Etikettarkiv: Bambuser

Så direktsände vi Accent direkt

Accent direkts studio längst bak i förhandlingssalen.
Eva Ekeroth sitter i Accent direkts studio längst bak i förhandlingssalen.

Det blev väldigt intensiva direktsändningar med Accent direkt under IOGT-NTO rörelsens kongresser i Borås.  Jag hade många uppgifter under sändningen. Det bäddade för att göra en del misstag, men var också väldigt lärorikt. Jag tänkte berätta om ett antal saker som jag skulle kunna gjort bättre. Eller vi, för vi borde nog varit åtminstone en person till som skötte tekniken på utsändningen.

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg om Sanningen bakom Accent direkt, där jag berättade om hur vi arbetade med ett reporterkit med en iPhone som bas. Förutom det arbetet skötte jag alltså all teknik under direktsändningen. Den uppgiften hade varit mer lämpade för en bläckfisk med stor simultanförmåga. Jag hade några roller för mycket för att det skulle bli bra egentligen.

  • Jag var kameraman och skulle se till att få bra bildsnitt.
  • Jag var bildproducent och jobbade hela tiden med välja vilken kamera som skulle sändas ut.
  • Jag skulle också se till att rätt inslag låg klara och klipptes in.
  • Jag var ljudtekniker och ansvarade för att efterhand justera så ljudet lät bra.

Jag berättade för er att det var några saker som jag skulle vilja ha gjort bättre under sändningen, men först en beskrivning av tekniken som användes.

Den här utrustningen sände vi med

Ljudet kom från väskan

Sändningsväskan är packad, med ljud- och enklare videoutrustning.
Sändningsväskan är packad, med ljud- och enklare videoutrustning.

I ett projekt som körts i Halland har vi fixat en väska innehållande komplett ljudutrustning för webbsändningar. Exakt vad den väskan innehåller kan ni läsa i Nu sänker vi rösten för att höras som jag skrev för ett par år sedan.

Den väskan fungerade mycket bra under sändningen. Inte minst ur den synpunkten att man lyfter upp mixerbord med allt ljud inkopplat på en gång. På så sätt slipper man hålla på att koppla sladdar och sådant var gång. Eftersom vi sände från förhandlingslokalen som var ganska trång fick vi riva hela uppställningen (förutom stolar och bakgrund) för varje sändning. När förhandlingen var slut hade vi en halvtimme på oss att rigga ljud, ljus och bild. Stressigt värre.

I det första avsnittet hade jag lite dålig koll på vilka mikrofoner som gästerna hade fått. Det lärde vi oss undvika till de senare avsnitten. Det tog en liten stund att få till bra ljud. Vi sände nog med lite väl låg volym.

Till det sista avsnittet fick vi byta lokal beroende på att förhandlingar drog ut på tiden, så det vi hade lärt oss och ställt in under de tre första avsnitten omkullkastades.

Vi hade de två headseten från väskan, och kompletterade med två myggor som Accent äger.  Jag tycker det var knepigt att få till bra ljud i myggorna, och man borde lagt ner mer tid och labbat med ljudinställningar för att få till riktigt bra ljud. Det kan också handla om att få myggan på rätt plats. I sista avsnittet så har Per, som är gäst, myggan fäst högt upp på skjortan. Den råkar vinkla sig så den ligger mot hans hals, vilket ger ett knäppljud när den studsar mot skäggstubben, speciellt när han pratar.

Blandade bilder

Bilderna plockade vi in från två olika kameror. Dels Accents fina Panasonic AG-HPX250, och sedan en liten billig Canon HV40. Båda kamerorna har Firewire -utgångar som vi nyttjade. De kopplade vi in i en Firewire-hubb som kopplades in i en MacBook Pro.

Christian sköter kameror, mixar bild och reglerar ljud i direktsändningen av  Accent direkt
Christian sköter kameror, mixar bild och reglerar ljud i direktsändningen av Accent direkt. Fot: Eva Ekeroth, Accent

Ljudet från mixerbordet kopplade vi in via XLR-kablar till Panasonic-kameran. Som jag skrev tidigare fick vi riva kamerorna varje gång, och kanske vi skulle märkt upp mer exakt hur vi hade en uppställning som fungerade. Ett annat problem med det var att det inte fanns någon tid att leka och lära känna kamerorna. Det hade gjort mycket om man hade provat zooma, ställa in stativen så de är lagom tröga att vrida och jobbat mer med att ställa in vitbalanserna så att det matchade bättre mellan kamerorna.

Jag upptäckte att det var skillnad på de två zoom-reglagen på Panasonic-kameran. Tittar ni på avsnitten kan ni se att det ibland blir hackigt eller omotiverat snabba zoomningar, vilket jag skyller på det. Det märktes speciellt under sista dagen när vi bytte lokal och jag hamnade på ett annat sätt bakom kameran än tidigare. Denna kameran användes för helbilden av studio, och inzoomning av gäster. Den lilla billiga Canon-kameran  användes som bild på Pierre Andersson (@pierrea) som var värd för Accent direkt.

Hur mixade vi bilderna?

