Etikettarkiv: Politik

#gma11 ger en öppnare samhällsdebatt

Jag tittade/lyssnade  på alla #gma11 från Almedalen. Lika bra som förra året, och faktum är att det var nog viktigare än förra året. Nu börjar fler förstå vilka möjligheter de nya digitala kanalerna ger.

Det är Brit Stakston (@britstakston) och Joakim Jardenberg (@jocke) som tillsammans med Social Videos Björn Falkevik (bjornfalkevik) sänder ett morgonprogram från Almedalen, där den gemensamma nämnaren varit att se hur sociala medier används på olika sätt.

Jag gillar showen riktigt mycket. Jocke och Brit kompletterar varandra fantastiskt bra. Båda är insatta och intresserade i samhällsfrågor, inte minst hur vi kan dra nytta av den nya tekniken för att utveckla alla områden; skola, kultur, journalistik, hälsa, politik. Detta utan att ta någons sida, utan verkligen försöka förstå och analysera vilka ingångsvinklar det finns i de olika lösningsförslagen.

Just blandningen och och att man låter gäster få ta utrymme är så befriande. Tekniken är enkel, med tre webbkameror och bra mikrofoner. Det kommer man långt med, men det krävs en Björn för att få fantastiskt  flyt i bildproduktionen som lyfter samtalet för oss här hemma. Det viktiga är att de visar att det går och berättar hur de gjort.

Jag tar med det och visar för andra för att förklara vad och hur man kan göra. Det väcker idéer, men ofta bygger man trösklar, för man tycker att det måste vara så professionellt att det i stället inte blir gjort. Det underlättar helt klart att innehållet är intressant, och att det finns en del bakom kulisserna klipp att komplettera med.

Det sista avsnittet tittade jag på i min mobiltelefon på väg till IKEA med familjen. Funderat ett varv till… Brit och Jocke sitter i Visby och för en öppen diskussion där jag kan interagera via chat och Twitter. Björn ser till att det går ut bra bild och ljud. Själv kan jag alltså sitta i en bil på andra sidan Sverige och inte bara ta del utan delta i programmet.

Digitalt innehåll

#gma11, som är hashtaggen för God morgon Almedalen har ofta kommit att diskutera sociala medier i olika sammanhang i allt som pågår på ön. Jag tror det är viktigt. För fortfarande är det för många gröna prickar som för få har följt. Det börjar mogna nu, men ännu behöver fenomenet belysas från olika håll. Jag gillar att exempelvis Anna-Karin Hatt, Göran Hägglund, Alexander Bard, Sofia Arkelsten med flera tar sig tid och gör besök i ett sådant här program. Känns väldigt nära och äkta, vilket det är,.

Höjdpunkten för mig var att få lyssna till Malin Crona (@MalinCrona) och Andreas Nilsson (@andreasnson) som samtalade om journalistik och hur den kommer utvecklas. Det känns så skönt och tryggt att veta vilka skarpa hjärnor som finns inom public service och att man arbetar öppet med processen genom Medieormen 3.0. Jag tror inte alla vet vilken potential det finns i det än. Vi kommer vara tvingade att prata om de nya digitala kanalerna tills man når en ännu större massa. Änså länge är det för få som tar sig tid att exempelvis titta på #gma11. Givetvis finns det fler som använder verktyg, som exempelvis Lärarkanalen.se. Några som jag nu i efter ´hand tänker undersöka vad de diskuterat i Almedalen

Eftersom detta är den nya typen av media har jag möjlighet att lätt erbjuda er att titta på det avsnitt jag gillade bäst, genom att bädda in avsnittet lagrat hos Bambuser på min blogg. Malin och Andreas ser ni ungefär 50 minuter in om ni vill hoppa dit direkt.

 

Dags för en intensiv vecka

Veckan som kommer blir en intensiv vecka. Det har förutsättningar att bli en riktigt bra vecka, som innehåller många möten med nya intressantar människor.

