Etikettarkiv: hobby

Thincasting i Ubuntu/Linux

Jag har sett en utmaning att använda Ubuntu på den laptop jag nyligen köpte. I utmaningen har det ingått att hitta lämplig mjukvara för att kunna sända video direkt, och göra efterredigering. #allakanstreama hos .se gjorde mig än mer sugen.

När jag tittade på Social Videos dragning på eventet #allakanstreama blev jag ännu mer sugen på att få det att fungera.  Jag tycker verkligen det är välinvesterad tid att lyssna på vad som har att sägas på seminariet. För de som inte funderat på video tidigare kanske skall lyssna på lyssna på Annika Lidnes (@annika) dragning Öka värdet av ditt event med video och Brit Stakstons (@britstakstonBjud på kunskap för att få veta varför du skall pyssla med video. Sedan är Björns (@bjornfalkevik) och Petters (@petterkarlsson) genomgång av hur olika utrustningar kan användas riktigt intressant för den som vill börja live-streama.

Jag har i alla fall  kommit så långt att jag hittat mjukvaror som borde fungera för videoproduktion i Linux/Ubuntu.

Thincasting

För thincasting, direkt sända över internet med begränsad utrutsning tror jag att mjukvaran WebcamStudio borde fungera. Jag har bara hunnit öppna det och klicka runt lite. Återstår att se om det fungerar i praktiken också.

För mig är videocasting/thincasting/videostreaming något nytt, men jag vet ändå vad jag vill göra och vilka funktioner som jag efterfrågar av en sådan här mjukvara.

Videoredigering

För videoredigering finns Kdenlive, som verkar kompetent och klarar av ganska avancerade funktioner. Jag har tidigare mest använt Windows MovieMaker i XP för att redigera video. Det finns ju en hel del plugins till det, det har varit gratis och fungerat bra för mig. Frågan är om Kdenlive kan leverera samma funktioner.

Hjälp mig att hitta rätt

Jag vet inte om jag är rätt ute, och hoppas jag kan få tips och förslag i kommentarsfältet, så att andra också kan se om det är möjligt att köra Ubuntu för att skapa videoproduktion/thincasting.

På fotokurs med Patrik

Idag har jag tillbringat dagen i Halmstad, för en fotokurs med naturfotografen Patrik Leonardsson. Ingen lätt uppgift för Patrik, med tanke på blandningen i gruppen.

Det var IOGT-NTO som bjöd in till en fotokurs, som ett led i projektet Det nya medlemsskapet. Min förhoppning var att få träffa lite medlemmar i ett åldersspann kring min egen ålder, men det kom flest äldre. Desstuom var det väldigt blandad grundkunskap om foto, och kanske lite olika hunger på att få lära sig mer. Det gjorde att det var lite svårt för Patrik att hitta rätt nivå när han skulle gå in mer i detalj på fototekniker.

Hursomhelst, Patrik gjorde det bra och det var riktigt kul att få hör mer om landskapsfotografering. Han är en av runt 200 medlemmar i föreningen Naturfotograferna. Han visade ett bildspel med blandade bilder från hans böcker, som alla handlar om Halland på ett eller annat sätt. Han gav stor insikt i hur envis man måste vara för att ta en bra bild, och de räcker inte med att springa ut en timme och tro att man kommer tillbaka med massor av bra bilder. Nä, han fick mig att inse att det krävs planering, god kännedom om platserna man skall fotografer och en hel del tur. Å andra sidan skall man inte gå över ån efter vatten, utan genom att lära känna sina omgivningar kan man utnyttja kunskapen om när ljuset faller rätt på ett motiv och passa på att ta bilden när ljuset är det rätta.

Det som var mest intressant var att få veta lite om hur bilderna i bildspelet var tagna, och vilka tekniker han använt. Både vid själva fotograferandet och vad han gjorde för efterbehandlingar. Det var verkligen många fantastiska bilder, där flera var tagna med mycket, mycket långa exponeringstider.

Efter föreläsningen på Muraregatan i Halmstad begav vi oss ut till Leonardssons hemtrakter ute vid Möllegårds naturreservat. Där visade han oss lite hur kemeran kan påverka bilden. Dessutom fick vi ett litet uppdrag att själva fotografera bilder under temat ”Vinter”. Här är några av bilderna jag tog.

Ny temperaturserver på gång

Ni som följt Sundhults sidor tidigare vet att vi haft ett temperaturnät, men att det förstörts i ett åskväder. Nu tänkte jag återuppbygga det igen.

