fördel har varit att det inte alls skapat samma vindfång som gjorde att kåtunneln missformades av blåsten första året då vi lät LILL-gardinerna ligga kvar över vintern.

Snön blev ett problem

Stärkta av att blåsten inte längre verkade vara ett problem under vintern så lät vi nätet ligga kvar över tunneln för att skydda kålen från rådjuren. Det visades sig vara ett misstag. Den 10 december föll 15 cm tung snö medan vi var iväg på tomtepromenad och det blev för mycket för armeringstunneln som kollapsade under tyngden. För att inte rådjuren skulle äta upp kålen fick nätet ligga kvar. Under de närmsta två veckorna föll det mer snö och temperaturen pendlade lite upp och ner vilket gjorde att mycket av grönkålen ruttnade under den kompakta snön. Svartkålen däremot klarade sig fint och som tur är fungerar den utmärkt att göra långkål på.

Det tål att tänkas på hur vi ska göra nästa vinter för att skydda både tunnel och kål från rådjur och snö. Det ska nog inte vara några problem att räta ut armeringsnäten så att tunneln kan husera gurkor nästa år, enligt växtföljden vi använder.

Resultat från vår kålodling 2017

Grönkål – Dwarf Green Curled

För lite näring i slutet av året gav små grönkålstånd. Ruttnade under snön.

Svartkål – Nero di Toscana

Svartkålen har trivts under den relativt kalla sommaren. Stora fina plantor som har hållit sig fina under höst och vinter. Räddaren av julen då grönkålen svek. Stor skörd gjorde att vi kunde sälja en del under hösten och ändå ha gott om det fortfarande.

Brysselkål – Long Island

Borde ha toppats för att utveckla större sidoknoppar. En del knoppar ruttnade av temperaturväxlingarna i december, men det fanns tillräckligt kvar till juldagens revbensspjäll. Fasta knoppar tyder på att kvävegödslingen var lagom. Under 2016 gjorde den flitiga nässelvattningen att knopparna blev lösa.

Vitkål – Brunswick

Fina fasta huvuden som skördades i tid innan det blev för kallt. Har lärt av tidigare år att det är för fuktigt i matkällaren för förvaring av vitkål någon längre tid. Bättre att frossa i vitkål under höst och tidig vinter och därefter lägga så många som möjligt i kylskåpet.

Savoykål

Blev inte alls lika stora som föregående år, oklart varför. Men de som blev färdiga var lika goda som vanligt!

Rödkål – Cabeza negra 2

2016 var det alldeles hopplöst att få rödkålsplantorna att ta sig så det höll på att inte bli någon rödkål på julbordet. Den gångna sommaren gick förodlingen utmärkt och huvudena hann bli alldeles lagom stora under hösten. Vi är inga storkomsumenter av rödkål, så därför är det en fördel om huvudena inte är så stora. Rödkålen har klarat sig fint i tunneln fram till nyår.

Blomkål – Early Snowball X

Efter att ha varit en riktig succé 2016 så misslyckades blomkålsodlingen totalt under 2017. Plantorna växte helt enkelt inte och ett enda ynkligt lite huvud var vad vi fick.

Broccoli – Groene Calabrese

Efter att förodlingen misslyckades blev resultatet mycket blygsamt på ett fåtal plantor.

Kålrabbi

Växte bra som vanligt och fyllde ut fint mellan andra plantor.

Slutsatser och lärdomar

På det stora taget var det ett helt okej år för kåltunneln. Det största problemet är platsbristen. Det är många andra sorter som vi skulle vilja prova utan att för den skull minska på de befintliga. Kanske får det bli lite kål på friland eller i pallkragarna i trädgården under 2018.

Kålnätet kan inte ligga på om det väntas snö. Vi måste hantera rådjuren på något annat sätt helt enkelt.

Det har fungerat bra att tackla sniglarna så länge vi förodlar plantorna och använder järnfosfat för att hålla nere antalet sniglar.

I år blir det hög prio på att få till rejäl grönkål. Grönkålen måste få ta plats och näring.