Jag fortsätter att leta inspiration och dyker in djupare i begrepp, företag och namn som jag hört i uppbyggnadsfasen av Solskensfarmarna. Denna dag började jag med att springa på en fantastisk radiointervju med Fjällbetes Jörgen Andersson uppe i Åredalen.
Jörgen är en tänkare och han har tänkt mycket om både det ena och det andra. Mycket om samhällsutveckling i stort och specifikt landsbygdsutveckling.
Jag tittade/lyssnade på alla #gma11 från Almedalen. Lika bra som förra året, och faktum är att det var nog viktigare än förra året. Nu börjar fler förstå vilka möjligheter de nya digitala kanalerna ger.
Det är Brit Stakston (@britstakston) och Joakim Jardenberg (@jocke) som tillsammans med Social Videos Björn Falkevik (bjornfalkevik) sänder ett morgonprogram från Almedalen, där den gemensamma nämnaren varit att se hur sociala medier används på olika sätt.
Jag gillar showen riktigt mycket. Jocke och Brit kompletterar varandra fantastiskt bra. Båda är insatta och intresserade i samhällsfrågor, inte minst hur vi kan dra nytta av den nya tekniken för att utveckla alla områden; skola, kultur, journalistik, hälsa, politik. Detta utan att ta någons sida, utan verkligen försöka förstå och analysera vilka ingångsvinklar det finns i de olika lösningsförslagen.
Just blandningen och och att man låter gäster få ta utrymme är så befriande. Tekniken är enkel, med tre webbkameror och bra mikrofoner. Det kommer man långt med, men det krävs en Björn för att få fantastiskt flyt i bildproduktionen som lyfter samtalet för oss här hemma. Det viktiga är att de visar att det går och berättar hur de gjort.
Jag tar med det och visar för andra för att förklara vad och hur man kan göra. Det väcker idéer, men ofta bygger man trösklar, för man tycker att det måste vara så professionellt att det i stället inte blir gjort. Det underlättar helt klart att innehållet är intressant, och att det finns en del bakom kulisserna klipp att komplettera med.
Det sista avsnittet tittade jag på i min mobiltelefon på väg till IKEA med familjen. Funderat ett varv till… Brit och Jocke sitter i Visby och för en öppen diskussion där jag kan interagera via chat och Twitter. Björn ser till att det går ut bra bild och ljud. Själv kan jag alltså sitta i en bil på andra sidan Sverige och inte bara ta del utan delta i programmet.
#gma11, som är hashtaggen för God morgon Almedalen har ofta kommit att diskutera sociala medier i olika sammanhang i allt som pågår på ön. Jag tror det är viktigt. För fortfarande är det för många gröna prickar som för få har följt. Det börjar mogna nu, men ännu behöver fenomenet belysas från olika håll. Jag gillar att exempelvis Anna-Karin Hatt, Göran Hägglund, Alexander Bard, Sofia Arkelsten med flera tar sig tid och gör besök i ett sådant här program. Känns väldigt nära och äkta, vilket det är,.
Höjdpunkten för mig var att få lyssna till Malin Crona (@MalinCrona) och Andreas Nilsson (@andreasnson) som samtalade om journalistik och hur den kommer utvecklas. Det känns så skönt och tryggt att veta vilka skarpa hjärnor som finns inom public service och att man arbetar öppet med processen genom Medieormen 3.0. Jag tror inte alla vet vilken potential det finns i det än. Vi kommer vara tvingade att prata om de nya digitala kanalerna tills man når en ännu större massa. Änså länge är det för få som tar sig tid att exempelvis titta på #gma11. Givetvis finns det fler som använder verktyg, som exempelvis Lärarkanalen.se. Några som jag nu i efter ´hand tänker undersöka vad de diskuterat i Almedalen
Eftersom detta är den nya typen av media har jag möjlighet att lätt erbjuda er att titta på det avsnitt jag gillade bäst, genom att bädda in avsnittet lagrat hos Bambuser på min blogg. Malin och Andreas ser ni ungefär 50 minuter in om ni vill hoppa dit direkt.