I början av veckan skall jag få presentera lite sociala medier, ha en workshop om live-sändning över nätet. Två träffar där jag kommer möta nya människor som ser framåt och vill utveckla och utvecklas. Ser verkligen fram mot  detta.

På torsdagsmorgonen åker jag till Halmstad för träff med Marknadsföreningen i Halmstad och deras frukostklubb för att lyssna till den alltid lika intressanta Joakim Jardenberg (@jocke, jardenberg.se). På kvällen skall vi till förskolan på familjekväll, och producera lite prylar för lek där. Låter som en bra och kreativ idé, och hoppas vi kan få fram saker som de kan ha roligt och nytta av.

Fredag så drar jag iväg till SkogsElmia och får träffa skogsintresserade. Hoppas på att få träffa lite kul folk från Skogsforum där också.

Har en känsla att man lär vara rätt slut efter veckan med allt annat som också kommer till.

Nytt debattklimat för intresserade i Halland

Jag och Mathias Persson(@sandlyckan) har diskuterat lite på Twitter om att det politiska debattklimatet är ganska tråkigt. Vi har i egna inlägg talat om att debatt förts ensidigt (se bland annat Jag är en politisk fegis), och att det är svårt att diskutera direkt med de förtroendevalda. Nu ändrar vi på det!

Det vi bestämt oss för är att bjuda in alla som vill vara med och diskutera politiska frågor, och inte minst sättet att diskutera, till ett lunchmöte. Vi har bestämt oss för att träffas onsdagen den 18/5 klockan 11:30, troligen på Restaurang Svea i Halmstad (lite beroende på hur många intresserade vi blir).

Vi har haft lite svårt att beskriva vad vi tänkt ta upp, tills idag då Joakim Jardenberg (@jocke) publicerade ett inlägg av Freja Ingelstam kallat Facebook och den perfekta demokratin. Den känns som en bra utgångspunkt för våra samtal, som sedan kan fortsätta bland annat på Twitter under hashtaggen #Npol, som är tänkt att vi använder för diskussioner om lokalpolitik i Halland.

Foto: alexxis CC-by-nc-sa

Finns det inga traditionella yrken i framtiden?

Jag tillhör en av de som lyssnade och tittade på mycket av det som Ronnestam & Adlén (@ronnestam, @trendspanaren) pratade om under sin 24 timmar långa live-sändning. Mycket intressant, men jag saknar ibland mer resonemang kring de traditionella yrken och dess framtid.

Herrarna diskuterar och ger intressanta åsikter om hur framtiden kommer se ut, men det känns ofta som att det  i den här diskussionen bara finns människor i Stockholm. Vill man ha en yrkesframtid är det dit man måste flytta.

Är det så?

Finns det någon framtid för den som har passionen att vara sjuksyster på en vårdcentral i en liten kommun? Kan en processoperatör också få chansen att välja sin arbetsbelastning och arbetstider på  samma sätt som mediefolket i Stockholm. Eller måste han välja ett annat yrke för att få påverka schemat?

Johan och Göran verkar tro att vi bygger fabrikerna genom att skriva ut hela anläggningen i en 3D-printer i framtiden. Robotarna där inne puffar ut saker som alla sedan skall slåss om att få sälja.

Hur ser ni på yrken och möjligheter i framtiden?  Finns det inga traditionella yrken? Är alla yrken digitala?

Vågar ni äta min politiska gryta?

Jag skrev i ett inlägg att jag är politiskt feg. jag fick svar på tal på min Facebook-sida.

Det blev en intressant debatt, där flera olika personer svarade och diskuterade. Helt klart en fråga som flera funderar på.

