Etikettarkiv: UngRadio

Utvecklande samtal hos Radio Halland

Under det gångna året har Sveriges Radio P4 Halland sänt en eftermiddagsprogram kallat Puls i P4 Halland. Programmet är ett samhällsmagasin som tar upp dagsaktuella ämnen och har stor interaktion med sin publik, bland annat via sociala medier. Jag fick äran att delta i direktsändning i studion.

Kvartsamtalet, Puls i P4 Halland
Foto: Sveriges Radio (C)

Jag har verkligen gillat Puls i P4 Halland, med programledare som väcker samhällsdebatt, granskar och uppmärksammar. Kan låta som ett tungt program att lyssna på under eftermiddagen, men det tycker inte jag. Linda Thulin (@LindaThulin) och Pelle Hörmander gör det intressant och försöker verkligen penetrera ämnena från alla vinklar. Det tycker jag är befriande.

Lyssnarna är en stor del

Grejen är att de också använder sig av telefon (035-17 27 28), Twitter  (hashtagen #P4Puls) och kanske framförallt en Facebook-sida för att kommunicera med sina lyssnare. Telefon är inget ovanligt, men att använda sociala medier är intressant. Genom att initiera ämnen tidigt på exempelvis Facebook hinner lyssnare som har möjlighet att komma synpunkter och inspel, redaktionen kan använda i sitt arbete att förbereda programmet. Dessutom finns det en del i programmet som kallas Kvartsamtalet där telefonsamtal spelas upp, och inlägg från Twitter och Facebook läses upp.  Delaktigheten gör programmet intressant, och man får ofta nya vinklingar att fundera över i ämnen. Debatten fortsätter också gärna iPuls kanaler.

Fler borde våga tycka

Jag tycker idén med att låta publiken vara så delaktig är bra. Synd att inte fler är med. Jag förstår att inte alla ha möjlighet att delta under dagen, beroende på arbete etc, men min förhoppning är att fler kommer att tycka till på Facebook-sidan även kvällstid så att den halländska samhällsdebatten fortsätter där, och förser public service radion med fler uppslag om ämnen att ta upp.

Jag ä en stor förespråkare av sociala medier, och har försökt att ge goda råd på vägen till redaktionen. Jag tycker att de försett oss med ett program som vi skall vara rädda om och vara med och vårda genom vår delaktighet.

Jag var med i Puls-panelen

I årets sista Kvartsamtal bjöd lyssnare in att delta. Något jag gärna ville, så jag anmälde mitt intresse. Redaktionen bjöd in mig till den sista och förlängda Kvartsamtalet kallat Utvecklingssamtalet. Den halvtimma (inklusive musik) som vi fick vara med i direktsändning och diskutera aktuella ämnen var mycket kul och intressant. Jag hoppas man kommer att köra en Utvecklingssamtalet någon gång i månaden med en panel i studion. Det finns nöjespaneler och annat i andra program, så varför inte en för samhällsdebatten?

Här kan ni lyssna på min insats i Puls.
Lyssna: Kvartsamtal 16 december 2011

 En gång radioaktiv alltid radioaktiv

Det är så skönt att ta på sig lurarna och ställa sig bakom mikrofonen. Det är väl så att en gång radioaktiv alltid radioaktiv. För er som känner mig vet ni om att jag sände närradio i Hylte när jag var yngre, och vi hoppades nog att UngRadion skulle vara ganska likt det Puls är idag.

Får jag möjligheten att vara med igen kommer jag ta den. Radio är ett underbart medium!

[Varför nykterist?] Mycket kunskap att bära

Många kurser har det blivit inom nykterhetsrörselsen, både om det ena och andra ämnet. Kunskap som jag gärna bär med mig.

Först och främst tänker nog de som står utanför nykterhetsrörelsen att utbildningarna handlar om alkoholpolitik, men det är många ämnen som av handlats i studiecirklar och kurser som jag har haft möjlighet att delta på.

Kommer bland annat ihåg en studiecirkel om te som vi hade. Tänk att det finns så mycket att lära om te. Skulle nog gärna repetera den cirkeln igen, provsmaka olika teer, lära mer om japanska te-ritualer och läsa om hur kyrkan smugglade te i England.

Självklart har det varit många intressanta radioutbildningar också, och där var det väldigt intressant med reportageteknik. Hur ställer man rätt frågor? Hur skapar man ett intresse och fångar kvar lyssnaren vid radioapparaten.