Det har varit en mycket intensiv vecka av förberedelser. Dels den spännande knytkonferensen Sobra|tankar, och dels göra klart inför direktsändning av IOGT-NTO kongressen i Åre.
Det var en rolig avslutning på förra veckan med en Tweetup Halmstad, där jag fick träffa ett gäng twittrare. Alltid lika spännande att få träffa olika personer med olika intressen och yrkesval. Helgen blev det stängselarbete och vi blev klara med en hage skönt. För det har gjort att jag kunnat fokusera på två andra saker den här veckan, Sobra|tankar och förberedelser inför direktsändningen från Åre.
Det är jag och Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) som tillsammans planerar knytkonferensen Sobra|tankar, som kommer gå av stapeln i Halmstad den 16-17 september. Det kommer bli spännande, eftersom det är det första evenemanget av den här typen inom nykterhetsrörelsen. det gör att den har fått en hel del uppmärksamhet redan nu. Vi har slipat lite på hur, var och vad som kommer ske på knytkonferensen. Bland annat har vi gjort klart med en huvudtalare, och det blev vårt första val. Vi känner oss riktigt nöjda med det. Lokalerna är också bokade, och vi börjar få fler och fler pusselbitar på plats. På Sobra|tankar kommer vi under veckan släppa flera nyheter om konferensen.
Under veckan har jag också förberett direktsändningen från IOGT-NTO kongressen i Åre. Vi kommer att använda Wirecast från Telestream. En programvara som imponerat stort på mig. Väldigt, väldigt lättanvänt och intuitivt, så det kommer vara upp till mig som bildproducent hur bra produktionen blir.
Kraven på direktsändningen har ökat drastiskt sedan jag fått veta att Varbergsföreningen Leon Gambetta kommer träffas i sin lokal och titta på utsändningen på storbild. Men det är så det är tänkt att fungera. Jag hoppas att kongressen blir så bra att de kommer ångra sig att de inte åkte dit, och att vi lyckas förmedla den känsla i videoströmmen.
Strömmen kommer ni att hitta på Accents Bambuser-kanal mellan onsdag till fredag.
För de som använder sig av Twitter kommer att kunna följa kongressen under hashtagen #nykter11.
Veckan som kommer blir en intensiv vecka. Det har förutsättningar att bli en riktigt bra vecka, som innehåller många möten med nya intressantar människor.
I början av veckan skall jag få presentera lite sociala medier, ha en workshop om live-sändning över nätet. Två träffar där jag kommer möta nya människor som ser framåt och vill utveckla och utvecklas. Ser verkligen fram mot detta.
På torsdagsmorgonen åker jag till Halmstad för träff med Marknadsföreningen i Halmstad och deras frukostklubb för att lyssna till den alltid lika intressanta Joakim Jardenberg (@jocke, jardenberg.se). På kvällen skall vi till förskolan på familjekväll, och producera lite prylar för lek där. Låter som en bra och kreativ idé, och hoppas vi kan få fram saker som de kan ha roligt och nytta av.
Fredag så drar jag iväg till SkogsElmia och får träffa skogsintresserade. Hoppas på att få träffa lite kul folk från Skogsforum där också.
Har en känsla att man lär vara rätt slut efter veckan med allt annat som också kommer till.
Jag tillhör en av de som lyssnade och tittade på mycket av det som Ronnestam & Adlén (@ronnestam, @trendspanaren) pratade om under sin 24 timmar långa live-sändning. Mycket intressant, men jag saknar ibland mer resonemang kring de traditionella yrken och dess framtid.
Herrarna diskuterar och ger intressanta åsikter om hur framtiden kommer se ut, men det känns ofta som att det i den här diskussionen bara finns människor i Stockholm. Vill man ha en yrkesframtid är det dit man måste flytta.
Är det så?