Jonas skrev så här:

Du är inte feg, men känner dig uppenbarligen inte helt bekväm med det politiska system vi har. Har du som ambition att sitta med vid maktens köttgrytor, så måste du helt enkelt välja ett parti att engagera dig i. Vill du sedan hamna på valbar plats får man förmoda att du får agera rätt så taktiskt i det interna arbetet och anpassa dina åsikter i olika frågor till vad som verkar vara gångbart inom partiet.
Alternativet är väl annars att arbeta för ett system som inte bygger på att man måste tillhöra ett politiskt parti för att kunna bli invald i tex kommunfullmäktige, men det får nog betecknas som ett projekt på mycket lång sikt. Våra befintliga partier vill ju inte ens få till stånd i mitt tycke rätt så enkla förändringar av systemet som tex skilda valdagar, så chansen till mer omvälvande beslut är nog minimal.
Ett exempel på initiativ i riktning bort från partiberoendet är DemoEx i Vallentuna. Kolla demoex.net för mer inspiration.

Jag är verkligen inte ute efter att få makt, eller ha som mål att röra om i grytor. Det jag vill är att få insyn och förstå beslut, och om jag kan till föra något få dela med mig av min kunskap. Det skulle kunna betyda att jag sitter där med sleven och lagar härliga grytor.

Jag tycker faktiskt att vi har ett väldigt bra system i Sverige. Vi utser representanter att leda vår kommun, region och land. Jag tror inte på att ha direktdemokrati där alla skall få tycka i alla frågor. Idéen med demoex är spännande, och det är kanske fler partier som skall ta till sig en viss del av metoden, men vi får inte glömma alla riktigt duktiga politiker med specialkompentens. Jag kan tycka i många frågor, men ärligt talat är jag nog inte kompetent nog i många frågor. Däremot kan ett parti sätta ihop en grupp människor som representerar den grundläggande ideologin och nyttja djupare kunskaper inom vissa ämnen.

Det öppna sättet att diskutera frågorna är intressant. Jag förstår att det kan bli en del problem, med folk som förstör debatten, men tänk er möjligheten att kunna genomsyna debatten som pågår i det olika partierna. Ge mig möjligheten att förstå och fråga, men samtidigt lita på de som du är med och väljer på valdagen.  Vi ges dessutom möjligheten att kryssa personer om vi vill.

Jag ger partierna en formel för att få mig mer politiskt engagerad. sedan är det frågan om de vill att jag skall vara aktiv, eller om de som sitter på sina stolar, och gjort så länge, vill ha nytt blod.

Här finns mycket att fundera och diskutera över. Vi har löst börjat prata om att träffas över en lunch i Halmstad och fort sätta vår diskussion om nya debattformer för de traditionella partierna, och göra det över partigränserna. Vi får se vad det leder till. Håll kol på hashtaggen #Npol på twitter där vi för en regional politisk debatt för Halland.

 

Bild: NunoCardoso CC-by-na-nd

Jag är en politisk fegis!

Idag åt jag lunch med Mathias Persson (@sandlyckan) och hade en spännande debatt om det politiska diskussionsklimatet. Jag ser mig själv som politiskt feg, eller så är det partierna som gör mig till det?

Till pasta och kycklingköttbullar på Sturehof, där Sturegymnasiets resturangskola erbjuder mat, talade jag och Mathias om hur den politiska debatten förs. Han beskriver det bra i Nu är vi där igen – hätsk debatt utan vinnare. På något sätt hamnar man tydligt på varsin sida om en linje och kan aldrig gå med på att ta ett steg över och hitta lösningar. Linjen måste vara rak och tydlig.

Jag håller med det Persson skrev, att man sig inte tar sig tid att lyssna och fundera över vad andra sidan säger. Man utgår mest från att man måste säga emot. Jag känner inte för att ställa mig på ena sidan repet och peka finger åt den andra sida. det är troligen där för jag inte har varit partipolitiskt aktiv.

Är det partierna som håller mig utanför?

Är det så att  partierna inte bjuder in mig att berika deras kunskaps med mina utgångspunkter?

