Kategoriarkiv: Självhushåll

Älgfärsgryta

Planering av måltider långt i förväg är inte riktigt vår grej. Därför uppstår recept ofta av saker vi alltid har hemma, så även detta recept på riktigt lokal älgfärsgryta. Torkad squash och svamp har vi gott om, likaså gul lök och hemmakonserverade tomater, och givetvis vårt eget örtsalt. Från frysen hämtades älgfärs och Bredshultabacon från Viktors affärshus. I gårdsbutiken finns även Chipotle från Skälshult gård. Har du inte tillgång till älgfärs går det lika bra med nötfärs.

  • 500 gram älgfärs (eller nötfärs)
  • 100 g Bredshultabacon (eller annat lokalproducerat bacon)
  • 2 gula lökar
  • ca 200 g kokta bönor (eller avrunna vita bönor på burk)
  • ca 400 g krossade tomater (gärna hemmakonserverade)
  • 1 näve torkad svamp
  • 2 nävar torkad squash
  • 1 skvätt chipotle
  • 1 tsk örtsalt
  • Smör

Smält smör i en stekgryta eller traktörpanna. Hacka löken och stek den glansig med baconet klippt i bitar. Häll i älgfärsen, fördela den med en trägaffel och stek den några minuter. Häll i bönor och tomater. Smula ner torkad svamp och squash. Koka upp och tillsätt en skvätt chipotle och örtsalt efter smak. Låt puttra ca 15-20 minuter. Servera exempelvis med grillbröd (som går utmärkt att steka i panna).

Dags att bädda i våra odlingar

Det är flera parallella projekt på gång i Sundhult som har sitt ursprung i onlinekursen vi läser. Ett spår är att utveckla odlingarna vi har på Broaker och i odlingstunnlarna.

Vi kommer odla mer intensivt och ställa om till ett ”no-dig”-system.

Under några säsonger har det odlats på Broaker och det har gett en ganska bra skörd, även om det varit ett krig mot ogräs. Nu hämtar vi inspiration via Ridgedale Permaculture och gör standardiserade bäddar för att odla mer effektivt vilket skall ge större skörd med mindre arbetsinsats.

Metoden kallas på engelska för ”no-dig” och det finns många inspiratörer och exempel på där det fungerat väldigt bra. Som exempel kan nämnas Charles Dowding i Storbritannien, Jean-Martin Fortier i Kanada och Richard Perkins i Ridgedale förstås. Även Curtis Stone i Kanada ger inspiration. Han odlar intensivt mitt inne i stan, där han arrenderar villaträdgårdar för att odla i.

Så här förklarar Charles Dowding vad no-dig är:

Standardiserade redskap gör det effektivt

Genom att ha odlingsbäddar som är standardiserade och använda redskap som är avsedda för dessa görs arbetet effektivt. En bredd på 75 centimeter har blivit standard för denna typ av odling, och det finns en hel arsenal av redskap framtagna för det. Här i Sundhult planerar vi att starta med 32 bäddar som är 10 meter långa. Varje bädd är alltså 7,5 m², vilket ger totalt 240 m² odlingsyta.

Planering av odlingsbäddarna på Broaker

Lätt att täcka och skydda bäddarna

Att ha en bestämd storlek som är samma för alla bäddar gör det lätt att beräkna hur mycket fröer/plantor det blir per bädd. Det är också lätt att använda fiberduk/nät över bäddarna. På vintern täcks bäddarna för att hindra ogräset att komma upp.

Här berättar Richard om redskap de använder i Ridgedale

Planen är att köra igång i vår

Vår plan är att köra igång med dessa odlingsbäddar redan i år, så nu väntar vi bara på att snön och tjälen skall försvinna så att vi kan dra igång och markera ut bäddarnas placering på Broaker.

Suger upp kunskap som en växt som får mycket näring

Jag (Christian) är en person som är nyfiken och gärna vill lära mig en hel del innan jag påstår att jag kan något. När vi nu är delägare till en djurbesättning genom Solskensfarmarna kände jag att jag måste lära mig mer det. Jag och Hanna har i många år pratat om att utveckla Sundhult med djur, och eftersom hon gått naturbruksgymnasium så är det hon som drivit den delen av gården.

Nu är det dags att för mig att skaffa så mycket kunskap att vi kan ta bra beslut tillsammans. Det har gjort att vi hoppat på en spännande onlinekurs.