Tempearutrmätnätverket består av en rad sensorer som via ett 1-wirenätverk är kopplat till en tunn klient, i vilken alla temperaturer lagras i en databas. Sedan kan man beräkna medlevärden, trender och se hur temperaturer på olika mätställen påverkar varandra. 1-wirenätverket tillåter också en rad andra sensorer och som ger ännu mer funktionalitet, men det huvudsakliga är temperaturavläsning för oss. Data kan presenteras i grafer eller systembilder. Vi har faktiskt temperaturmätning idag också, och levererar temperaturdata till Temperatur.nu och där finns en speciell Sundhultssida med grafer över utetemperaturen här.

I ett åskväder 2009 så slogs alla sensorer ut, plus att den dåvarande tunna klienten slogs ut. Det var för andra gången på ganska kort tid så som alla temperatursensorer gick sönder. Den mätservern kördes på en mjukvara som hette MSure, och nu mer går under namnet Beyond measure. Nackdelen med MSure är att den kräver Windows som operativsystem. När jag nu skall återuppbygga det är jag lite sugen att försöka bygga upp det kring en linux-server.

Jag lyckades skaffa en ny tunn klient via min vän Mattias Weckstén, åkte ned till Kjell & Co och köpte ett USB-wifi-nätverkskort från Levelone (WUA-605), och sedan kutade jag över till Clas Ohlson och köpte 16Gb USB-minne från SAN-disk (Cruzer).

Den tunna klienten är en VXL Itona TC4331 på 1 Ghz, 512b RAM, 4 USB-portar, 2 IDE-portar, 1 paralellport 1 serieport, 1VGA och nätverkskort. Anledningen till att jag vill köra trådlöst nätverkskort är att förhindra att eventuell åska skall vandra från temperaturnätveket  till datornätverket, vilket nog är det som hänt tidigare när åskan förstört för oss.

Min plan är att köra en Ubuntu-server på klienten. Tänkte välja en serverversion utan grafiskt gränssnitt, för att prestandan är begränsad. Dessutom kan jag lätt via ett ’remote-shell’ administera burken på ett lätt sätt. Jag valde att ladda ner Ubuntu Server 10.04 LTS, där LTS står för Long-term support.

Dock har jag haft lite problem att installera Ubuntu från ett USB-minne som jag hade tänkt. USB-minnet ville inte boota. Jag hade ett gammalt 4 Gb USB-minne (SAN-disk micro cruzer) sedan tidigare som jag testade att göra till en bootbar Ubuntu-installation med hjälp av Pendrivelinux och det fungerade att börja installera. Under installationen vill den göra en ompartition, vilket jag godkände.  Senare hängde sig installationen, och sedan dess är inte det minnet heller bootbart, trots försök med Pendrivelinux och UNetbootin.

Eftersom jag inte har någon dator med linux idag så har jag letat efter verktyg i som fungerar i Windows-miljö. Dock har inget verktyg lyckats.

Då bestämde jag mig för att ladda ned VM-ware player, vilket skapar en virtuell dator inne i datorn. Med VM-ware player kan du testa linux, utan att behöva installera om datorn, eller skapa dual boot. Du kan köra operativsystem också om du så önskar. Det finns färdiga installationer som fixar in webserver, databasserver och till och med en WordPress för den som vill testa det.

Det vara bara att köra igång och ange var jag hade Ubuntu-iso-filen. Vips, så fanns det en linux-burk som snurrade här, om än utan grafiskt gränssnitt (eftersom jag tog Ubuntu-serverfilen).Det var inga problem att få tillgång till USB-portarna på den fysika datorn från den virtuella.  Där provade jag att ändra boot-flaggor med hjälp av linux-kommandot fdisk, utan lycka.

Tyvärr har jag inte i skrivande stund hittat något enkelt sätt att fixa ett installations USB-minne som inte kräver grafiskt gränssnitt. Givetvis skall jag fortsätta att kämpa med att få in det, och kommer tala om hur jag lyckas… Om jag nu lyckas.

Till slut lyckades jag starta installtionen

Nu har jag lyckats göra installationen. Lösningen för mig var att köra igång en Ubuntu Desktop i den virtuella maskinen. I den finns ett administrativt verktyg som heter Startup Disk Creator, från vilken jag gjorde ett bootbart USB-minne. I den virtuella maskinen valde jag att via CD-ikonen längst ned monter ISO-filen som en CD-rom, och välja den som källa i Startup Disk Creator.

