Kategoriarkiv: Hästarna

Ny taktik för årets tomattunnel

Det är nu tredje året som odlar i våra armeringstunnlar, och
eftersom växterna flyttar runt efter växtföljden är vi nu inne på den tredje tunneln som får hysa tomater. Förra året växte här gurka och squash.

Ett problem med att gödsla med hästgödsel är att det inte bara är gott om näring i gödseln utan även ogräsfrön. Det blir särskilt mycket frön eftersom vi

utfodrar med hö som fått gå i blom. Detta är visserligen utmärkt för mångfalden och insekterna men det frestar på tålamodet att behöva kämpa med ogräset.

I år testar vi därför en ny taktik, det återstår att se om det blir en fullträff. Efter att ha grävt igenom bäddarna och gödslat så la vi ut svettslang som fördelar vattnet till plantorna. Över slangen har vi sedan täckt med kartonger som är tänkta att hålla tillbaka ogräset och samtidigt hålla jorden fuktig.

Kartonger har vi i överflöd från Viktors affärshus, då vi hämtar Solskensfarmarnas vacuumförpackade och frysta naturbeteskött från Öströö fårfarms slakteri i dessa.

Tomatplantorna har vi satt i skarvarna från kartongsidorna genom att bara vika undan ett hörn. För säkerhets skull har vi spridit ut järnfosfat under kartongerna för att inte skapa en barnkammare för sniglar och snäckor. Även snörena är återbruk, det är balasnören från höbalarna som vi binder ihop och sedan knyter fast i armeringsnäten.

Nu håller vi tummarna för att kartongtaktiken fungerar!

 

Höskörden 2016 avklarad

SträngläggningVi har några små åkerlappar där vi varje år skördar hö. Eftersom höet äts av ponnyer som lätt blir feta av att bara titta på mat så är det bra om höet inte innehåller för mycket av framförallt socker. Därför skördar vi höet lite senare än om det skulle ha ätits av till exempel nötkreatur eller tävlingshästar. Då har den mesta av näringen lämnat gräset. I år blev det extra sent på grund av vädret i juli. Det har regnat var och varannan dag i tre veckor, men nu var det äntligen dags.

Alla har sin uppgift i slåtterarbetet

Hanna slog gräset med rotorslåtter i tisdags, vände det under onsdag och torsdag och så var det dags att köra in det under fredagen. Var och en har sina sysslor under höskörden, det ger en trygghet när det kan bli stressigt med regnet annalkande. I år var det dock inga hotande regnmoln utan Christian kunde ta god tid på sig med strängläggaren för att underlätta för körningen med pressen.

Många saker att hålla under uppsikt

Alla generationer hjälper till
Alla generationer hjälper till

När det är dags att pressa hoppar Ingrid upp i balavagnen, ofta tillsammans med något av våra barn eller någon av deras kusiner, för att ta emot balarna som kommer på balbanan och lägga de tillrätta  vagnen. Hanna kör pressen och Christian är på backen för att rycka in och flytta hö om det skulle behövas eller slänga upp en bal som trillat av i en sväng.

Morfar Ingemar räfsar upp det som missas och mormor Boel ser till att det finns fika och mat. Ibland åker ett barn med i traktorn och hjälper till att hålla koll på pressen, att balasnörena knyts som de ska och att inget ser konstigt ut.

Vi la på en rem för att bli klara

Reparation av press
Reparation av press

I år hoppade plötsligt drivremmen av ett par ett gånger. Vi kunde ganska snabbt konstatera att det berodde på att drivknuten och remskivan som ska föra över kraften från traktorn till pressen hade lossnat och flyttat sig. Det gick fort för Christian att hämta en slägga och blocknycklar och sen var vi igång igen.

Lasta av hö är en gymaktivitet

Totalt blev det drygt 700 löspressade balar i år, knappt 6 vagnar. Vagnarna lastas av förhand i ladan. Vem behöver gym när det går att förena med nytta?Räkneverk

Höet förvaras i markplan på trätrallar med anslutning till skulltork. Även om höet känns torrt när vi kör in det blåser vi igenom det ett par dagar för säkerhets skull.

När sista lasset är avlastat bjuds vi som alltid på korv med bärkräm till efterrätt i Lillestue. Beviset på att allt är som det brukar! Den som så önskar avlutar med ett kvällsdopp i Tjärnesjön.