Finns det någon framtid för den som har passionen att vara sjuksyster på en vårdcentral i en liten kommun? Kan en processoperatör också få chansen att välja sin arbetsbelastning och arbetstider på samma sätt som mediefolket i Stockholm. Eller måste han välja ett annat yrke för att få påverka schemat?
Johan och Göran verkar tro att vi bygger fabrikerna genom att skriva ut hela anläggningen i en 3D-printer i framtiden. Robotarna där inne puffar ut saker som alla sedan skall slåss om att få sälja.
Hur ser ni på yrken och möjligheter i framtiden? Finns det inga traditionella yrken? Är alla yrken digitala?
Idag åt jag lunch med Mathias Persson (@sandlyckan) och hade en spännande debatt om det politiska diskussionsklimatet. Jag ser mig själv som politiskt feg, eller så är det partierna som gör mig till det?
Till pasta och kycklingköttbullar på Sturehof, där Sturegymnasiets resturangskola erbjuder mat, talade jag och Mathias om hur den politiska debatten förs. Han beskriver det bra i Nu är vi där igen – hätsk debatt utan vinnare. På något sätt hamnar man tydligt på varsin sida om en linje och kan aldrig gå med på att ta ett steg över och hitta lösningar. Linjen måste vara rak och tydlig.
Jag håller med det Persson skrev, att man sig inte tar sig tid att lyssna och fundera över vad andra sidan säger. Man utgår mest från att man måste säga emot. Jag känner inte för att ställa mig på ena sidan repet och peka finger åt den andra sida. det är troligen där för jag inte har varit partipolitiskt aktiv.
Är det partierna som håller mig utanför?
Är det så att partierna inte bjuder in mig att berika deras kunskaps med mina utgångspunkter?
Jag gillar Anna-Karin Hatts (@annakarin_hatt) debattartikel i DN, Centern står för en varm och grön socialliberalism, där det känns som det är dags att ta ett steg tillbaka och fundera på partiets existens. Hon skriver bland annat:
Centerpartiets nya öppenhet gäller framför allt politikens innehåll och om vi kan förtydliga några centrala idéer kan vi på nytt bli den starkaste kraften för förnyelse och utveckling i svensk politik
Detta ser jag som ett sätt att bjuda in mig i samtalet. Att få prova hur mina åsikter passar in, och till och med påverka innehållet från min synvinkel. Den öppna diskussionen är otroligt viktig för att jag skall känna mig delaktig.
Jag hoppas att de lokala politikerna inser styrkan med det öppna samtalet. Idag har jag inte hittat någon lokalpolitiker i Falkenbergs kommun som jag kan följa på Twitter. Jag önskar att de fanns där, så att vi kunde diskutera kommunens utveckling. Låta mig förstå var i problemen ligger att ta vissa beslut och ge mig möjligheten att komma åsikter.
Jag tycker fortfarande att Brit Stakstons (@britstakston) Politik 2.0 är Boken alla borde läsa, och börja ett nytt sätt att arbeta politiskt. Göra det ännu lättare för medborgare att delta i samhällsutvecklingen, inte minst lokalt.
Falkenbergs kommun har för övrigt hur mycket som helst att lära vad det gäller öppenhet och få fler medborgare att delta aktivt. Samhället ändras, och det är dags att kommunikationen mellan kommunens förvaltningar, politiker och medborgare förändras.
Behövs det hjälp hjälper jag mer än gärna till!
Vem vet, med ett öppet klimat kanske jag blir partipolitiskt aktiv.
Uppdaterat:
På tips av Brit Stakston: Paneldebatt om framtidens medlemslösa partier.
Jag hade förmånen att få delta som en av sju personer i ett publiksamtal om nyhetssändningarna i Radio Halland. Det blev en intressant diskussion, som kunde hållit på länge.
Radio Halland gick ut med att de sökte publik i åldern 30-50 år för att diskutera hur nyhetssändningarna i lokalradion kan utvecklas. Jag nappade och tillsammans med sex andra personer, tre andra män och tre kvinnor, som träffades i Radio Hallands lokaler vid Lilla torg i Halmstad.
