Etikettarkiv: Facebook

Utvecklande samtal hos Radio Halland

Under det gångna året har Sveriges Radio P4 Halland sänt en eftermiddagsprogram kallat Puls i P4 Halland. Programmet är ett samhällsmagasin som tar upp dagsaktuella ämnen och har stor interaktion med sin publik, bland annat via sociala medier. Jag fick äran att delta i direktsändning i studion.

Kvartsamtalet, Puls i P4 Halland
Foto: Sveriges Radio (C)

Jag har verkligen gillat Puls i P4 Halland, med programledare som väcker samhällsdebatt, granskar och uppmärksammar. Kan låta som ett tungt program att lyssna på under eftermiddagen, men det tycker inte jag. Linda Thulin (@LindaThulin) och Pelle Hörmander gör det intressant och försöker verkligen penetrera ämnena från alla vinklar. Det tycker jag är befriande.

Lyssnarna är en stor del

Grejen är att de också använder sig av telefon (035-17 27 28), Twitter  (hashtagen #P4Puls) och kanske framförallt en Facebook-sida för att kommunicera med sina lyssnare. Telefon är inget ovanligt, men att använda sociala medier är intressant. Genom att initiera ämnen tidigt på exempelvis Facebook hinner lyssnare som har möjlighet att komma synpunkter och inspel, redaktionen kan använda i sitt arbete att förbereda programmet. Dessutom finns det en del i programmet som kallas Kvartsamtalet där telefonsamtal spelas upp, och inlägg från Twitter och Facebook läses upp.  Delaktigheten gör programmet intressant, och man får ofta nya vinklingar att fundera över i ämnen. Debatten fortsätter också gärna iPuls kanaler.

Fler borde våga tycka

Jag tycker idén med att låta publiken vara så delaktig är bra. Synd att inte fler är med. Jag förstår att inte alla ha möjlighet att delta under dagen, beroende på arbete etc, men min förhoppning är att fler kommer att tycka till på Facebook-sidan även kvällstid så att den halländska samhällsdebatten fortsätter där, och förser public service radion med fler uppslag om ämnen att ta upp.

Jag ä en stor förespråkare av sociala medier, och har försökt att ge goda råd på vägen till redaktionen. Jag tycker att de försett oss med ett program som vi skall vara rädda om och vara med och vårda genom vår delaktighet.

Jag var med i Puls-panelen

I årets sista Kvartsamtal bjöd lyssnare in att delta. Något jag gärna ville, så jag anmälde mitt intresse. Redaktionen bjöd in mig till den sista och förlängda Kvartsamtalet kallat Utvecklingssamtalet. Den halvtimma (inklusive musik) som vi fick vara med i direktsändning och diskutera aktuella ämnen var mycket kul och intressant. Jag hoppas man kommer att köra en Utvecklingssamtalet någon gång i månaden med en panel i studion. Det finns nöjespaneler och annat i andra program, så varför inte en för samhällsdebatten?

Här kan ni lyssna på min insats i Puls.
Lyssna: Kvartsamtal 16 december 2011

 En gång radioaktiv alltid radioaktiv

Det är så skönt att ta på sig lurarna och ställa sig bakom mikrofonen. Det är väl så att en gång radioaktiv alltid radioaktiv. För er som känner mig vet ni om att jag sände närradio i Hylte när jag var yngre, och vi hoppades nog att UngRadion skulle vara ganska likt det Puls är idag.

Får jag möjligheten att vara med igen kommer jag ta den. Radio är ett underbart medium!

Vi måste folkbilda digitalt!

Det har varit intensiva veckor av folkbildning. Det är det jag anser mig sysslat med när jag varit iväg och föreläst och fixat en after work/meetup. Det är helt klart att vi i nykterhetsrörelsen är en stor insats att göra för den digitala delaktighet.

Jag var i Växjö och pratade om presentations för medlemmarna i projektgruppen ”Det nya medlemskapet”. En röd tråd genom alla delprojekt var sociala medier. Lite oväntat för mig, men det togs med som en viktig del i alla delar. Det handlar om hur man kan kommunicera med aktiva medlemmar, medlemmar som inte är så aktiva och även de som inte är medlemmar. Lite olika kanaler och användning sociala medier.

Dessutom blev det en del diskussion om intern kommunikation och utbildning där digitala kanaler kan användas, så som inspelade föreläsningar, råmaterial att använda i egna dokument & presentationer och inte minst (lunch)webbinar.

Var är lunchwebbinaren?

