Etikettarkiv: Sociala medier

Kommentar till HN:s ”Sociala medier viktiga i valet”

Twitter - HN ber Christian ringa

Hallands nyheter fångade upp mitt blogginlägg från igår och publicerade en liten intervju, tyvärr bakom betalvägg denna gången också. Lite ironiskt för artiklar som handlar om den sociala webben.

Intervju som resultat på blogginlägg om HN-artikel
Intervju som resultat på blogginlägg om HN-artikel

Alltså är det bevisat att sociala medier har betydelse eftersom de fångade upp den, twittrade ett meddelande till mig där de bad mig att ringa upp och sedan gjorde en intervju som nu är publicerad. 

Jag tycker inte ni får veta vad jag egentligen tycker i det som HN publicerade så därför tar jag möjligheten att använda en annan digital kanal och ger er min syn.

Sociala medier kommer att bli viktiga i valet, om de lokala partiföreträdarna vill det. Jag hoppas det, så att du som invånare i kommunen ges det bästa möjligheten någonsin att lägga din röst på politiker som kommer företräda dina åsikter i arbetet med att utveckla kommunen.

Bloggen är en av de kanaler som jag räknar som sociala medier, och jag hoppas den kommer användas i den lokala valkampanjen för att fler skall kunna se fler nyanser i en fråga. I dag förlitar vi oss mycket på traditionell media där de kan välja vilken bild som förmedlas. Precis som jag inte kände att intervjun i tidningen tog upp det jag ville ha sagt. Denna bloggpost är ett försöka att ta den plats som jag tycker det behövas för att ge ett korrekt svar.

Lyssna på Offentligheten

Petter Knutsson (@petterknutsson) och Mattias Skoog (@therealskoog) driver en podcast som heter Offentilgheten, och i ett avsnitt nyligen pratade de om bloggen. Lyssna på hur utrikesdepartementet  använder bloggen i sin verksamhet, och Jonas Söderströms (@Jonas_blind_hen) som skriver om den svenska bloggens historia berättar hur bloggen kan användas.

Människor som tankar energi

Jag sitter och samlar intrycken efter Webcoast 2012, och konstaterar att det är människorna som kommer som gör det. Det är är också det bästa med helgen, alla dessa goda människor.

Gridden på Webcoast 2012Under helgen 16-18 mars var det dags för 2012 års upplaga av Webcoast. En knytkonferens för alla som älskar webben är devisen. Fast de som kommer dit älskar mer än webben. Det finns en vilja att förbättra samhället vi lever i, och i det arbetet är webben bara ett verktyg.

Den bästa sessionen tror jag ändå var debatten mellan Niclas Strandh (@deeped) och Brit Stakston (@britstakston) om listor som listar twittrare. Jag gick dit för att få se en kul debatt, men det fanns ett djup i den som jag inte hade väntat mig. Brit är en förebild på så många sätt. För mig står hon högt på en lista över människor som jag beundrar, även om hon inte gillar listor. Det finns få som jag känner till som lyckas hålla fast vid varje människans värde som utgångspunkt oavsett sammanhang, och det var precis det hon gjorde i den här debatten. Twitter är ett exempel på att låta den som vill, sprida sina åsikter. Oavsett om det är Jonas Gardell med tusentals följare eller Anna Andersson med ett fåtal. Det viktiga är att vi lyssnar och sprider det som är relevant och viktigt, och inte bara roliga onliners.

En annan sak jag tar med mig och skall arbeta med är att försöka skifta fokus från teknik till vad vi verkligen vill göra. Det blir ofta fokus på skärmar, minnen och uppkopplingshastigheter. Det är vad vi kan göra med tekniken som är viktigt och kan driva utvecklingen. Inte tekniken i sig. Inte lätt att ställa om sitt tänkande till det för en tekniknerd som jag.

Knytkonferensen är deltagardriven, där deltagarna sätter upp lappar på ett schema för diskussion, föredrag eller workshop. Jag tänkte berätta lite mer om några pass jag var på.

Dela din data via API:er

Jag började med att lyssna till API:er, som är möjligheten att hämta (oftast) information. Exempelvis tidtabeller från Västtrafik. Det som gör det spännande är när man kombinerar olika API:er, från Västtrafik, Spotify, Yr.no osv. Vad kan man bygga för nya tjänster då, och vad kan de ge för nytta? Helt klart är att företag tjänar på att öppna upp sig, för antagligen är man för begränsad i sin sinnevärld och inte minst lägger man inte kraft på att utnyttja sina API:er.

På Mashup.se som skriver om svenska API:er hittar ni video från fyra olika pass om API:er.

Diskussion om responsiv design

Responsiv design kallas de webbsidor som helt flexibelt anpassar sig efter skärmstorleken för den skärm som den visas på. Ofta kombinerade med adaptiv design, som gör att  layouten på innehållet ändras vid visa specifika skärmbredder.
Det som var extra skoj med det här passet var att det var en diskussion som exploderade på en gång. Alla var beredda på att dela med sig av  kunskap om tekniker, ramverk och tankar kring responsiv design. Mycket intressant, och vi kommer se mer och mer av detta. Testa själv genom att justera bredden på webbläsarfönstret medan du tittar på Uppdrag gransknings webbsida eller Staffanstorps kommun. Du kommer märka att när den är smal är den anpassad för mobiltelefon, nästa steg för surfplattor och till sist för en dator.

Svenska Kyrkan + nätet = vaddå?

