Resultatet är transparent engagemang

I veckan är det ett år sedan jag registrerade domänen Sobra|tankar, för att ge en annan ingång till nykterhetsrörelsen än vad jag sett tidigare. Då kunde jag inte ana vad som skulle hända och ske under det år som gått.

Jag gick en fotokurs med naturfotografen Patrik Leonardsson en kall dag i januari. Jag är verkligen en amtörfotograf men kunde inte motstå att få gå en gratiskurs med denna expert. Arrangören av kursen var Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero), som arbetar som utvecklingskonsulent i för IOGT-NTO förbundet i Blekinge, Skåne och Halland.

Vad gör du egentligen?

Jag frågade vad en utvecklingskonsulent egentligen gör. Befogad frågan från en medlem som varit passiv i tio år, men alltid betalat in medlemsavgiften. Så vad gör egentligen Johnny för min medlemsavgift. Jag tyckte att han borde starta en blogg och berätta vad han gör varje dag. Vilka problem är det han står inför, vad har han att lösa och hur utvecklar det regionens nykterhetsrörelse? Jag visste att Johnny kunde hantera en blogg, eftersom jag sett att han skrivit inlägg då och då på en privat blogg så enligt mig vara det bara att åka hem och sätta igång.

Vad händer i Halland då?

Jag undrade också vad som händer i IOGT-NTO Halland. En hel del säkerligen, men inget som direkt fått mig att trigga och gå igång. Det finns en bra distriktstidning som tar upp vad som hänt, och lite vad som kommer att hända. Men den informationen går mig i stora stycken förbi. Mest för att informationen hunnit bli gammal, eller ligger väldigt långt fram i tiden.

Jag undrade då var IOGT-NTO rörelsens distriktssida på Facebook finns, där informationen skulle kunna vara lite kvickare. Det fanns ingen! Hur kunde det komma sig att det inte fanns någon? Det är bara att göra tyckte jag. Jovisst, tyckte Johnny. Det borde vi kanske göra.

Det gick  två dagar, men ingen grupp på Facebook syntes till, så då gjorde jag en under namnet Hallandsnykterister. Namnet valde jag för att den inte skulle vara direkt rörelseanknuten, utan finnas för de som valt leva nyktert. Organiserade eller inte. Gruppen finns kvar än, men är inte så aktiv som jag hade hoppats på. En Facebook grupp lever mycket på vad som finns att plocka ur den och att flera hjälper varandra att stoppa in i den. Lite som Wikipedia. Den blir bra för att vi är många som stoppar in relevant information som alla sedan kan hämta ut. Mycket bra in = Mycket bra ut.

Jag registrerade bloggen Sobra|tankar för att Johnny skulle kunna berätta om sitt arbete på en blogg som inte var hans privata. Jag ville också öppna ett forum och låta vem som helst skriva, inte bara de inom nykterhetsrörelsen, för att diskutera våra metoder att nå våra mål. För att bättre förstå andars åsikter är det viktigt att lyssna och låta de komma fram ofilterat. Omedvetet tror jag att vi sållar bland det som når oss. Det gäller att försöka öppna sig och ta intryck och verkligen känna efter att valet av en nykter livsstil bottnar i fakta, känsla och utveckling.

Jag hittar inte till iogt.se

Även om jag har varit väldigt aktiv och arbetat i nykterhetsrörelsen har jag inte under de åren jag varit passiv gått till iogt.se en gång tror jag.

Varför skulle jag?

Det är en högst relevant fråga. Det kräver ganska hög engagemangsnivå för att man aktivt söker sig in på sådana sidor. Frågan är snarare hur informationen aktivt kan nå mig? en anledning till att använda Facebook för att sprida information, där den visar sig i flödet för de som gillat sidan. Enklare än att använda rss-läsare och se till att prenumerera på flöden, och lättare att stoppa in för fler. Information söker upp mig snarare än tvärtom.

Informationskällan för mig under min passiva tid har varit Kustvärnet och Accent (@accenmag), som jag bläddrat i lite då och då. Kanske ett och annat utskick. Men inget har fått björnen att gå ur idet, tills dess att herr Mostacero skickade inbjudan till fotokursen.

Varför?

Skulle inte du kunna…?