För att mixa bilderna så använde vi oss av Wirecast, ett ganska lättanvänt program för att sända video. Det krångliga är kanske att när man ”bygger” bilder måste man tala om bildkälla och ljudkälla. I vårt fall vara ljudkällan alltså Panasonic-kameran. Det är idé att se till att källinställningarna för video är korrekt. I vårt fall begränsade vi oss till 720×525 px, för vi hade lite problem att få HD att fungera över firewire på Panasonic-kameran. Vi hade som sagt inte mycket tid att laborera med utrustningen på. Så här i efterhand skulle vi lagt ner mer tid före kongressen, men det var inte så lätt eftersom utrustningen var spridd, och det var inte förrän i Borås vi hade alla komponenter ihop.

De inspelade inslagen lägger man in som egna bilder i programmet, precis som signaturen. I de bilderna såg vi till att ljudsignalen bara kom från filen, men tänker man sig att programledaren skall kunna prata samtidigt som inslagen går måste man tänka på att bygga in mikrofonljudet också.

Pierre Andersson intervjuar Andrine Winther i Accent direkt. Foto: Eva Ekeroth Accent
Pierre Andersson intervjuar Andrine Winther i Accent direkt. Foto: Eva Ekeroth Accent

När man klipper kan man välja lite olika övergångar. Där hade jag det lite jobbigt, för jag missade att ändra från mjuka övergånger till raka klipp ett par gånger. Ibland, som mellan inslag och studiokamera vill jag ha mjukare övergång, medan när man klipper mellan kamerorna i studion snabba raka klipp. Det hade inte blivit lika många misstag om man kunnat koncentrera sig på bara mixning av ljud och bild.

Vi sände direkt via tjänsten Bambuser och samtidigt spelade vi in på disk. Nu körde vi ganska låg kvalité ut, men har man högre kvalité kan man sända i en lägre kvalité och samtidigt spela in i en högre för senare bearbetning och uppladdning. Det var en himla tur att vi gjorde så, för tredje sändningen gick inte ut, trots att det såg ut så i Wirecast. Eftersom vi var så få var det ingen som verifierade att sändningen gick ut.

Förresten gjorde jag signaturen helt själv, med hjälp av Garageband (musiken), bilderna i Inkscape och animering/redigering gjorde jag i ScreenFlow (för att det är det programmet jag kan bäst).

Här kan ni se avsnitten

Det var fantastiskt roligt att arbeta med redaktionen

Accent direkt redaktionen under Borås kongressen (Pierre Andersson, Christian Dahlqvist och Eva Ekeroth). Foto Karl-Erik Hjalmarsson
Accent direkt-redaktionen under Borås-kongressen (Pierre Andersson, Christian Dahlqvist och Eva Ekeroth). Foto Karl-Erik Hjalmarsson

Det var väldigt roligt att få jobba med Pierre Andersson och Eva Ekeroth under dagarna på kongressen. Vi lärde oss otroligt mycket, och jag vet att det finns tankar att på utveckla det hela. Inte bara till nästa kongress, utan Accent direkt kanske dyker upp innan dess.

Det jag tar med mig är att man bör vara fler nästa gång. Man behöver också få tid att lära känna utrustningen, och helst hitta en lokal där man kan ha utrustningen uppkopplade så långt det går (man får ta bort de dyra delarna).

Vem vet? Kanske är jag med och sänder Accent direkt från IOGT-NTO-rörelsens kongresser i Lund 2015. Kanske inte.

Jag har betalat för en personlig kameraman

Jag gillar det här med video på nätet, speciellt om det gäller kunskapsdelning. När man är ute och föreläser önskar man ofta att man hade någon som skötte kameran åt en så att man kan ta en tajtare bild. Då har de som tittar på distans mer behållning av filmen. Nu har jag sett till att betala för en personlig kameraman som skall följa med mig ut på föreläsningar.

Min kameraman heter Swivl, och är en produkt som jag köpte från deras webbsida i USA. Den fungerar bäst för iPhone/iPod där en app hjälper till med inställningar av basenheten. Med hjälp av en liten adapter fungerar det att ansluta mindre kamerar (lätta) som kompaktvideokameran Kodak Zi8 eller webbkameran Logitech C920HD.

Swivl-enheten kan rotera 360° runt, runt, runt. Det förstås, ansluter du en webbkamera så sätter sladden begränsningar, precis som när man ansluter USB-kabeln för att spänningsmata basen istället för att köra på de två AA-batterierna som får plats där i. Det fungerar bra att ställa enheten på ett bord, eller på ett kamerastativ.

Markör och mikrofon i ett

För att basenheten skall kunna följa dig sätter man på sig en markör. Har man en iPhone får man genast två extra egenskaper på markören. Dels blir det en bra trådlös mikrofon, vilken sannerligen inte är lätt att hitta till det priset, och dels blir det en fjärrkontroll för att starta och stoppa inspelningarna. Mikrofonen fungerar tillsammans med Bambuser och man kör via mobilen.

Jag passade på att göra en film som demonstrerar funktionerna i Swivl och visar hur snabb den faktiskt är. Visar kanske också att jag borde vara ute och springa i stället för att skriva det här blogginlägget…

Vad skall man med den till?