Helena Taubner pratar om Svenska Kyrkan på WebcoastRubriken på passet gjorde att jag trodde jag skulle få veta mycket om kyrkans arbete i sociala medier, men det blev kunskapsinhämtning för deras del. Framför allt hur man skall hantera en tweet som fångas upp, och som något sätt är ett rop på hjälp. Vem skall svara? Hur skall man svara?

Helena Taubner (@heltunik) från Skövde höll i passet som blev en intressant diskussion. En diskussion om hur man skall agera på nätet som medmänniska. Är det förresten skillnad på att vara medmänniska på nätet, jämfört med hur vi möter människor utanför nätet?

del 1

del 2

Hur ser vi på framtiden? Pass på WebcoastStor blandning

Jag hann också med ett pass med Claes Magnusson (@Claes), Karl Nilsson (@beta75) och Brit Stakston (@britstakston) som funderade kring vad vi gör nu och i framtiden. Jag lärde mig av Anna Hass (@glimra) om hur jag skall skriva säljande texter och Tobias Lindroth (@TLindroth) om Laptopping och laptoppare plus mycket mer.  Dessutom var det flera intressanta diskussioner i pauserna mellan de olika passen som kanske till och med gav mer än själva passen.

Ni som vill titta på fler pass från Webcoast hittar dessa på Bambuser.

Skillnicker spelar på Webcoast 2012Inte bara kunskap

Det var inte bara kunskapsdelning, det var fest också. Artister uppträdde, discjockeys spelade, inte minst Skillnicker som körde massor av grymma mashups. Lyssna på deras Promo 2011 så kan ni få en känsla av hur det lät under fredagskvällen.

I ärlighetens namn tyckte jag det blev lite för mycket disco och hög musik. Det var lite svårt att föra samtal i den annars mysiga miljön. Gärna musik, och gärna lika bra sådan, men med en möjlighet att samtala över en alkoholfri drink så är jag nöjd. 🙂

Webcoast är inte slut

En av diskussionerna på Webcoast 2012Även om söndagen kom och jag var tvungen att skiljas från alla dessa underbara människor är Webcoast inte slut. Det finns en hel hög med video från olika pass att titta på i efterhand. För det är sådana de som är på plats är: Delar med sig till alla. Det är inga som sitter på höga hästar. Det är det som gör det så unikt. Alla har något att bidra med, och alla är ödmjuka och tillbakalutade. Det ger en härlig stämning och genererar massor av energi.

Dessutom är det bara ett uppehåll, för det ryktas att Webcoast kommer tillbaka nästa år och blir ännu bättre. Jag hoppas på att kunna komma dit och tanka mer energi då.

Tack till alla arrangörer, och inte minst alla som kom dit och tankade energi i mig.

Utvecklande samtal hos Radio Halland

Under det gångna året har Sveriges Radio P4 Halland sänt en eftermiddagsprogram kallat Puls i P4 Halland. Programmet är ett samhällsmagasin som tar upp dagsaktuella ämnen och har stor interaktion med sin publik, bland annat via sociala medier. Jag fick äran att delta i direktsändning i studion.

Kvartsamtalet, Puls i P4 Halland
Foto: Sveriges Radio (C)

Jag har verkligen gillat Puls i P4 Halland, med programledare som väcker samhällsdebatt, granskar och uppmärksammar. Kan låta som ett tungt program att lyssna på under eftermiddagen, men det tycker inte jag. Linda Thulin (@LindaThulin) och Pelle Hörmander gör det intressant och försöker verkligen penetrera ämnena från alla vinklar. Det tycker jag är befriande.

Lyssnarna är en stor del

Grejen är att de också använder sig av telefon (035-17 27 28), Twitter  (hashtagen #P4Puls) och kanske framförallt en Facebook-sida för att kommunicera med sina lyssnare. Telefon är inget ovanligt, men att använda sociala medier är intressant. Genom att initiera ämnen tidigt på exempelvis Facebook hinner lyssnare som har möjlighet att komma synpunkter och inspel, redaktionen kan använda i sitt arbete att förbereda programmet. Dessutom finns det en del i programmet som kallas Kvartsamtalet där telefonsamtal spelas upp, och inlägg från Twitter och Facebook läses upp.  Delaktigheten gör programmet intressant, och man får ofta nya vinklingar att fundera över i ämnen. Debatten fortsätter också gärna iPuls kanaler.

Fler borde våga tycka

Jag tycker idén med att låta publiken vara så delaktig är bra. Synd att inte fler är med. Jag förstår att inte alla ha möjlighet att delta under dagen, beroende på arbete etc, men min förhoppning är att fler kommer att tycka till på Facebook-sidan även kvällstid så att den halländska samhällsdebatten fortsätter där, och förser public service radion med fler uppslag om ämnen att ta upp.

Jag ä en stor förespråkare av sociala medier, och har försökt att ge goda råd på vägen till redaktionen. Jag tycker att de försett oss med ett program som vi skall vara rädda om och vara med och vårda genom vår delaktighet.

Jag var med i Puls-panelen

I årets sista Kvartsamtal bjöd lyssnare in att delta. Något jag gärna ville, så jag anmälde mitt intresse. Redaktionen bjöd in mig till den sista och förlängda Kvartsamtalet kallat Utvecklingssamtalet. Den halvtimma (inklusive musik) som vi fick vara med i direktsändning och diskutera aktuella ämnen var mycket kul och intressant. Jag hoppas man kommer att köra en Utvecklingssamtalet någon gång i månaden med en panel i studion. Det finns nöjespaneler och annat i andra program, så varför inte en för samhällsdebatten?

