Sitter i solnedgången på trädäcket vilket ger mig lite av den känslan som #sswc ger. Det där lugnet som Tjärö ger så fort man går ombord på båten. Från och med i år ännu mer digitalt avstressad. Lägg därtill den där viljan från alla att försöka göra något gott med sin kunskap. Den där energipåfyllningen en riktigt geekig allsång ger. När solen går ned tidigare för varje dag kommer jag kunna plocka fram låten ”Ain’t no sunshine”, blunda och få tillbaka lite av den känslan. Varför just den låten kommer betyda #sswc 2013 skall jag berätta för dig.
För femte året träffades en massa internetnerdar på ön Tjärö. En idyll i Blekinge skärgård, med ett vackert naturreservat. I år var vi omkring 440 stycken som trampade mellan stora tältet, eken, flaggstången, FTW-rummet och andra platser för att hjälpa varandra att bli bättre. Vissa har rum på vandrarhemmet, andra sover på partycampingen och jag själv på tysta campingen. I tält alltså. För min del var det tredje året, och jag kom dit ganska trött, slö och allmänt nedstämd. Bara att få komma ut till ön gav energi och nu någon dag efter hemkomsten inser jag vilken vitamininjektion det faktiskt är att ha fått vara där på ön med alla andra fantastiska människor. Människor som jag pratar med via nätet på olika sätt. För oss är den världen lika på riktigt som den klippa vi sätter oss och pratar på när vi är på ön.
Det blev en hel del internet och säkerhet
#sswc är en knytkonferens, där alla delar med sig av sin kunskap, diskuterar intressanta ämnen och nätverkar. Samtidigt pågår det sessioner på många platser på ön, och alltför ofta krockar alldeles för intressanta ämnen med varandra. Som tur är finns det många som spelar in video eller skriver i bloggar om sessionerna så att det går att ta del av mycket i efterhand. Kan man inte vara på plats följer man det på distans, vilket Jan Viderén (@videren) har gjort, och han har dessutom samlat allt som går att samla om #sswc 2013 på en webbsida. Tack för det!
I år gick jag faktiskt på ett antal sessioner som var lite upprepning, vilket var intressant. Det var exempelvis Erik Hellman (@ErikHellman) som pratade Säkra lösenord och Patrik Fältström (@patrikhson) som pratade om hur nätet byggts på ön och om IPv6 (video del 1, video del 2). Tack vare att man sett det tidigare kunde man ta till sig andra delar, och kanske hjälpa till att ställa lite ”dumma” frågor för att ge mer till fler. Ett annat pass handlade om kryptering och kommunikation på internet. Det sättet som Erik Hellman (@ErikHellman) berättade om kryptering på nätet var riktigt bra. Han använda sig av vattenfärg för att förklara hur det fungerar.
En annan intressant diskussion var den om big data med Hampys Brynolf (@hampusbrynolf) och Joakim Nyström (@jnystromdesign). Det resonerades i grupp om det bara är ett modeord, eller om det kanske borde heta big brother data. Vad tänker du när du hör big data? Du kan lyssna vad som sas om du tittar på inspelningen från klippan under flaggstången.
#sswc är hårdvara också
I år fanns det ett antal spår som tog upp hårdvara. På en session visade Erik Hellman (@ErikHellman) (oj, vad många av hans sessioner jag var på) olika typer av sensorer och vad man kan göra med dem. #sswc’s grundare Tomas Wennström pratade om att bygga sin egen drone (Tomas presentation kan du ladda ner), vilket gör att man önskar man hade mer tid över för kul elektronikpill. Han hade byggt om ett RC-plan och bestyckat det med en Arduino och fått fler nya häftiga funktioner. Vi fick också se en drone som används professionellt för att filma.
Även barnen tog plats
Jag hade planerat att vara med på Geekparents 2.0, en uppföljning av ett pass från förra året om föräldrar, barn och teknik. Det skapades en Facebook-grupp som diskuterar hur man kan lära barn teknik, hur man kan få barnen teknikintresserade och hur teknik kan introduceras. Jag tänker se Daniel Erkstams (@erkstam) videosändning för att se vad som hände i år. Bland ladan och våffelcaféet sprang det små barn omkring. Väldigt roligt att se att flera hade tagit med sina barn. För barnen finns med i många ämnen. Som exempelvis passet Learn to code, som handlade om hur vi kan lära barn programmera tidigt. Anders Ekbom (@dsrg) menade att det kommer bli en demokratifråga i framtiden, och att det är viktigt att barn lär sig det. Det blev diskussioner om hur man kan introducera programmering för små barn. Se diskussionen i de två videoklippen(Learn to code del 1, Learn to code del 2).