Själv tänkte jag ha den för att spela in föreläsningar jag är ute på. Dels för att dokumentera så att jag kan titta i efterhand och bli bättre, dels för att det blir bättre bilder för de som tittar på distans.

Andra tänkbara användningsområden är att köra Google Hangout eller Facetime över nätet, där jag kan gå omkring i köket och den jag ringer upp kan följa mig. Det skulle också kunna visa ett trick på en skateboard där bilden kan komma närmre och man ser bättre hur tricket genomförs.

I arbetet skulle den kunna användas i konferensrummet i videokonferens med andra. Den som tar markören är den som syns i bild och bestämmer man sig för att gå till rummets whiteboard tar man med markörer som gör att uppringande part kan följa med vad som händer i rummet.

Tänk att du jobbar som reporter åt tv, slänger upp ditt stativ där kameran sitter monterad med en Swivl och fixar så markören ser ut mer som en riktig mikrofon. Då skulle folk tro att det var två personer på plats för att göra intervjun.

Titta själv på Swivls lilla produktfilm

Är jag nöjd?

Jag har bara hunnit labba lite med den men den uppfyller mina förväntningar. Bara funktionen med den trådlösa mikrofonen skulle nästan vara värd pengarna. Den kommer säkerligen fungera bra för min användning.

Priset är (120826) $179 för den varianten jag köpte, och fick ge $40 i frakt. Jag köpte faktiskt min genom deras B-store för $109, där de säljer ut återlämnade prylar, eller de med lådor som skadats något. jag har inte kunnat se något på vare sig enheten eller lådan.

Framåt årskiftet sägs det att det kommer en variant med starkare motorer som skall klara iPad och DSLR kameror också. Antar att den kanske har sina begränsningar med att köra basenheten på batteri när det krävs mer kraft.

Jag hoppas också att de fixar så att mikrofonen i markören går att ansluta till en ljudingång på dator, videokamera eller en annan telefon än iPhone. Varför inte en 3,5 mm anslutning?

Hur som helst rekommenderar jag en Swivl om du har behov av en personlig kameraman. Tror du kommer att bli nöjd.

Nu sänker vi rösten för att höras

Jag hjälper till att föra in lite ny teknik i folkrörelsen, för att ge nya möjligheter till kommunikation. Inte minst inom rörelsen. Ett sätt att låta medlemmar känna större delaktighet, och ett sätt att minska avstånden mellan tjänstemän, intensivt engagerade medlemmar och de som inte har möjlighet, eller vilja, till stort engagemang just nu.

Ett led i detta är att flytta vissa aktiviteter ut på nätet via direktsänd webbtv, som också kan ses i efterhand. I dagarna har jag kopplat ihop en ljudutrustning för att ljudet skall vara riktigt bra.

Tillsammans med Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) har jag skapat Sobra|tankar Talkshow. Ett webbtv-program för att diskutera lite allt möjligt inom nykterhetsrörelsen. Ett sätt att visa att tekniken är ett verktyg som alla kan använda. Vi vill visa hela skalan, från att webbsända med mobiltelefon från en lunchrestaurang till en mer polerad talkshow. Just det sista har gjort att vi bestämt oss för att skaffa ett ljudpaket för att få riktigt bra ljud. Gänget bakom Studiobronx (@dannehav, @bjornfalkevik, @petterkarlsson) berättar gång på gång hur vi skall göra, och hur viktigt ljudet är för upplevelsen för den som tittar.

Vi frågade givetvis dessa onlinevideohjältar om råd (Tack Björn Falkevik @bjornfalkevik), och vi fick mycket bra tips. Vill ni få en sändning genomförd från ett evenemang så hör av er till Falkevik & Dannehav, för de är bäst i Sverige. För att en riktigt bra webbsändning krävs givetvis mer än utmärkt ljud, men det är en bra början.

Det här är vad vi skaffat oss:

  • Mixerbord: Yamaha 124cx
  • Trådlösa enheter: Sennheiser ew112-P/G3
  • Headset: Røde HS1-P
  • Handmikrofon: Shure PG58/PG4

Låt mig få berätta varför vi valt de olika prylarna.

Mixerbord: Yamaha 124cx

Det här mixerbordet rekommenderades av Björn tack vare dess kompressordel för mikrofoningångarna. Det betyder att att man kan ställa in nivåer för ljudet så att låga signaler trycks upp och höga trycks ned. Det gör att talet kommer hålla en jämnare nivå och blir behagligare att lyssna på. Dessutom finns möjlighet att koppla en eller flera andra ljudkällor om så önskas.

Trådlösa enheter: Sennheiser ew112-P/G3

Vi har valt att skaffa två stycken trådlösa enheter, som gör att man får stor rörelsefrihet, och det går snabbt att rigga utan att behöva dra en massa kablar.

Dessutom valde vi ett kamerakit, vilket gör att de trådlösa enheterna går bra att användas tillsammans med en videokamera eller iPhone. Annars kunde man valt en med större mottagardel. Detta kit är lite dyrare, just för att det är gjort för att fungera tillsammans med en kamera (liten och batteridriven). Mottagaren har modellbeteckning SK100G3, och sändaren SK100G3. Den innehåller en mygga, som man kan använda rakt upp och ner, men vi ville ha ett headset för att få mikrofonen så nära munnen som möjligt och få ännu bättre ljud.