Jag bootade på ett USB-minne, och hade måldisken, 16gb SAN-disk-minnet, i samtidigt.  Som jag förstod det gick det inte, eller är åtminstone är svårt, att botta och ha samma disk som mål.

Nu är det bara kvar att förstå varför installationen hänger sig efter det att 41% av grundsystemet installerats.

Det kan vara en av två orsaker.:

  1. Minnet, för burken hade 128 Mb, och inte 1 Gb som jag fått för mig. Jag plockade i en 512 Mb
  2. Värme, för jag tyckte det blev varmt. Hade kört med öppet skal, och liggande. Jag skruvade på skalet och placerade den stående, vilket ventilerar burken mer.

Så nu finns det en burk i gång, med webbserver (inklusive php) och  Mysql-databas. Nästa steg är att få igång USB-interfacet till 1-wirenätet, samt att dra igång OWFS som används för att läsa av sensorer på 1-wirenätet.

Att få igång 1-wireinterfacet

Det gick smidigare än väntat att få igång själva 1-wireinterfacet. Killarna hos Temperatur.nu har satt ihop en HowTo-guide att följa som fungerade att köra rätt av.

Det jag vill göra nu är att läsa in data från temperatursensorer och lägga in i en databas.

Nu fungerar det att läsa av temperaturer. Se så vackert!

Tjoff in i databasen

Nu har jag fixat ett schemalagt jobb (crontab) som var femte minut lägger in temperaturen från sensorn i en MySQL-databas genom ett Linux-shell-script.

Nu återstår lite pill för att definiera alla sensorer som skall in, och se till att data hamnar i databasen. Skall fundera ett varv till över hur man skall lägga upp databaserna.

Därefter blir det lite php/jQuery eller liknande för att presentera data på webben. Just nu finns den bara som en textrad på Sundhults Logger.

Några dagar med motorsågen

Nu har jag äntligen kommit ut med motorsågen igen. Har dröjt ett litet tag. Just nu är det kvistning av det jag syrfällde för ett gäng veckor sedan.

I slutet av sommaren fällde jag ett antal lövträd utmed en åker här. Nu är det dags att arbeta upp och kvista träden, efter att löven fått suga ur så mycket vatten det går. Syrfällning kallas det för er som inte känner till det.

Stihl MS200 tankas med Flutite tanksystem.

Kvistningen har jag gjort med vår Stihl MS200. En liten, men ack så bra, motorsåg. Jag imponeras över hur mycket den klarar av trots sin ringa storlek. Trots att jag varit lite elak mot den och kapat några riktigt kraftiga lönnbitar så klagar den inte så mycket. Givetvis hade det gått enklare med en kraftfullare såg, men man måste ju testa. 🙂

I fredags passade jag på att ta med både kameran och videokameran för att dokumentera Flutite. Ett tanksystem som minimerar spillet vid tankning av sågen och vid påfyllning av kombidunken. Fotografierna hittar ni på min Flickr-sida, som jag delar under creative commons licens. Filmen finns på vår YouTube-kanal, och kan ni titta på här:

Kodak Zi8 på GorillaPod SLR

Filmen spelade jag in med min julklapp, den lilla Kodak Zi8. Den fäste jag på en GorillaPod SLR. Fungerade riktigt bra. Det jag konstaterar är att den lilla videokameran kräver en del ljus, men att det fungerar väl.Filmen är inspelad i full HD-kvalité. Jag har klippt filmen i Windows MovieMaker (WMM). Det uppstod genast ett problem, eftersom  WMM inte kan importera QuickTime-filer (.MOV) som vilket är videokamerans format. Detta löste jag genom att ladda ner Microsoft Expression Encoder, som klarar av att konvertera från .MOV till .WMM. Till visa av grafik momenten använda jag Inkscape, som är ett gratis vektorbaserat ritprogram. Har ni fler frågor om hur jag gjorde video får ni gärna ställa frågan i en kommentar till inlägget.

I början av veckan skall vi få hem Malwan igen. Nu har det utrustats med krandämpare, fått en nydesignad grind, uppdaterat mjukvara i styrsystem + en massa annat smått och gott. Skall bli skönt att få hem maskinen igen, och jag ser fram mot att få komma ut i gallringsskogen med den.  Då skall den få arbeta med att skota i hop ris och veden som jag nu kvistat.

