Etikettarkiv: UNF

Folkrörelse och nykterhetsrörelsen

Vi måste folkbilda digitalt!

1 kommentar

Det har varit intensiva veckor av folkbildning. Det är det jag anser mig sysslat med när jag varit iväg och föreläst och fixat en after work/meetup. Det är helt klart att vi i nykterhetsrörelsen är en stor insats att göra för den digitala delaktighet.

Jag var i Växjö och pratade om presentations för medlemmarna i projektgruppen ”Det nya medlemskapet”. En röd tråd genom alla delprojekt var sociala medier. Lite oväntat för mig, men det togs med som en viktig del i alla delar. Det handlar om hur man kan kommunicera med aktiva medlemmar, medlemmar som inte är så aktiva och även de som inte är medlemmar. Lite olika kanaler och användning sociala medier.

Dessutom blev det en del diskussion om intern kommunikation och utbildning där digitala kanaler kan användas, så som inspelade föreläsningar, råmaterial att använda i egna dokument & presentationer och inte minst (lunch)webbinar.

Var är lunchwebbinaren?

Jag har deltagit i #ssmw’s lunchewebbinar som Bengt Littorin (@havspappan) chefar över, och tycker det är något som nykterhetsrörelsen genast skall börja med. Vad de gör är att under lunchen ha en timmas föreläsning/presentation i något ämne. Jag som deltagare kan då ta min matlåda och sitta vid datorn och äta den medan jag vidareutbildar mig. Weebinaret spelas in och man kan titta på det i efterhand. Det senaste webbinaret med #ssmw handlade om hur Karlstad kommun jobbar med sociala medier, och efter som det spelades in kan du också se hur det kan se ut. Märk att jag som deltagare kan ställa frågor i en chatt under webbinaret, eller hur deltagarna kan hjälpa varandra att hitta fördjupad information.

After work/meetup

Totte får instruktioner av Christian, medan Camilla knppar på sin dator.När jag var i Luleå fick jag veta att i deras centralt belägna lokal genomför man after work på onsdagar, där lokalen står öppen för de som vill komma förbi. Där finns lite lättare mat och en härlig miljö. Perfekt att träffas utan att känna förpliktelser . Det här gillar jag!
Jag och Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) har pratat om en variant av tweetup. Tweetup är en träff som bestäms via Twitter, ofta spontant,  där den gemensamma faktorn är att man använder twitter. Meetup, som skulle vara benämningen på vår variant, är en träff där det nyktra medlemskapet är det sammanhållande. Det som är viktigt med en sådan träff är att det inte byggs upp med en massa måsten och tvingande saker. Exempelvis att det måste vara ett tema varje gång. Jag ser det som möjlighet att träffas och bara prata, och utnyttja de olika kompetenserna som medlemmar i rörelsen har.

Jag såg till att genomföra en meetup i Falkenberg  på Godtemplargården, där jag satte upp ett tema; ”Blogga med WordPress”. Det kom några få, men det är precis så det få vara. Det måste inte komma ett stort antal, så länge de som kommer känner att det är okej. Vi satt i en cafédel på andra våning som passar utmärkt för after work/meetup. På bilden som Leif Arne Gustavsson tagit får Totte Ljunggren råd av mig, medan Camilla Tilljander (@Tilljan) provar att bädda in media på sin blogg. Det pågick andra möten i lokalerna också, och det visar sig även här att vi kan spela en stor roll för  att höja folkbildningen när det gäller den digitala kunskapen. Jag fick frågor om antivirusprogram Facebook, Twitter och givetvis bloggar. Det där vill jag åt. Att jag kan finnas i lokalen på en meetup och svara på de digitala frågor som medlemmarna har.

Vad kan vi lära ut?

Jag har konstaterat det finns många saker  som vi mer digitalt vana kan lära ut.

Det är:

  • Hur man surfar och söker
  • Hur man kan använda Facebook
  • Hur man kan bevaka med RSS, och använda RSS-läsare
  • Hur man kan filma och dela med sig
  • Hr man kan arbeta med delade dokument

Listan kan göras lång. Vi är många som kan hjälpa varandra. Frågan är hur vi kan göra detta i samarbete med NBV, även om vi gör det i någon meetup-form.