Här kan ni lyssna på min insats i Puls.
Lyssna: Kvartsamtal 16 december 2011

 En gång radioaktiv alltid radioaktiv

Det är så skönt att ta på sig lurarna och ställa sig bakom mikrofonen. Det är väl så att en gång radioaktiv alltid radioaktiv. För er som känner mig vet ni om att jag sände närradio i Hylte när jag var yngre, och vi hoppades nog att UngRadion skulle vara ganska likt det Puls är idag.

Får jag möjligheten att vara med igen kommer jag ta den. Radio är ett underbart medium!

Vi måste folkbilda digitalt!

Det har varit intensiva veckor av folkbildning. Det är det jag anser mig sysslat med när jag varit iväg och föreläst och fixat en after work/meetup. Det är helt klart att vi i nykterhetsrörelsen är en stor insats att göra för den digitala delaktighet.

Jag var i Växjö och pratade om presentations för medlemmarna i projektgruppen ”Det nya medlemskapet”. En röd tråd genom alla delprojekt var sociala medier. Lite oväntat för mig, men det togs med som en viktig del i alla delar. Det handlar om hur man kan kommunicera med aktiva medlemmar, medlemmar som inte är så aktiva och även de som inte är medlemmar. Lite olika kanaler och användning sociala medier.

Dessutom blev det en del diskussion om intern kommunikation och utbildning där digitala kanaler kan användas, så som inspelade föreläsningar, råmaterial att använda i egna dokument & presentationer och inte minst (lunch)webbinar.

Var är lunchwebbinaren?

Jag har deltagit i #ssmw’s lunchewebbinar som Bengt Littorin (@havspappan) chefar över, och tycker det är något som nykterhetsrörelsen genast skall börja med. Vad de gör är att under lunchen ha en timmas föreläsning/presentation i något ämne. Jag som deltagare kan då ta min matlåda och sitta vid datorn och äta den medan jag vidareutbildar mig. Weebinaret spelas in och man kan titta på det i efterhand. Det senaste webbinaret med #ssmw handlade om hur Karlstad kommun jobbar med sociala medier, och efter som det spelades in kan du också se hur det kan se ut. Märk att jag som deltagare kan ställa frågor i en chatt under webbinaret, eller hur deltagarna kan hjälpa varandra att hitta fördjupad information.

After work/meetup

Totte får instruktioner av Christian, medan Camilla knppar på sin dator.När jag var i Luleå fick jag veta att i deras centralt belägna lokal genomför man after work på onsdagar, där lokalen står öppen för de som vill komma förbi. Där finns lite lättare mat och en härlig miljö. Perfekt att träffas utan att känna förpliktelser . Det här gillar jag!
Jag och Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) har pratat om en variant av tweetup. Tweetup är en träff som bestäms via Twitter, ofta spontant,  där den gemensamma faktorn är att man använder twitter. Meetup, som skulle vara benämningen på vår variant, är en träff där det nyktra medlemskapet är det sammanhållande. Det som är viktigt med en sådan träff är att det inte byggs upp med en massa måsten och tvingande saker. Exempelvis att det måste vara ett tema varje gång. Jag ser det som möjlighet att träffas och bara prata, och utnyttja de olika kompetenserna som medlemmar i rörelsen har.

Jag såg till att genomföra en meetup i Falkenberg  på Godtemplargården, där jag satte upp ett tema; ”Blogga med WordPress”. Det kom några få, men det är precis så det få vara. Det måste inte komma ett stort antal, så länge de som kommer känner att det är okej. Vi satt i en cafédel på andra våning som passar utmärkt för after work/meetup. På bilden som Leif Arne Gustavsson tagit får Totte Ljunggren råd av mig, medan Camilla Tilljander (@Tilljan) provar att bädda in media på sin blogg. Det pågick andra möten i lokalerna också, och det visar sig även här att vi kan spela en stor roll för  att höja folkbildningen när det gäller den digitala kunskapen. Jag fick frågor om antivirusprogram Facebook, Twitter och givetvis bloggar. Det där vill jag åt. Att jag kan finnas i lokalen på en meetup och svara på de digitala frågor som medlemmarna har.

Vad kan vi lära ut?

Jag har konstaterat det finns många saker  som vi mer digitalt vana kan lära ut.

Det är:

  • Hur man surfar och söker
  • Hur man kan använda Facebook
  • Hur man kan bevaka med RSS, och använda RSS-läsare
  • Hur man kan filma och dela med sig
  • Hr man kan arbeta med delade dokument

Listan kan göras lång. Vi är många som kan hjälpa varandra. Frågan är hur vi kan göra detta i samarbete med NBV, även om vi gör det i någon meetup-form.

Vad tror ni?

Nu har jag sammanfatta lite av det jag tänkt, sett och känt när jag engagerat mig ideellt de senaste veckorna. Nu är jag nyfiken på vad du tycker, och ber dig att berätta för mig genom att skriva i kommentarsfältet här under.

En grinig rörelse på väg framåt

Det har varit en intensiv vecka. Minst sagt. Tur är att det har varit många intressanta aktiviteter jag deltagit i. Den röda tråden har varit att titta framåt i ideell verksamhet. 

Griniga gamla gubbar

Skommagårdens bloggDet började med att jag hälsade på min lokalförening i Landeryd, IOGT-NTO Hyltebruk. Jag hade bjudit in mig själv att få tala lite övergripande om hur vi kan använda sociala medier för att öka engagemanget på olika sätt. Det visade sig att jag hamnat hos ett gäng griniga gamla gubbar. Uppfriskande gringa. Varför skall man finnas på Facebook? När skall man hinna med? Vem bryr sig om vad Kurt Johansson har att säga i #P4Puls?