Jag saknar en podcast

Jag lyssnar mycket på podacasts, och har gjort det i många år. Tycker det är intressant och det ger mig mycket att lyssna.

Nu känner jag att jag saknar en podcast. Det är inte helt sant. Jag saknar flera, men på olika sätt kanske.

The Podfather Adam Curry. Foto: Nick Starr CC by sa

Det jag främst tänker på är gamla Daily Source Code med Adam Curry (@adamcurry). Jag gillade hans program om personliga reflektioner, och om podcast produktion på olika sätt. Inte för inte har han kallats The Podfather. Han spelade CC-licenserad musik i en intressant blandning av snack och insändarröster. Hans fredags upplagor kickade i gång fredagen med Fubar Friday, och jag bara älskade Jan Polet’s The Hit test. Jag har inte haft honom i min feed på alldeles för länge. Det var så skönt att ratta in hans kanal igen. Podcast när den är riktigt bra enligt mig. Nu ges den inte ut dagligen, vilket var en av anledningarna att jag följde den på ”den gamla goda tiden” .

Jag saknar att producera min egna podcast, men det har inte fungerat med småbarn attha den där givna luckan i veckan, men i höst verkar det finnas öppningar igen.

Då kanske det finns möjlighet att även producera Hockeysurr, en podcast jag försökte starta för ett antal år sedan, men föll på att jag inte hitade en co-host. Jag tror det krävs en duo som snackar och bollar hockeyhändelser och tankar med varandra. Om jag hittar någon som är sugen på att snacka hockey en stund varje vecka över Skype så drar jag igång den ordentligt.

Jag lyssnar på en hel del podcasts, som exempelvis:

Det är några jag brukar lyssna på. Tipsa gärna om fler i kommentarerna. Alltid kul att hitta nytt och intressant att lyssna på.

Nu skall jag bumma Daily Source Code. Vad bumma är? När jag höll en kurs i närradio i början av 90-talet kom ett par killar och sa att de hade bummat på tåget ned. Hel enkelt när det låter bum-bum-bum utanför det rum man lyssnar på musik i väldigt högt.

Nu bummar jag på!

Dags att vinna!

På onsdag är det dags! Då börjar årets upplaga av Elitserien. Kommer HV71 kunna försvara sitt SM-guld? Kommer jag vinna #twockey trofén?

Enligt tränarnas tips har HV71 en god chans att vinna pokalen igen. Trots att man gått miste om spelare som David Petrasek, Stefan Liv, Björn Melin, Mattias Tedenby mfl. Jag tycker det är starkt att kunna snickra ihop ett lag som anses slagkraftigt. Det lär ta rätt många omgångar innan spelet sitter med alla (ny)gamla spelare i laget.

Då har jag nog en svårare uppgift när det gäller att lägga händerna på #twockey trofén. #Twockey trofén är en tipptävling för dig med ett Twitter-konto och är sugen på att tippa Elitserien. Man vinner twitteräran, vilket får anses som ett stort pris. Så, har du Twitter gå till twockey.fluff.se, och har du inte Twitter se till att registrera ett konto och haka på. Det är gratis, och du behöver inte hänga på Twitter.

När vi når April hoppas jag se HV71 som vinnare av SM-guldet, och mig själv som vinnare av #twockey trofén.

Jag skall ha en surfplatta/tab/pad

Under hösten planerar jag att skaffa en så kallad surfplatta, tab eller pad. Kärt barn har många namn En pekdator som kan jämföras med en förvuxen mobiltelefon. Vad skall man med en sådan till? Är det inte bättre att ha en bärbar dator med tangentbord, och du har redan en mycket bra mobiltelefon.

Flipboard på Apple iPad. Foto: Johan Larsson CC by

Jag tror att det handlar om hur vi kommer att konsumera innehåll från Internet. Själv har jag sedan jag aktivt börjat använda Twitter börjat läsa bloggar i massor. Jag öppnar knappt tidningar längre. Det finns så ofantligt många bra bloggar och skribenter som skriver om alla möjliga ämnen. Dessutom är det snabbt. Nyheterna finns där direkt, och med flera vinklingar.

Visst, det går jättebra att läsa på skärmen vid datorn, telefonens skärm är lite för liten och att upplevelsen skall bli bra. Det är här en tab kommer in. Något jag kan hålla i handen, luta mig tillbaka i en fåtölj och läsa som om det vore en tidning eller god bok.

