Andra dagen på Ridgedale Farm strax utanför Västra Ämtervik bjöd också på en tidig start, men den här gången ute på fältet Top field där vi började dagen med att flytta gårdens broilers.

Grönbeteskyckling, slakteri & förädling, lagar & förordningar och försäljning stod på dagens program.

Grönbeteskyckling en huvudverksamhet på Ridgedale

På Ridgedale har de slaktkyckling enligt samma metod som Joel Salatin har på Polyface Farm. De har sina grönbeteskycklingar i något som brukar kallas broiler pens, en typ av flyttbara burar.

Kycklingarna betar gräs och gödslar ytan där buren står. Där har de tillgång till väderskydd, vatten och foder.

Varje dag flyttas burarna till en ny yta genom att sätta in en dolly vid ena kortsidan och dra i den andra. Det gör att det marken gödslas jämnt och kycklingarna hjälper till att regenerera matjorden.

När grönbeteskycklingarna blir äldre får de flyttas mer än en gång per dag strax innan det är dags för slakt.

Kycklingstall är första anhalten på gården

Kycklingarna hämtar Richard dagsgamla när de är nykläckta. Han tar in dem i ett speciellt kycklingstall där de bor den första kritiska tiden.

Där är det en ganska kontrollerad miljö med rätt temperatur, dragfritt och lagom med vatten och foder. När de växt till sig så får de komma ut på grönbete.

Eget gårdsslakteri för grönbeteskyckling

På Ridgedale har de byggt ett eget gårdsslakteri där de slaktar sina grönbeteskycklingar.

Själva slakteriet ligger i en ombyggd manskapsbod som gjorts om för att möta kraven som ställs på en sådan livsmedelsanläggning.

Slakteriet är fullt utrustad med skållingskar, plockare, utrymme för slakt och slutligen renrum för hantering av den klara grönbeteskycklingen och ett kylrum där den kyls ner snabbt.

På bilden visar Richard upp bedövningsutrustningen som används när kycklingen skall avlivas. Den ger en elektrisk chock så att kycklingen blir medvetslös. Sedan skärs halsartärerna av, men ryggraden behålls så att hjärtat fortsätter att slå och allt blod pumpas ur.

På morgonen dagen för hemresan så genomfördes årets sista slakt och vi fick se hur det gick till. Djuren var hur lugna som helst när de placerades i en slakttratt, bedövades och sedan fick blöda ur.

Sedan langades kycklingarna in för för den resterande hanteringen i gårdsslakteriet.

Grönbeteskycklingen säljs sedan på REKO-ringar runt om i Värmland.

Flera av måltiderna under veckan bjöd på varianter av grönbeteskyckling. Vi var ense om att den rökta kycklingen var en av höjdpunkterna.

Precis utanför slakteriet finns det ett eget rökeri, så de har möjlighet att förädla råvaran ett steg till, vilket för oss över till en annan del av dagen där vi pratade om försäljning.

Erfarenheter kring försäljning och REKO-ring

Dagen fortsatte med att vi utbytte erfarenheter kring försäljning. Det är en viktig del av verksamheten och det gäller att ta med den tiden när du ställer upp din kalkyl.

I Norden har vi nätverken med REKO-ring medan de i andra delar av Europa har andra liknande modeller med ”drop off points” och mindre gårdsbutiker där en stor del av försäljning sker.

En sak var alla överens om, oavsett vilket land de kom ifrån eller omfattning av verksamhet, att det gäller att kunna berätta om produkterna och hur de produceras. Det ger ett mervärde och är en viktig del för att få konsumenterna att förstå att det är exklusiva produkter de handlar jämfört med vad som kommer från den stora matindustrin.

Lagar och regler kring matproduktion

Vi hann också med ett pass där vi diskuterade lagar, förordningar och riktlinjer kring matproduktion. Mycket av regelverken är gemensamma för hela EU, vilket gjorde att vi hade ganska bra utbyte.

Det konstaterades att det gäller att ha dialog med den myndighet som utför inspektionerna som skall se till att regelverken efterlevs. I den dialogen är det bra att få fokus på varför en regeltext finns, alltså syftet med den, för att se att det passar även en småskalig verksamhet. Mycket har skrivits för storskalig matproduktion och anläggningar efter det, vilket kan vara svårt att applicera på mindre.

Vi presenterade Sundhult och Solskensfarmarna

Den här kvällen var det vår tur, Hanna & Christians, tur att hålla föredrag på kvällsaktivteterna.

Det var inte helt lätt prata om våra verksamheter på engelska. Nu undrar du hur det lät, eller hur? Vilken tur att det spelades in så du kan få se det. 🙂