Vad tror ni?

Nu har jag sammanfatta lite av det jag tänkt, sett och känt när jag engagerat mig ideellt de senaste veckorna. Nu är jag nyfiken på vad du tycker, och ber dig att berätta för mig genom att skriva i kommentarsfältet här under.

Folkrörelse och nykterhetsrörelsen, Om bloggen

Dags att förnya folkrörelsen

3 kommentarer

Under fredagen fick jag reda på att jag tillsammans med fyra andra personer fått det ärofulla uppdraget att ingå i en Framtidsgrupp som IOGT-NTO kongressen i Åre beslutade tillsätta. Riktigt hur vår uppgift ser ut vet jag inte än, men jag vill ändå skriva lite om min ingång i gruppens arbete. Vad jag tar med mig, och mina förväntningar på resultat.

Detta blir ett ganska långt inlägg, men jag vill försöka ge en tydlig bild av vad jag tar med mig in i arbetet. En del i att berätta det öppet för er är att jag vill få er syn på vad ni förväntar er och hjälpa till att definiera vad jag skall ta med mig in i gruppen. Jag anmälde mitt intresse, efter att ha sett en inbjudan på sociala medier som ledde mig till sidan Vill du ingå i en framtidsgrupp?

Jag hoppas på att du tar dig tid och klickar på länkarna i det här inlägget för att skaffa dig kunskap och förstår mina ingångsvärden. Du kommer inte hinna titta på alla video, lyssna på alla ljudklipp eller läsa allt på en gång, men ta dig gärna tid att beta av dem efterhand.

Helt passiv

Jag har varit helt passiv inom nykterhetsrörelsen under minst 10 år. Det är något viktigt att ta med sig in i gruppen. Varför har jag varit det? Hur kommer det sig att inga lockelserop om verksamhet och evenemang har aktiverat mig?

Ett svar på det är förstås att jag börjat arbeta, flyttat till en skogsgård och fått barn . Fast… Något borde väl intresserat mig så mycket att jag deltagit på någonting? Av någon anledning har det inte varit så. Tills den dag jag fick inbjudan till en fotokurs i digital fotografering. Det är den kursen som gjorde att jag hamnade på kongressen i Åre och sände den direkt över nätet. Det var den som gjorde att jag och Johnny (@JohnnyMostacero) arbetade för att få prova konceptet knykonferens med Sobra|tankar i nykterhetsrörelsen.

Genom att läsa, lyssna och diskutera med Erik Wagner (@erik_wagner) och andra samhällsengagerade personer vill jag verkligen skaka liv i folkrörelsen igen. Den viljan är också något som fått mig aktiv igen. Nu är det fantastiskt roligt att Erik också kommer att ingå i gruppen.

Där har ni faktorer som väckt denna sovande björn.

Vilka influenser tar jag med mig

Jag har redan berättat att Erik Wagner influerat mig start i att tänka ”folkrörelse” som en samhällsförbättrande faktor. Det är ett par personer till som jag vill nämna i det sammanhanget.

Stakston - Politik 2.0Brit Stakston (@britstakston) för att hon skrivit boken Politik 2.0. Jag hade tack vare min bror Niklas (@niklasdahlqvist) kommit att använda sociala medier (Twitter, Facebook) och där noterat Brits bok. Efter att ha läst den kände jag att jag härifrån, mitt i skogen, engagerat kan delta i politiska samtal med en önskan att förbättra världen. Hon öppnade de nya kanalerna för mig. Hon pratar inte sociala medier i mina öron. Hon presenterar ett verktyg som vi skall använda.