Headset: Røde HS1-P

Vi ville ha ett headset som inte syntes så mycket, och det var därför valet föll på denna. P:et i slutet av namnet innebär att det är hudfärgat (pink). Headsetet kan användas med de trådlösa enheterna om man har en Røde MICon-1 adapter.

Handmikrofon: Shure PG24E/PG58-M10

Vi har också en trådlös handmikrofon, som vi har tänkt oss att kunna använda som publikmikrofon vid evenemang, eller till gästmikrofon i vår talkshow. Detta är Shure:s trådlösa version av den mer kända SM58:an.

En sådan trådlös mikrofon är betydligt billigare än kamerakitet ovan. Givetvis kan man använda trådade mikrofoner också, men vi vill ha en mobil utrustning för att kunna åka ut det där händer. Då vill vi snabbt få upp utrustningen, och ha så mycket som möjligt färdiganslutet. I vårt fall räcker det i princip med att ansluta en strömmatning, och slå på de trådlösa enheterna så är vi igång.

Ljudet matar Wirecast

Ljudet från mixerbordet kör vi sedan in i en Macbook Pro (13″ 4GB RAM/500GB HD) som vi kör Wirecast på. Wirecast är en mjukvara som tar in ljud och bildkällor för att mixa ihop. Därefter kan man välja att skicka det till en streaming-tjänst eller att spela in på hårddisk. Vi har använt oss av Bambuser för att direktsända på nätet.

Programvaran är väldigt lättanvänt, och man kan lätt få in presentationer från datorer, och lägga in en del grafik.

Nu är det upp till oss!

Det finns inga ursäkter nu. Jag och Johnny får se till att använda utrustningen på bästa sätt för att nå det resultatet vi önskar oss. Ge möjlighet för de som inte är så engagerade kunna delta i aktiviteter på distans (exempelvis småbarnsföräldrar) och minska avståndet mellan de som tar besluten inom vår rörelse.

Håll utkik på Sobra|tankar Talkshow-sidan för att se vad vårt resultat blir.

 

Tillägg 111117

Cirkapriser, mellan stor tumme och pekfinger är:

  • Yamaha 124cx 2800:-
  • Sennheiser ew112-p G3 6000:-
  • Røde HS1-P + MiCon-1 2600:-
  • Shure PG24E/PG58 -M10 2000:-

 

En grinig rörelse på väg framåt

Det har varit en intensiv vecka. Minst sagt. Tur är att det har varit många intressanta aktiviteter jag deltagit i. Den röda tråden har varit att titta framåt i ideell verksamhet. 

Griniga gamla gubbar

Skommagårdens bloggDet började med att jag hälsade på min lokalförening i Landeryd, IOGT-NTO Hyltebruk. Jag hade bjudit in mig själv att få tala lite övergripande om hur vi kan använda sociala medier för att öka engagemanget på olika sätt. Det visade sig att jag hamnat hos ett gäng griniga gamla gubbar. Uppfriskande gringa. Varför skall man finnas på Facebook? När skall man hinna med? Vem bryr sig om vad Kurt Johansson har att säga i #P4Puls?

Frågorna är befogade, och för mig uppfriskande att försöka argumentera kring. I detta fallet hade jag inga bra svar tycker jag. Å andra sidan tycker jag inte man skll försöka övertyga de som väjer att inte intressera sig för hur de kan använda sociala medier. Jag tror denna teaterförening har mycket på att vinna på att finnas på sociala medier, inte minst i sitt ungdomsarbete

Nu har en av de griniga gubbarna övertygats ändå,tack vare Alexander Bard (@Alexander_Bard). Nu mer bloggar Totte Ljunggren på skommagarden.wordpress.com.

Luleå nästa

Föredrag i LuleåHelgen som gick for jag upp till Luleå, där jag inbjudits att prata om sociala medier under rubriken Ökat engagemang genom dialog, delning, och tillgänglighet. Målet var ändra fokus från att bara prata sociala medier, till att se det som ett verktyg och skapa en lust att genast gå ut och använda flera av de internetverktygen som finns.  Dessutom ville jag belysa att det inte är så stor skillnad på det vi kallar analogt och digitalt.

Det var väldigt knepigt att förbereda den här dagen. Dels beroende på att jag inte visste vilken nivå det skulle vara på deltagarna, och efter besöket i Hylte-föreningen att jag kanske inte kunde följa min tråd.  Som tur var kändes det som det gick ganska bra. Jag hoppas jag lyckades deltagarna tänka i nya banor och se möjligheter i att göra saker. Inte krångla till det, testa och se hur det fungerar.

Jag började först med att tala om sociala medier , där jag utgick ifrån boken Gilla! Därefter gjorde jag en snabb översikt på ett antal internetverktyg och hur föreningen kan använda dem. Allt från Doodle till Geocaching och fram till Bambuser och Google docs.

Jag fortsatte med att gå in lite extra på hur Facebook och Twitter kan användas, och avslutade med att prata om att Blogga med WordPress.

Här är mina presentationer från dagen:

Är framtidsgruppen abstrakt?