Frågorna är befogade, och för mig uppfriskande att försöka argumentera kring. I detta fallet hade jag inga bra svar tycker jag. Å andra sidan tycker jag inte man skll försöka övertyga de som väjer att inte intressera sig för hur de kan använda sociala medier. Jag tror denna teaterförening har mycket på att vinna på att finnas på sociala medier, inte minst i sitt ungdomsarbete

Nu har en av de griniga gubbarna övertygats ändå,tack vare Alexander Bard (@Alexander_Bard). Nu mer bloggar Totte Ljunggren på skommagarden.wordpress.com.

Luleå nästa

Föredrag i LuleåHelgen som gick for jag upp till Luleå, där jag inbjudits att prata om sociala medier under rubriken Ökat engagemang genom dialog, delning, och tillgänglighet. Målet var ändra fokus från att bara prata sociala medier, till att se det som ett verktyg och skapa en lust att genast gå ut och använda flera av de internetverktygen som finns.  Dessutom ville jag belysa att det inte är så stor skillnad på det vi kallar analogt och digitalt.

Det var väldigt knepigt att förbereda den här dagen. Dels beroende på att jag inte visste vilken nivå det skulle vara på deltagarna, och efter besöket i Hylte-föreningen att jag kanske inte kunde följa min tråd.  Som tur var kändes det som det gick ganska bra. Jag hoppas jag lyckades deltagarna tänka i nya banor och se möjligheter i att göra saker. Inte krångla till det, testa och se hur det fungerar.

Jag började först med att tala om sociala medier , där jag utgick ifrån boken Gilla! Därefter gjorde jag en snabb översikt på ett antal internetverktyg och hur föreningen kan använda dem. Allt från Doodle till Geocaching och fram till Bambuser och Google docs.

Jag fortsatte med att gå in lite extra på hur Facebook och Twitter kan användas, och avslutade med att prata om att Blogga med WordPress.

Här är mina presentationer från dagen:

Är framtidsgruppen abstrakt?

På tisdagen gjorde jag en snabbvisit i Stockholm för ett upptaktsmöte med en framtidsgrupp inom IOGT-NTO som jag blev utsedd att delta i . Riktigt spännande att få träffa den spännande blandningen av människor som skall öppna upp globen och komma med idéer för att se hur vi kan trimma organisationen att fortsätta vara en vital spelare i samhällsbyggandet.

Det skall erkännas, jag hade nog väntat mig att vi skulle arbeta mer konkret. Våra tankar efter detta inledande  möte drar åt ett mer abstrakt håll, där vi tänker oss fungera som något likt en tankesmedja. Jag kastar mig in i det här med nyfikenhet och ser fram mot de diskussioner vi skall ha.

För min del hoppas jag på att vi skall få fram lite konkreta frågeställningar som gör att medlemmar, och föreningar, kan hitta sätt att engagera sig och se hur viktig deras medlemskap är för samhällsbyggandet. Jo, jag vet hur det låter, men jag tror att mitt medlemskap verkligen spelar roll. Gör det inte det vill jag se hur det skulle kunna göra det.

Dags att visa sig

Nästa steg i mitt rörelse engagemang är att bygga upp den portabla utrustningen för direkt sändning via nätet. Tillsammans med Johnny Mostacero (@JohannyMostacero) ha utrustningen köpts in. Bra utrustning. Nu skall jag se till att paketera tekniken på ett sätt så att vem som helst skall kunna använda den och starta en sändning.

Förhoppningsvis får vi möjlighet att testa den i slutet av månaden, när jag hoppas på att vi skall kunna ta Sobra|tankar Talkshow för undersöka några projekt som pågår i rörelsen.

Kan Gilla! ger fler som gillar?

Tanken med Gilla! – dela engagemang, passion och idéer via sociala medier är att låta idéburna organisationer förstå hur sociala medier fungerar och kan användas.  Den har lite blandad karaktär mellan praktiskt handbok och ren faktabok. Frågan är om den når sitt mål?

Författaren bakom boken är Brit Stakston (@britstakston), mediestrategen som också skrivit Politik 2.0, och är bokförlaget Idealistas första bok (kan köpas från exempelvis Bokus). Det märks att detta är en bok som hon verkligen ville skriva. Den förra boken fick för stort fokus på personer och politik, och inte hur sociala medier kan fungera som ett verktyg i en demokratisk process. Efter att ha följt Brit så vet jag att hon har ett hjärta som brinner för samhällsförbättring, och det är en tydlig röd tråd i boken. Det är egentligen inte sociala medier som är det viktiga. Det är dialogen för att skapa ett bättre samhälle. Att den dialogen sker via sociala medier är egentligen lika naturligt som att använda telefon eller e-post påpekar hon om och om igen.

Flera böcker i en

Boken är uppdelad i tre huvuddelar, med efterföljande samtalspunkter av Erik Wagner (@erik_wagner). Det jag kände efter att ha läst ut boken var att jag skulle vilja kunna fördela delarna olika beroende på vem jag vill skall läsa den. För den passar en ganska bred målgrupp, allt från de som redan bestämt sig för att använda sociala medier, och vill veta hur det skall gå till praktiskt, till de som undrar vad katten skall social medier skall vara bra för.

Den sistnämnda gruppen tycker jag nästan skall börja med att läsa sista delen, för att känna lite på hur de ligger till i Stakstons fyrfältare. Vad den innebär får ni läsa i boken, men den förklarar begrepp som digitala/analoga värderingar och digitala vanor och positionerar mognaden för att agera digitalt.

För övrigt innehåller boken flera pedagogiska illustrationer som förstärker och gör innehållet tydligare. Riktigt bra bilder att ha i minnet när man funderar kring sociala medier för idéburna organisationer.