Joakim Jardenberg (@jocke) med sin sätt att berätta om transparens och vikten av att föregå med gott exempel. Han har en devis, som nu mer är skriven i sten, vilket är ”Be honest and do good shit”. Fritt tolkat skall man var ärlig, framför allt mot sig själv och  väga in det i det man gör. Så länge det känns ärligt och uppsåtet är gott (och inte uppenbart ont)  skall man göra det. Det behöver inte alltid vara perfekt, men att man försökt är viktigt. Det man gör tål en genomlysning, men varför vänta på att någon skall granska. var ärlig och berätta. Var transparent. Dessutom vikten av att vara en grön prick och föregå som gott exempel, prova för de som som kommer efter och ge driv framåt där jag kan bidra.

Björn Falkevik (@bjornfalkevik) som med sitt engagemang för att föra ut begreppet ”thincasting”, som är en term för att sända över nätet. Det han säger är att allt inte behöver vara perfekt, utan det viktiga är att man gör det. Fokusera på det som är viktigt, budskapet. Han omvandlar mycket av Jockes teori till praktik, genom att lära oss att exempelvis ta en pappmugg och göra om till ett stativ för telefonen när man skall direktsända ett budskap via nätet.

Johan Lange (@JohanLange) för att han delar med sig av sin kunskaper att vända perspektiv och ge verktyg för att arbeta tillsammans i grupp. När jag fått förmånen att i djupa diskussioner fundera kring hans LUCK-koncept inser jag att många detaljer kring det var så naturligt när jag var aktiv i rörelsen senast. Arbetssätt som jag faktiskt saknar idag, där det sociala bidraget i det man gör inte ens finns på listan. Där är oftast bara pengar drivkraften.

Pierre Andersson (@pierrea) som med sitt intresse för rörelsens historia låter mig tänka på vad som var viktigt när vi en gång startade i tiden. Hur kom det sig att vi organiserade oss? Vad tillförde vi de medlemmar som var med då? Vad är det vi glömt bort idag. Jag har inte lyssnat färdigt på Pierre än, snarare tvärtom. Han har mycket att lära mig. Mer om hur vi byggde våra gårdar. Hur Oscar Olsson (bilden) fick studiecirkeln att fungera som ett sätt att utbilda medlemmar och vår samverkan med NBV, och säkert en hel del annat han inte nämnt än.

Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) finns där också. Vi har haft massor av lunchmöten som kom att handla om folkrörelse, personligt engagemang och möjligheter istället för det vi verkligen träffades för att diskutera. Mötena skulle i de flesta fall handla om knytkonferensen Sobra|tankar, men hans arbete som utvecklingskonsulent i rörelsen och mina influenser från personerna jag redan skrivit om har gjort att det handlat om helt andra saker. Dessutom ser Johnny paralleller till Rydöbruk där han är uppväxt, och som alltid varit föreningstät. Föreningarna har använts för att driva samhället framåt, trots nedläggningar av industrier och samhällsservice.

Jag skulle vilja nämna Bengt Göransson som fått mig att tänka i termerna medborgare och medborgaransvar när jag läst hans ”Tankar om politik”, och Mathias Persson (@sandlyckan) nästan dagligen påminner om att man ur ett samhällspolitiskt perspektiv måste vrida och vända för att se samhällsvinsterna av ståndpunkter man har.

Till dessa adderar jag massor av människor aktiva i sociala medier.

Alla har en sak gemensamt: Alla delar med sig av sin kunskap i stort och smått. Alla tror på att vi kan hjälpa varandra att göra världen bättre. Alla tror att vi kan göra det tillsammans. Alla tror på att individen kan göra det. Tillsammans.

Vad vill jag göra i en framtidsgrupp?

Jag tar med mig av vad alla ovanstående personer gett mig i form av kunskap och tankar  för att använda det i arbetet i gruppen. Det är viktigt att vi i en framtidsgrupp är de där gröna prickarna och visar på sätt att arbeta, och föregår med gott exempel för andra inom nykterhetsrörelsen. Ni kommer kunna följa arbetet, för jag skall se till att det sker transparent. Dessutom skall ni kunna berätta för oss om vi är på fel väg innan vi står där med en slutrapport. Ni skall kunna börja prova nya former av aktiviteter innan det kommer någon slags dokument från en lång process från oss. Så länge vi är ärliga och tror på att det mynnar ut i något gott skall vi se till att göra, inte vänta. Perfektion är inte ett mål, utan förändringen till det bättre.