Jag har deltagit i #ssmw’s lunchewebbinar som Bengt Littorin (@havspappan) chefar över, och tycker det är något som nykterhetsrörelsen genast skall börja med. Vad de gör är att under lunchen ha en timmas föreläsning/presentation i något ämne. Jag som deltagare kan då ta min matlåda och sitta vid datorn och äta den medan jag vidareutbildar mig. Weebinaret spelas in och man kan titta på det i efterhand. Det senaste webbinaret med #ssmw handlade om hur Karlstad kommun jobbar med sociala medier, och efter som det spelades in kan du också se hur det kan se ut. Märk att jag som deltagare kan ställa frågor i en chatt under webbinaret, eller hur deltagarna kan hjälpa varandra att hitta fördjupad information.

After work/meetup

Totte får instruktioner av Christian, medan Camilla knppar på sin dator.När jag var i Luleå fick jag veta att i deras centralt belägna lokal genomför man after work på onsdagar, där lokalen står öppen för de som vill komma förbi. Där finns lite lättare mat och en härlig miljö. Perfekt att träffas utan att känna förpliktelser . Det här gillar jag!
Jag och Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) har pratat om en variant av tweetup. Tweetup är en träff som bestäms via Twitter, ofta spontant,  där den gemensamma faktorn är att man använder twitter. Meetup, som skulle vara benämningen på vår variant, är en träff där det nyktra medlemskapet är det sammanhållande. Det som är viktigt med en sådan träff är att det inte byggs upp med en massa måsten och tvingande saker. Exempelvis att det måste vara ett tema varje gång. Jag ser det som möjlighet att träffas och bara prata, och utnyttja de olika kompetenserna som medlemmar i rörelsen har.

Jag såg till att genomföra en meetup i Falkenberg  på Godtemplargården, där jag satte upp ett tema; ”Blogga med WordPress”. Det kom några få, men det är precis så det få vara. Det måste inte komma ett stort antal, så länge de som kommer känner att det är okej. Vi satt i en cafédel på andra våning som passar utmärkt för after work/meetup. På bilden som Leif Arne Gustavsson tagit får Totte Ljunggren råd av mig, medan Camilla Tilljander (@Tilljan) provar att bädda in media på sin blogg. Det pågick andra möten i lokalerna också, och det visar sig även här att vi kan spela en stor roll för  att höja folkbildningen när det gäller den digitala kunskapen. Jag fick frågor om antivirusprogram Facebook, Twitter och givetvis bloggar. Det där vill jag åt. Att jag kan finnas i lokalen på en meetup och svara på de digitala frågor som medlemmarna har.

Vad kan vi lära ut?

Jag har konstaterat det finns många saker  som vi mer digitalt vana kan lära ut.

Det är:

  • Hur man surfar och söker
  • Hur man kan använda Facebook
  • Hur man kan bevaka med RSS, och använda RSS-läsare
  • Hur man kan filma och dela med sig
  • Hr man kan arbeta med delade dokument

Listan kan göras lång. Vi är många som kan hjälpa varandra. Frågan är hur vi kan göra detta i samarbete med NBV, även om vi gör det i någon meetup-form.

Vad tror ni?

Nu har jag sammanfatta lite av det jag tänkt, sett och känt när jag engagerat mig ideellt de senaste veckorna. Nu är jag nyfiken på vad du tycker, och ber dig att berätta för mig genom att skriva i kommentarsfältet här under.

En grinig rörelse på väg framåt

Det har varit en intensiv vecka. Minst sagt. Tur är att det har varit många intressanta aktiviteter jag deltagit i. Den röda tråden har varit att titta framåt i ideell verksamhet. 

Griniga gamla gubbar

Skommagårdens bloggDet började med att jag hälsade på min lokalförening i Landeryd, IOGT-NTO Hyltebruk. Jag hade bjudit in mig själv att få tala lite övergripande om hur vi kan använda sociala medier för att öka engagemanget på olika sätt. Det visade sig att jag hamnat hos ett gäng griniga gamla gubbar. Uppfriskande gringa. Varför skall man finnas på Facebook? När skall man hinna med? Vem bryr sig om vad Kurt Johansson har att säga i #P4Puls?

Frågorna är befogade, och för mig uppfriskande att försöka argumentera kring. I detta fallet hade jag inga bra svar tycker jag. Å andra sidan tycker jag inte man skll försöka övertyga de som väjer att inte intressera sig för hur de kan använda sociala medier. Jag tror denna teaterförening har mycket på att vinna på att finnas på sociala medier, inte minst i sitt ungdomsarbete

Nu har en av de griniga gubbarna övertygats ändå,tack vare Alexander Bard (@Alexander_Bard). Nu mer bloggar Totte Ljunggren på skommagarden.wordpress.com.