På tisdagen gjorde jag en snabbvisit i Stockholm för ett upptaktsmöte med en framtidsgrupp inom IOGT-NTO som jag blev utsedd att delta i . Riktigt spännande att få träffa den spännande blandningen av människor som skall öppna upp globen och komma med idéer för att se hur vi kan trimma organisationen att fortsätta vara en vital spelare i samhällsbyggandet.

Det skall erkännas, jag hade nog väntat mig att vi skulle arbeta mer konkret. Våra tankar efter detta inledande  möte drar åt ett mer abstrakt håll, där vi tänker oss fungera som något likt en tankesmedja. Jag kastar mig in i det här med nyfikenhet och ser fram mot de diskussioner vi skall ha.

För min del hoppas jag på att vi skall få fram lite konkreta frågeställningar som gör att medlemmar, och föreningar, kan hitta sätt att engagera sig och se hur viktig deras medlemskap är för samhällsbyggandet. Jo, jag vet hur det låter, men jag tror att mitt medlemskap verkligen spelar roll. Gör det inte det vill jag se hur det skulle kunna göra det.

Dags att visa sig

Nästa steg i mitt rörelse engagemang är att bygga upp den portabla utrustningen för direkt sändning via nätet. Tillsammans med Johnny Mostacero (@JohannyMostacero) ha utrustningen köpts in. Bra utrustning. Nu skall jag se till att paketera tekniken på ett sätt så att vem som helst skall kunna använda den och starta en sändning.

Förhoppningsvis får vi möjlighet att testa den i slutet av månaden, när jag hoppas på att vi skall kunna ta Sobra|tankar Talkshow för undersöka några projekt som pågår i rörelsen.

Kan Gilla! ger fler som gillar?

Tanken med Gilla! – dela engagemang, passion och idéer via sociala medier är att låta idéburna organisationer förstå hur sociala medier fungerar och kan användas.  Den har lite blandad karaktär mellan praktiskt handbok och ren faktabok. Frågan är om den når sitt mål?

Författaren bakom boken är Brit Stakston (@britstakston), mediestrategen som också skrivit Politik 2.0, och är bokförlaget Idealistas första bok (kan köpas från exempelvis Bokus). Det märks att detta är en bok som hon verkligen ville skriva. Den förra boken fick för stort fokus på personer och politik, och inte hur sociala medier kan fungera som ett verktyg i en demokratisk process. Efter att ha följt Brit så vet jag att hon har ett hjärta som brinner för samhällsförbättring, och det är en tydlig röd tråd i boken. Det är egentligen inte sociala medier som är det viktiga. Det är dialogen för att skapa ett bättre samhälle. Att den dialogen sker via sociala medier är egentligen lika naturligt som att använda telefon eller e-post påpekar hon om och om igen.

Flera böcker i en

Boken är uppdelad i tre huvuddelar, med efterföljande samtalspunkter av Erik Wagner (@erik_wagner). Det jag kände efter att ha läst ut boken var att jag skulle vilja kunna fördela delarna olika beroende på vem jag vill skall läsa den. För den passar en ganska bred målgrupp, allt från de som redan bestämt sig för att använda sociala medier, och vill veta hur det skall gå till praktiskt, till de som undrar vad katten skall social medier skall vara bra för.

Den sistnämnda gruppen tycker jag nästan skall börja med att läsa sista delen, för att känna lite på hur de ligger till i Stakstons fyrfältare. Vad den innebär får ni läsa i boken, men den förklarar begrepp som digitala/analoga värderingar och digitala vanor och positionerar mognaden för att agera digitalt.

För övrigt innehåller boken flera pedagogiska illustrationer som förstärker och gör innehållet tydligare. Riktigt bra bilder att ha i minnet när man funderar kring sociala medier för idéburna organisationer.

Handgripliga tips

För den som väl bestämt sig för att använda sociala medier i sin organisation finns i den andra delen en rad olika handgripliga tips för de olika tjänster som finns tillgängliga.

Många bra tips, men den kan kännas lite övergripande i vissa delar. Jag kan tänka mig att man kompletterar den delen med fler praktiska exempel för att förstå hur det fungerar, och läser man boken i studiecirkel form kan jag tänka mig att någon kompletterar med en praktisk del där man undersöker hur de olika verktygen ser ut och fungerar praktiskt.

Hur engageras personer via sociala medier?

Den första delen är nog avsedd för den som tror att sociala medier är något man bör använda sig av. Jag ser en skillnad mot stycken i den sista delen, som mer förklarar varför vissa (du?) inte ser nyttan med att dela med sig av det mesta till alla på nätet.

Wagner ställer  i samtalspunkterna efter första delen frågan: ”Vad skulle ett begrepp som ‘Föreningsarbete 2.0’ kunna innebära för er del?” Svaret är det föreningen som har, men det skulle vara kul att höra svaren före och efter att den inledande delen lästs.

En tanke att ha med sig när man läser bokens första del hämtar jag från samtalsavsnittet från del 2, där Erik Wagner skriver:

Jag har ofta stört mig på  att en del medlemmars första kontakt med föreningen är en fråga huruvida de vill sitta i en styrelse eller inte.

