Etikettarkiv: Självhushåll

Anläggning av odlingsbäddar

Plötsligt var det vår i Sundhult trots att det fortfarande är februari. Det passar oss utmärkt att kunna tjuvstarta med vårarbetet eftersom vi har mycket att förbereda detta första år med grävningsfria odlingsbäddar.

Christian och Hanna jobbar med de nya odlingsbäddarna

Detta är femte året vi odlar grönsaker på Broaker vilket gör att vi har spår av tidigare års odlingar. Varje år har vi odlat potatis i ett skifte, första året på traditionellt sätt i fåror och de senaste tre åren under hö.

Riktningen har vänts

Broaker innan odlingsbäddarna

Skiftena har legat från norr till söder. Detta beror främst på att vi tänkte använda traktor till att kupa potatisen och då passade detta bäst. Men eftersom åkern lutar från väster till öster så lägger vi nu bäddarna åt detta håll istället för att bäddarna inte ska följa med regnvattnet bort. Detta ger oss lite extra utmaning med olika underlag till de nya bäddarna.

Efterhand har vi lärt oss att det viktigaste verktyget i kampen mot ogräs är att täcka marken. På skiftena som vi odlade lök och rotfrukter förra året har det nu legat presenning eller markduk sedan skörden. Här har vi nu näst intill ogräsfri jord.

Det är stor kontrast områdena som inte odlades alls förra året där gräs och smörblomma dominerar. Ett annat område har varit täckt med hö under ett år och därefter presenning under yttterligare ett år.

Raka linjer för bäddarna

För att få standardmått på alla bäddar är vi ganska noga med att mäta. Vi börjar med 32 bäddar, och det kommer att bli fler. För att det skall bli riktigt bra är det hyfsat noga med att få det snyggt och utnyttja yta på bästa sätt.

Till vår hjälp har vi ett långt måttband, stängselstolpar och hopknutna balasnören. Drönaren har också varit till hjälp för att få en bättre överblick.

Marken luftas med en bredgrep

Andra steget efter utmätning är bredgrepen (eng: broadfork). Med hjälp av den luftas jorden djupt ner utan att för den skull vändas.

Bredgrepen har sju tänder och och sätts ner i marken. Därefter trycks handtagen ner ca 45°. Tänderna är 25 centimeter vilket gör att du arbetar djupt.

Christian använder bredgrepen i första odlingsbädden

Det gör det lättare för rötterna skall kunna leta sig på djupet. Därmed går det att ha tätare rader när du planterar när rötterna går rakt ner istället för åt sidorna.

Eftersom jorden aldrig vänds upp behålls kolet i marken och lämnar inte som koldioxid. När grödor skördats låter man deras rötter vara kvar i marken, som gör att att ännu mer kol binds i jorden. Det ger näring till mikrolivet i och matjorden byggs upp.

Dessutom lyfts inte ogräsfrön upp till ytan, vilket gör att de får mycket svårare att gro.

Vi ser till att ta bort stenen i odlingsbäddarna

När bredgrepen använts under några år kommer marken vara så luker att du kan stoppa ner handen till armbågen utan problem.

Hittar vi stenar i bäddarna tar vi bort dem. Om rötterna (och armen;) ) skall kunna nå på djupet kan vi inte ha stenar som hindrar rötterna. Vissa stenar är större än andra, men oavsett så skall de bort.

Gräs hindras av kartong

Pappersrullar till odlingsbäddarna

Där det växer gräs lägger vi kartong som täcks med jord och bränd hästgödsel. Kartongen är en 70 cm wellpapp på rulle, dvs den är nästan lika bred som våra bäddar.

Jorden som vi täcker kartongen med kommer dels från de delar som nu blir gångar och som är hyfsat ogräsfria, dels genom att jämna ut mellan tidigare odlingsbäddar.

Genom att sänka gångarna något får vi alltså tillgång till material och skapar också upphöjda bäddar vilket ger högre bäddtemperatur.

Toppar med bränd hästgödsel

Den brända hästgödseln kommer från våra hästar, och lämpligt nog ligger gödselplattan precis intill Broaker. Vi täcker hela bäddarna med gödseln.