Kvällsdopp

 

Växtföljd i armeringstunnlar

Olika växter vill ha olika odlingsbetingelser, en del vill ha värme, andra vill ha det lite svalare, vissa kräver mycket näring, andra ger näring. En del växter behöver skyddas från skadegörare i luften, medan andra smittor finns i jorden. Jag vill odla alla dessa typer av växter i odlingstunnlarna vi byggt!

Växtföljd utnyttjar jorden bäst

Jordens kvalitet och näringsinnehåll är A och O i odling och ett enkelt sätt att få till bra jord är genom växtföljd. Genom att odla växterna på olika ställen olika år så minskar risken för sjukdomar som följer med jorden. Om de kvävekrävande växterna (t ex kål) odlas efter bönor och ärtor, som har möjlighet att fixera kväve från luften, så minskar behovet av gödsel. Växtföljd är något som de allra flesta odlare använder sig av, såväl på åkrar som i trädgårdsland.

Växtföljd är svårt i växthus

TomaterJag har funderat mycket på hur man skulle kunna odla i växtföljd även de växter som behöver den extra värmen i ett växthus eller odlingstunnel, t ex många tomatsorter, paprika, melon och slanggurka. De kvävefixerande växterna som ärtor och bönor odlas ofta på friland och har man endast ett växthus, som många hobbyodlare har, vill man inte ta av det begränsade utrymmet till växter som egentligen kan växa på friland. För att inte få sämre jordkvalitet med tiden i växthuset så kan man byta ut jorden, antingen varje år om man odlar i  t ex hinkar, eller gräva ut den vid behov om man t ex får problem med bladmögel. Men visst hade det varit enklast om växtföljden fixade jordkvaliteten åt mig?

Alla älskar kål

Ett annat problem som gnagt i mig är hur jag ska kunna freda mina kålodlingar på ett enkelt sätt. Jag har gått från att avsky i princip all kål som barn, till att älska den. Tyvärr så älskar även jordlopporna samt kålfjärilens och kålmalens larver min Grönkål i korggrönkål, svartkål, kålrabbi och broccoli. Att klämma sönder larverna efterhand man ser dom är ett rätt hopplöst företag, de får lätt övertaget. Då är det bättre att täcka med någon form av väv eller nät. Problemet är att man ändå måste hålla koll om någon lite förlupen fjäril skulle förirra sig in under väven. De lägger nämligen hutlöst många larver, varje fjäril eller mal. Att hålla på lyfta och lägga tillbaka, det lockar inte mig. Dessutom vill jag ju kunna njuta av att se den fantastiska kålen, en av de vackraste växtfamiljerna som finns!

Så jag stötte på Lisas trädgårdsblogg via en Facebook-grupp och där fanns lösningen, armeringstunnlar som kan byta skepnad efter vad som odlas. Efter lite funderande kom jag fram till att vi ska ha fyra tunnlar. Så här ser  min plan för de fyra tunnlarna ut. Nu är det bara att hoppas att praktiken stämmer överens med teorin.

Tunnlar i växtföljd

År 1. Bönor/ärtor – Klättrar direkt på tunnlarnas armeringsjärn. Utanför tunneln finns plats för en rad med vaxbönor.

År 2. Kålväxter – Tunneln täcks med insektsnät som skyddar från kålfjäril och kålmal.

År 3. Bladgrönt/Gurkväxter – Tunneln täcks med plast. På vårvintern läggs varmbänkar för snabbväxande bladgrönt och försådder, ersätts i maj av gurkväxter (gurka, squash, pumpa). Utanför tunneln en rad med frilandsgurka.

År 4. Tomater och paprikaväxter –  Tunneln täcks med plast. De högväxande tomaterna binds i armeringsjärnen. Utanför tunneln en rad med frilandstomat.

Näring och vatten

Eftersom alla växter, förutom bönor och Påven kör skottkärraärtor, i denna växtföljd kräver mycket näring så kommer det krävas en hel del gödsel. Därför är tunnlarna placerade nära stallet där hästar (och inom kort även höns) producerar mycket av den varan. I hagen växer det också en hel del nässlor som ger kväverikt nässelvatten. Många tillför näring genom täckodling istället, men detta skapar en onödig utmaning med tanke på vår population av trädgårdssnäckor. Dessutom klipper Axel, vår robotgräsklippare, gräsmattan så där blir det inget gräsklipp över till täckmaterial.