Luleå nästa

Föredrag i LuleåHelgen som gick for jag upp till Luleå, där jag inbjudits att prata om sociala medier under rubriken Ökat engagemang genom dialog, delning, och tillgänglighet. Målet var ändra fokus från att bara prata sociala medier, till att se det som ett verktyg och skapa en lust att genast gå ut och använda flera av de internetverktygen som finns.  Dessutom ville jag belysa att det inte är så stor skillnad på det vi kallar analogt och digitalt.

Det var väldigt knepigt att förbereda den här dagen. Dels beroende på att jag inte visste vilken nivå det skulle vara på deltagarna, och efter besöket i Hylte-föreningen att jag kanske inte kunde följa min tråd.  Som tur var kändes det som det gick ganska bra. Jag hoppas jag lyckades deltagarna tänka i nya banor och se möjligheter i att göra saker. Inte krångla till det, testa och se hur det fungerar.

Jag började först med att tala om sociala medier , där jag utgick ifrån boken Gilla! Därefter gjorde jag en snabb översikt på ett antal internetverktyg och hur föreningen kan använda dem. Allt från Doodle till Geocaching och fram till Bambuser och Google docs.

Jag fortsatte med att gå in lite extra på hur Facebook och Twitter kan användas, och avslutade med att prata om att Blogga med WordPress.

Här är mina presentationer från dagen:

Är framtidsgruppen abstrakt?

På tisdagen gjorde jag en snabbvisit i Stockholm för ett upptaktsmöte med en framtidsgrupp inom IOGT-NTO som jag blev utsedd att delta i . Riktigt spännande att få träffa den spännande blandningen av människor som skall öppna upp globen och komma med idéer för att se hur vi kan trimma organisationen att fortsätta vara en vital spelare i samhällsbyggandet.

Det skall erkännas, jag hade nog väntat mig att vi skulle arbeta mer konkret. Våra tankar efter detta inledande  möte drar åt ett mer abstrakt håll, där vi tänker oss fungera som något likt en tankesmedja. Jag kastar mig in i det här med nyfikenhet och ser fram mot de diskussioner vi skall ha.

För min del hoppas jag på att vi skall få fram lite konkreta frågeställningar som gör att medlemmar, och föreningar, kan hitta sätt att engagera sig och se hur viktig deras medlemskap är för samhällsbyggandet. Jo, jag vet hur det låter, men jag tror att mitt medlemskap verkligen spelar roll. Gör det inte det vill jag se hur det skulle kunna göra det.

Dags att visa sig

Nästa steg i mitt rörelse engagemang är att bygga upp den portabla utrustningen för direkt sändning via nätet. Tillsammans med Johnny Mostacero (@JohannyMostacero) ha utrustningen köpts in. Bra utrustning. Nu skall jag se till att paketera tekniken på ett sätt så att vem som helst skall kunna använda den och starta en sändning.

Förhoppningsvis får vi möjlighet att testa den i slutet av månaden, när jag hoppas på att vi skall kunna ta Sobra|tankar Talkshow för undersöka några projekt som pågår i rörelsen.

Kan Gilla! ger fler som gillar?

Tanken med Gilla! – dela engagemang, passion och idéer via sociala medier är att låta idéburna organisationer förstå hur sociala medier fungerar och kan användas.  Den har lite blandad karaktär mellan praktiskt handbok och ren faktabok. Frågan är om den når sitt mål?

Författaren bakom boken är Brit Stakston (@britstakston), mediestrategen som också skrivit Politik 2.0, och är bokförlaget Idealistas första bok (kan köpas från exempelvis Bokus). Det märks att detta är en bok som hon verkligen ville skriva. Den förra boken fick för stort fokus på personer och politik, och inte hur sociala medier kan fungera som ett verktyg i en demokratisk process. Efter att ha följt Brit så vet jag att hon har ett hjärta som brinner för samhällsförbättring, och det är en tydlig röd tråd i boken. Det är egentligen inte sociala medier som är det viktiga. Det är dialogen för att skapa ett bättre samhälle. Att den dialogen sker via sociala medier är egentligen lika naturligt som att använda telefon eller e-post påpekar hon om och om igen.

Flera böcker i en

Boken är uppdelad i tre huvuddelar, med efterföljande samtalspunkter av Erik Wagner (@erik_wagner). Det jag kände efter att ha läst ut boken var att jag skulle vilja kunna fördela delarna olika beroende på vem jag vill skall läsa den. För den passar en ganska bred målgrupp, allt från de som redan bestämt sig för att använda sociala medier, och vill veta hur det skall gå till praktiskt, till de som undrar vad katten skall social medier skall vara bra för.