Ingrid kör fram gödsel och Hanna fördelar ut det

På med ogräsduken

Hanna rullar ut geotexduk över odlingsbädden

Som avslutning lägger vi ogräsdukar på odlingsbäddarna i väntan på april då de första bäddarna ska sås och fyllas med plantor.

Ogräsduken är en geotex-duk på 120 g/m², och alla är tillskurna för att passa odlingsbäddarna. Lite dyrare, men vår förhoppning är att den skall hålla hålla många säsonger. Duken fäst med markantare/U-krampa i marken för att den skall ligga still även de blåsiga dagarna.

Duken har två syften

Duken fyller två syfte; den hindrar ogräset och den värmer bädden.

Ogräset hindras genom att det inte kommer solljus på bädden. Då får ogräset svårt att gro. När duken tas bort på våren går det snabbt att få den redo för attsås/planteras och slipper konkurrens från ogräs.

Den bruna färgen gör också att marken under värms upp av vårsolens strålar så att mikrolivet i jorden kan komma igång tidigt.

Standardstorlek på odlingsbäddarna underlättar

Bädd med växande grödor

Det här är något som gått oss förbi tidigare, men standardiserad storlek på odlingsbäddar är något som många effektiva små grönsaksodlare använder sig av.

Det finns fler fördelar med dessa bäddar, exempelvis stor skörd per kvadratmeter, lättare att planera och bruka och att inga maskiner används.

Bredden har blivit en defactostandard

Det är Eliot Coleman som anses som grundare av detta brukningssätt. Han arbetar efter devisen ”Small is better”, och menar att det är viktigt att odlaren och konsumenten har en relation. De små odlarna kan också se till att konsumenten får färska grönsaker, eftersom skörden och leveransen till konsument sker samma dag.

För Eliot är det också viktigt att odla ekologiskt utan bekämpningsmedel. Det är där dessa mindre standardiserade bäddar kommer väl till pass. Det blir lätt att med handredskap effektivt förbereda bäddarna, så och plantera, hålla efter ogräs och skörda.

Trots att det inte är mekaniserat är avkastningen och effektiviteten hög. Till skillnad mot större odlare med exempelvis traktorer är investering här arbetstimmar. Coleman har varit med och tagit fram flera av de redskap som idag används för standardbäddarna, och dessa har fått en stor spridning tack vare hans book ”The New Organic Grower: A Master’s Manual of Tools and Techniques for the Home and Market Gardener”(1989).

75 cm bredd har blivit standarden

Genom Colemans bok har 75 centimeter (30 tum) blivit en branschstandard. En lagom bredd för att kunna gå och nå över bädden. Längderna kan variera mellan olika odlare, men en poäng är att samma odlare har samma längd på alla bäddar.

Mellan bäddarna finns det en gång, och den hålls ofta ganska smal, för att ge så stor plats till odlingarna som möjligt. Från gången når du enkelt till andra sidan av bädden när det är skördetid.

I Sundhult har vi valt att ha bäddar med måtten bredd: 75 cm, längd: 10 m och gångar på 45 cm.

Exempel på standardiserade odlingsbäddar, redskap och tillbehör

Grävningsfritt, ”no-dig”, är en nyckel

En bredgrep för 75 cm bäddar

På slutet av 1930-talet började Masanobu Fukuoka forska i olika metoder för ekologisk odling, och kom då fram till att en viktigt del var att arbeta plöjningsfritt. Istället kan jorden bearbetas försiktigt med en bredgrep. Nu 80 år senare är plöjningsfritt något som anammas allt mer även inom det konventionella jordbruket.

Det man gör med bredgrepen är att luckra jorden så att rötter får lättare att tränga djupare samtidigt som jorden kan ta emot mer syre och lagra vatten. Det görs försiktigt för att inte skada mycelen (svampen), maskar och annat viktiga delar under markytan. Man vänder aldrig jorden, vilket också begränsar möjlighet för ogräsfrön att gro.

De gamla rötterna lämnas nere i jorden, vilket gör att mer kol stannar i marken och även luckrar jorden naturligt genom att de skapas hålrum när rötterna bryts ner.

Tänderna på bredgrepen brukar vara någonstans kring 25 cm långa och det kan vara upp till nio tänder på grepen.

Fler redskap har anpassats efter bäddarna

Bredgrepen som används för att luckra jorden och krattor är exempel på ett redskap som fått sin storlek anpassade efter bäddarna. Det gör det snabbt och effektivt att förbereda bäddarna för sådd.