I slutet på 2018 har jag läst och tittat videoklipp om olika metoder och det är ett par saker som fångat mitt intresse.

Alan Savorys metod för att restaurera landskap

Det som ganska snabbt dyker upp på radarn är Alan Savory och hans TED-talk där han visar att betande djur kan få marken att växa bättre. Det är till och med så att områden som omvandlats till öken åter kan få gräs genom betande djur och genom att efterlikna deras naturliga beteende. Det ekologiska kretsloppet börjar då arbeta för att återställa markerna genom att bygga upp jorden.

Frågan är hur det är möjligt att få mer gräs om du har fler djur som betar marken, borde det inte vara tvärtom? Alan ger svar.

Joe Salatin har en spännande multifarm

En annan person som blippar in är Joe Salatin och hans Polyface farm i USA. Genom att ha flera olika djurslag som samverkar bygger de upp jorden.

Hans lantbruk är plöjningsfritt, vilket minskar utsläpp av exempelvis CO2, eftersom kol läcker ut i atmosfären varje gång som jorden vänds upp och blottas av plogen. Genom att bruka på det här sättet, med betande djur, binds mer kol efterhand som jorden ökar sin mullhalt.

”Permakultur” är ett ord som dyker upp ofta

Ett ord som dyker upp i många texter är ”permakultur”, och riktigt vad som läggs i det ordet och brukningsmetoden är svårt att få grepp på. Speciellt om jag tar steget från köksträdgård till att titta på en hel gård. Någonstans pratas det om att använda växter som är fleråriga, men hur och vilka?

Många frågor behöver svar

Som du förstår har det blivit många nya frågor som jag vill ha svar på. Det låter väldigt bra när jag läser texter och tittar på videoklipp, men jag har lite svårt att få en samlad bild. Dessutom är det utländska exempel, och hur fungerar metoderna i kalla Sverige?

Jag hittade snart till Ridgedale Permaculture, en gård som engelsmannen Richard Perkins byggt upp i värmländska Ämtervik med de här metoderna. Han har också skrivit en bok om hur de startat upp sin verksamhet på gården.

En bok med goda recensioner

Jag tittade på om det vore intressant att köpa och läsa boken ”Make small farms work”. Läser jag recensionerna för boken hittar jag bland annat Alan Savorys namn:

“Industrial chemical agriculture, producing twenty times as much dead eroding soil as food needed every year, is the most destructive industry of mankind – more so than fossil fuels or any mining.

Developing a new biologically-based, and holistically managed, regenerative agriculture is imperative if civilization as we know it is to survive.  I heartily recommend Richard Perkins’ book for all socially conscious new and old farmers.”
 
Allan Savory. President, Savory Institute & Chairman, Africa Center for Holistic Management


Bland citaten hittar jag också ett från Fjällbetes Jörgen Andersson som jag tycker är riktigt bra:

”Richard and Yohanna are an invasive species in Sweden; threatening to destroy our traditional culture of hopelessness. This book may seem harmless, full of sweet pictures and practical advice for small farms, but it is actually spreading revolutionary seeds that jeopardise agribusiness and the alienation between people and nature.  

Romantic dreamers have been advocating rural livelihoods before, whilst struggling to make a living off the land. Ridgedale Permaculture seem to actually know what they are up to.

These folks are walking the talk of Holistic Management, enabling them to manoeuvre within complexity without losing sight of what they really want to achieve. So, good people, if you are standing up for your rights as victims of your circumstances, stay away from these people, and this book.”
 
Jörgen Andersson (Fjällbete) Nordic Savory Hub

Visst blir du sugen på att läsa boken?

Jag tycker i och för sig att det är lättare att ta till mig saker när jag kan lyssna på personer som berättar och delar med sig av sin kunskap, och som tur är kunde jag få det här också.

Det slutade med kurs hemma framför tv:n

Richard Perkins håller onlinekurs

Richard Perkins har gjort en onlinekurs som du läser i din egna takt. Den kostar en del pengar och jag tvekade länge om innehållet håller god nivå så att pengarna inte bara kastades i sjön. Till slut slog jag till och fick med mig Hanna framför tv:n för att lyssna på vad vad Richard har att säga.