Jag gillar Anna-Karin Hatts (@annakarin_hatt) debattartikel i DN, Centern står för en varm och grön socialliberalism, där det känns som det är dags att ta ett steg tillbaka och fundera på partiets existens. Hon skriver bland annat:

Centerpartiets nya öppenhet gäller framför allt politikens innehåll och om vi kan förtydliga några centrala idéer kan vi på nytt bli den starkaste kraften för förnyelse och utveckling i svensk politik

Detta ser jag som ett sätt att bjuda in mig i samtalet. Att få prova hur mina åsikter passar in, och till och med påverka innehållet från min synvinkel. Den öppna diskussionen är otroligt viktig för att jag skall känna mig delaktig.

Jag hoppas att de lokala politikerna inser styrkan med det öppna samtalet. Idag har jag inte hittat någon lokalpolitiker i Falkenbergs kommun som jag kan följa på Twitter. Jag önskar att de fanns där, så att vi kunde diskutera kommunens utveckling. Låta mig förstå var i problemen ligger att ta vissa beslut och ge mig möjligheten att komma åsikter.

Stakston - Politik 2.0Jag tycker fortfarande att Brit Stakstons (@britstakston) Politik 2.0 är Boken alla borde läsa, och börja ett nytt sätt att arbeta politiskt. Göra det ännu lättare för medborgare att delta i samhällsutvecklingen, inte minst lokalt.

Falkenbergs kommun har för övrigt hur mycket som helst att lära vad det gäller öppenhet och få fler medborgare att delta aktivt. Samhället ändras, och det är dags att kommunikationen mellan kommunens förvaltningar, politiker och medborgare förändras.

Behövs det hjälp hjälper jag mer än gärna till!

Vem vet, med ett öppet klimat kanske jag blir partipolitiskt aktiv.

 

Uppdaterat:

På tips av Brit Stakston: Paneldebatt om framtidens medlemslösa partier.

Det behöver inte vara svårt att återvinna

Här om dagen skrev min vän Hans Carlsson en öppen anteckning på sin Facebook-sida om hur irriterad man kan bli på att återvinna plast. Jag håller med honom.

Så här skrev Hans:

Varför måste returnerad plast (till Sandladan, ”tippen”) brännas?

Sopsorterar ni? Jag tycker att det ska man göra. Ingen gång i hela jordens historia har en ras tagit så mycket av biosfären i anspråk. Jag försöker t o m lägga mina klippta naglar i kompostspannen. Lite som en påminnelse om vart vi ska sen också…

Men nu till själva saken: Försöker ni också trycka in hela plastpåsar fyllda med plastförpackningar eller metallskrot i de ynka-pytte-ytte hålen i returbehållarna? DET ÄR FÅ GÅNGER I LIVET JAG BLIR SÅ J**LA HELIGT FÖRBANNAD!!! Ja, jag vet varför de är så små. Men – vilken unge vill in och rota i metall eller plastskroten? Och ja, jag vet att om man tar varje liten grej för sig så får man in alla till slut. Men orka… Känner mig ägd. 😉 Men jag sopsorterar ändå. Slänger man plasten i Sandladan (”tippen”) så bränns den. Onödigt! Här skulle jag vilja se en förbättring!

Visst känner vi igen oss? I alla fall vi som bor i Falkenbergs kommun. Stå där och försöka trycka in en påsen som inte går att få in, eller stå och lasta in plastbit för plastbit. Blåser det bara lite kan man lita på att det flyger iväg saker.

Nä, om vi önskar en hög grad av återvinning krävs det att det är lätt, annars struntar alla utom sådana som jag och Hans att återvinna.

Påskhelgen så befinner jag mig hos min farmor i Västerviks kommun, och där har de gjort det enkelt. Man kan, om man så önskar, ha fyra sopkärl. Och då kan man slänga det mesta, ett kärl för hushållssopor, ett för tidspapper/förpackningar, ett för metall/plast och slutligen ett för ofärgat glas/färgat glas. Detta hemma. Du tar alltså dina plastförpackningar och stoppar i en tunna. Hemma, som sedan kommer och töms av en sopbil enligt ett schema. Hushållssopor varannan vecka, ungefär var fjärde vecka plast/metall/papper och lite mer sällan glas.