Närheten till stallet innebär även närhet till vatten. Framförallt tomaterna vill jag vattna med brunnsvatten istället för regnvatten, då det bör minska risken för bladmögel. Min egna, högst ovetenskapliga studier, visar att så gott som alla tomater i dessa trakter (inre Halland) som utsätts för regn, direkt eller indirekt, förr eller senare drabbas av bladmögel. Detta oavsett om jorden är ny eller om potatis odlats i närheten. I år ska jag därför testa att uteslutande använda brunnsvatten och se om tomater i plasttunnel klarar sig. Potatisen, som är släkt med tomat och därför drabbas av delvis samma åkommor, kommer odlas i växtföljd på en åkerlapp på andra sidan stallet tillsammans med övriga köksväxter. Avståndet ska minimera risken att bladmögel överförs från potatisen till tomaterna.

Mer om våra odlingstunnlar

Bygge av odlingstunnel i Sundhult

Bygge av odlingstunnel, del 2

Varmbänk – när nytta förenas med nytta

VarmbänksmaterialDenna helgen har i första hand ägnats åt två saker, att snyta sig och anlägga en varmbänk. Egentligen hade jag inte alls några planer på att prova att göra en varmbänk men när jag såg Anette på Boängs film så kunde jag helt enkelt inte låta bli. En hög med kasserat hö, en stallbacke som behövde rensas från gödsel, ett gäng med pallkragar och gamla fönster – förutsättningar fanns. Och förkylningen förträngdes för en stund.

Utnyttja värmen från gödseln

Grundtanken med en varmbänk är att utnyttja värmen som genereras när gödsel och växtmaterial bryts ner. Genom att odla ovanpå gödselkomposten bli jorden varm och odlingsbar mycket tidigare än annars. När material har brutits ner har man dessutom fått utmärkt ny jord att odla i. Om varmbänken isoleras runt om så hålls vinterkylan på avstånd.

Pallkragarna blev långbänk för en stund

De pallkragar och fönster som jag i somras använde för att få lite drivhuseffekt på frilandsodlingarna åkte ut från vinterförvaringen. För att få en lång sammanhängande bädd, öppnade jag upp pallkragarna i ena hörnet genom att slå ut sprinten och byggde ihop bädden av tre stycken. 80 cm, som är bredden på en pallkrage, tycker jag är en alldeles utmärkt bredd på odlingsbäddar, för då når jag allt utan problem från ena sidan. Bädden lade jag på den plats där det i sommar är tänkt att slanggurkan ska växa. Jag hoppas att först hinna få en omgång sallad och spenat i varmbänken.Påven kör skottkärra

När två lager pallkragar byggts ihop, var det bara att börja köra gödsel från stallbacken. Som tur är så ligger detta trädgårdsland precis intill stallet. Eftersom hästarna går ute på dagarna så hamnar det en hel del gödsel på stallbacken där de får sitt middagshö. Denna gödsel behöver ändå tas om hand och på detta sätt förenas ju verkligen nytta med nytta. Hästarna var mycket nyfikna på vad som försiggick och ville gärna hjälpa till.

Gödsel och hö varvades

Varmbänk på gångGödsel och hö varvades i bänken och packades efterhand genom att villiga barnfötter trampade runt i bädden. Höbalar runt om ger stabilitet åt pallkragarna och isolerar samtidigt bädden från kylan utifrån.

För att förbränningen ska sätta igång snabbare hällde jag varmvatten över bädden. Jag hoppas att detta inte behöver upprepas så många gånger, det känns inte riktigt bra energimässigt att hälla ut varmvatten. Som avslutning täckte vi varmbänken med gamla fönster. Jag räknar med att de närmsta dagarna fylla på med mer gödsel och hö allteftersom materialet sjunker ihop.

Nu måste jag bara skaffa mig en ny termometer så det går att följa processen!

Varmbänk

Slåtter i Sundhult (2011)

Det har varit en bedrövlig sommar när det gäller slåttern. Inte lätt att bärga hö till de tre hästarna som bor hos oss. Det har varit regnigt och blött mest hela tiden.