Jag vet inte vad jag hade för förväntningar, men jag var nyfiken på hur man ser på sociala medier i koppling till nyheterna. Både för att tipsa om nyheter, se det som en källa och möjlighet att söka information och möjligheten för mig att dela med mig av nyheterna till andra. Nu ligger Sveriges Radio långt fram med sin tankeverksamhet i det här området och blir säkert pushade från centralt håll.
En sak som vi inte hann diskutera, och som i sanningens namn inte passade in, var hur man tänker sig de sociala medierna som journalistiskt verktyg. Sveriges Radio pratar själva om Journalistik 3.0 i Medieormen ömsar skinn, där vi som medborgare kan vara med och påverka. Jag har själv haft förmånen att lyssna till SRs VD Mats Svegfors och vice VD Cilla Benkö på Vinterminglet. Jag tror att man är på tårna på nyhetsredaktionen hos Radio Halland. Jag tror inte på att vi skall få något liknande som affären mellan kommunchefen i Katrineholm och Katrineholmskurriren (se En ny demokrati och ny journalistik och Jag vill också ha en kommunchef som Mattias), eller Paul Ronge och Södermanlands Nyheter.
Nåväl, det var inte därför vi hade kommit till publiksamtalet. Det var för att få prata om nyheterna i lokalradion. Samtalet leddes av Patric Ljunggren, programchef, och gjorde det på ett lysande sätt. Han höll ihop diskussionen och såg till att den fokuserade på nyheterna och var en stor del till att diskussionen blev så bra som det blev. Vi fick berätta kort om oss själva, och och lite om hur vi brukar lyssna på nyheterna. Det var förberett tre klipp från nyhetssändningar; en komplett 07:30-sändning, ett klipp av en granskande nyhet och sist en diskussion mellan programledarna i Smakstart och nyhetsuppläsaren om vad den kommande nyhetssändningen skulle innehålla.
Jag kan tycka att diskussionen lite för ofta kom att handla om nyhetsuppläsaren, snarare än upplägget och innehållet av nyheterna. Själv drar jag slutsatsen att jag vill ha varierade sändningar, lite längre inslag och växla vilka som är med mellan de olika tillfällena. Jag lyssnar gärna på en länge lokal sändning vid några tillfällen under dagen. Själv kommenterade jag det här med att man ständigt i media måste berätta vem som gör vad (läs också mitt gästinlägg på Uppsnappat.nu). Känns nästan viktigare än innehållet ibland.
Vidare så fick jag chansen att nämna att jag saknar en liten ljudillustration innan det att vädret presenteras i nyhetssändningen. Vi var ganska överens om att den lokala förankringen i nyheterna är viktiga, men var går gränsen? Länsgränsen, eller en bit utanför? Förtroendet för journalisterna på Radio Halland var stort, även om vissa efterlyste mer ansträngningar att vara nyanserade och försöka hitta fler infallsvinklar i reportagen.
Jag fick berätta om en morgon i höstas när jag var på väg till jobbet. Utanför Asige, ett liten by på landet, stod polisbilar med blåsljus på. Jag skickade ett Twitter meddelande till Hallandsekot (@HallandsekotP4) och bara någon minut senare fick svar från Hallands Nyheters Twitter-konto (@HallandsNyheter). En timme senare fick jag besked via ett DM (privatmeddelande på Twitter) att det varit ett inbrott i en däckfirma. Jag använde historien för att illustrera hur viktigt det är att nyhetsredaktionen gör sig lättillgängliga, även via nya kommunikationssätt. Jag hoppas man bevakar sitt Twitter-konto mer aktivt, hashtaggar nyheter man skickar ut på Twitter vid exempelvis vid granskningar eller andra nyheter som har ett tema.
Det fanns visa protester att Agda, 71, inte kan använda sig av dator. Kanske inte, men det skall inte hindra de som vill att kunna få fördjupad information på webben. Dessutom måste man omfamna ny teknik och inte bara se det som ett hinder, även om man är 71. Skall Agda ta häst och vagn också när hon transporterar sig, för att bilen är ny och krånglig teknik?