Handgripliga tips

För den som väl bestämt sig för att använda sociala medier i sin organisation finns i den andra delen en rad olika handgripliga tips för de olika tjänster som finns tillgängliga.

Många bra tips, men den kan kännas lite övergripande i vissa delar. Jag kan tänka mig att man kompletterar den delen med fler praktiska exempel för att förstå hur det fungerar, och läser man boken i studiecirkel form kan jag tänka mig att någon kompletterar med en praktisk del där man undersöker hur de olika verktygen ser ut och fungerar praktiskt.

Hur engageras personer via sociala medier?

Den första delen är nog avsedd för den som tror att sociala medier är något man bör använda sig av. Jag ser en skillnad mot stycken i den sista delen, som mer förklarar varför vissa (du?) inte ser nyttan med att dela med sig av det mesta till alla på nätet.

Wagner ställer  i samtalspunkterna efter första delen frågan: ”Vad skulle ett begrepp som ’Föreningsarbete 2.0’ kunna innebära för er del?” Svaret är det föreningen som har, men det skulle vara kul att höra svaren före och efter att den inledande delen lästs.

En tanke att ha med sig när man läser bokens första del hämtar jag från samtalsavsnittet från del 2, där Erik Wagner skriver:

Jag har ofta stört mig på  att en del medlemmars första kontakt med föreningen är en fråga huruvida de vill sitta i en styrelse eller inte.

Det är en viktig fundering att ha med sig genom hela boken. Stakston talar om Engagemangspyramiden, med sex olika nivåer av engagemang, och där ligger nyckeln till varför sociala medier är viktigt för medlemmar. Det måste vara tillåtet att vara mer eller mindre passiv, men sociala medier, rätt använt, kommer göra att de som tidigare endast var passiva nu kan klättra i pyrmaiden och bli en mycket viktig del av organisationen. Det handlar om:

Sociala medier möjliggör helt enkelt att få in sitt engagemang i livspusslet.

Boken är starten på folkrörelsens återkomst

Boken är den handbok som de idéburna organisationerna väntat på, där de som inte riktigt har förstått sig på hur de kan använda sociala medier får svar. Brit ger berättar varför folkrörelser skall använda sociala medier, och det får mig att se parallellerna till när människor organiserade sig i olika föreningar i början av 1900-talet. Det viktiga då, som nu, är folkbildningen för att öka kunskapen hos så många individer som möjligt. Med den nyvunna kunskapen valde man att tillsammans (i allt från arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen till idrottsrörelsen) bygga ett bättre samhälle, som är den välfärd vi lever i idag. Man hade ett delade ansvaret och gjorde sin lilla del för att förbättra för den stora massan.

Att gilla på Facebook är ingen stor insats kan det tyckas, men det är ett ställningstagande som bygger på de värderingar du har. Det kan starta en diskussion om hur du och dina vänner vill förbättra det samhälle vi lever i. Det är det gillandet som den idéburna vårda och bygga en relation av.

Jag tror att svaret till rubriken på den här recensionen är: Ja! Boken svarar på hur din organisation skall förvalta det där gillande-klicket som någon gör.

Vet du det?

 

Bilden på Erik Wagner och Brit Stakston är tagen av Charlotte Naversten (@naversten) med hjälp av den sociala bilddeleningstjänsten Instagram.
 

Andra recensioner av Gilla!

 

Dags att förnya folkrörelsen

Under fredagen fick jag reda på att jag tillsammans med fyra andra personer fått det ärofulla uppdraget att ingå i en Framtidsgrupp som IOGT-NTO kongressen i Åre beslutade tillsätta. Riktigt hur vår uppgift ser ut vet jag inte än, men jag vill ändå skriva lite om min ingång i gruppens arbete. Vad jag tar med mig, och mina förväntningar på resultat.

Detta blir ett ganska långt inlägg, men jag vill försöka ge en tydlig bild av vad jag tar med mig in i arbetet. En del i att berätta det öppet för er är att jag vill få er syn på vad ni förväntar er och hjälpa till att definiera vad jag skall ta med mig in i gruppen. Jag anmälde mitt intresse, efter att ha sett en inbjudan på sociala medier som ledde mig till sidan Vill du ingå i en framtidsgrupp?

Jag hoppas på att du tar dig tid och klickar på länkarna i det här inlägget för att skaffa dig kunskap och förstår mina ingångsvärden. Du kommer inte hinna titta på alla video, lyssna på alla ljudklipp eller läsa allt på en gång, men ta dig gärna tid att beta av dem efterhand.

Helt passiv

Jag har varit helt passiv inom nykterhetsrörelsen under minst 10 år. Det är något viktigt att ta med sig in i gruppen. Varför har jag varit det? Hur kommer det sig att inga lockelserop om verksamhet och evenemang har aktiverat mig?

Ett svar på det är förstås att jag börjat arbeta, flyttat till en skogsgård och fått barn . Fast… Något borde väl intresserat mig så mycket att jag deltagit på någonting? Av någon anledning har det inte varit så. Tills den dag jag fick inbjudan till en fotokurs i digital fotografering. Det är den kursen som gjorde att jag hamnade på kongressen i Åre och sände den direkt över nätet. Det var den som gjorde att jag och Johnny (@JohnnyMostacero) arbetade för att få prova konceptet knykonferens med Sobra|tankar i nykterhetsrörelsen.

Genom att läsa, lyssna och diskutera med Erik Wagner (@erik_wagner) och andra samhällsengagerade personer vill jag verkligen skaka liv i folkrörelsen igen. Den viljan är också något som fått mig aktiv igen. Nu är det fantastiskt roligt att Erik också kommer att ingå i gruppen.