När bredden och längden är given är det lätt att beräkna hur mycket plantor som får plats i varje bädd. Det underlättar planeringsarbetet avsevärt både med hur mycket fröer som behöver beställas, och hur stor skörden blir från varje bädd. Det är även lättare att planera växtföljden när alla bäddar är lika.

För att få jämnt radavstånd och givet avstånd mellan plantorna används såmaskiner som är anpassade till bäddarna. Det finns lite olika varianter på maskiner, där Coleman varit med att utveckla några av dem.

Tät plantering minimerar ogräs

Lagom avstånd mellan plantor för ett skyffeljärn

Det finns goda möjligheter för växterna att rota sig djupt i den luckra jorden, och det ger möjlighet att ha relativt tät placering. Det ger högre skörd per kvadratmeter och tränger undan ogräs.

Avståndet mellan de planterade raderna anpassas med fördel till redskapen som skall användas för att bekämpa ogräset, exempelvis ett skyffeljärn.

Lätt att täcka bäddarna

Eftersom alla bäddar är av samma bred och samma längd blir det lätt att ha täckdukar, insektsnät och annat redo för alla bäddar. Det är bara att ta en rulle och lägg ut över den bädd som har ett sådan behov just nu.

Odlingsbädd med enkel tunnel

Det går snabbt att få små enkla tunnlar med hjälp av 1,5 m långa bitar av 4 mm järntråd som formas till bågar. Med hjälp av tunnlarna kan säsongen förlängas, och med insektsnät kan skadedjur hållas utanför.

På vintern täcks bädden av en geotexduk för att hindra ogräs att gro och även värma bädden på våren. Duken blir enkel att hantera med de fasta måtten på bäddarna.


Älgfärsgryta

Planering av måltider långt i förväg är inte riktigt vår grej. Därför uppstår recept ofta av saker vi alltid har hemma, så även detta recept på riktigt lokal älgfärsgryta. Torkad squash och svamp har vi gott om, likaså gul lök och hemmakonserverade tomater, och givetvis vårt eget örtsalt. Från frysen hämtades älgfärs och Bredshultabacon från Viktors affärshus. I gårdsbutiken finns även Chipotle från Skälshult gård. Har du inte tillgång till älgfärs går det lika bra med nötfärs.

  • 500 gram älgfärs (eller nötfärs)
  • 100 g Bredshultabacon (eller annat lokalproducerat bacon)
  • 2 gula lökar
  • ca 200 g kokta bönor (eller avrunna vita bönor på burk)
  • ca 400 g krossade tomater (gärna hemmakonserverade)
  • 1 näve torkad svamp
  • 2 nävar torkad squash
  • 1 skvätt chipotle
  • 1 tsk örtsalt
  • Smör

Smält smör i en stekgryta eller traktörpanna. Hacka löken och stek den glansig med baconet klippt i bitar. Häll i älgfärsen, fördela den med en trägaffel och stek den några minuter. Häll i bönor och tomater. Smula ner torkad svamp och squash. Koka upp och tillsätt en skvätt chipotle och örtsalt efter smak. Låt puttra ca 15-20 minuter. Servera exempelvis med grillbröd (som går utmärkt att steka i panna).

Gräver mig ner i jorden

Jag bygger vidare min kunskap om hur vi skall ta till vara marken i Sundhult och de marker som vi använder för Solskensfarmarna. Det jag fördjupat mig i de senaste dagarna är kolcykeln, och försökt att ta reda på var som händer nere i marken.

Jag tar min utgångspunkt i kolets kretslopp i mina studier.

Det finns några saker som verk lätt att konstatera när det gäller hur kol släpps ut i atomsfären.

Det första är att när vi tar ut fossilbränslen och förbränner ger det ett tillskott i atmosfären som inte tillhör den naturliga kolcykelnDet andra är när vi vänder upp jorden vid plöjning hamnar förmultningen  i dagen och kolet släps ut i luften.

Mikrober, bakterier och svampar bor i jorden

Just det där när vi plöjer påverkar också vad som händer i marken, för där nere är en helt egen värld att lära sig mer om. Mikrober, bakterier och svampar som samspelar med växter likt klorofyll, löv, blommor insekter och djur  gör det samma ovan markytan.