Jag lovar er att det kommer hända saker. Snart. För dig som har Facebook, gå in och gilla sidan Sobra|tankar så får du information där, annars får du hålla koll på Sobra|tankars webbsida.

Det skall bli spännande att få arbeta i gruppen. Erik har jag träffat och diskuterat med en del med via sociala medier, och Andrine känner jag till lite sedan UNF-tiden . Jennfier och Ulf känner jag inte till alls.  Tror det gör det hela mer spännande och dynamiskt. Jag är mycket nyfiken på vad de andra kommer med för influenser och ingångsdata för vårt arbete, som på kongressen beskrevs som  ”… ett levande forum för framtidsfrågor som är viktiga för IOGT-NTO:s utveckling.”

Nu har globen satts i rullning. Nu finns bara en rikting: Framåt!

 

Foto:
Be Honest and do good shit,  av Joakim Jardenberg
Björn Falkevik, av Pellesten

Christian, Knytkonferensen Sobra|tankar, Politik & Samhälle

Hur var knytkonferensen Sobra|tankar?

2 kommentarer

I helgen, 16-17/9, genomfördes knytkonferensen Sobra|tankar 2011 i Halmstad. Den första knytkonferensen i nykterhetsrörelsens historia. I det här blogginlägget tänker jag sammanfatta min upplevelse av Sobra|tankar.

Tillsammans med Johanny Mostacero, @JohnnyMostacero, så arrangerade jag knytkonferensen i Halmstad. Vårt mål var att intorducera denna fantastiska konferensform för nykterhetsrörelsen. Vi hade hoppats på dubbelt så många deltagare, och vår huvudtalare Brit Stakston fick tyvärr lämna återbud på grund av sjukdom. Jag hoppas verkligen att vi får möjlighet att få Brit till ett annat tillfälle, för hon har något att berätta för oss om hur vi kan arbeta för att förbättra världen.

Trots att vi ”bara” blev 20 anmälda ville jag och Johnny genomföra knytkonferensen. Det kändes nödvändigt för att få fler att förstå mekanismerna och energin som kan komma ur det. Jag tror att vi lyckades. Med UNF:are på 19 år upp till IOGT-NTO:are på 90 år hade vi en mix i ålder. Vi hade personer från olika delar av Sverige, med olika erfarenheter av rörelsen. Anställda, aktiva och passiva medlemmar. Där var personer som olika yrkesbakgrunder och intressen. Där var medlemmar som var redo att dela med sig. Precis den mix vi hoppats på.

Mingelfredag

På fredagen inledde vi i den fina NTO-gården på Kärleken. Där startade vi knytkonferensen Sobra|tankar med lite mat. Fantastiskt god mat från Restaurang Karl. När middagen var avslutad gick vi upp en våning för att fylla i schemat för knytkonferensen. Vi förklarade för alla att varje person har något att dela med sig av. På olika sätt. Ett intresse att berätta om, ett ämne man vill diskutera eller på annat sätt ta del eller dela med sig av sin kunskap.

Gridden, schemat kom att se ut så här:

Efter att gridden var klar tog vi kaffe/te följt av lite sällskapsspel.

 Delad kunskap är dubbel glädje

Hela lördagen var full av pass. Pass på 2×20 eller 40 minuter och där efter 20 minuters mingel inför nästa pass. Så här såg min dag ut:

  • Så fungerar en journalist, Pierre Andersson (bilden till höger)
  • Om sociala medier, som jag höll själv
  • Få livet att fungera – kognitiva hjälpmedel, Camilla Tilljander
  • Räkna på danska, Winnie Blom-Jensen
  • Ung och nykter, Jessica Stridh & Jenny Hällberg
  • Om Twitter, Peter Alsén
  • IOGT-NTOs samarbete med Volontärbyrån, Winnie Blom-Jensen
  • Amerikanska nykterhetsrörelsens historia, Pierre Andersson

Vilken blandning! Och då missade jag flera, flera pass som jag önskar att jag hunnit med att gå på. Inte minst Erik Berg, 90 år, som berättade om alla sina år i nykterhetsrörelsen, eller hur Johnny Mostacero skapat en Facebook-sida för sin hemort Rydöbruk och dokumenterar dess historia. Peter Alsén som pratade fåfänga och scarification och så vidare.