Den sistnämnda gruppen tycker jag nästan skall börja med att läsa sista delen, för att känna lite på hur de ligger till i Stakstons fyrfältare. Vad den innebär får ni läsa i boken, men den förklarar begrepp som digitala/analoga värderingar och digitala vanor och positionerar mognaden för att agera digitalt.

För övrigt innehåller boken flera pedagogiska illustrationer som förstärker och gör innehållet tydligare. Riktigt bra bilder att ha i minnet när man funderar kring sociala medier för idéburna organisationer.

Handgripliga tips

För den som väl bestämt sig för att använda sociala medier i sin organisation finns i den andra delen en rad olika handgripliga tips för de olika tjänster som finns tillgängliga.

Många bra tips, men den kan kännas lite övergripande i vissa delar. Jag kan tänka mig att man kompletterar den delen med fler praktiska exempel för att förstå hur det fungerar, och läser man boken i studiecirkel form kan jag tänka mig att någon kompletterar med en praktisk del där man undersöker hur de olika verktygen ser ut och fungerar praktiskt.

Hur engageras personer via sociala medier?

Den första delen är nog avsedd för den som tror att sociala medier är något man bör använda sig av. Jag ser en skillnad mot stycken i den sista delen, som mer förklarar varför vissa (du?) inte ser nyttan med att dela med sig av det mesta till alla på nätet.

Wagner ställer  i samtalspunkterna efter första delen frågan: ”Vad skulle ett begrepp som ’Föreningsarbete 2.0’ kunna innebära för er del?” Svaret är det föreningen som har, men det skulle vara kul att höra svaren före och efter att den inledande delen lästs.

En tanke att ha med sig när man läser bokens första del hämtar jag från samtalsavsnittet från del 2, där Erik Wagner skriver:

Jag har ofta stört mig på  att en del medlemmars första kontakt med föreningen är en fråga huruvida de vill sitta i en styrelse eller inte.

Det är en viktig fundering att ha med sig genom hela boken. Stakston talar om Engagemangspyramiden, med sex olika nivåer av engagemang, och där ligger nyckeln till varför sociala medier är viktigt för medlemmar. Det måste vara tillåtet att vara mer eller mindre passiv, men sociala medier, rätt använt, kommer göra att de som tidigare endast var passiva nu kan klättra i pyrmaiden och bli en mycket viktig del av organisationen. Det handlar om:

Sociala medier möjliggör helt enkelt att få in sitt engagemang i livspusslet.

Boken är starten på folkrörelsens återkomst

Boken är den handbok som de idéburna organisationerna väntat på, där de som inte riktigt har förstått sig på hur de kan använda sociala medier får svar. Brit ger berättar varför folkrörelser skall använda sociala medier, och det får mig att se parallellerna till när människor organiserade sig i olika föreningar i början av 1900-talet. Det viktiga då, som nu, är folkbildningen för att öka kunskapen hos så många individer som möjligt. Med den nyvunna kunskapen valde man att tillsammans (i allt från arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen till idrottsrörelsen) bygga ett bättre samhälle, som är den välfärd vi lever i idag. Man hade ett delade ansvaret och gjorde sin lilla del för att förbättra för den stora massan.

Att gilla på Facebook är ingen stor insats kan det tyckas, men det är ett ställningstagande som bygger på de värderingar du har. Det kan starta en diskussion om hur du och dina vänner vill förbättra det samhälle vi lever i. Det är det gillandet som den idéburna vårda och bygga en relation av.

Jag tror att svaret till rubriken på den här recensionen är: Ja! Boken svarar på hur din organisation skall förvalta det där gillande-klicket som någon gör.

Vet du det?

 

Bilden på Erik Wagner och Brit Stakston är tagen av Charlotte Naversten (@naversten) med hjälp av den sociala bilddeleningstjänsten Instagram.
 

Andra recensioner av Gilla!

 

Dags att förnya folkrörelsen

Under fredagen fick jag reda på att jag tillsammans med fyra andra personer fått det ärofulla uppdraget att ingå i en Framtidsgrupp som IOGT-NTO kongressen i Åre beslutade tillsätta. Riktigt hur vår uppgift ser ut vet jag inte än, men jag vill ändå skriva lite om min ingång i gruppens arbete. Vad jag tar med mig, och mina förväntningar på resultat.