Där finns det mycket kvar att lära. Det känns smart att ha växter med djupare rötter som du kan binda kol ner djupare. Speciellt om det är rötter och annat som gör att jorden är lucker och ger bra förutsättningar för rötter, mikrober, bakterier och svampar har det gott.

Mer finns att lära även för experter

Det känns som att det saknas en del kunskap på området, även från experter, och att det behöver forskas mer. Det som vi sett ovan mark är ganska väl studerat, men under mark i olika jordar finns det nog en hel  del kvar att lära.

Framför allt så har jag massor kvar att lära, och konstaterar drar att jösses vilken värld som gömmer sig under mina fötter när jag går i en sommarhage.

Har du tips på webbsidor, YouTube-klipp eller böcker jag skall gräva ner mig i?

Äntligen får Sundhult vårt fokus igen!

Nu börjar det lugna ner sig med fiberarbetet för oss i Sundhult. I tre, fyra år har arbetet med fiberföreningen Byafiber tagit rätt mycket tid för oss. Nu kan vi äntligen få mer fokus på att utveckla gården, vilket var tanken när jag sa upp mig för fyra år sedan.

Under tiden som det varit mycket med fibern har vi också startat Solskensfarmarna och Viktors affärshus som upptagit i princip resten av tiden utanför Byafiber. Därför är det extra skönt nu att få mer tid att göra det där vi pratat om under så många år.

Vi är med i Solskensfarmarna

Sloskensfarmarna - solskensfarmarna.seSolskensfarmarna är ett gårdssamarbete mellan ett antal gårdar i Kärnebygd rote. Tillsammans äger vi en besättning av highland cattle. Genom att vi själva är med i hela processen kan vi göra det på vårt sätt.

Solskensfarmarna - Highlandcattle på höstbeteVårt sätt är att samspela så mycket vi kan med naturen. Hitta de rätta kretsloppen så att vi kan ha öppna landskap, djur som har det bra och som efter förädling ger oss tillräckligt så att vi får våra verksamheter att gå runt och att vi på gårdarna i bygden kan leva på det.

Solskensfarmarna är huvudfokus även för Sundhult

Solskensfarmarna - Highland cattle i vinterhageI Sundhult har vi under lång tid haft kor på sommarkollo, alltså djur från andra gårdar. De senaste åren från Wapnö gård i Halmstad. Riktigt trevliga djur och ett riktigt bra samarbete. I och med att vi är med i Solskensfarmarna vill vi ha de egna djuren på våra marker, vilket innebär den del skillnad.

Det startar redan nu, med att vi kommer ha sex små kvigor på våra marker under vintern. Det betyder att vi måste se till att vi kan fodra dem på ett smidigt sätt, att de har vatten även de dagar det är många minus ute och att stängslen håller de små djuren inne.

Hanna och Christian bor i Sundhult - Gården i Falkenbergs inlandOmställningsresan har börjat, och du har kunnat läsa om hur vi försöker klara oss på mer självhushållning, att vi gör grön el med solceller och kör elbil. Den delen har jag och Hanna fått vara ute och berätta för andra om under rubriken ”Lev mer hållbart”.

Just självhushållningen är i många stycken en resa bakåt i tiden och att lära oss av hur man gjorde förr i tiden. Med det mer industriella lantbruket som växt fram under 1900-talet har vi nog glömt bort en hel del i effektivitetsivern.  Det kan handla om vad vi odlar på våra marker, hur vi odlar och hur vi fördelar och förvarar vår mat.

Du kommer få veta vad vi gör och varför

Som vi skrev vill vi ha en djurhållning som samspelar med de ekologiska systemen, som är klimatsmart och bra för miljön. Vi vill att naturen skall vara i balans och utnyttja dess kraft att ge liv. Det är en resa för oss och vi tänkte att du skulle få hänga med på den och lära dig mer hur du kan välja rätt mat till din tallrik.

Vår förhoppning är alltså att förutom solceller, elbilar och självhushållning nu berätta mer om lantbruket vi har i Sundhult.

 

Torkad squash

Squash måste vara den gröda som är allra säkrast att odla om man vill bli garanterad stor skörd. När vi ätit oss mätta på falsk ostkaka, grillad squash, pastasås och köttfärsfylld squash och dessutom frusit in tillräckligt för vinterns ostkakor så är det läge att börja torka.