Jag hoppas på att snart få se Hallandsekot på Facebook också, så att jag får in det i mitt flöde, och kan dela med mig av intressanta lokala nyheter till andra. Då kommer fler att bädda in ljudklipp i sina egna bloggar, och kommentera det ur sina egna utgångspunkter och synsätt. Sveriges Radio har redan idag bra stöd för att bädda in klipp på bloggar. Det ger också möjlighet för nyhetsredaktionen att få hjälp åsikter och fördjupningar.
Det är public service! Ge oss tillgång till det som produceras i public service för att själva förädla informationen.
Kvällen avslutades med en rundvandring i radiostationen med kanalchefen Tomas Gustafsson som guide. Under rundvandringen pratade vi mer om programmen, musikutbudet, radiopersonligheterna och vi han nog med att tala om vad vi tyckte var bra och lite vad vi saknade i några av de övriga programmen.
När det gäller musikutbudet tycker jag det är ganska blandat. Själv kan jag sakna ett temaprogram som Yuppie (spelade bara 80-talsmusik). Skulle gärna se program som hade musik teman på olika sätt.
Ett program vi alla uppskattade och berömde var P4 Puls. Det nya aktualitetsprogrammet som startats det här året. Helt klart är lyssnar medverkan en viktig del i det vinnande konceptet, men också att det på ett bra sätt ger fördjupning i det lokala nyheterna.
Nästa program som behöver putsas på är Smakstart. Idag känns det mest som en jobbig transportsträcka till förmiddagen. Någon nämnde Tengby och när han ringde sin pappa för att få råd. Jag tycker att morgonprogrammet skulle ta inspiration från Morgonpasset under Tomas Tengbys ledning. Hoppas kan man…
Sammafattningsvis kan man säga att de gör att bra jobb med att göra Radio Halland till min public service kanal, genom att lyssna på oss som bor här.
Hur tycker du att Radio Hallands nyhetssändningar är?
Här om dagen skrev min vän Hans Carlsson en öppen anteckning på sin Facebook-sida om hur irriterad man kan bli på att återvinna plast. Jag håller med honom.
Så här skrev Hans:
Varför måste returnerad plast (till Sandladan, ”tippen”) brännas?
Sopsorterar ni? Jag tycker att det ska man göra. Ingen gång i hela jordens historia har en ras tagit så mycket av biosfären i anspråk. Jag försöker t o m lägga mina klippta naglar i kompostspannen. Lite som en påminnelse om vart vi ska sen också…
Men nu till själva saken: Försöker ni också trycka in hela plastpåsar fyllda med plastförpackningar eller metallskrot i de ynka-pytte-ytte hålen i returbehållarna? DET ÄR FÅ GÅNGER I LIVET JAG BLIR SÅ J**LA HELIGT FÖRBANNAD!!! Ja, jag vet varför de är så små. Men – vilken unge vill in och rota i metall eller plastskroten? Och ja, jag vet att om man tar varje liten grej för sig så får man in alla till slut. Men orka… Känner mig ägd. 😉 Men jag sopsorterar ändå. Slänger man plasten i Sandladan (”tippen”) så bränns den. Onödigt! Här skulle jag vilja se en förbättring!
Visst känner vi igen oss? I alla fall vi som bor i Falkenbergs kommun. Stå där och försöka trycka in en påsen som inte går att få in, eller stå och lasta in plastbit för plastbit. Blåser det bara lite kan man lita på att det flyger iväg saker.
Nä, om vi önskar en hög grad av återvinning krävs det att det är lätt, annars struntar alla utom sådana som jag och Hans att återvinna.
