Som vanligt är jag sen att hoppa på trender, om jag gör det överhuvudtaget vill säga. När alla andra redan tröttnat på sina surdegar så fick jag för mig att testa. Och sen ett drygt halvår tillbaka är jag fast. Allt annat bröd bleknar i jämförelse.
Varför hålla på med surdeg?
En av de främsta fördelarna med surdegsbröd tycker jag är hållbarheten. Annat hembakat bröd blir lätt torrt efter bara någon dag, medan surdegsbrödet smakar nästan nybakat efter 4-5 dagar. Och vilken spänst det blir i brödet!
Dessutom minskar ättikssyran i surdegen risken för mögel. Nu brukar det i och för sig inte vara någon risk med att brödet blir liggande så länge, för det är så mycket godare än jäsbröd! Vilket leder oss in på den klara nackdelen av att bli van vid surdegsbröd. Nästan allt annat bröd börjar smaka jäst. Surdegsbröd är faktiskt också nyttigare säger de som har koll. Det går att läsa om på Matvett.
Man kan baka det mesta med surdeg istället för jäst. Jag har hittills testat olika slags matbröd, kanelbullar, baguetter, hamburgerbröd och pizza. Nu är det snart dags att testa surdegssemlor.
Så kom jag igång
Surdeg är inget annat än mjöl och vatten och det är onekligen rätt häftigt tycker jag. Mjölet kan vara olika sorter, själv har jag kört med råg respektive dinkel. Råg använder jag till matbröd och baguetter, dinkel funkar till allt. Tänkte testa råg även i pizzadegen, vem vet det kanske gör dem ännu lite godare.
När jag satte igång surdegen så följde jag tipsen i Martin Johanssons lilla surdegsskola. För säkerhetsskull så tog jag i lite rivet äpple i när jag satte igång dinkeldegen, då mjölet jag hade inte var helt nytt. Äpplet ger en extra skjuts i att få igång den sura processen.
Jag hade egentligen inte så stora förhoppningar om att lyckas, och när jag satte in de första bröden i ugnen så de misstänkt låga ut. Döm om min förvåning när de sen reste sig och fick en fantastisk färg och form. Du ser de allra första surdegsbröden jag bakade i första bilden i detta inlägg.
Hur håller jag min surdeg glad?
Det är inte speciellt krångligt att hålla liv i en surdeg, särskilt inte en gjord på råg. Inte behöver jag vara så noggrann med vare sig proportionerna eller intervallerna när den skall matas heller. Jag försöker komma ihåg att mata ungefär en gång i veckan, i samband med att jag bakar. Har man inte tid att baka när det är matningsdags så går det utmärkt att endast mata utan att samtidigt ta av den. Det gäller bara att ha en tillräckligt stor burk. Detta är min erfarenhet, även om det på andra sidor står raka motsatsen, att man måste väga sin surdeg och hälla ut till en exakt vikt innan man matar den med noga vägda delar vatten och mjöl. Det ligger inte alls för mig att hälla ut och slänga, så det har jag aldrig gjort under det dryga halvåret jag hållit liv i rågdegen. Dock hade jag kanske behövt göra det med dinkeldegen som dog under senhösten, när jag hade en massa andra saker för mig istället för att baka och mata.
I vanliga fall tar jag 100 g surdeg när jag sätter en fördeg för att baka, och sen matar jag surdegen som ska sparas med 1 dl (100 g) 40-gradigt vatten och 1 dl (60 g) rågmjöl. Den som kan räkna inser att jag då och då får ta och baka extra mycket gott bröd för att surdegen inte ska föröka sig i oändlighet.
En pizza, tack!
Hemmagjord surdegspizza, gräddad på täljsten, med mozzarella, pesto, grillad paprika och körsbärstomater. Det är svårslaget och inte svårare än att göra jästpizza. Det kräver bara lite planering genom att man sätter en fördeg kvällen innan, fixar färdigt degen på morgonen och sen låter den jäsa tills kvällningen. Man får en smidig deg som går att trycka ut till lagom storlek, utan att det behövs någon kavel eller speciella pizzabagartekniker.
Det är kanske dags för dig att prova?