Detta blir ett ganska långt inlägg, men jag vill försöka ge en tydlig bild av vad jag tar med mig in i arbetet. En del i att berätta det öppet för er är att jag vill få er syn på vad ni förväntar er och hjälpa till att definiera vad jag skall ta med mig in i gruppen. Jag anmälde mitt intresse, efter att ha sett en inbjudan på sociala medier som ledde mig till sidan Vill du ingå i en framtidsgrupp?

Jag hoppas på att du tar dig tid och klickar på länkarna i det här inlägget för att skaffa dig kunskap och förstår mina ingångsvärden. Du kommer inte hinna titta på alla video, lyssna på alla ljudklipp eller läsa allt på en gång, men ta dig gärna tid att beta av dem efterhand.

Helt passiv

Jag har varit helt passiv inom nykterhetsrörelsen under minst 10 år. Det är något viktigt att ta med sig in i gruppen. Varför har jag varit det? Hur kommer det sig att inga lockelserop om verksamhet och evenemang har aktiverat mig?

Ett svar på det är förstås att jag börjat arbeta, flyttat till en skogsgård och fått barn . Fast… Något borde väl intresserat mig så mycket att jag deltagit på någonting? Av någon anledning har det inte varit så. Tills den dag jag fick inbjudan till en fotokurs i digital fotografering. Det är den kursen som gjorde att jag hamnade på kongressen i Åre och sände den direkt över nätet. Det var den som gjorde att jag och Johnny (@JohnnyMostacero) arbetade för att få prova konceptet knykonferens med Sobra|tankar i nykterhetsrörelsen.

Genom att läsa, lyssna och diskutera med Erik Wagner (@erik_wagner) och andra samhällsengagerade personer vill jag verkligen skaka liv i folkrörelsen igen. Den viljan är också något som fått mig aktiv igen. Nu är det fantastiskt roligt att Erik också kommer att ingå i gruppen.

Där har ni faktorer som väckt denna sovande björn.

Vilka influenser tar jag med mig

Jag har redan berättat att Erik Wagner influerat mig start i att tänka ”folkrörelse” som en samhällsförbättrande faktor. Det är ett par personer till som jag vill nämna i det sammanhanget.

Stakston - Politik 2.0Brit Stakston (@britstakston) för att hon skrivit boken Politik 2.0. Jag hade tack vare min bror Niklas (@niklasdahlqvist) kommit att använda sociala medier (Twitter, Facebook) och där noterat Brits bok. Efter att ha läst den kände jag att jag härifrån, mitt i skogen, engagerat kan delta i politiska samtal med en önskan att förbättra världen. Hon öppnade de nya kanalerna för mig. Hon pratar inte sociala medier i mina öron. Hon presenterar ett verktyg som vi skall använda.

Joakim Jardenberg (@jocke) med sin sätt att berätta om transparens och vikten av att föregå med gott exempel. Han har en devis, som nu mer är skriven i sten, vilket är ”Be honest and do good shit”. Fritt tolkat skall man var ärlig, framför allt mot sig själv och  väga in det i det man gör. Så länge det känns ärligt och uppsåtet är gott (och inte uppenbart ont)  skall man göra det. Det behöver inte alltid vara perfekt, men att man försökt är viktigt. Det man gör tål en genomlysning, men varför vänta på att någon skall granska. var ärlig och berätta. Var transparent. Dessutom vikten av att vara en grön prick och föregå som gott exempel, prova för de som som kommer efter och ge driv framåt där jag kan bidra.

Björn Falkevik (@bjornfalkevik) som med sitt engagemang för att föra ut begreppet ”thincasting”, som är en term för att sända över nätet. Det han säger är att allt inte behöver vara perfekt, utan det viktiga är att man gör det. Fokusera på det som är viktigt, budskapet. Han omvandlar mycket av Jockes teori till praktik, genom att lära oss att exempelvis ta en pappmugg och göra om till ett stativ för telefonen när man skall direktsända ett budskap via nätet.

Johan Lange (@JohanLange) för att han delar med sig av sin kunskaper att vända perspektiv och ge verktyg för att arbeta tillsammans i grupp. När jag fått förmånen att i djupa diskussioner fundera kring hans LUCK-koncept inser jag att många detaljer kring det var så naturligt när jag var aktiv i rörelsen senast. Arbetssätt som jag faktiskt saknar idag, där det sociala bidraget i det man gör inte ens finns på listan. Där är oftast bara pengar drivkraften.

Pierre Andersson (@pierrea) som med sitt intresse för rörelsens historia låter mig tänka på vad som var viktigt när vi en gång startade i tiden. Hur kom det sig att vi organiserade oss? Vad tillförde vi de medlemmar som var med då? Vad är det vi glömt bort idag. Jag har inte lyssnat färdigt på Pierre än, snarare tvärtom. Han har mycket att lära mig. Mer om hur vi byggde våra gårdar. Hur Oscar Olsson (bilden) fick studiecirkeln att fungera som ett sätt att utbilda medlemmar och vår samverkan med NBV, och säkert en hel del annat han inte nämnt än.

Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) finns där också. Vi har haft massor av lunchmöten som kom att handla om folkrörelse, personligt engagemang och möjligheter istället för det vi verkligen träffades för att diskutera. Mötena skulle i de flesta fall handla om knytkonferensen Sobra|tankar, men hans arbete som utvecklingskonsulent i rörelsen och mina influenser från personerna jag redan skrivit om har gjort att det handlat om helt andra saker. Dessutom ser Johnny paralleller till Rydöbruk där han är uppväxt, och som alltid varit föreningstät. Föreningarna har använts för att driva samhället framåt, trots nedläggningar av industrier och samhällsservice.

Jag skulle vilja nämna Bengt Göransson som fått mig att tänka i termerna medborgare och medborgaransvar när jag läst hans ”Tankar om politik”, och Mathias Persson (@sandlyckan) nästan dagligen påminner om att man ur ett samhällspolitiskt perspektiv måste vrida och vända för att se samhällsvinsterna av ståndpunkter man har.

Till dessa adderar jag massor av människor aktiva i sociala medier.

Alla har en sak gemensamt: Alla delar med sig av sin kunskap i stort och smått. Alla tror på att vi kan hjälpa varandra att göra världen bättre. Alla tror att vi kan göra det tillsammans. Alla tror på att individen kan göra det. Tillsammans.

Vad vill jag göra i en framtidsgrupp?

Jag tar med mig av vad alla ovanstående personer gett mig i form av kunskap och tankar  för att använda det i arbetet i gruppen. Det är viktigt att vi i en framtidsgrupp är de där gröna prickarna och visar på sätt att arbeta, och föregår med gott exempel för andra inom nykterhetsrörelsen. Ni kommer kunna följa arbetet, för jag skall se till att det sker transparent. Dessutom skall ni kunna berätta för oss om vi är på fel väg innan vi står där med en slutrapport. Ni skall kunna börja prova nya former av aktiviteter innan det kommer någon slags dokument från en lång process från oss. Så länge vi är ärliga och tror på att det mynnar ut i något gott skall vi se till att göra, inte vänta. Perfektion är inte ett mål, utan förändringen till det bättre.

Jag lovar er att det kommer hända saker. Snart. För dig som har Facebook, gå in och gilla sidan Sobra|tankar så får du information där, annars får du hålla koll på Sobra|tankars webbsida.

Det skall bli spännande att få arbeta i gruppen. Erik har jag träffat och diskuterat med en del med via sociala medier, och Andrine känner jag till lite sedan UNF-tiden . Jennfier och Ulf känner jag inte till alls.  Tror det gör det hela mer spännande och dynamiskt. Jag är mycket nyfiken på vad de andra kommer med för influenser och ingångsdata för vårt arbete, som på kongressen beskrevs som  ”… ett levande forum för framtidsfrågor som är viktiga för IOGT-NTO:s utveckling.”

Nu har globen satts i rullning. Nu finns bara en rikting: Framåt!

 

Foto:
Be Honest and do good shit,  av Joakim Jardenberg
Björn Falkevik, av Pellesten

Dagen av social transparens

Idag har det varit mycket sociala medier och transparens för min del. Först en föreläsning med Joakim Jardenberg (@jocke), och sedan har man inte kunnat att undgå Jockes nästintill omöjliga uppdrag att omvända programledaren Pelle Hörmander att känna på sociala medier.

Frukostklubben är ett arrangemang av Marknadsförening i Halland där man vid en frukost bjuder in intressanta föreläsare. Idag var Jardenberg inbjuden att tala om Wikileaks och transparens.

Johan Sölve (@macsolve) på Montania har sett till att ni också får ta del av föreläsningen.

 

Sedan åkte Jocke till Sveriges Radio P4 Halland för att ”frälsa” Pelle Hörmander. Pelle är programledare i Programmet P4 Puls tillsammans med Linda Thulin. Interaktionen med lyssnarna är en viktig del i programmet. Publiken kommer till tals via telefonsvarare och kommentarer på hemsidan, men även via Facebook och Twitter (@Puls_P4Halland). Hittills är det Adam Kalin (@adamkalin) som bevakat de sociala medierna. Hörmander har haft en lite kylig inställning till sociala medier. Linda såg till att bjuda in Jocke för att få honom att prova sociala medier.