Där har ni faktorer som väckt denna sovande björn.

Vilka influenser tar jag med mig

Jag har redan berättat att Erik Wagner influerat mig start i att tänka ”folkrörelse” som en samhällsförbättrande faktor. Det är ett par personer till som jag vill nämna i det sammanhanget.

Stakston - Politik 2.0Brit Stakston (@britstakston) för att hon skrivit boken Politik 2.0. Jag hade tack vare min bror Niklas (@niklasdahlqvist) kommit att använda sociala medier (Twitter, Facebook) och där noterat Brits bok. Efter att ha läst den kände jag att jag härifrån, mitt i skogen, engagerat kan delta i politiska samtal med en önskan att förbättra världen. Hon öppnade de nya kanalerna för mig. Hon pratar inte sociala medier i mina öron. Hon presenterar ett verktyg som vi skall använda.

Joakim Jardenberg (@jocke) med sin sätt att berätta om transparens och vikten av att föregå med gott exempel. Han har en devis, som nu mer är skriven i sten, vilket är ”Be honest and do good shit”. Fritt tolkat skall man var ärlig, framför allt mot sig själv och  väga in det i det man gör. Så länge det känns ärligt och uppsåtet är gott (och inte uppenbart ont)  skall man göra det. Det behöver inte alltid vara perfekt, men att man försökt är viktigt. Det man gör tål en genomlysning, men varför vänta på att någon skall granska. var ärlig och berätta. Var transparent. Dessutom vikten av att vara en grön prick och föregå som gott exempel, prova för de som som kommer efter och ge driv framåt där jag kan bidra.

Björn Falkevik (@bjornfalkevik) som med sitt engagemang för att föra ut begreppet ”thincasting”, som är en term för att sända över nätet. Det han säger är att allt inte behöver vara perfekt, utan det viktiga är att man gör det. Fokusera på det som är viktigt, budskapet. Han omvandlar mycket av Jockes teori till praktik, genom att lära oss att exempelvis ta en pappmugg och göra om till ett stativ för telefonen när man skall direktsända ett budskap via nätet.

Johan Lange (@JohanLange) för att han delar med sig av sin kunskaper att vända perspektiv och ge verktyg för att arbeta tillsammans i grupp. När jag fått förmånen att i djupa diskussioner fundera kring hans LUCK-koncept inser jag att många detaljer kring det var så naturligt när jag var aktiv i rörelsen senast. Arbetssätt som jag faktiskt saknar idag, där det sociala bidraget i det man gör inte ens finns på listan. Där är oftast bara pengar drivkraften.

Pierre Andersson (@pierrea) som med sitt intresse för rörelsens historia låter mig tänka på vad som var viktigt när vi en gång startade i tiden. Hur kom det sig att vi organiserade oss? Vad tillförde vi de medlemmar som var med då? Vad är det vi glömt bort idag. Jag har inte lyssnat färdigt på Pierre än, snarare tvärtom. Han har mycket att lära mig. Mer om hur vi byggde våra gårdar. Hur Oscar Olsson (bilden) fick studiecirkeln att fungera som ett sätt att utbilda medlemmar och vår samverkan med NBV, och säkert en hel del annat han inte nämnt än.

Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) finns där också. Vi har haft massor av lunchmöten som kom att handla om folkrörelse, personligt engagemang och möjligheter istället för det vi verkligen träffades för att diskutera. Mötena skulle i de flesta fall handla om knytkonferensen Sobra|tankar, men hans arbete som utvecklingskonsulent i rörelsen och mina influenser från personerna jag redan skrivit om har gjort att det handlat om helt andra saker. Dessutom ser Johnny paralleller till Rydöbruk där han är uppväxt, och som alltid varit föreningstät. Föreningarna har använts för att driva samhället framåt, trots nedläggningar av industrier och samhällsservice.

Jag skulle vilja nämna Bengt Göransson som fått mig att tänka i termerna medborgare och medborgaransvar när jag läst hans ”Tankar om politik”, och Mathias Persson (@sandlyckan) nästan dagligen påminner om att man ur ett samhällspolitiskt perspektiv måste vrida och vända för att se samhällsvinsterna av ståndpunkter man har.

Till dessa adderar jag massor av människor aktiva i sociala medier.

Alla har en sak gemensamt: Alla delar med sig av sin kunskap i stort och smått. Alla tror på att vi kan hjälpa varandra att göra världen bättre. Alla tror att vi kan göra det tillsammans. Alla tror på att individen kan göra det. Tillsammans.

Vad vill jag göra i en framtidsgrupp?

Jag tar med mig av vad alla ovanstående personer gett mig i form av kunskap och tankar  för att använda det i arbetet i gruppen. Det är viktigt att vi i en framtidsgrupp är de där gröna prickarna och visar på sätt att arbeta, och föregår med gott exempel för andra inom nykterhetsrörelsen. Ni kommer kunna följa arbetet, för jag skall se till att det sker transparent. Dessutom skall ni kunna berätta för oss om vi är på fel väg innan vi står där med en slutrapport. Ni skall kunna börja prova nya former av aktiviteter innan det kommer någon slags dokument från en lång process från oss. Så länge vi är ärliga och tror på att det mynnar ut i något gott skall vi se till att göra, inte vänta. Perfektion är inte ett mål, utan förändringen till det bättre.

Jag lovar er att det kommer hända saker. Snart. För dig som har Facebook, gå in och gilla sidan Sobra|tankar så får du information där, annars får du hålla koll på Sobra|tankars webbsida.