Kursen har tretton moduler

Kursen är uppdelad i tretton moduler, eller kapitel:

  1. Kontext & introduktion
  2. Skapa en holistisk kontext
  3. Kartor och landskap
  4. Keyline design
  5. Vattensystem
  6. Träd & buskar
  7. Bygga infrastruktur, staket och stängsel
  8. Betande slaktkycklingar
  9. Ägg från grönbeteshöns
  10. Gräs och bete
  11. Grönsaksträdgård utan att gräva
  12. Föda jorden
  13. Gårdsekonomi, marknadsföring och planering

Vi har precis börjar på kapitel 6, och hittills har det varit mycket inspirerande, informativt och lärorikt. Vi vill hela tiden framåt för att få en bättre helhetssyn på allt.

Blandat med föreläsningar, fältstudier och litteratur

Kursen innehåller alla delar. Richard har spelat in matnyttiga föreläsningar som blir teoripass. Till detta lägger han till blanda annat fältvandringar på sin egen gård . Vi har följa med på en 2,5 timma lång rundvandring. Väldigt intressant att få se hur det ser ut på en plats där konceptet körts från en ”vanlig” gård till den vision som teoripassen förmedlar.

Till detta skall vi parallellt arbeta med att skapa underlag för vår egna gård. Det ingår pass i kursen om hur vi kan använda verktyg som Google Earth för att rita kartor som endel i att bygga vårt underlag.

Vi bjuds även på en hel del tips om fördjupningar i videoklipp, olika texter och böcker.

Vi vill köra igång nu!

Det är så inspirerande att vi vill köra igång meddetsamma. Vi har redan nu massor av idéer om vad vi kan göra, och en hel del förslag på hur vi skall lösa det. Det här gäller för Solskensfarmarna, men framförallt hur vi kan utveckla vår egna gård, Sundhult.

Moster Märtas julkorv

När julen nalkas är det dags att göra korv i Sundhult. Det är då vi bläddrar fram receptet på den julkorv som moster Märta brukade göra varje år. Receptet tog hon med sig från Gläborg när hon kom till Gunnarps socken som hemsyster. Så småningom blev Märta husmor på Sundhult när hon gifte sig med Hilding, som var Ingemars morbror.

För mig (Hanna, dotter till Ingemar) blev moster Märta en ersättning för den farmor jag aldrig fick träffa eftersom hon dog alltför ung. Jag har fört traditionen vidare, och när det snart är jul träffas släkten och gör ”Moster Märtas julkorv” som en del av julstöket i Sundhult.

Korvsmet

2 kg nötkött
2 kg fläskkött
2 kg späck (eller byt ut mot totalt 4 kg fet fläskfärs)
2 kg kokt kall potatis
2-3 liter pastöriserad mjölk
6 msk salt
4 msk socker
4 msk potatismjöl
2 tsk vitpeppar
2 tsk kryddpeppar
2 tsk ingefära

10 meter krokfjälster
Hushållssnöre

Saltblandning

(används efter korvstoppningen)

4 msk salt
2 msk socker
2 tsk saltpeter

Koka potatisen, låt svalna och skala den sedan. Skölj fjälstren och kontrollera att de inte har några hål.

Mal det kylskåpskalla köttet, späcket och potatisen i köttkvarnen. Det går även att använda färdigmald nötfärs och fläskfärs. Fläskfärsen du köper i butik är ofta så fet så det går bra att byta ut späcket mot fläskfärs istället.

Blanda alla kryddor i en skål. Blanda köttfärs, eventuellt späck och potatis i en stor balja. Tillsättt efterhand mjölk och kryddor. Smeten blandas enklast med händerna (ordentligt renskrubbade, eller med engångshandskar). Ja, det är kallt om händerna med det är viktigt att smeten inte blir varm för då riskerar bakterier att växa till.

Trä på fjälster på korvhornet, knyt änden och stoppa sedan med korvsmeten. Var noga med att inte få med luft och stoppa inte fjälstern för hårt för då riskerar de att spricka då tillagas. Gör lagom långa korvar för en måltid. Knyt ändarna med hushållssnöre av bomull.

Gnid in korvarna med saltblandningen och låt ligga kallt i ett dygn. Packetera och frys in korvarna tills de ska ätas.

Koka julkorv

1 lagerblad
5 kryddpepparkorn
Vatten

Tina korven och lägg den i vatten med lagerblad och kryddpepparkorn. Värm försiktigt så att den sjuder men inte kokar. Skulle den börja koka, häll på lite kallt vatten.