Lyssna till det spännande samtalet mellan Hörmander och Jardenberg.
Lyssna: Klarar Joakim Jardenberg av att omvända Pelle?

 

Här är en intervju som Linda gjorde med Jocke om bland annat integritet , där första frågan är ”Hur mycket utanför hamnar de som inte hänger med på nätet?”
Lyssna: Intervju med Jocke Jardenberg

Dags för en intensiv vecka

Veckan som kommer blir en intensiv vecka. Det har förutsättningar att bli en riktigt bra vecka, som innehåller många möten med nya intressantar människor.

I början av veckan skall jag få presentera lite sociala medier, ha en workshop om live-sändning över nätet. Två träffar där jag kommer möta nya människor som ser framåt och vill utveckla och utvecklas. Ser verkligen fram mot  detta.

På torsdagsmorgonen åker jag till Halmstad för träff med Marknadsföreningen i Halmstad och deras frukostklubb för att lyssna till den alltid lika intressanta Joakim Jardenberg (@jocke, jardenberg.se). På kvällen skall vi till förskolan på familjekväll, och producera lite prylar för lek där. Låter som en bra och kreativ idé, och hoppas vi kan få fram saker som de kan ha roligt och nytta av.

Fredag så drar jag iväg till SkogsElmia och får träffa skogsintresserade. Hoppas på att få träffa lite kul folk från Skogsforum där också.

Har en känsla att man lär vara rätt slut efter veckan med allt annat som också kommer till.

Jag är en politisk fegis!

Idag åt jag lunch med Mathias Persson (@sandlyckan) och hade en spännande debatt om det politiska diskussionsklimatet. Jag ser mig själv som politiskt feg, eller så är det partierna som gör mig till det?

Till pasta och kycklingköttbullar på Sturehof, där Sturegymnasiets resturangskola erbjuder mat, talade jag och Mathias om hur den politiska debatten förs. Han beskriver det bra i Nu är vi där igen – hätsk debatt utan vinnare. På något sätt hamnar man tydligt på varsin sida om en linje och kan aldrig gå med på att ta ett steg över och hitta lösningar. Linjen måste vara rak och tydlig.

Jag håller med det Persson skrev, att man sig inte tar sig tid att lyssna och fundera över vad andra sidan säger. Man utgår mest från att man måste säga emot. Jag känner inte för att ställa mig på ena sidan repet och peka finger åt den andra sida. det är troligen där för jag inte har varit partipolitiskt aktiv.

Är det partierna som håller mig utanför?

Är det så att  partierna inte bjuder in mig att berika deras kunskaps med mina utgångspunkter?

Jag gillar Anna-Karin Hatts (@annakarin_hatt) debattartikel i DN, Centern står för en varm och grön socialliberalism, där det känns som det är dags att ta ett steg tillbaka och fundera på partiets existens. Hon skriver bland annat:

Centerpartiets nya öppenhet gäller framför allt politikens innehåll och om vi kan förtydliga några centrala idéer kan vi på nytt bli den starkaste kraften för förnyelse och utveckling i svensk politik

Detta ser jag som ett sätt att bjuda in mig i samtalet. Att få prova hur mina åsikter passar in, och till och med påverka innehållet från min synvinkel. Den öppna diskussionen är otroligt viktig för att jag skall känna mig delaktig.

Jag hoppas att de lokala politikerna inser styrkan med det öppna samtalet. Idag har jag inte hittat någon lokalpolitiker i Falkenbergs kommun som jag kan följa på Twitter. Jag önskar att de fanns där, så att vi kunde diskutera kommunens utveckling. Låta mig förstå var i problemen ligger att ta vissa beslut och ge mig möjligheten att komma åsikter.

Stakston - Politik 2.0Jag tycker fortfarande att Brit Stakstons (@britstakston) Politik 2.0 är Boken alla borde läsa, och börja ett nytt sätt att arbeta politiskt. Göra det ännu lättare för medborgare att delta i samhällsutvecklingen, inte minst lokalt.

Falkenbergs kommun har för övrigt hur mycket som helst att lära vad det gäller öppenhet och få fler medborgare att delta aktivt. Samhället ändras, och det är dags att kommunikationen mellan kommunens förvaltningar, politiker och medborgare förändras.

Behövs det hjälp hjälper jag mer än gärna till!

Vem vet, med ett öppet klimat kanske jag blir partipolitiskt aktiv.

 

Uppdaterat:

På tips av Brit Stakston: Paneldebatt om framtidens medlemslösa partier.

När smickrade du någon senast?