Påskhelgen så befinner jag mig hos min farmor i Västerviks kommun, och där har de gjort det enkelt. Man kan, om man så önskar, ha fyra sopkärl. Och då kan man slänga det mesta, ett kärl för hushållssopor, ett för tidspapper/förpackningar, ett för metall/plast och slutligen ett för ofärgat glas/färgat glas. Detta hemma. Du tar alltså dina plastförpackningar och stoppar i en tunna. Hemma, som sedan kommer och töms av en sopbil enligt ett schema. Hushållssopor varannan vecka, ungefär var fjärde vecka plast/metall/papper och lite mer sällan glas.
Dessutom behöver inte kommunen ha folk som städar vid återvinningsstationerna, där det oftast ser skräpigt och tråkigt ut.
Det behöver inte vara svårare än så här!
I höstas fick jag möjligheten att lyssna till Manuel Knight, en lysande föreläsare som talar om organisationer och laganda. Idag ser jag lite annorlunda på föreläsningen jämfört med då.
Knight har en bakgrund som soldat i US Marines Special Forces. Lyssna gärna på hans berättelse som han berättade i Sveriges Radios Sommar.
Han var en mycket bra talare. jag lyssnade nog till vad han hade att säga. Det jag tog till mig mest var när han talade om kultur. Hur kultur är det som sitter i väggarna i ett företag. Hur viktigt det är att ledning och chefers agerande skapar kulturen och vad som skall sitta i väggarna i sitt företag. Kommer man alltid lite sent till ett möte så gör man det till mötesdisciplinen på företaget exempelvis.
Det jag inte kunde hålla med om är att anställda skall fråga hur högt de skall hoppa.
Manuel menar att när man ombeds att hoppa skall man fråga hur högt. det kräver mycket innan ett företag får det förtroende från en anställd. Det är en sak att vara soldat, där man har ett tydligt varför, en passion, att försvara sitt land som man tror på och tycker gör rätt. I ett sådant sammanhang är det det naturligt inte ifrågasätta varför och vad man skall göra. Där kommer ett uppdrag, och du kommer att utföra det utan att tveka. Du litar på att din ledning har gjort rätt bedömningar, så det är bara att skrida till verket.
I ett företag har troligen inte samma tydliga varför. Det är en utmaning att få den anställde att få samma övertygelse för ett varför som ledningen själv har. Lyckas de kommer de ha anställda som ger sig i kast med arbetet på samma sätt som soldaterna i US Marines.
Jag tror Knight skulle vinna på att fundera kring Johan Langes (@JohanLange) LUCK-koncept., för likheterna är många, och det jag saknade i hans dragning är hur viktigt det är för ledningen att förmedla ett bra varför. En passion.
Jag har skrivit lite om Simon Sineks gyllene cirkel, där han säger att man skall utgå från ett varför snarare än ett vad när man arbeta med passion som driv kraft, men kan det vara skillnad mellan varför?
Läs gärna mitt inlägg Passionen är ett varför från ledningen, men är det så lätt? Här är tre videor med Simon Sinek som är lite mer fylligt än den video från TED-talk som jag la upp i Varför gör du det du gör?, där han ställer lite frågor i den stil som jag diskuterat med vänner och kollegor. Titta gärna på filmerna och kommentera gärna sedan de frågor jag lagt upp här under.
Det sägs att Apple lyckas övertyga med sitt varför, men försöker inte många datorföretag göra samma sak, samma varför?
Eller South West airline som hade sina varför ”cheap, simple, fun”, där andra försökte kopiera det och misslyckades. Enligt Sinek för att det inte var deras övertygelse,eller äkta varför. Hur skall jag vet att jag talar till äkta varför, för visst hör vi ofta en massa varför?
Sedan måste man alltid komma fram till ett ”vad”, för på något sätt måste man tjäna pengar som företagare. Det går inte att enbart se till ett varför. Hur ser ni på balansen mellan varför, hur och vad?
Jag har många gånger hört att enda drivkraften att äga och driva måste vara vinsten. Vad säger ni om det? Kan man tjäna pengar på att arbeta väldigt hårt för ett varför man tro på, eller blir man bara en ”idealist”?
Jag önskar höra era åsikter, och ber er lämna kommentarer så jag får fundera utifrån era åsikter.