Sjud ca 30 min och håll den sedan under vattenytan medan du klipper den i lagom bitar med en hushållssax. Genom att den hålls nere under vattnet så riskerar du inte att det sprutar ut het vätska på dig

Servera på julbordet tillsammans med långkål. Korven är även ett givet tillbehör till grönkålssoppan och gott att äta året runt med potatismos eller rotmos.

Torkad squash

Squash måste vara den gröda som är allra säkrast att odla om man vill bli garanterad stor skörd. När vi ätit oss mätta på falsk ostkaka, grillad squash, pastasås och köttfärsfylld squash och dessutom frusit in tillräckligt för vinterns ostkakor så är det läge att börja torka.

Vi använder en mandolin för att skiva den tunt, men det går också bra med en rejäl osthyvel. Lägg sen skivorna på bakplåtspapper på plåtar och torka i varmluftsugn över natten.

Den torkade squashen används till vinterns alla grytor och röror genom att smulas direkt ner i grytan eller pannan.

Falsk ostkaka med squash

Nu är det squashtider och detta är det absoluta favoritreceptet i vår familj när det gäller squash.

1 liter skalad och tärnad squash
25 gram sötmandel
1 bittermandel
0,75 dl socker
0,75 dl vetemjöl
4 ägg
5 dl gräddmjölk

Sätt ugnen på 200 grader. Skala squashen och tärna den. Koka den mjuk i vatten. Mal under tiden sötmandel och bittermandel och vispa ihop den med socker, vetemjöl, ägg och gräddmjölk. Häll av squashen, mosa den och blanda ihop den med resten av ingredienserna.

Häll smeten i en smord ugnsfast form. Grädda i mitten av ugnen ca 45 minuter tills den har stelnat. Servera ljummen med sylt, grädde eller glass.

Ny taktik för årets tomattunnel

Det är nu tredje året som odlar i våra armeringstunnlar, och
eftersom växterna flyttar runt efter växtföljden är vi nu inne på den tredje tunneln som får hysa tomater. Förra året växte här gurka och squash.

Ett problem med att gödsla med hästgödsel är att det inte bara är gott om näring i gödseln utan även ogräsfrön. Det blir särskilt mycket frön eftersom vi

utfodrar med hö som fått gå i blom. Detta är visserligen utmärkt för mångfalden och insekterna men det frestar på tålamodet att behöva kämpa med ogräset.

I år testar vi därför en ny taktik, det återstår att se om det blir en fullträff. Efter att ha grävt igenom bäddarna och gödslat så la vi ut svettslang som fördelar vattnet till plantorna. Över slangen har vi sedan täckt med kartonger som är tänkta att hålla tillbaka ogräset och samtidigt hålla jorden fuktig.

Kartonger har vi i överflöd från Viktors affärshus, då vi hämtar Solskensfarmarnas vacuumförpackade och frysta naturbeteskött från Öströö fårfarms slakteri i dessa.

Tomatplantorna har vi satt i skarvarna från kartongsidorna genom att bara vika undan ett hörn. För säkerhets skull har vi spridit ut järnfosfat under kartongerna för att inte skapa en barnkammare för sniglar och snäckor. Även snörena är återbruk, det är balasnören från höbalarna som vi binder ihop och sedan knyter fast i armeringsnäten.

Nu håller vi tummarna för att kartongtaktiken fungerar!

 

I år vill vi ha mer bönor!

När de första bönskidorna är klara att äta är det fest i Sundhult. För ett par år sen var vaxbönor den enda böna vi odlade men sen vi satte upp armeringstunnlarna så har vi upptäckt flera nya favoriter. Det gångna året var verkligen inget bra år för bönor, med den kalla och korta sommaren höll det på att inte bli några alls.

Böntunneln 2017

Tre år på raken har vi haft fyra olika sorters störbönor som får slingra sig uppför den nio meter långa armeringstunneln. Innanför har vi odlat låga olika sorters buskbönor.  Generellt kan vi konstatera att i vår växtzon, som ligger på gränsen mellan 3 och 4, så går det inte ta för givet att det går att få bönor mogna varje år. De sorter där skidorna äts så fick vi visserligen en skörd, men ungefär hälften mot vad vi vant oss vid. Resten hann inte bli färdiga före första frosten. Torkbönorna var inte i närheten av att bli klara, men som tur är har vi tillgång till gott om klimatsmart animaliskt protein i form av viltkött och naturbeteskött från våra egna highland cattle.