Dessutom behöver inte kommunen ha folk som städar vid återvinningsstationerna, där det oftast ser skräpigt och tråkigt ut.

Det behöver inte vara svårare än så här!

 

 

[Varför nykterist?] Mycket kunskap att bära

Många kurser har det blivit inom nykterhetsrörselsen, både om det ena och andra ämnet. Kunskap som jag gärna bär med mig.

Först och främst tänker nog de som står utanför nykterhetsrörelsen att utbildningarna handlar om alkoholpolitik, men det är många ämnen som av handlats i studiecirklar och kurser som jag har haft möjlighet att delta på.

Kommer bland annat ihåg en studiecirkel om te som vi hade. Tänk att det finns så mycket att lära om te. Skulle nog gärna repetera den cirkeln igen, provsmaka olika teer, lära mer om japanska te-ritualer och läsa om hur kyrkan smugglade te i England.

Självklart har det varit många intressanta radioutbildningar också, och där var det väldigt intressant med reportageteknik. Hur ställer man rätt frågor? Hur skapar man ett intresse och fångar kvar lyssnaren vid radioapparaten.

Flera kurser tog upp opionsbildning, om hur budskap kan föras fram. Idag skulle den utbildning se totalt annorlunda ut, även om grunderna är samma. Eftersom jag inte har jättebra insyn i rörelsen idag är jag ganska nyfiken på vad tas upp på en sådan utbildning idag.

Jag minns ett föredrag av Peter Axelsson på en distriktstyrelsesamling om hur man skall hålla ordning på sitt skrivbord. Tänker ofta på den den när jag försöker få koll på min inkorg för e-posten, men når inte ända fram.

Det som kanske gett mest har varit olika former av ledarutbildningar. Där är det samma sak som gäller, för det handlar om att få varje individ uppmärksammad och ta tillvara på dennes goda egenskaper. Alla kurser i mötesteknik har varit ovärderliga. Där handlar det ofta om att kunna föra en nyanserad diskussion, låta alla komma till tals, argumentera och slutligen destillera en debatt till någon eller några tydliga att-satser som leder till aktion i form av någon slags att-göra-lista.

Sedan har varje kongressförhandling, distriktstyrelsemöte och föreningsstyrelsearbetet varit en nyttig skola också. Tror att de som väljer att engagera sig i olika styrelser i unga år får en bra utbildning.

Sammantaget har nykterhetsrörelsen gett mig massor av kunskap att bära.

     

    [Varför nykterist?] Skrattat med Hylterevyn

    Hylterevyn var en skrattfest under många år i Folkethus, Forum, i Hyltebruk. Det var IOGT-NTO Hyltebruk som låg bakom den.

    En annan verksamhet inom nykterhetsrörelsen i Hylte har alltid varit teater och musik, tack vare Totte Ljunggren. Många har de teateruppsättningar, musikaler och kulturkväll varit som som Totte stått bakom.

    Jag tycker den är en briljant idé att blanda underhållning med kryddat med lite allvar och eftertanke. Något som jag tycker Ljunggren lyckats med i sina texter. Kombinationen med bra och rolig verksamhet tillsammans med att få nå en stor publik är oslagbar.

    För mig betydde Hylterevyn under ett antal en tradition. Varje Annandag jul mötes vi några tappra själar i forum för att starta scenbygget inför den kommande nyårsrevyn.  Det var dags För Kea Hjalmarsson realisera Tottes galna tankar med min och några andra hjälp. Det var snickrande och målande av kulisser, massor av sladdar till ljudanläggningen, klättrande i byggnadsställningar för att få upp strålkastare. Fantastiskt skönt att få krypa undan julhysterin och träffa och arbeta med dessa kreativa människorna.