Hur föll det ut?

Formen passar oss i nykterhetsrörelsen perfekt. Vi har medlemsskapet som förenar oss och massor av kunskap att dela med oss till varandra. Johnny och jag fick bekräftat att det fungerar, och har nog börjat att arbeta i huvudet för att se till att det blir en ny knytkonferens i början av nästa år. Vi har sett uppdateringar på både Facebook och Twitter där vi kan se att deltagarna också uppskattade det.

Kinesisk avslutning

Själv avslutade jag dagen med Hanna och Pierre och en fantastisk middag på House Ming, med tillhörande intressanta diskussioner.

Jag sammanfattar helgen som lyckad och intensiv, och är som sagt var sugen på att göra om det någon gång i början av nästa år. För er som vill ta del av vad som hände kan ta en titt på Samlat och länkat från knytkonferensen Sobra|tankar 2011. Där finns video, presentationer och andra länkar som rör årets upplaga av Sobra|tankar.

Christian

Vacker kongress i Åre med vänner

2 kommentarer

För 16 år sedan var jag på min senaste kongress. 1995 i Örnsköldsvik, där jag gick en seglarverkstad. I år var det kongress i Åre och jag fick möjligheten att åka dit.

Jag steg in på ett chartrat tåg och där satt många kända ansikten. Ingen större, skillnad. Bara lite äldre och i en del fall med mer eller mindre stora barn. Samma öppna sinne och välkomnande som alltid inom nykterhetsrörelsen. Det gjorde inte så mycket att tåget var försenat och att det var riktigt varmt på tåget. Sällskapet gjorde resan trevlig ändå.

Jag blev kontaktad av Pierre Andersson (@pierra) som är chefredaktör på Accent. Accent hade planerat att sända kongressförhandlingarna direkt via nätet, men en person som skulle hjälpa till med sändningarna hade fått förhinder. Jag har skrivit om webbsändningarn från Åre i ett annat inlägg.

Vacker mötesteknik

Onsdagen började med att rigga för sändningen, och det var tufft, för vi hade lite problem med ljudingången på sändningsdatorn. Vi lyckades få ut en sändning i tid, och vi hade genast ett antal som följde kongressen via webben.

Det som direkt slog mig var att man faktiskt saknat att få delta på möten där det finns skarpa hjärna som kan mötesteknik. Både från ombuden och utskotten, men framför allt mötespresidiet.

Ordförandena (Anders, Brigitta, Pia och Margareta) lotsade alla kongressförhandlingarna med sådan precsion och fokus att jag kom mig att sammanfattade det med att ”mötesteknik är vackert”. Replikskiften och yttrande. Bifall och avslag, Votering och kontrapropostionsvotering.

Kanske det inte är mötestekniken soom är vacker, utan demokratin. Alla kan yttra sig, diskutera och efter givna spelregler komma överens och godta sätt att förhålla sig till varandra.

Ömsesidig respekt och vilja att tillsammans förbättra för människor.

Inte bara slit och släp

Det var en hel del slit och släp med webbsändningen. Efter som vi hade begränsat antal kameror krävdes det lite fokus för att få till klipp och försöka ge webbtittarna en närvarokänsla. Dessutom var det kvällsförhandlingar, så märktes mot slutet av veckan att man inte var lika skärpt.

Jag gjorde också en mindre webbsändning om ett projekt kallat Det nya medlemsskapet som Winnie Blom-Jensen (@WinnieBlom) höll.

På nöjeskontot hamnade en antal nattkafé, där jag fick möjlighet att prata med alla gamla bekanta vänner. Inte minst hallänningar, som jag inte träffat hemmavid.