Störvaxböna – Neckargold eko

Bra grobarhet i år men den kalla sommaren gjorde att alla blommor inte hann utvecklas. Funderar på att testa en annan sort då den gärna kunde få ge lite större skörd även under en varm sommar. Klart säkrare att odla än buskvarianten som misslyckats ett antal år. Vaxböna är mycket populärt här hos oss så vi vill få en stor skörd så det räcker vintern igenom.

Störpurpurböna – Blauhilde eko

Bra grobarhet som vanligt. Fantastiskt vacker böna som tyvärr förlorar sin purpurfärg när den kokas. God smak som påminner mer om vaxböna än grön böna. Lägre skörd än vanligt i år, men vi hoppas på många fler kommande odlingsår.

Blomsterböna – Enorma eko

En storfavorit som är ett måste att odla! Nära 100% grobarhet, växer snabbt, blommar vackert och ger enorma bönorskidor med fantastiskt smak, Det går att använda själva bönorna också, men vi föredrar att använda skidorna innan bönorna mognat. Skidorna kan utan problem bli 25 cm långa utan att bli trådiga. Vi fyller frysen med skurna, förvällda bönskidor och frossar vintern igenom. Dock får det nog bli ett längre bönupphåll i år eftersom det var många blommor kvar när första frosten kom.

Störbrytböna – Cobra eko

En grön brytböna som gick från dålig grobarhet föregående år till rent usel 2017. Har inte heller gett särskilt hög skörd så i år får det antingen bli fler meter av favoriterna, eller så provar vi någon annan grön böna.

Torkspritböna – Borlotto Lingua di Fuoco Nano eko

Gav god skörd 2016, men hann inte mogna i år. Själva plantorna blev dock högre och kraftigare än tidigare och hade lika god grobarhet som tidigare år. Vacker böna när den väl mognat.

Torkspritböna – Yin Yang

Fick några Yin Yang-bönor av en vän för några år sen och har sen dess försökt öka mängden. Det verkar dock gått troll i denna odling; Efter att åtminstone lyckats fördubbla antalet bönor under 2016 så blev det ingen skörd alls i år.  Trots de vackra bönorna blir det nog ingen Yin Yang i tunneln i år.

 

Kåltunneln dukade under för snön

Nu i juletid äts det en hel del kål i Halland och Sundhult är inget
undantag. Förutom den obligatoriska långkålen och rödkålen på julbordet vill vi även ha brysselkål till revbenspjällen på juldagen. Det är dock ingen självklarhet att det finns något att skörda till jul, 2016 hann vi knappt passera juldagarna förrän rådjuren kom och länsade kåltunneln och i år kom det snö i mitten av december som ställde till det.

Insektsnät istället för gardiner

Det är nu snart tre år sedan vi satte upp våra armeringstunnlar och en av de största anledningarna var att få en enklare odling av just kål. Det första två åren använde vi gardinen LILL från IKEA som kålnät men efter att de vittrat sönder alltför snabbt i solen så beställde vi istället Rantai insektsnät från Lindbloms Frö förra året. Detta visade sig vara bra investering. Nätet har stängt ute skadeinsekterna och det har inte gått sönder. En annan fördel har varit att det inte alls skapat samma vindfång som gjorde att kåtunneln missformades av blåsten första året då vi lät LILL-gardinerna ligga kvar över vintern.

Snön blev ett problem

Stärkta av att blåsten inte längre verkade vara ett problem under vintern så lät vi nätet ligga kvar över tunneln för att skydda kålen från rådjuren. Det visades sig vara ett misstag. Den 10 december föll 15 cm tung snö medan vi var iväg på tomtepromenad och det blev för mycket för armeringstunneln som kollapsade under tyngden. För att inte rådjuren skulle äta upp kålen fick nätet ligga kvar. Under de närmsta två veckorna föll det mer snö och temperaturen pendlade lite upp och ner vilket gjorde att mycket av grönkålen ruttnade under den kompakta snön. Svartkålen däremot klarade sig fint och som tur är fungerar den utmärkt att göra långkål på.

Det tål att tänkas på hur vi ska göra nästa vinter för att skydda både tunnel och kål från rådjur och snö. Det ska nog inte vara några problem att räta ut armeringsnäten så att tunneln kan husera gurkor nästa år, enligt växtföljden vi använder.