    Revyerna innehöll mycket kommunalpolitik, och man blev ”bekant” med olika nämnders företrädare. Revyns styrka har nog också varit de många duktiga sångerskor/sångare som förgyllt föreställningarna med sånger där Totte satte ny text till kända låtar.  Under åren lärde man sig också att känna igen vissa personers skratt, så utan att ha sett dem veta att de fanns i publiken. För det var en tradition för många att gå på revyn med vänner.

    Under de första åren var jag med och skötte det som föregicks i foajén. Det handlade om garderob, förtäring i pausen och att kontrollera biljetter. Många blommor har mottagits och förmedlats till skådespelarna och mycket stress att få allt att rulla i pausen, och inte minst efter föreställningen när hela salongen vill ha sina kläder samtidgt för att ta sig hem.

    Dessutom har jag sett föreställningen via videokamera under ett antal år. De sista åren var det dessutom en aktivitet i föreningen, att producera video. Då var det ett kopplande och fixande för att få ihop ljud, bil och få in allt i en videomixer.

    De sista åren jag aktivt deltog i Hylterevyn gjorde jag det som ljustekniker, och drog i reglarna för att varje scen skulle ha rätt ljus. Det föregicks av en hel del arbeta med att få strålkastarna rätt, utnyttja färgat ljus och nyttja ljuset för att skapa stämning. Under repetitionerna fick man försöka skriva ett schema vilka reglar man skulle dra i, och hur många procents ljusstyrka det skulle vara för varje lampa. Detta kunde oftast inte testas förrän generalrepetitionen.  Lagom till det var det dags att avsluta åretsrevy satt ljusschemat bra.

    Jag tycker det var skönt att se de lokala politikerna komma och skratta, minst minst åt sketcher där de själva var en del. Jag skulle misstänka att många i Hyltebruk saknar revyn. Som tur är håller stommen som var med i revyn fortfarande på att göra teater, och sätter upp en fars/folklustspel varje midsommar i Tiraholm.

    Många gånger träffades gänget efter en föreställning för en pizza. En och annan kväll med te och Trivial Pursuit har det också blivit. Saknar att få gänget som var med bakom revyn. Så naturligt att umgås, och många trevliga kvällar/nätter, varenda gång utan alkohol.

    Alf Anderssson, en gång min bildlärare i grundskolan numer på Vildmarksgymnasiet i Unnaryd, skapade affischer och programblad till de flesta uppstättningarna. Här är ett urval av dem.

    En ny demokrati och en ny journalistik

    Jag blir lite rädd över Katrineholmskurirens agerande i granskningen av kommunchefen i Katrineholm, Mattias Jansson. K-kuriren hade bestämt sig för att granska Mattias engagemang i sociala medier, men tydligt från början valt en vinkel för att sälja lösnummer.

    Vad vill K-kuriren

    Det som gör mig rädd är om jag kan ha förtroende för min lokaltidning Halland Nyheter när de granskar mina lokala politiker eller kommunala tjänstemän. Jag välkomnar verkligen granskningarna av våra folkvalda.

    I fallet med K-kuriren skickades en rad frågor via e-post till Jansson. Han i sin tur valde att publicera frågorna på sin blogg. Något man kanske skulle kunna ifrågasätta. Å andra sidan är e-post offentlig handling så vem som helst kan begära ut det. På  K-kuriren blev de vansinniga och började tala om Mattias härskartekniker, vilket det skulle vara om målet var att ta fokus från granskningen av honom.

    Nu hör det till saken att Mattias är öppen på sin blogg, Twitter-konto och  Facebook-sida och gärna diskuterar öppet med sina kommuninvånare. Varje invånare kan själv delta och granska Mattias arbete.  Jag får känslan av att K-kuriren känner sig trängda och känner att de tappat kontrollen som den enda betydande informationskanalen till kommuninvånarna.