Flera kurser tog upp opionsbildning, om hur budskap kan föras fram. Idag skulle den utbildning se totalt annorlunda ut, även om grunderna är samma. Eftersom jag inte har jättebra insyn i rörelsen idag är jag ganska nyfiken på vad tas upp på en sådan utbildning idag.

Jag minns ett föredrag av Peter Axelsson på en distriktstyrelsesamling om hur man skall hålla ordning på sitt skrivbord. Tänker ofta på den den när jag försöker få koll på min inkorg för e-posten, men når inte ända fram.

Det som kanske gett mest har varit olika former av ledarutbildningar. Där är det samma sak som gäller, för det handlar om att få varje individ uppmärksammad och ta tillvara på dennes goda egenskaper. Alla kurser i mötesteknik har varit ovärderliga. Där handlar det ofta om att kunna föra en nyanserad diskussion, låta alla komma till tals, argumentera och slutligen destillera en debatt till någon eller några tydliga att-satser som leder till aktion i form av någon slags att-göra-lista.

Sedan har varje kongressförhandling, distriktstyrelsemöte och föreningsstyrelsearbetet varit en nyttig skola också. Tror att de som väljer att engagera sig i olika styrelser i unga år får en bra utbildning.

Sammantaget har nykterhetsrörelsen gett mig massor av kunskap att bära.

     

    [Varför nykterist?] Radioaktiv nykterist med UngRadio

    ag kom med i nykterhetsrörelsen för att få sända närradio. UNF hade byggt upp något som kallades UngRadio.

    UngRadion innebar mer än bara att sätta igång och sända radio. I ett egenskrivet utbildningsmaterial behandlas det mest om att sända radio. Från teknik, via programsekreterare till programledare och producent. Jag kom med i UNF, och direkt in i radioutbildningen som låg till grund för sändningsstarten för närradio i Hyltebruk. Idag är jag tacksam att jag råkade på Robert när jag började gymnasiet så jag kom med i UNF.

    Föreningen i Hylte har varit väldigt aktivtetsinriktad. Många av de som varit medlem där har varit det för att få delta i verksamheten (ex sända radio, spela teater). Det är på gott och ont, för visst försöker medlemmar leva upp till medlemskraven i mångt och mycket men alla känner kanske inte samma övertygelse som ”vi”. Med ”vi” menar jag oss som tror att alkoholen är en relativt stor belastning för samhället, och att den skapar problem i familjer, olyckor på vägarna och stora utgifter för samhället. Just det där är en fråga som nykterhetsrörelsen alltid kommer att brottas med. Jag tror det är viktigt med vår verksamhet, men vi måste bli bättre på att skapa förståelse för vår syn på hur alkoholen är en samhällsfråga.

    Nåväl, detta skulle handla om radio. Kommer ni ihåg vår signaturmelodi? Vi hade en annan först, men det är nog denna som de flesta kommer ihåg.


    Jag gick med hösten 1988, och kom direkt i närradioverksamheten. Vi sände radio en gång i veckan, och började med en timmes program. Snart ökade programtiden till två timmar. Vi blandade musik och försökte göra reportage och tema program med blandade resultat.  Vi hade en lista med varje vecka (mer eller mindre manipulerad beroende på antalet röster) och ett avsnitt med önskemusik. Under några år avslutade vi alltid programmet med Beethovens Månskens sonat.

    Vi riggade upp en trådlös mikrofon och sände direkt utanför studion, och en hel del andra saker. Störst uppmärksamhet nationellt fick vi när min bror, Niklas Dahlqvist (@NiklasDahlqvist) fick en intervju med höjdhopparen Patrik Sjöberg, som bojkottat pressen ett tag. Han skulle hoppa en tävling i Hylte och lät Niklas få träffa honom ensam i omkläddningrummet, medan Expressens och Aftonbladets reportrar fick stå utanför. Det blev mittuppslag i Expressen, och lokala löpsedlar (8:e juni 1989). Det gjordes försök att köpa intervjun av oss. Vi vägrade och sände de. Frågorna? Tja, Niklas var då runt 12 år så frågorna handla om favoritfärg och mat. 🙂

    Jag åkte på flera vidareutbildningar runt om i Sverige och träffade många intressanta personer. Senare fick jag också vara med och hålla i utbildningar, eftersom jag kom ed i förbundets UngRadio-kommitté, URK. Jag lärde mig massor om radio och fick chansen öka på min kunskap i att prata för folk och arrangera evenemang.