Jag var på UNFs Supergalan, och var mycket stolt över priser och nomnieringar som UNF Halland fick.

Från -18° till het kongressfest

Sista dagen passade jag på att besöka Sauna World på Holiday Club, hotellet där jag bodde. Det fanns en rad olika bastu, från en isbastu på -18° till en mer traditionell på +80°. Där fanns en ”isvak” med 6°-vatten och en rad andra bassänger. Jag som gillar att bastu nöjt av att få sitta i värmen en stund. -18° tilltalade mig inte så mycket. Man kunde inte stå stilla, för då fastnade fötterna i isen på golvet.

Kongressen avslutades med sedvanlig fest. Middagsunderhållningen tyckte jag inte var så bra (standup av Janne Bengtsson och sång av Las Divas), som bjöd på mycket god mat. Den stor underhållning bjöd det mycket trevligt sällskap kring bordet på.

UNF hade disco på ett ställe, och i en annan spelades det upp till dans. Dansgolvet blev för en stund  på kvällen spelplats för General Knas med vänner. Då blev det riktigt bra fart på festen, och jag tyckte det höjde stämningen rejält.

Själv passade jag på att prata med många långt in på natten. Precis som det skall vara på en kongress.

Dröjer det 16 år till nästa gång?

Jag skulle inte tro det. Men vad och hur min relation till och i rörelsen kommer se ut vet jag inte. Jag vet att jag skall vara med och genomföra knytkonferensen Sobra|tankar, men sedan vet jag inte hur det blir.

Jag vet bara att jag vill träffa alla trevliga, smarta och öppna människor snart igen.

Internet, Teknik

Om direktsändningen från Åre

4 kommentarer

Till IOGT-NTO kongressen i Åre fick jag en förfrågan att vara med och direktsända förhandlingarna direkt över nätet. Efter kort betänketid och omstuvning av schemat tog jag chans att åka dit, och tillsammans med Pierre Andersson (@pierrea), chefredaktör på tidningen Accent genomföra sändningen.

Det var roligt att åter se många gamla vänner på kongressen, men det berättar jag om i ett annat inlägg på bloggen. Det här inlägget kommer handla om hur webbsändningen gick till, och lite av mina tankar kring detta.

Jag hoppas ni som är nyfikna läser hela inlägget, och funderar lite på hur ni kan använda internet och detta verktyg hos er.

På www.accenmagasin.se/live fanns video direkt under, tillsammans med ett twitterflöde och länkar till de senaste artiklarna. Ett lätt sätt för medlemmar som inte fanns på plats i Åre att kunna delta i debatten. Lukta på känslan vi hade i Åre.

Själva sändningen bäddades in från tjänsten Bambuser, som tog i mot videoströmmen från kongressen. Tjänsten är gratis för icke-kommersiell användning. det är bara att skaffa ett konto.

Bilderna till Bambuser kommer från programvaran Wirecast, där alla bildkällorna klipps ihop. I Åre hade vi två kameror och en DesktopPresenter. Det är ett litet program som installeras på datorn, och  användes för att fånga upp presentationer som visades med projektor för församlingen. Wirecast  kostar ett antal 1000-lappar, men är väl investerare pengar om man vill använda sig flera bildkällor och klippa ihop direkt.

Bildkällorna utgjordes i detta fallet av två kameror, en Canon XH A1 och Logitech C910. Den förstnämnda är en relativt dyr kamera. Fördelen med den i det här fallet var framför allt att vi kunde zooma in på talarna i talarstolarna. Ett alternativ kunde vara att använda det betydligt billigare Logitech-kamerorna. Problemet i en så stor lokal som vi var i är kabeldragningen. Logitech kameran är en USB-kamera, och maxlängden för USB är ca 5 meter. Det går att läsa genom att ha en förlängare eller hubb som är spänningsmatad för att förstärka signalen.

Canon-kameran hade en firewire utgång, vilket ställde krav på datorn att ha sdan ingång. Det är inte så vanligt att PC-datorer har en sådan ingång idag. Något att vara vaksam på när man skaffar en sändningsdator.