Det är en viktig fundering att ha med sig genom hela boken. Stakston talar om Engagemangspyramiden, med sex olika nivåer av engagemang, och där ligger nyckeln till varför sociala medier är viktigt för medlemmar. Det måste vara tillåtet att vara mer eller mindre passiv, men sociala medier, rätt använt, kommer göra att de som tidigare endast var passiva nu kan klättra i pyrmaiden och bli en mycket viktig del av organisationen. Det handlar om:

Sociala medier möjliggör helt enkelt att få in sitt engagemang i livspusslet.

Boken är starten på folkrörelsens återkomst

Boken är den handbok som de idéburna organisationerna väntat på, där de som inte riktigt har förstått sig på hur de kan använda sociala medier får svar. Brit ger berättar varför folkrörelser skall använda sociala medier, och det får mig att se parallellerna till när människor organiserade sig i olika föreningar i början av 1900-talet. Det viktiga då, som nu, är folkbildningen för att öka kunskapen hos så många individer som möjligt. Med den nyvunna kunskapen valde man att tillsammans (i allt från arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen till idrottsrörelsen) bygga ett bättre samhälle, som är den välfärd vi lever i idag. Man hade ett delade ansvaret och gjorde sin lilla del för att förbättra för den stora massan.

Att gilla på Facebook är ingen stor insats kan det tyckas, men det är ett ställningstagande som bygger på de värderingar du har. Det kan starta en diskussion om hur du och dina vänner vill förbättra det samhälle vi lever i. Det är det gillandet som den idéburna vårda och bygga en relation av.

Jag tror att svaret till rubriken på den här recensionen är: Ja! Boken svarar på hur din organisation skall förvalta det där gillande-klicket som någon gör.

Vet du det?

 

Bilden på Erik Wagner och Brit Stakston är tagen av Charlotte Naversten (@naversten) med hjälp av den sociala bilddeleningstjänsten Instagram.
 

Andra recensioner av Gilla!

 

Tillsammans med vänner för LUCK

Johan Lange (@JohanLange) som skrivit boken LUCK – koncept för hållbart ledarskap bjöd intresserade till restaurangen Tillsammans i Halmstad sista dagen i juli. Han berättade om om konceptet, och såg till att spela in det så du kan få ta del av det.

En härlig eftermiddag i solen i sommarstaden Halmstad träffades vi ett gäng på Tillsammans. Där på kajen till Nissan under väldigt god mat och dryck berättade Johan bakgrunden till hur LUCK-konceptet kommit till, och vad det innebär. Efter dragningen satt vi kvar och diskuterade ledarskap från olika infallsvinklar, hur det ser ut i olika organisationer och berättade om egna erfarenheter av gott och dåligt ledarskap.

Kort sagt en fantastisk eftermiddag och kväll.

Och du har tur! Eftersom Lange såg till att ha sitt Bambuser-kit (Iphone, Glif, Joby Gorillapod och Azden trådlös mygga)  med sig kan du få ta del av känslan vi hade på serveringen, och inte minst få bakgrunden från författaren själv. Det är uppdelat på tre filmer, eftersom vi serverades mat och dryck under tiden.

Ta och sätt dig med god mat dryck och lyssna själv på vad LUCK är.

Del 1

Del 2

Del 3

 

Har du diskuterat ledarskapet med din chef?

Vi hade ett webbinar om det coachande förhållningssättet (C i LUCK), och vi var några som dröjde oss kvar och diskuterade. Det pratar mycket om att coacha men sällan om att bli coachad, vilket var utgångspunkten för en av diskussionerna.

Frågan är hur kan en ledare motivera någon att bli coachad. Vi tog exemplet med fotbollslaget, där alla ofta rättar sig efter tränaren. Målet att vinna matcher och vara bäst finns där, och då accepterar man att ha en roll för laget.

”Vad händer i en organisation om någon inte vill bli coachad?”

Jag skickade frågan via Twitter till Johan Lange (@JohanLange) som är ute på LUCK-turné svarade med ett videoinlägg. Ett exempel på underlättande verktyg, där han kan ge ett långt bra svar på ett lätt sätt.

 

Vi ställde också frågan ”Hur motiverar jag en avbytare i ett lag att hen också är viktig?” Johan svarade med en ny video.

Jag gillar tanken med en öppen dialog med sin chef om hur vi tillsammans kan ta oss mot målen. Tala om vilket ledarskap som passar oss för att komma framåt. Allt för ofta så kommer väl den diskussionen upp en gång per år, i ett utvecklingssamtal.

Har du en dialog med dina chefer om ledarskapet där du jobbar?

#gma11 ger en öppnare samhällsdebatt

Jag tittade/lyssnade  på alla #gma11 från Almedalen. Lika bra som förra året, och faktum är att det var nog viktigare än förra året. Nu börjar fler förstå vilka möjligheter de nya digitala kanalerna ger.

Det är Brit Stakston (@britstakston) och Joakim Jardenberg (@jocke) som tillsammans med Social Videos Björn Falkevik (bjornfalkevik) sänder ett morgonprogram från Almedalen, där den gemensamma nämnaren varit att se hur sociala medier används på olika sätt.