    Vi åkte bland annat till Norge en helg för att studera reklamradio i närradio. Detta var innan vi hade reklamradio i Sverige. Jag hoppade på tåget i Halmstad, och sov under resan till Oslo, där Karl-Erik och Anne-Li skulle möta upp. När jag steg av tåget la en herre sin hand på min axel och visade upp sin tull legitimation. Jag fick följa med till ett rum där de rev upp hela min packning, ner till neccessär och tandkrämstuben. Jag fick frågor om vad jag skulle göra i Norge. Jag hade passet med mig så jag kunde identifera mig. Men de var inte nöjda för de vill veta var jag skulle bo. Det hade jag ingen aning om, för den kontakten hade Karl-Erik. Jag fick lämna tullen till slut och lite senare kom Anne-Li och Karl-Erik. Om jag inte minns fel bodde vi sedan hos en miltärpolis, så de hade bra koll på oss. 🙂

    Radion gjorde att jag kom med, men det var mer en bara radio på programmet. Man var iväg på olika föreningsledarkursen och fick en gedigen demokratiutbildning. Givetvis var det också kurser i rörelsens grundsatser och program, vilket stärkte min förståelse om alkoholens påverkan och belastning ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

    På en kurs träffade jag och Roger Martinsen några killar från Luleå som lärde oss ett nytt uttryck, som de föklarade så här:

    Bumma?

    Det är när man stänger in sig i ett rum och spelar så hög musik att det bara låter bum bum bum utanför.

    Sedan dess använder jag bumma i mitt vokabulär.

    Ett par år  hade vi något vi kallade Luciasändningen. Vi sände radio flera timmar i sträck under lucia. Detta var något som blev sanslöst populärt i Hylte. Sista året tror jag vi sände 50 timmar i sträck. Det blev lite sömn men mycket roligt. Hylteborna tyckte givetvis det var roligt att önska exempelvis Eddie Meduza med Mera brännvin. För min del gjorde det inget, för jag såg det som en möjlighet att kommentera vem som låg bakom utsändingen och på så sätt få med vårt budskap på ett naturligt sätt.

    Här är ett klipp ur Värnamo Nyheter från 1991 (16:e december).

    Här är en artikel från Hallandsposten 1991 (25:e december):

    Det sista året ringde det så mycket att vår elektronik för att koppla in telefonen till mixerbordet brann upp. Vi hann inte lägga på telefonen för nästa person ringde och önskade en låt, eller deltog i någon av de tävlingar vi hade.

    Här är ett UngRadio_Exempel från en gång i tiden. Jag skyller på att jag var ung eller något sådant. 🙂

    Detta var en rad mycket fantastiska år där jag fick möjlighet att lära mig massor om radio och inte minst mig själv. Jag har på senare år tagit upp lite av radiosändandet genom att göra podcast, men har inte gjort det på ett par år beroende på barnen. Fast jag ser det bara som ett uppehåll och kommer snart igen. Den där radiomannen inom mig kommer alltid finnas kvar. Det är nästa så man reflexmässigt blir sugen att ’påa’ en låt och få med ”UngRadion 99,2 Mhz”. 🙂

    Varför nykterist?

    Frågan kommer ofta då man ”avslöjar” att man är nykterist: Varför? Inte nedlåtande, utan av nyfikenhet. Jag tänkte skriva några inlägg där jag berättar hur jag kom med i nykterhetsrörelsen, varför jag har valt att stanna kvar och lite funderingar på vad som kommer hända i framtiden med rörelsen.

    Jag väljer att göra det hel i en serie, för jag vill ta chansen att berätta lite mer utförligt om aktiviteter och händelser som jag varit med om som på något sätt är knutna till mitt val att leva som nykterist.

    Det hela började på gymnasiet, där jag började läsa El-telereperatör på Kattegattgymnsiet i Halmstad. I min klass började en kille, Robert Nilsson, som gått i parallellklass till mig under grundskoletiden. Han var aktiv i UNF, Ungdomens Nykterhetsförbund, i Hyltebruk där jag är uppväxt. Han berättade att de skulle börja sända närradio, vilket jag tyckte lät väldigt spännande. Jag kommer ihåg när vi som mycket liten använde oss av flera bandspelare, jag och min granne Magnus, och gjorde radioprogram.

    För att få vara med och sände i Roberts gäng var man tvungen att vara med i nykterhetsrörelsen, så jag skrev under på att bli nykterist. Ingen stor uppoffring för mig, för jag har ofta ogillat de som är onyktra.

    Jag tänker berätta mer utförligt i ett antal kommande delar i en serie berättelser (som enligt planen ser ut så här):

    Jag lovar mycket nostalgi, en hel del underhållning och förhoppningsvis eftertanke.