Det allra, allra viktigaste för en webbsändning är ljudet. Bilden kan vara ganska dålig, men så länge ljudet är bra blir man nöjd. I vårt fall hade Pierre sett till att vi fick ljudet direkt ur PA-ljudet i lokalen,  så vi hade mycket bra ljud. På grund av att datorn hade något fel på ljudingången så löste vi det genom att ta in ljudet i Canon-kameran, som hade en XLR-kontakt. Då kunde vi få in ljudet via firewire till datorn.

Här är ett videoklipp hur det såg ut bakom kamerorna i Åre, inspelat med en mobiltelefon och direkt sänd via Bambuser.

 

Jag har själv en inställning att ett sådant här projekt skall plockas ner och göras så enkelt som möjligt. en förhoppning är att distrikt och föreningar inte skall känna att det behövs kalla in experter för att genomföra en webbsändning från olika typer av aktiviteter. Jag vill plocka ned tekniken till så enkel och billig som möjligt för att få fler att använda möjligheten att få en delaktighet med internet som verktyg. Nu hade vi möjlighet att ta i något, och jag tror att det kommer att bli en professionell produktion.

Att sända ett distriktsårsmöte är väl givet, men varför inte en aktivitet i en förening? Eller låta styrelsen sända för och utnyttja den inbyggda chatt funktionen som finns i Bambuser för att få en dialog. Då kan medlemmar sitta hemma och delta för en kort tid utan att behöva åka ner till en lokal som ligger långt borta. Underlättar för de som har barn, eller långt till lokalen att delta.

Möjligheterna är stora, och verktygen finns där. Det viktiga är att man provar, Gör det lätt för sig och testar. Fungerar det inte gör man om och testar något nytt. Det är viktigt är att man inte försöker gör en för stor sak av det. Det viktiga är att man gör.

Christian, Kommentarer, Politik & Samhälle

Nu är jag i rörelse igen

6 kommentarer

Nu är jag helt plötsligt ganska aktiv i nykterhetsrörelsen igen. Jag kommer att åka på kongressen i Åre, något jag inte haft någon större tanke på att göra förrän Pierre hörde av sig.

Pierre Andersson (@pierrea) är chefredaktör för nykterhetsrörelsens tidning Accent, och kommer tillsammans med sitt gäng givetvis att arbeta hårt under kongressen för att sprida känslan och allt som händer där. En ny sak är att årets kongress på försök kommer att sändas direkt över Internet. Det är där jag kommer in. Jag skall hjälpa till att sända förhandlingarna, och hoppas på att även de som inte kan komma skall få känna av en del av kongresskänslan. Självklart kommer det finnas en risk att många blir ledsna när de plötsligt inser vad de går miste om, när de inte är på plats. 🙂

Kongressen 2011 är förlagd till Åre, och det skall bli spännande att få se ett nytt ställe jag aldrig varit på.

I helgen fick jag dessutom en oväntad fråga, då jag blev tillfrågad att vara en av de kompetenta människorna i IOGT-NTOs förbundsstyrelse. En fråga som för mig kom oväntat, men känns enormt hedrande. Tyvärr kunde jag inte tacka ja just nu som det kändes. En hel del av arbetet ligger på helger, och dessutom på våren då jag behöver ha tid till alla aktivteter på skogsgården.

Jag hoppas ändå att jag kan få vara en del av den nya nykterhetsrörelsen som kommer växa fram med kongressen i Åre som avstamp. Min önskan är att kunna få bidra med mina kunskaper om hur vi kan använda alla nya verktyg som Internet erbjuder för sprida de värderingar vi tror på för att få ett bättre samhälle.

Tack vare att Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) Bjöd in mig på en fotokurs har jag gått från att ha varit passiv medlem i rörelsen till att ha blivit väldigt aktiv.

Som det kan gå!

Minnen och nostalgi, Varför nykterist?

[Varför nykterist?] Mycket kunskap att bära

4 kommentarer

Många kurser har det blivit inom nykterhetsrörselsen, både om det ena och andra ämnet. Kunskap som jag gärna bär med mig.