Resultat från vår kålodling 2017

Grönkål – Dwarf Green Curled

För lite näring i slutet av året gav små grönkålstånd. Ruttnade under snön.

Svartkål – Nero di Toscana

Svartkålen har trivts under den relativt kalla sommaren. Stora fina plantor som har hållit sig fina under höst och vinter. Räddaren av julen då grönkålen svek. Stor skörd gjorde att vi kunde sälja en del under hösten och ändå ha gott om det fortfarande.

Brysselkål – Long Island

Borde ha toppats för att utveckla större sidoknoppar. En del knoppar ruttnade av temperaturväxlingarna i december, men det fanns tillräckligt kvar till juldagens revbensspjäll. Fasta knoppar tyder på att kvävegödslingen var lagom. Under 2016 gjorde den flitiga nässelvattningen att knopparna blev lösa.

Vitkål – Brunswick

Fina fasta huvuden som skördades i tid innan det blev för kallt. Har lärt av tidigare år att det är för fuktigt i matkällaren för förvaring av vitkål någon längre tid. Bättre att frossa i vitkål under höst och tidig vinter och därefter lägga så många som möjligt i kylskåpet.

Savoykål

Blev inte alls lika stora som föregående år, oklart varför. Men de som blev färdiga var lika goda som vanligt!

Rödkål – Cabeza negra 2

2016 var det alldeles hopplöst att få rödkålsplantorna att ta sig så det höll på att inte bli någon rödkål på julbordet. Den gångna sommaren gick förodlingen utmärkt och huvudena hann bli alldeles lagom stora under hösten. Vi är inga storkomsumenter av rödkål, så därför är det en fördel om huvudena inte är så stora. Rödkålen har klarat sig fint i tunneln fram till nyår.

Blomkål – Early Snowball X

Efter att ha varit en riktig succé 2016 så misslyckades blomkålsodlingen totalt under 2017. Plantorna växte helt enkelt inte och ett enda ynkligt lite huvud var vad vi fick.

Broccoli – Groene Calabrese

Efter att förodlingen misslyckades blev resultatet mycket blygsamt på ett fåtal plantor.

Kålrabbi

Växte bra som vanligt och fyllde ut fint mellan andra plantor.

Slutsatser och lärdomar

På det stora taget var det ett helt okej år för kåltunneln. Det största problemet är platsbristen. Det är många andra sorter som vi skulle vilja prova utan att för den skull minska på de befintliga. Kanske får det bli lite kål på friland eller i pallkragarna i trädgården under 2018.

Kålnätet kan inte ligga på om det väntas snö. Vi måste hantera rådjuren på något annat sätt helt enkelt.

Det har fungerat bra att tackla sniglarna så länge vi förodlar plantorna och använder järnfosfat för att hålla nere antalet sniglar.

I år blir det hög prio på att få till rejäl grönkål. Grönkålen måste få ta plats och näring.

Saffransskorpor

Här har vi de klara saffransskorporna på ett fat!Nu när den första snön har kommit så tyckte jag det var dags att börja förbereda inför Den lilla julmarknaden vid Kärnebygd Kvarn och Såg. Först tänkte jag koka kola, men när jag insåg att grädden var slut så föreslog Mamma att jag skulle göra saffransskorporna vi gjorde förra året till julmarknaden.
Ingredienser:
  • 100 g smör
  • 1 g saffran
  • 2 ekologiska ägg
  • 1 1/2 dl strösocker
  • 5 dl vetemjöl
  • 1 1/2 tsk bakpulver
Gör så här:

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smör tillsammans med saffran. Rör ner äggen. Blanda de torra ingredienserna i en bunke.

Här är längderna klara att stoppas in i ugnen för första gågen!Gör en grop i mjölet och häll ner äggsmöret. Blanda ihop till en deg. Forma degen till tre längder och lägg dem på en plåt. Strö över socker.

Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 25 minuter. Ta ut längderna och sänk temperaturen till 125 grader.

Nu är längderna uppskurna och klara för torkning!Skär dem omedelbart på snedden med en degskrapa. Torka skorporna i mitten av ugnen i cirka 15 minuter. Nu är saffransskorporna klara!

De kommer finnas på julmarknaden den 2/12 kl 13-16 vid Kärnebygd Kvarn och Såg och då kommer det även vara öppet i Viktors affärshus.