Vi använder en mandolin för att skiva den tunt, men det går också bra med en rejäl osthyvel. Lägg sen skivorna på bakplåtspapper på plåtar och torka i varmluftsugn över natten.

Den torkade squashen används till vinterns alla grytor och röror genom att smulas direkt ner i grytan eller pannan.

Ny taktik för årets tomattunnel

Det är nu tredje året som odlar i våra armeringstunnlar, och
eftersom växterna flyttar runt efter växtföljden är vi nu inne på den tredje tunneln som får hysa tomater. Förra året växte här gurka och squash.

Ett problem med att gödsla med hästgödsel är att det inte bara är gott om näring i gödseln utan även ogräsfrön. Det blir särskilt mycket frön eftersom vi

utfodrar med hö som fått gå i blom. Detta är visserligen utmärkt för mångfalden och insekterna men det frestar på tålamodet att behöva kämpa med ogräset.

I år testar vi därför en ny taktik, det återstår att se om det blir en fullträff. Efter att ha grävt igenom bäddarna och gödslat så la vi ut svettslang som fördelar vattnet till plantorna. Över slangen har vi sedan täckt med kartonger som är tänkta att hålla tillbaka ogräset och samtidigt hålla jorden fuktig.

Kartonger har vi i överflöd från Viktors affärshus, då vi hämtar Solskensfarmarnas vacuumförpackade och frysta naturbeteskött från Öströö fårfarms slakteri i dessa.

Tomatplantorna har vi satt i skarvarna från kartongsidorna genom att bara vika undan ett hörn. För säkerhets skull har vi spridit ut järnfosfat under kartongerna för att inte skapa en barnkammare för sniglar och snäckor. Även snörena är återbruk, det är balasnören från höbalarna som vi binder ihop och sedan knyter fast i armeringsnäten.

Nu håller vi tummarna för att kartongtaktiken fungerar!

 

I år vill vi ha mer bönor!

När de första bönskidorna är klara att äta är det fest i Sundhult. För ett par år sen var vaxbönor den enda böna vi odlade men sen vi satte upp armeringstunnlarna så har vi upptäckt flera nya favoriter. Det gångna året var verkligen inget bra år för bönor, med den kalla och korta sommaren höll det på att inte bli några alls.

Böntunneln 2017

Tre år på raken har vi haft fyra olika sorters störbönor som får slingra sig uppför den nio meter långa armeringstunneln. Innanför har vi odlat låga olika sorters buskbönor.  Generellt kan vi konstatera att i vår växtzon, som ligger på gränsen mellan 3 och 4, så går det inte ta för givet att det går att få bönor mogna varje år. De sorter där skidorna äts så fick vi visserligen en skörd, men ungefär hälften mot vad vi vant oss vid. Resten hann inte bli färdiga före första frosten. Torkbönorna var inte i närheten av att bli klara, men som tur är har vi tillgång till gott om klimatsmart animaliskt protein i form av viltkött och naturbeteskött från våra egna highland cattle.

Störvaxböna – Neckargold eko

Bra grobarhet i år men den kalla sommaren gjorde att alla blommor inte hann utvecklas. Funderar på att testa en annan sort då den gärna kunde få ge lite större skörd även under en varm sommar. Klart säkrare att odla än buskvarianten som misslyckats ett antal år. Vaxböna är mycket populärt här hos oss så vi vill få en stor skörd så det räcker vintern igenom.

Störpurpurböna – Blauhilde eko

Bra grobarhet som vanligt. Fantastiskt vacker böna som tyvärr förlorar sin purpurfärg när den kokas. God smak som påminner mer om vaxböna än grön böna. Lägre skörd än vanligt i år, men vi hoppas på många fler kommande odlingsår.

Blomsterböna – Enorma eko

En storfavorit som är ett måste att odla! Nära 100% grobarhet, växer snabbt, blommar vackert och ger enorma bönorskidor med fantastiskt smak, Det går att använda själva bönorna också, men vi föredrar att använda skidorna innan bönorna mognat. Skidorna kan utan problem bli 25 cm långa utan att bli trådiga. Vi fyller frysen med skurna, förvällda bönskidor och frossar vintern igenom. Dock får det nog bli ett längre bönupphåll i år eftersom det var många blommor kvar när första frosten kom.