Visst är det härligt att få lite smicker. Lite uppskattning. Lite mer än en klapp på axeln. Är du redo för att dela ut lite smicker via nätet?

Jag gillar idén med Flattr, en knapp på webbsidor som jag kan klicka för att ge ett litet ekonomiskt bidrag till de som producerar bra innehåll. Flattr-knappen är lite ”tyngre” än Facebooks Gilla-knapp enligt mig, eftersom det i Flattr ligger lite pengar bakom.

Facebook-knappen har sin plats. Med den kan jag lätt dela sidor som jag vill att andra skall läsa. Sidorna behöver inte allt vara bra, utan kan tvärtom vara sidor där jag inte delar åsikterna men vill att andra skall läsa och reagera. Flattr-knappen är ett bevis på att sidan är så bra att jag kan tänka mig att ge ett litet bidrag.

Hur fungerar Flattr?

Flattr är min lilla fest. Jag har en peng som jag varje månadsslut delar jämt fördelat över alla klick jag gjort. Som ett stort tårtkalas, där alla jag personer vars sidor jag klickat kan komma och ta en bit för varje klick jag givit dem.

Hur stor tårtan är bestämmer jag själv, genom att varje månad sätt in en summa på mitt Flattr-konto, exempelvis genom PayPal.  Idag är den minsta månadsinsatsen €2. Givetvis tar Flattr en liten administrationskostnad, men det arbetar för att få ned den andelen. Enligt en del går det att få ihop nästan en månadslön via Flattr, om man har bra innehåll.

Det är lätt att själv lägga en Flattr-knapp på exempelvis en WordPress-installation och andra system. Ännu lättare är det att starta ett Flattr-konto, och visa din verkliga uppskattning för bra innehåll på nätet.

Är detta ett nytt sätt att betala för innehåll på nätet? Tja, det är väl vi som användare som bestämmer det.

Om det fungerar? Jag har fått några klick på min blogg, och det har kommit in några få Euro. Inte mycket, men å andra sidan läses inte min blogg av så många, mitt innehåll håller en begränsad standard men framför allt är det alldeles för få som har ett Flattr-konto (än).

Har du?

Det behöver inte vara svårt att återvinna

Här om dagen skrev min vän Hans Carlsson en öppen anteckning på sin Facebook-sida om hur irriterad man kan bli på att återvinna plast. Jag håller med honom.

Så här skrev Hans:

Varför måste returnerad plast (till Sandladan, ”tippen”) brännas?

Sopsorterar ni? Jag tycker att det ska man göra. Ingen gång i hela jordens historia har en ras tagit så mycket av biosfären i anspråk. Jag försöker t o m lägga mina klippta naglar i kompostspannen. Lite som en påminnelse om vart vi ska sen också…

Men nu till själva saken: Försöker ni också trycka in hela plastpåsar fyllda med plastförpackningar eller metallskrot i de ynka-pytte-ytte hålen i returbehållarna? DET ÄR FÅ GÅNGER I LIVET JAG BLIR SÅ J**LA HELIGT FÖRBANNAD!!! Ja, jag vet varför de är så små. Men – vilken unge vill in och rota i metall eller plastskroten? Och ja, jag vet att om man tar varje liten grej för sig så får man in alla till slut. Men orka… Känner mig ägd. 😉 Men jag sopsorterar ändå. Slänger man plasten i Sandladan (”tippen”) så bränns den. Onödigt! Här skulle jag vilja se en förbättring!

Visst känner vi igen oss? I alla fall vi som bor i Falkenbergs kommun. Stå där och försöka trycka in en påsen som inte går att få in, eller stå och lasta in plastbit för plastbit. Blåser det bara lite kan man lita på att det flyger iväg saker.

Nä, om vi önskar en hög grad av återvinning krävs det att det är lätt, annars struntar alla utom sådana som jag och Hans att återvinna.

Påskhelgen så befinner jag mig hos min farmor i Västerviks kommun, och där har de gjort det enkelt. Man kan, om man så önskar, ha fyra sopkärl. Och då kan man slänga det mesta, ett kärl för hushållssopor, ett för tidspapper/förpackningar, ett för metall/plast och slutligen ett för ofärgat glas/färgat glas. Detta hemma. Du tar alltså dina plastförpackningar och stoppar i en tunna. Hemma, som sedan kommer och töms av en sopbil enligt ett schema. Hushållssopor varannan vecka, ungefär var fjärde vecka plast/metall/papper och lite mer sällan glas.

Dessutom behöver inte kommunen ha folk som städar vid återvinningsstationerna, där det oftast ser skräpigt och tråkigt ut.

Det behöver inte vara svårare än så här!