Jag tar speciellt med mig dessa tre sessioner
Jag har tre sessioner som jag tar med mig lite extra. Bland annat Ola Bergs (@olaberg) session om tidestimering när man arbetar agilt i scrum. Fantastiskt intressant sätt att få fart på estimering och metoder att förbättra uppskattning av hur lång tid saker faktiskt tar. Tyvärr finns detta inte inspelat på video. Däremot kan ni försöka lyssna på när Ola förklarar vad scrum, lean och agilt är (ljudkvalitén är så där, men det han har att säga är mycket bra).
Brit Stakston (@BritStakston) och Michael Kazarnowicz (@kazarnowicz) om valutan i sociala medier. Det kändes som de flesta där var överens om att ROI i sociala medier inte går att mäta i gillande, klickningar eller följare. Frågan är hur man argumenterar för andra som bara tänker i termer av räckvidd och mängd. I slutändan handlar det om att skapa ett engagemang hos de som deltar i en kampanj. Mer än bara att gilla och dela. Brit har skrivit bra om denna sessionen på sin blogg hos JMW.
Den session som trängde djupast in och berörde mig mest var Anna Loverus (@annaloverus) om digital stress. Hon berättade om hur hon gått in i väggen av alla notifieringar och det snabba digitala flödet. På sessionen var också hennes VD på Matter, Mathias Eriksson, (@detnya) med, vilket gjorde sessionen ännu bättre. Jag rekommenderar er verkligen att ta 40 minuter av er tid och lyssna på den här sessionen under eken.
Jag tycker Brit Stakstons bloggpost har ungefär samma tankar som jag har efter passet. Jag kommer se över hur jag har notifieringar inställda, använda Do Not Disturb-funktionen i telefonen mer. Blir lättare när iOS7 kommer för iPhone, för då finns den i kontrollpanelen som man snabbt kommer åt.
Mer knytkonferens än unconference nästa gång tack!
En sak jag hoppas på till nästa #sswc är att det blir mer knytkonferens än unconference. Vad jag menar med det? Jo, jag tycker det svenska ordet knytkonferens beskriver evenemanget bättre. Som ett knytkalas. Där alla hjälps åt på olika sätt för att skapa en konferens. Det är inte en konferens där allt är fixat där man bara kan ta emot. Det handlar inte bara om sessionerna, där dialogen är viktig, utan också allt annat på ön. Redan förra året tycker jag det var skräpigt, och att man inte höll ordning runt tält och så. Nu lät många sina tallrikar att stå kvar efter maten. Visst, man kan glömma det när man dyker in i nästa samtal eller så. Det är då vi kan hjälpas åt och ta grannens tallrik också, så att borden är fräscha i stora tältet. Jag saknade lite av den typen av delaktighet för att allas upplevelse ska bli ännu bättre.
Fullt med musik på ön
Som vanligt var det geekig allsång på avslutningskvällen. I år tycker jag att allsångsgänget skapat något riktigt bra. Den bästa geekiga allsången jag varit med om på ön. Texterna var väldigt välskrivna. Stefan Waborg (@StefanWaborg) spelade in så att du också har chans att lyssna. Tyvärr kan det vara svårt att hör de briljanta texterna, men som tur är finns det en pdf som du kan läsa när du sjunger med.
Uppdaterat: Nu har Magnus Lindstrand (@lindstrand) publicerat video på alla hits, så nu kan ni även se hur allsången såg ut.
En av sakerna jag gillade med årets upplaga vara alla kulturella inslag. Salsa (även om jag inte dansar själv) och flera duktiga trubadurer. Som Manda Månsson som sjöng på båten Albanus. Hon blandade sånger från andra med egna låtar.
Kalle som spelade på båten Helene med en klassisk trubadurrepertoar, eller Jonas Söder som klinkade på sin gitarr lite varstans på, vilket förhöjde stämningen avsevärt. Gillar många av de ryska låtarna med svensk översättning som han bjöd på.
Allra bäst var sista natten när Ola Berg (@olaberg) och Jonas Söderström (@jonas_blind_hen) satte sig med sina gitarrer . Under ett par timmar underhöll de oss med flera klassiker. När Martin Björnsson (@svanstroll) anslöt med sin cello blev det hela magiskt.
Jag lyckades föreviga när de spelade en av mina favoritlåtar, Bill Withers Ain’t no sunshine. Nu när solen gått ner över Tjärö och vintern kommer bär jag med mig den låten och kommer spela det här videoklippet. Då kommer jag blunda och likt i en tidmaskin komma tillbaka till värmen från alla människorna på ön.