Sundhult Hökörning 2011När vi kör hö här, måste det vara uppehåll i ett antal dagar så gräset hinner att torka efter att det är slaget. Det finns flera sätt att fixa foder. Du har säkert sätt de vita ensilagebollarna ute på fälten, där gräset konserverats. Där är det inte lika kritisk med vädret, även om det skall torka en del (men inte för mycket).

Första filmen visar hur man slår gräset. Vi använder vår gamla Volvo 320, med en gammal rotorslåtter. Det är en disk som slungar ut 4 knivar per rotor som skär av gräset.

När gräset är slaget sprider man ut det med hjälp av en hövändare. Vi har två stycken vändare, en rotorvändare och en sidvändare. Rotorvändare är den som är med på filmen, och sidvändaren är som räffsor som räfsar från höger till vänster. Den använder vi oftast när vi stränglägger höet.

Först sprids alltså gräset ut. Sedan vänder man gräset så att alla grässtrån torkar ordentligt. Detta får göras minst en gång per dag under torktiden.

När gräset torkat till hö strängläggs det alltså. Höet läggs då ihop till tjockare strängar, som sedan kan plockas upp av pressen. Pressen packar ihop höet, och när det är lagom mycket knyts två snören runt balen. Fantastiskt att man med en mekanskkonstruktion fixar att göra knutar på snöret, och skära av den.
Balen kommer sedan ut på en balbana, och vidare till balvagnen. Där i har vi en person som packar balarna, så vikt fördelningen blir  bra och att mycket ryms i varje lass.
I ladan lastar vi sedan av balarna för hand.

När höet ligger på höskullen kör vi med skulltorken, som blåser luft genom höet för att det skall torka. Speciellt viktigt när vi har så korta torkperioder på våra åkrar som i år. Är inte gräset torrt börjar det förmultna och den processen är varm. Mycket varm, vilket inte är så lyckat i torrt hö.

Är det något ni undrar över om hökörningen så fråga i kommentarsfältet nedan så svarar vi.

Nytillskott i hagen

Äntligen har vi fått ponnyer på gården igen.

Jag och min syster Ingrid har ett tag funderat på att skaffa en 2 ponnyer lagom till Joar och Nora och deras kusin Kajsa. När så vårt 27-åriga varmblod inte orkade med längre fick vi en lite skjuts i ryggen att göra slag i saken.

Efter en dag i Skåne när Kajsa, Ingrid och jag tittade på lämpliga kandidater, bestämde vi oss snabbt för en 6-årig Shetlandsponny med det ståndsmässiga namnet Linnestofta Kardinal. Påven, som han kallas, tycker om att både ridas och köras. En fantastisk snäll liten kille som verkar vara alldeles lagom pigg och väldigt läraktig.

Ett minst lika tjusigt namn har den New Forest som vi direkt blev förälskade i. Lord Nelson är en 9-årig valack som är snäll att rida men inte särskilt skolad. Det är å andra sidan inte vi heller, så vi kommer säkert passa bra ihop!

Vår Nordsvensk Jullan blev stormförtjust över att få sällskap i hagen och det verkar som de kommer trivas alldeles utmärkt ihop!

Ett farväl

Cindy Way

Idag tog en kär gammal vän sitt sista andetag. Hennes namn var Cindy Way och hon föddes till att bli vinnare på travbanan. Det blev hon också en gång innan hon hamnade som ridhäst hos mig och min syster. Då var hon 5 år, i år skulle hon blivit 27 år.

Många fartfyllda ridturer har det blivit, att ta det lugnt var aldrig ett alternativ. Tur hon skolades om till ridhäst, en sådan fantastisk galopp hade varit synd att inte få uppleva. Min första, och hittills enda, hjärnskakning kan tillskrivas Cindy, men det var ju otur att det skulle ligga en sten just där hon råkade halka och gå omkull. Dåligt humör under vinterhalvåret har hon alltid haft, men varför skulle inte hästar också kunna sakna solen och värmen? En riktig liten tjurtant i stallet, men bara hon fick springa var hon lycklig. Spränga fram genom skogen utan en tanke på annat än att komma först. Vad gör det om man blir lite svettig, okej då, riktigt löddrig. Att vinna är allt, och hon vann våran kärlek.

Även om mina ögon värker är jag glad att jag, min syster och hennes döttrar alla fick smeka hennes huvud när hon somnade in. Ett fint farväl och ett fint slut på en lång vänskap.