Eftersom jag följer många på Twitter (idag 281 st) kommer den stor mängd bra länkar till intressanta artiklar. Har man en Apple iPad finns en applikation, eller app som man troligen bör säga i de här sammanhangen,  som heter Flipboard. Den samlar ihop artiklar och annat från ditt Twitter och Facebook-flöde och genererar en riktigt snyggt typsatt tidning just för dig. Jag rekommenderar verkligen er att titta på videon för att försöka förstå vad den gör. Alla som jag vet har använt den har kommit med kommentarer som ”Ok, detta kommer förändra hur vi konsumerar information från Internet”.

Eftersom det går bra att skriva på en mobiltelefon, kommer det gå bra att skriva på en tab också. De flesta har möjlighet att på ett eller annat sätt ansluta ett externt tangentbord, och då blir det som en netbookdator, fast med löstagbar och pekbar skärm.

Var är då haken? Priset. Det är väldigt dyrt med en tab. Hårdvarumässigt är det ingen sak med stor datorkraft, ändå är det mycket dyra, speciellt om man jämför med till exempel en netbook. För samma pris får man tangentbord och mer dator kraft, men man förlorar bokkänslan, där man tillbaka lutat kan sitta och läsa. Jag hade förhoppningar om att IFA mässan i Berlin i början på september skulle ge mig massor av bra Android-plattor att välja på. Visst presenterades ett par stycken. Den mest intressanta var Samsungs Galaxy Tab, men jag satte nästan i halsen när jag såg det rekommenderade priset i Sverige. 9 000 kronor!!! Nä, det är dubbelt så dyrt  mot vad man kan tänka sig för en sådan produkt. Förhoppningvis kommer det några konkurrerande tillverkare med bättre prisbilder. Det dyker upp några då och då (Archos, Toshiba, Hanspree, StreamTV)  men jag vill vara säker på att det är en platta som kommer att fungera och inte krångla. iPad är också ett alternativt,  men den har också en högprislapp. iPads fördel är att det är ett system som tuffar och går, och inte minst att appen Fliboard finns. Det finns inget liknande till Android än. Jag tror dock mer på Android för framtiden. Det finns en öppenhet som gör det möjligt för mig att på ett helt annat sätt skräddasy min platta efter mina behov.

Så nu återstår det att vänta tills rätt platta dyker upp till rätt pris. Sedan så!

Vad är egentligen geocaching?

Jag får frågan oftare och oftare på Twitter nu, och tänkte sätta ihop en liten egen förklaring.

Geocaching är skattjakt med GPS

Det är den korta versionen. Den längre är att på cirka 30 000 platser i Sverige (1,4 miljoner i världen) finns det burkar av olika storlekar gömda. På sajten geocaching.com finns varje geocache beskriven med koordinater. Platsen är ofta en sevärdhet, eller annan plats av intresse. För varje geocache finns en liten beskrivning om platsen. Flera  använder geocaching som en anledning att ge sig ut på en promenad eller cykeltur. Med ett mål att finna en geocacahe kanske det blir roligare att ge sig ut att motionera lite.

När man hittat en geocache, skriver man datum och signatur (oftast användarnamnet från geocaching.com) i en loggbok som finns i burken. I större burkar kan det finnas lite prylar ”av ringa värde”. Om man önskar, kan man byta ut prylen i lådan.

Terräng och svårighetsgrad

För varje geocache finns också information om hur svår terräng det är för att nå gömman, och hur väl burken är gömd. De två sistnämnda visas i en femgradig skala där 1 är lätt och 5 är svårt.

Det finns gömmor som bara ligger under en sten eller sitter med en magnet bakom en skylt, andra finns i grottor, och kräver klätterutrustning eller speciella kunskaper.

Storlek på geocache

I beskrivningen finns också bruken storlek med. Det finns följande:

Micro, som är i storlek av en gammal burk för filmrulle. I den får det plats en liten loggbok och penna.

Small, en burk på cirka en liter. Där finns loggbok, penna och ibland lite prylar.

Regular, som är i storlek av en större skolåda.

Large, som är en låda på omkring 20 liter.

Typer av geocache

Det finns en rad olika typer av geocache:

Traditional: Är vanligast med loggbok och, om möjligt är, saker att byta med.

Multicache: Finns i lite olika varianter, där den vanligaste är ett flerstegscache. Då får man koordinater vid den första cachen som leder till nästa och så vidare tills man kommer fram till den riktiga gömman.