Det skall bli spännande att få arbeta i gruppen. Erik har jag träffat och diskuterat med en del med via sociala medier, och Andrine känner jag till lite sedan UNF-tiden . Jennfier och Ulf känner jag inte till alls.  Tror det gör det hela mer spännande och dynamiskt. Jag är mycket nyfiken på vad de andra kommer med för influenser och ingångsdata för vårt arbete, som på kongressen beskrevs som  ”… ett levande forum för framtidsfrågor som är viktiga för IOGT-NTO:s utveckling.”

Nu har globen satts i rullning. Nu finns bara en rikting: Framåt!

 

Foto:
Be Honest and do good shit,  av Joakim Jardenberg
Björn Falkevik, av Pellesten

Ideas are nothing. Doing is everything!

 

Rubriken är en bra sammanfattning av mitt #SSWC.  För de fyra dagarna på Tjärö i Blekinge skärgård hade en härlig fokus på att försöka göra världen lite bättre.

Fåren betar vid SSWC 2011Jag lånade rubriken av Erik Wagner (@erik_wagner) som skrev det på sin Facebook sida någon dag efter #SSWC. En person som förövrigt var en av de trevligaste att få träffa där. Hans hjärta för folkrörelsen och det ideella arbetet är beundransvärt. Det smittar av sig, och låter mig komma ihåg allt viktigt arbete man gjort inom nykterhetsrörelsen. Erik väcker också suget att ta upp den tråden och fortsätta.

Vad är då #SSWC? En knytkonferens, där deltagarna bjuder på sin kunskap. Emanuel Karlsten (@EmanuelKarlsten) beskriver det så bra i Kunskap skapas bäst genom att delas.

Själv fick jag tillsammans flera andra en trevlig resa under Stellan Löfvings ledning (@stellan) till Tjärö. Väl där satte jag upp tältet i regn tillsammans med Anne-Lie Lokko (@lokkomotion) och Åse Lundblad (@aselundblad). Fast till sista natten blev jag ensam i tältet… :/ Det berodde på att Åse vann en sängplats, och Anne-Lie blev erbjuden en säng eftersom en deltagare tvingats att åka hem tidigare.

Gridden på SSWC 2011Folkbildning

På fredagen startade sessionerna. Där var det ämnen som förutbestämts av en omröstning på nätet innan. Ämnena man kunde rösta på hade alla som ville föreslagit.

Själv valde jag på fredagen

Lördagens schema, eller gridd, öppnades på fredagen klockan 12:00, massor av intressanta ämnen sattes upp. Av alla dessa valde jag:

Det var så mycket jag missade, men som tur är så har Jan Viderén (@videren) samlat alla blogginlägg, video- och ljudupptagningar på en sida. Jag tänker gotta mig och titta på flera av sessionerna jag missade.

Men vänta nu… Folk betalar pengar för att åka till en ö och tälta. Varför skall man göra det när alla ändå delar med sig?

sswc kvällshängJo, för det är så fantastiskt att få vara på ön med så många godhjärtade människor. De vill förändra världen till det bättre. Deras verktyg är internet. Vissa har kallats twitterelit, eller att de bara fokuserar på att bygga personliga varumärken, men där håller jag inte med. De som var med på ön är personer som är förebilder och använder nätet för att ”be honest and do good shit” som Joakim Jardenberg (@jocke) brukar säga.

Det blev många trevliga samtal mellan sessioner, under maten och på kvällarna. Helt fantastiskt att möta människor som är genuint intresserade av varandra.

Dödsklippan på Tjärö under SSWC 2011Den första kvällen kom det lite regn, men sedan var det fint väder. Några hoppade för Dödsklippan, (Inte jag dock. Det var ju kallt i vattnet!) eller bara satt och pratade i solen med nya och gamla vänner. Tidigt på morgnarna passade jag på att ta de två geocacharna som fanns på ön, så jag fick se stora delar av den fina ön.

Avslutningskvällen hade också en gästtalare likt de föregående två åren. I år Kinga Sanden (@kingasanden) som höll ett tal som gick rakt in.  Sammanfattat mycket kort är det dags att sluta prata om sociala medier och verkligen använda det som ett verktyg att förbättra världen. Titta på hennes fantastiska tal (6:30 in)!

 

Twittrarna tittade in i minigrisarnas paradis i Vimle

Solen lyste klar över minigrisarnas paradis när jag kom fram till Vimle på lördagseftermiddagen. Jag möttes av den där härliga givmildheten som twittrare utstrålar. Jag hade kommit fram till #tweetupVimle, en träffa initierad på Twitter.

Det var Anna (@VimleAnna) och  Roger(@GlasVimle) Forsberg som bjudit in twittrare till sitt paradis en bit utanför Herrljunga i Västra Götaland. Ett 30 tal vänner, eller twänner som Twitter vänner brukar benämnas, tog sin hit för att klappa minigrisar, njuta av lugnet på landet och grilla i sommarkvällen.

Klart att minigrisarna fick stor uppmärksamhet. Det gjorde konster, och hade inget emot att bli klappade och kliade.

Utan några startsträckor kommer intressanta diskussioner och samtal igång, även med de man aldrig tidigare träffat. Helt klart är dessa #tweetup-träffarna speciella. Klart att den gemensamma beröringspunkten Twitter kommer på tal, men det kan lika gärna vara politiska diskussioner eller andra intressen och yrkeslivet. Även om flera arbetar inom PR och kommunikation finns det många som är, eller varit, aktiva inom spännande yrken. Vad sägs om IT-strateg, glasmästare, headhunter, livsmedelsingenjör, ledarskapsutvecklare osv. Fantastiskt att få vigda sina vyer och få nya intressanta infallsvinklar på frågeställningar.