Störbrytböna – Cobra eko

En grön brytböna som gick från dålig grobarhet föregående år till rent usel 2017. Har inte heller gett särskilt hög skörd så i år får det antingen bli fler meter av favoriterna, eller så provar vi någon annan grön böna.

Torkspritböna – Borlotto Lingua di Fuoco Nano eko

Gav god skörd 2016, men hann inte mogna i år. Själva plantorna blev dock högre och kraftigare än tidigare och hade lika god grobarhet som tidigare år. Vacker böna när den väl mognat.

Torkspritböna – Yin Yang

Fick några Yin Yang-bönor av en vän för några år sen och har sen dess försökt öka mängden. Det verkar dock gått troll i denna odling; Efter att åtminstone lyckats fördubbla antalet bönor under 2016 så blev det ingen skörd alls i år.  Trots de vackra bönorna blir det nog ingen Yin Yang i tunneln i år.

 

Kåltunneln dukade under för snön

Nu i juletid äts det en hel del kål i Halland och Sundhult är inget
undantag. Förutom den obligatoriska långkålen och rödkålen på julbordet vill vi även ha brysselkål till revbenspjällen på juldagen. Det är dock ingen självklarhet att det finns något att skörda till jul, 2016 hann vi knappt passera juldagarna förrän rådjuren kom och länsade kåltunneln och i år kom det snö i mitten av december som ställde till det.

Insektsnät istället för gardiner

Det är nu snart tre år sedan vi satte upp våra armeringstunnlar och en av de största anledningarna var att få en enklare odling av just kål. Det första två åren använde vi gardinen LILL från IKEA som kålnät men efter att de vittrat sönder alltför snabbt i solen så beställde vi istället Rantai insektsnät från Lindbloms Frö förra året. Detta visade sig vara bra investering. Nätet har stängt ute skadeinsekterna och det har inte gått sönder. En annan fördel har varit att det inte alls skapat samma vindfång som gjorde att kåtunneln missformades av blåsten första året då vi lät LILL-gardinerna ligga kvar över vintern.

Snön blev ett problem

Stärkta av att blåsten inte längre verkade vara ett problem under vintern så lät vi nätet ligga kvar över tunneln för att skydda kålen från rådjuren. Det visades sig vara ett misstag. Den 10 december föll 15 cm tung snö medan vi var iväg på tomtepromenad och det blev för mycket för armeringstunneln som kollapsade under tyngden. För att inte rådjuren skulle äta upp kålen fick nätet ligga kvar. Under de närmsta två veckorna föll det mer snö och temperaturen pendlade lite upp och ner vilket gjorde att mycket av grönkålen ruttnade under den kompakta snön. Svartkålen däremot klarade sig fint och som tur är fungerar den utmärkt att göra långkål på.

Det tål att tänkas på hur vi ska göra nästa vinter för att skydda både tunnel och kål från rådjur och snö. Det ska nog inte vara några problem att räta ut armeringsnäten så att tunneln kan husera gurkor nästa år, enligt växtföljden vi använder.

Resultat från vår kålodling 2017

Grönkål – Dwarf Green Curled

För lite näring i slutet av året gav små grönkålstånd. Ruttnade under snön.

Svartkål – Nero di Toscana

Svartkålen har trivts under den relativt kalla sommaren. Stora fina plantor som har hållit sig fina under höst och vinter. Räddaren av julen då grönkålen svek. Stor skörd gjorde att vi kunde sälja en del under hösten och ändå ha gott om det fortfarande.

Brysselkål – Long Island

Borde ha toppats för att utveckla större sidoknoppar. En del knoppar ruttnade av temperaturväxlingarna i december, men det fanns tillräckligt kvar till juldagens revbensspjäll. Fasta knoppar tyder på att kvävegödslingen var lagom. Under 2016 gjorde den flitiga nässelvattningen att knopparna blev lösa.

Vitkål – Brunswick

Fina fasta huvuden som skördades i tid innan det blev för kallt. Har lärt av tidigare år att det är för fuktigt i matkällaren för förvaring av vitkål någon längre tid. Bättre att frossa i vitkål under höst och tidig vinter och därefter lägga så många som möjligt i kylskåpet.