    I mitt fall blir jag lite rädd om den enda kanalen försöker vinkla och filtrera och inte vara objektiva. K-kuriren har gjort så att mitt förtroende för min lokaltidning Hallands Nyheter försämrats. Catarina Nitz menar i K-kuriren att

    En kommunchef som vill ha goda relationer med det ledande mediet i sin kommun hade artigt besvarat frågorna.

    Visst det är bra att ha goda relationer, men är relationerna sådan att man kommer överens om vilka nyheter som skall presenteras? Nu tror jag inte relationerna är sådan, men vem granskar den typen av relationer?

    K-kuriren borde tänka om och också använda sig av social medier i sina granskningar. Man kunde valt att själva publicera frågorna öppet. Med en så öppen kommunchef så förväntar sig alla svar på frågorna. Men nu råkade visst Mattias förstöra de största lösnummersäljande rubrikerna för tidningen, så de blev sura. Tur för K-kuriren att bloggvalpar som vi (?) tagit upp frågan så att de har något att skriva om.  För till saken hör att man skrev ett uppföljningsbrev till Mattias, som begärts ut av Joakim Jardenberg och publicerats på hans blogg. Är det härskarteknik av Katrineholmskuriren som vill ha monopol på att granska kommunen?

    En ny typ av demokrati

    Jag anser att användningen av sociala medier i offentliga förvaltningar borde vara en självklarhet. Exempelvis skall Mattias inte sitta och skriva artiklar till K-kuriren för att förmedla information. Jag följer flera politiker, och för att ta ett exempel kan vi titta på IT-ministern Anna-Karin Hatt som tagit till sig den nya tekniken. Som nyvald fanns hon inte i sociala medier. Idag kan jag följa hennes arbete på både Facebook och Twitter. Jag har fått direkt insyn i en ministers arbete, och möjlighet att direkt ställa en fråga och förvänta mig svar. Det finns en rad politiker som börjat se både möjligheten och nyttan med att kunna prata direkt med oss.  Jag tror detta bara är början av ett nytt sätt att kommunicera mellan väljare och folkvalda. En direkt demokrati, där jag ges möjlighet att följa den jag röstat på, ifrågasätta beslut, få bakgrunder till beslut och höra flera sidor av debatten ofiltrerat.

    Tyvärr har inte Falkenbergs kommun anammat sociala medier i samma utsträckning som Katrineholms kommun. För det är långt fler än Mattias som representerar  kommunen i de sociala medierna. Jag hoppa på att följa min kommunchef… öh… Ja just det han heter nog Rolf Landholm. Jag skulle också vilja ha Marie-Lousie Wernersson och Claës Ljung där, för att berätta var de arbetar med, och höra deras syn på saker. Det skulle ge en möjlighet att få veta lite vilka möten och förhandlingar de är på. Lära mig att förstå deras vardag. Jag vill också höra vad oppositionsrådet Gerry Norberg har att säga. Ofiltrerat. Jag vill kunna framföra en åsikt, och få svar. Gärna i sociala medier där andra kan se min fråga och vilket svar jag får. Då kan mina vänner också delta i debatten, förse mig med argument för och emot. Det skulle bli en bred förankrad demokrati!

    Katrineholm är ett föredöme

    Faktum är att Katrineholms arbete i sociala medier är ett föredöme, inte bara för kommunal verksamhet. Faktum är att jag bara ett par dagar före den här historien tog Mattias och Katrineholms kommun som exempel på hur bra sociala medier kan användas. I detta fallet var det för en ideell organisation, och tog upp Thomas Seligs enkla mall huruvida saker skall publiceras i sociala medier eller inte. Arbetet med sociala medier sätter Katrineholm på kartan som en föregångskommun med framtidsvisioner. Något som vi i den ideella organisationen också kommer visa att vi har. Det med hjälp av direkt kommunikation via sociala medier.