Jag tror att det beror på att är man det minsta lilla aktiv blir det lätt att amn skall vara med och driva verksamhet, ta en styrelseplats eller känna att man  måste slåss för sitt nyktra val ofta. Dem som är aktiva och engagerade i styrelser och verksamhet vill genast sugen in nya ansikten som visar det minsta lilla intresse till tids- och energikrävande uppdrag. Det är klart man blir upprymd och exalterad när det kommer nya förmågor man ser stor potential hos.

Måste det vara så?

Kan jag få vara medlem och bara delta på någon aktivitet om året?

Jag har lärt mig två saker

Under det året jag varit aktiv i igen, varit  direktsänt kongressen  över nätet, återknutit bekantskaper från  förr och kommit med i Framtidsgruppen så kondenseras två saker ut.

Två saker som jag sett oavsett om det har varit i diskussion med icke medlemmar som väljer nykter livsstil, eldsjälar i mindre föreningar, medlemmar i större föreningar, förbundsanställda eller mer eller mindre passiva medlemmar är följande:

Engagemangsnivån måste väljas av mig

Den första bilden man skall ha i huvudet är engagemangspyramiden, som Brit Stakston (@britstakston) talar om i boken Gilla! Det är viktigt att jag själv kan välja engagemangsnivå. Det IOGT-NTO kan förse intressenter med, medlemmar eller inte, är video, bilder, texter och fakta för att dela vidare och berätta sina nätverk. Och visst görs den en hel del. Exempelvis har IOGT-NTO tagit fram en snygg bild som medlemmar kan ha på huvudet  på sin Facebook Timeline. Fast man måste vara ganska engagerad för att sätta den på sin Facebook-profil. Jag hade gärna sett mer diskreta varianter, eller verktyg/guider för att skapa en bild som inte skriker ut budskapet på samma sätt.

Rent generellt borde man ge mer kunskap om hur vi kan bland och använda både analog och digitala kommunikationskanaler för att förmedla budskap. Budskap av olika karaktär, från berättelser om verksamhet, mitt fredagsmys till hård alkoholfakta.

Jag har tagit ställning för en nykter livsstil, men ofta jag vill inte ha det som största delen av min (digitala) identitet. Frågan är vilka verktyg som jag kan få för att sprida budskapet, utan att behöva ändra hela toppbilden på min Facebook-profil.

Jag skall kunna vara med på bara en knytkonferens per år, och inget mer. Någon gång kommer det finns något som triggar medlem att stiga fram och helt frivilligt ta ett större ideellt ansvar. Det ända vi vet är att vi inte vet vad det är som kommer att trigga. Därför måste vi prova mycket, och slänga nästan lika mycket.

Transparens på många håll

En annan del är transparensen. Den återkommer i nästan allt. En öppnare diskussion som främjar demokratin, ökar delaktigheten och känner av medlemmar bättre. Om vi tittar inåt. Tittar man utåt gäller det också transparens för a att berätta varför rörelsen tagit sin beslut som gör att andra förstår våra ställningstagande bättre, samtidigt som vi skall försöka lyssna på de som lever nyktert inte är beredda att ta ställning och gå med i vår rörelsen.

Visst kan det finnas saker som inte skall vara transparens. Kan vara vissa strategifrågor för att bygga opinion, men vi kan i många sammanhang faktiskt vara transparenta, vilket skulle gynna vårt arbete.

Där är rörelsen på gång. Det märks inte minst på alla frågor jag får om sociala medier, som kan fungera som verktyg för att öka transparensen.

Hur blir nästa år?

Hur det blir framöver går inte att förutse. Dt är bra. Verksamhetsplaner och arbetsplaner är bra. I alla fall för att få en övergripande syn. Annars tycker jag faktiskt att man mer skall våga låta det hända och styra efter de förutsättningar råkar dyka upp bakom nästa hörn. Vi vet inte vad som finns där. Det kan vara någon som tar oss runt nästa kvarter en helt annan väg än vad som var tänkt från början. Lyssna, och undvik det vägarbetet som är hindret på den väg du tänkt köra.

Många av oss måste vara gröna prickar, och vara först runt hörnet och låta andra komma efter i sin takt. Visst kommer vi slå oss när vi träffar på något oväntat där på andra sidan hörnet. Inga problem, vi sätter på oss ett plåster, går vidare, eller väljer en annan väg. Det viktiga är att vi inte stannar upp, utan ser efter vad som finns här och nu för att välja en väg framåt.