Savoykål

Blev inte alls lika stora som föregående år, oklart varför. Men de som blev färdiga var lika goda som vanligt!

Rödkål – Cabeza negra 2

2016 var det alldeles hopplöst att få rödkålsplantorna att ta sig så det höll på att inte bli någon rödkål på julbordet. Den gångna sommaren gick förodlingen utmärkt och huvudena hann bli alldeles lagom stora under hösten. Vi är inga storkomsumenter av rödkål, så därför är det en fördel om huvudena inte är så stora. Rödkålen har klarat sig fint i tunneln fram till nyår.

Blomkål – Early Snowball X

Efter att ha varit en riktig succé 2016 så misslyckades blomkålsodlingen totalt under 2017. Plantorna växte helt enkelt inte och ett enda ynkligt lite huvud var vad vi fick.

Broccoli – Groene Calabrese

Efter att förodlingen misslyckades blev resultatet mycket blygsamt på ett fåtal plantor.

Kålrabbi

Växte bra som vanligt och fyllde ut fint mellan andra plantor.

Slutsatser och lärdomar

På det stora taget var det ett helt okej år för kåltunneln. Det största problemet är platsbristen. Det är många andra sorter som vi skulle vilja prova utan att för den skull minska på de befintliga. Kanske får det bli lite kål på friland eller i pallkragarna i trädgården under 2018.

Kålnätet kan inte ligga på om det väntas snö. Vi måste hantera rådjuren på något annat sätt helt enkelt.

Det har fungerat bra att tackla sniglarna så länge vi förodlar plantorna och använder järnfosfat för att hålla nere antalet sniglar.

I år blir det hög prio på att få till rejäl grönkål. Grönkålen måste få ta plats och näring.

Gör din egen fond

Nu i älgjaktstider är det dags att göra årets behov av fond. Vi använder denna fond till allt möjligt såsom såser, soppa, smaksättning av köttfärssås och grytor mm. Den ersätter såväl köpt fond som buljongtärningar. Dock innehåller den inget salt.

Det är något visst med mat där alla ingredienser hemmaproducerade, men har du inte tillgång till buljongben från egen gård så kolla med en gårdsbutik i närheten.

Om du vill köpa buljongben från  Solskensfarmarnas naturbetande Highland Cattle så kommer det finnas att köpa i Viktors affärshus lagom till julmarknaden i Kärnebygd Kvarn & Såg den 2 december.

Viltfond

Ben från älg, nöt eller annat djur, gärna några märgben
Ett par rotfrukter exempelvis morot, rotselleri, kålrot
Några tomater
Ett par gula lökar
Färska kryddor, exempelvis fransk dragon, persilja, oregano

Kontrollera att benen får plats i din största gryta. Börja med att rosta benen i ugnen i 250 grader. Lägg dem på en långpanna och låt de bli brynta runt om. Är det mycket ben så gör det i omgångar. Genom att rosta benen blir smaken fylligare och det doftar fantastiskt gott vilket det inte gör om du lägger i dem direkt i vattnet.

Rosta även rotfrukterna och tomaterna efter att ha delat dem i bitar. Lägg alltsammans i grytan tillsammans med lök och kryddor. Fyll på med kokande vatten så allt är täckt. Lägg på locket och koka upp. Sänk sedan plattan så det precis hålls kokande. Låt koka så länge det passar, åtminstone 5 timmar, gärna över natten. Skumma bort eventuellt grått proteinskum som flyter upp.

Plocka upp benen och sila buljongen som bildats. Nu är det dags att reducera buljongen till en fond, dvs den koncentreras genom att kokas utan lock tills den blir mörk och bubblorna lite sega. Har du en fläkt över spisen är det läge att starta den så du får ut all vattenånga ur köket. När fonden är kall kommer den vara som gelé så därför brukar jag hälla upp den i iskubslådor medan den är varm. När fonden sen svalnat sätts lådorna i frysen. När den är fryst töms tärningarna sedan i burkar eller påsar och förvaras lätt tillgängligt i frysen.

Blandningen som blir kvar av märg, senor, kött o rotfrukter blir lyxig kattmat. Den kan antingen frysas eller konserveras i glasburkar. Konservera går att göra genom att fylla upp burkarna med röran och vatten, sätta på locken och koka upp i en stor kastrull med vatten.