Jag gillar showen riktigt mycket. Jocke och Brit kompletterar varandra fantastiskt bra. Båda är insatta och intresserade i samhällsfrågor, inte minst hur vi kan dra nytta av den nya tekniken för att utveckla alla områden; skola, kultur, journalistik, hälsa, politik. Detta utan att ta någons sida, utan verkligen försöka förstå och analysera vilka ingångsvinklar det finns i de olika lösningsförslagen.

Just blandningen och och att man låter gäster få ta utrymme är så befriande. Tekniken är enkel, med tre webbkameror och bra mikrofoner. Det kommer man långt med, men det krävs en Björn för att få fantastiskt  flyt i bildproduktionen som lyfter samtalet för oss här hemma. Det viktiga är att de visar att det går och berättar hur de gjort.

Jag tar med det och visar för andra för att förklara vad och hur man kan göra. Det väcker idéer, men ofta bygger man trösklar, för man tycker att det måste vara så professionellt att det i stället inte blir gjort. Det underlättar helt klart att innehållet är intressant, och att det finns en del bakom kulisserna klipp att komplettera med.

Det sista avsnittet tittade jag på i min mobiltelefon på väg till IKEA med familjen. Funderat ett varv till… Brit och Jocke sitter i Visby och för en öppen diskussion där jag kan interagera via chat och Twitter. Björn ser till att det går ut bra bild och ljud. Själv kan jag alltså sitta i en bil på andra sidan Sverige och inte bara ta del utan delta i programmet.

Digitalt innehåll

#gma11, som är hashtaggen för God morgon Almedalen har ofta kommit att diskutera sociala medier i olika sammanhang i allt som pågår på ön. Jag tror det är viktigt. För fortfarande är det för många gröna prickar som för få har följt. Det börjar mogna nu, men ännu behöver fenomenet belysas från olika håll. Jag gillar att exempelvis Anna-Karin Hatt, Göran Hägglund, Alexander Bard, Sofia Arkelsten med flera tar sig tid och gör besök i ett sådant här program. Känns väldigt nära och äkta, vilket det är,.

Höjdpunkten för mig var att få lyssna till Malin Crona (@MalinCrona) och Andreas Nilsson (@andreasnson) som samtalade om journalistik och hur den kommer utvecklas. Det känns så skönt och tryggt att veta vilka skarpa hjärnor som finns inom public service och att man arbetar öppet med processen genom Medieormen 3.0. Jag tror inte alla vet vilken potential det finns i det än. Vi kommer vara tvingade att prata om de nya digitala kanalerna tills man når en ännu större massa. Änså länge är det för få som tar sig tid att exempelvis titta på #gma11. Givetvis finns det fler som använder verktyg, som exempelvis Lärarkanalen.se. Några som jag nu i efter ´hand tänker undersöka vad de diskuterat i Almedalen

Eftersom detta är den nya typen av media har jag möjlighet att lätt erbjuda er att titta på det avsnitt jag gillade bäst, genom att bädda in avsnittet lagrat hos Bambuser på min blogg. Malin och Andreas ser ni ungefär 50 minuter in om ni vill hoppa dit direkt.

 

Bambusers Android app är ljudlös

Johan Lange (@JohanLange) och killarna i Social Video Production, Petter Karlsson (@petterkarlsson) & Björn Falkevik (@bjornfalkevik), har under den senaste tiden visat upp kit för att få iPhone 4 att fungera för videoinspelningar med bra ljud. Alltid dessa iPhones… Det måste väl gå att fixa med Android? Nä, där är Android inte med i matchen längre.

Reporter-kit för smartphone

Titta på när Björn presentera att riktigt proffs-kit, eller Petter som visar en mindre kostsam lösning. Johan hittar ett kit lite mitt mellan killarnas, med prylar från Podconsult. Jag kontaktade Karin Høgh(@karinhoegh) via Twitter  och frågade henne om det fungerade för Android också. direkt erbjöd hon att skicka mig ett kit så att jag kunde testa. På någon dag låg den trådlösa-kitet hemma, och jag satte igång att labba med fick inte Bambuser att fånga ljudet.

Jag hitta konfiguration för både iPhones kontakt, som HTC/Nexus One kontakt och konstaterade att det är samma (Galaxy har annan). Varför fungerade det inte? Jag provade att köra Google Voice search efter ett tag och konstaterade då att där fungerade köra via en mikrofon kopplad till headset-ingången.

Jag kontaktade Bambuser (@bambuser) via Twitter och frågade om appen inte tar in ljud från headset-ingång. Nä… Det gör den inte. Alltså kan jag inte på ett lika lätt sätt använda min Google Nexus One som reporter-kit tillsammans Bambuser. Jag hoppas att det är stora krångliga problem i OS:et som gjort att man inte fixat det, för man kan väl inte bara missat det?

Om jag förstår det rätt använder Bambuser sig av ett open sourcce project, så kanske man kan fråga i det utvecklargruppen vad som gör att det inte fungerar.