 

Jag passade på att tillsammans med en nyfunnen twän ge oss iväg för att ta en geocache, som vi upptäckte att vi delar som gemensamt intresse. Jag och Peter Gibson (@carnicula) fick med oss Marie Bergwall (@bergwallskan) att leta om en gömma några kilometer från grisarnas boning. Vi lånade cyklar av några andra twittrare, och trampade iväg genom ett härligt landskap som fick mig att tänka på Änglagård. Vi hittade den ganska lät, och vi introducerade Marie för geocaching.

Förresten, ta en titt i Peters geocachingblogg där han skrivit ett helt inlägg om när vi hittade denna gömma.

Jag passade på att ta geocache på vägen till Vimle, och en på vägen hem mitt i natten. Lämnade paradiset vid halv tolv för att komma hem till familjen, och den krassliga dottern. Annars hade vi alla åkt dit och övernattat i tält. Vi får göra ett nytt försök nästa år.

Det på gick tipspromenad, med frågor om alla som var där. Johan Lange var den som kände till mest om oss, eller om det enbart var tur. Som  Martin Lindahl (@lindahli) skrev på  twitter när han hörde att Johan vann:

Är det en kille med mycket LUCK? Eller värdig sådan 😉 @sundhult: Vinnaren av tipspromenaden på #tweetupVimle twitpic.com/5r6bzs

Senare på kvällen tändes grillarna, och alla la på sin medhavda mat. Egna marinader, grönsaksspett och fisk var det som fyllde Vimle med goda dofter.

Efter mat och trevliga samtla blev det dags för en Popquiz, men då fick alla snällt stänga av Wifi på sina smartphones så att vi kunde spela Spotify.

Jag slås varje gång över hur trevligt det är att träffa twittrare i olika sammanhang, och ser redan nu fram mot att få träffa flera av de som besökte Vimle  på SSWC om en månad.

 

#gma11 ger en öppnare samhällsdebatt

Jag tittade/lyssnade  på alla #gma11 från Almedalen. Lika bra som förra året, och faktum är att det var nog viktigare än förra året. Nu börjar fler förstå vilka möjligheter de nya digitala kanalerna ger.

Det är Brit Stakston (@britstakston) och Joakim Jardenberg (@jocke) som tillsammans med Social Videos Björn Falkevik (bjornfalkevik) sänder ett morgonprogram från Almedalen, där den gemensamma nämnaren varit att se hur sociala medier används på olika sätt.

Jag gillar showen riktigt mycket. Jocke och Brit kompletterar varandra fantastiskt bra. Båda är insatta och intresserade i samhällsfrågor, inte minst hur vi kan dra nytta av den nya tekniken för att utveckla alla områden; skola, kultur, journalistik, hälsa, politik. Detta utan att ta någons sida, utan verkligen försöka förstå och analysera vilka ingångsvinklar det finns i de olika lösningsförslagen.

Just blandningen och och att man låter gäster få ta utrymme är så befriande. Tekniken är enkel, med tre webbkameror och bra mikrofoner. Det kommer man långt med, men det krävs en Björn för att få fantastiskt  flyt i bildproduktionen som lyfter samtalet för oss här hemma. Det viktiga är att de visar att det går och berättar hur de gjort.

Jag tar med det och visar för andra för att förklara vad och hur man kan göra. Det väcker idéer, men ofta bygger man trösklar, för man tycker att det måste vara så professionellt att det i stället inte blir gjort. Det underlättar helt klart att innehållet är intressant, och att det finns en del bakom kulisserna klipp att komplettera med.

Det sista avsnittet tittade jag på i min mobiltelefon på väg till IKEA med familjen. Funderat ett varv till… Brit och Jocke sitter i Visby och för en öppen diskussion där jag kan interagera via chat och Twitter. Björn ser till att det går ut bra bild och ljud. Själv kan jag alltså sitta i en bil på andra sidan Sverige och inte bara ta del utan delta i programmet.

Digitalt innehåll

#gma11, som är hashtaggen för God morgon Almedalen har ofta kommit att diskutera sociala medier i olika sammanhang i allt som pågår på ön. Jag tror det är viktigt. För fortfarande är det för många gröna prickar som för få har följt. Det börjar mogna nu, men ännu behöver fenomenet belysas från olika håll. Jag gillar att exempelvis Anna-Karin Hatt, Göran Hägglund, Alexander Bard, Sofia Arkelsten med flera tar sig tid och gör besök i ett sådant här program. Känns väldigt nära och äkta, vilket det är,.

Höjdpunkten för mig var att få lyssna till Malin Crona (@MalinCrona) och Andreas Nilsson (@andreasnson) som samtalade om journalistik och hur den kommer utvecklas. Det känns så skönt och tryggt att veta vilka skarpa hjärnor som finns inom public service och att man arbetar öppet med processen genom Medieormen 3.0. Jag tror inte alla vet vilken potential det finns i det än. Vi kommer vara tvingade att prata om de nya digitala kanalerna tills man når en ännu större massa. Änså länge är det för få som tar sig tid att exempelvis titta på #gma11. Givetvis finns det fler som använder verktyg, som exempelvis Lärarkanalen.se. Några som jag nu i efter ´hand tänker undersöka vad de diskuterat i Almedalen

Eftersom detta är den nya typen av media har jag möjlighet att lätt erbjuda er att titta på det avsnitt jag gillade bäst, genom att bädda in avsnittet lagrat hos Bambuser på min blogg. Malin och Andreas ser ni ungefär 50 minuter in om ni vill hoppa dit direkt.