Mysterycache: Är en cache där man skall lösa någon typ av problem för att få fram koordinaterna till gömman. Kan vara gåtor, matematiska problem eller liknande.

Det finns en rad andra typer (eventcache som bara finns under en speciell sammankomst, earth cache där man skall ha besökt en plats, m fl), men dessa tre är de vanligaste.

Vad är ett Geocoin och Travel Bug som man kan hitta i lådan?

Har man hittat ett Geocoin eller Travel Bug i en geocache kan man ta den med sig och lägga i nästa geocache man hittar. Varje Geocoin och Travel Bug har ett unikt id-nummer, så man kan registrera att man hittat den och i vilken geocahen man placerar den. Varje Geocoin och Travel Bug har en egen sida på geocaching.com, så man kan följa hur prylarna flyttas från geocache till geocache.

Om man så önskar kan man ge ett uppdrag till sin Geocoin eller Travel Bug. Själv har jag två Travel Bug, där den ena skall försöka passera en geocache i varje svensk residensstad. Den andra skall bara flyttas kors och tvärs, gärna över hela världen.

Hur börjar jag?

För att börja jaga skatter är det bara att registrera ett konto på geocaching.com. Där kan man hitta koordinater till gömmor genom olika typer av sökningar. Sedan matas koordinaterna in i en GPS eller mobiltelefon. I många fall räcker det med att granska gömman i Google Maps för att hitta rätt.

Själv använder jag min mobiltelefon en iPhone där jag gillar appen Looking4Cache. När jag körde Android använde jag appen appen C:geo. I den apparna kan jag direkt söka på de geocache som finns i min närhet och få hjälp av kompass/radar och andra funktioner. Jag kan också direkt från mobilen logga att jag hittat gömman, så att det registeras på mitt konto hos geocaching.com.

Groundspeak, som är företaget bakom geocaching.com, har också en egen app till de smarta telefoner.

Några förkortningar man kan se i loggen

Det finns några förkortningar som man kanske ser loggen. Här följer en förklaring av de vanligaste.

  • TFTC – Thank you for the cache: Ett tack till den som gömt cachen
  • TNLN – Took nothing, left nothing: Tog inget ur burken, och lämnade inget
  • FTF – First to find: Den som är den första att hitta denna geocache
  • STF – Second to find: Den andra som hittar denna geocache

Undrar ni något så är det bara att fråga! Gärna i kommentarsfältet så alla andra kan få ta del av din frågeställning.

Madame Butterfly provar sina vingar

Madame Butterfly Foto: Sundhult (CC-by-sa)

Igår fredag startade resan för min andra Travel Bug, som jag låtit kalla Madame Butterfly. Min tanke är att Joar och Nora skall kunna följa dess väg runt om i Sverige, och till och med runt om i världen.

Vi gömde den i kusin Nikolais geocache som finns strax väster om Ätran (Loppelycka rastplats). Det vi hoppas på att någon geocachare hittar den, tar med den och placerar  den ny geocache. Är det en som vet vad det handlar om (det gör nog alla) går de in och loggar så att vi kan följa resan på Madame Butterfly-sidangeocaching.com.

Joar och Nora har hittat Loppelycka rastplats

När vi skulle placerade den nämnde jag bara i grova drag för barnen var geocachen finns placerad.  En geocacharen hade använt sin GPS eller mobiltelefon för att hitta platsen från de koordinater som anges för Loppelycka rastplatsgeocaching.com.  Joar hittade den ganska snabbt utan GPS. I detta fallet var geocachen en plastburk på cirka en liter.

Nästa steg med min geocaching

Idag testar jag ett nytt steg i geocaching. Jag skaffade en Travel Bug, en liten ID-bricka med unikt nummer som sätts fast i ett föremål, i mitt fall en kattleksak i form av en mjuk flip-flop toffel.

Om man så önskar kan sätta upp ett mål för sin Travel Bug (TB), och det har jag gjort för min TB. Min tanke är att den skall passera minst en geocache i varje residensstad för Sveriges län, för att sedan komma tillbaka i Kärnebygd såg & kvarn där jag placerat den idag.

Skall bli spännande att se om uppdraget lyckas för denna TB. Jag har en TB till, men den får inget specifikt uppdrag. Den skall få resa runt världen bara, så får vi se vart den tar vägen.

Skall också passa på att berömma C:geo, som är en fulländad geocaching app för Android. Har du en Android, så ladda ner det från Market, och registrera ett konto och prova geocaching. Jag lovar att du kommer få kul!