För den som vill knepa och knåpa med sin iPhone har Karl Nilsson (@beta75) gjort en mycket bra beskrivning. Tycker det borde fungera med en Android också, men då måste apparna vara anpassade också. 😎

Privat betalkonto

En sak jag saknar hos Bambuser är ett sätt för mig som privatperson visa min uppskattning för tjänsten killarna i Malmö fixar. Den är fantastisk, som nu mer utgör en viktig del i folkbildning och demokrati. Genom att tillhandahålla tjänsten kan föreningar och kommuner utbilda oss, och hållas uppdaterade på ett sätt som aldrig varit möjligt tidigare. Jag tror inte folk inser hur viktig och bra tjänsten är.

Jag skulle kunna tänka mig att betala en avgift per år för mitt konto som ger Bambuser liiite mer att arbeta med. Idag kostar det minsta premiumpaketet 99€/månad, vilket alldeles enormt mycket för en privatperson. Kanske dags att titta på en årsavgift på någon/några hundralappar. Som motprestation? Tja, vet inte. Kanske synliggöra det i mediaspelaren som bäddas in på webbsidorna?

 

Om direktsändningen från Åre

Till IOGT-NTO kongressen i Åre fick jag en förfrågan att vara med och direktsända förhandlingarna direkt över nätet. Efter kort betänketid och omstuvning av schemat tog jag chans att åka dit, och tillsammans med Pierre Andersson (@pierrea), chefredaktör på tidningen Accent genomföra sändningen.

Det var roligt att åter se många gamla vänner på kongressen, men det berättar jag om i ett annat inlägg på bloggen. Det här inlägget kommer handla om hur webbsändningen gick till, och lite av mina tankar kring detta.

Jag hoppas ni som är nyfikna läser hela inlägget, och funderar lite på hur ni kan använda internet och detta verktyg hos er.

På www.accenmagasin.se/live fanns video direkt under, tillsammans med ett twitterflöde och länkar till de senaste artiklarna. Ett lätt sätt för medlemmar som inte fanns på plats i Åre att kunna delta i debatten. Lukta på känslan vi hade i Åre.

Själva sändningen bäddades in från tjänsten Bambuser, som tog i mot videoströmmen från kongressen. Tjänsten är gratis för icke-kommersiell användning. det är bara att skaffa ett konto.

Bilderna till Bambuser kommer från programvaran Wirecast, där alla bildkällorna klipps ihop. I Åre hade vi två kameror och en DesktopPresenter. Det är ett litet program som installeras på datorn, och  användes för att fånga upp presentationer som visades med projektor för församlingen. Wirecast  kostar ett antal 1000-lappar, men är väl investerare pengar om man vill använda sig flera bildkällor och klippa ihop direkt.

Bildkällorna utgjordes i detta fallet av två kameror, en Canon XH A1 och Logitech C910. Den förstnämnda är en relativt dyr kamera. Fördelen med den i det här fallet var framför allt att vi kunde zooma in på talarna i talarstolarna. Ett alternativ kunde vara att använda det betydligt billigare Logitech-kamerorna. Problemet i en så stor lokal som vi var i är kabeldragningen. Logitech kameran är en USB-kamera, och maxlängden för USB är ca 5 meter. Det går att läsa genom att ha en förlängare eller hubb som är spänningsmatad för att förstärka signalen.

Canon-kameran hade en firewire utgång, vilket ställde krav på datorn att ha sdan ingång. Det är inte så vanligt att PC-datorer har en sådan ingång idag. Något att vara vaksam på när man skaffar en sändningsdator.

Det allra, allra viktigaste för en webbsändning är ljudet. Bilden kan vara ganska dålig, men så länge ljudet är bra blir man nöjd. I vårt fall hade Pierre sett till att vi fick ljudet direkt ur PA-ljudet i lokalen,  så vi hade mycket bra ljud. På grund av att datorn hade något fel på ljudingången så löste vi det genom att ta in ljudet i Canon-kameran, som hade en XLR-kontakt. Då kunde vi få in ljudet via firewire till datorn.

Här är ett videoklipp hur det såg ut bakom kamerorna i Åre, inspelat med en mobiltelefon och direkt sänd via Bambuser.

 

Jag har själv en inställning att ett sådant här projekt skall plockas ner och göras så enkelt som möjligt. en förhoppning är att distrikt och föreningar inte skall känna att det behövs kalla in experter för att genomföra en webbsändning från olika typer av aktiviteter. Jag vill plocka ned tekniken till så enkel och billig som möjligt för att få fler att använda möjligheten att få en delaktighet med internet som verktyg. Nu hade vi möjlighet att ta i något, och jag tror att det kommer att bli en professionell produktion.

Att sända ett distriktsårsmöte är väl givet, men varför inte en aktivitet i en förening? Eller låta styrelsen sända för och utnyttja den inbyggda chatt funktionen som finns i Bambuser för att få en dialog. Då kan medlemmar sitta hemma och delta för en kort tid utan att behöva åka ner till en lokal som ligger långt borta. Underlättar för de som har barn, eller långt till lokalen att delta.

Möjligheterna är stora, och verktygen finns där. Det viktiga är att man provar, Gör det lätt för sig och testar. Fungerar det inte gör man om och testar något nytt. Det är viktigt är att man inte försöker gör en för stor sak av det. Det viktiga är att man gör.