Först och främst tänker nog de som står utanför nykterhetsrörelsen att utbildningarna handlar om alkoholpolitik, men det är många ämnen som av handlats i studiecirklar och kurser som jag har haft möjlighet att delta på.

Kommer bland annat ihåg en studiecirkel om te som vi hade. Tänk att det finns så mycket att lära om te. Skulle nog gärna repetera den cirkeln igen, provsmaka olika teer, lära mer om japanska te-ritualer och läsa om hur kyrkan smugglade te i England.

Självklart har det varit många intressanta radioutbildningar också, och där var det väldigt intressant med reportageteknik. Hur ställer man rätt frågor? Hur skapar man ett intresse och fångar kvar lyssnaren vid radioapparaten.

Flera kurser tog upp opionsbildning, om hur budskap kan föras fram. Idag skulle den utbildning se totalt annorlunda ut, även om grunderna är samma. Eftersom jag inte har jättebra insyn i rörelsen idag är jag ganska nyfiken på vad tas upp på en sådan utbildning idag.

Jag minns ett föredrag av Peter Axelsson på en distriktstyrelsesamling om hur man skall hålla ordning på sitt skrivbord. Tänker ofta på den den när jag försöker få koll på min inkorg för e-posten, men når inte ända fram.

Det som kanske gett mest har varit olika former av ledarutbildningar. Där är det samma sak som gäller, för det handlar om att få varje individ uppmärksammad och ta tillvara på dennes goda egenskaper. Alla kurser i mötesteknik har varit ovärderliga. Där handlar det ofta om att kunna föra en nyanserad diskussion, låta alla komma till tals, argumentera och slutligen destillera en debatt till någon eller några tydliga att-satser som leder till aktion i form av någon slags att-göra-lista.

Sedan har varje kongressförhandling, distriktstyrelsemöte och föreningsstyrelsearbetet varit en nyttig skola också. Tror att de som väljer att engagera sig i olika styrelser i unga år får en bra utbildning.

Sammantaget har nykterhetsrörelsen gett mig massor av kunskap att bära.

     

    Christian, Varför nykterist?

    [Varför nykterist?] Dans med Hot Space Disco

    3 kommentarer

    i var ett gäng i Hyltebruks UNF som var med och startade och formade Hot Space Disco. Vi var ett gäng UNF:are som åkte runt och körde disko för barn i Junis åldern. En verksamhet som fortfarande bedrivs inom rörelsen.

    Jag kommer inte exakt hur det hela började, men jag har för mig att vår UNF-förening fick en förfrågan av junior-distriktet om att hjälpa till med ett disko. Här var samtidigt som UngRadion börjat avvecklas, eftersom närradioföreningen fick färre och färre medlemmar.

    Gänget i föreningen tog det på fullaste allvar och vi skapade ett koncept där genomförandet blev en egen verksamhet, och som gjorde att juniorföreningar runt om i Halland fick en aktivitet där de kunde berätta för barnen om verksamheten.

    Många är de nätter som vi åkt genom Halland, för att nå Forum i Hyltebruk och lasta ur ett överfullt släp med utrustning innan vi fick komma hem och sova. I början hjälpt vänliga personer i Junis distriktsstyrelse till med att köra oss, men mest klarade vi oss själva.

    Vi hade en inställning att vi skulle göra ett disko som vi själva skulle kunna gå till. Bra ljud & ljus och aktiviteter under kvällen. För att bli bättre anlitade vi Michael Brinkenstjärna, då känd DJ nu mer känd som skandal manager, att föreläsa för oss. Det året han var hos oss hade han den mest sålda singeln det året, en cover på Var skall vi sova i natt.

    Hur det kunde låta? Tja, jag gjorde ett försök att sätta ihop en Spotify-lista med Hot Space Disco Originals. Tyvärr fanns inte artister som Ronny & Ragge, men jag hittade i alla fall några av de annorlunda låtarna vi brukade köra.

    Vi var lite av ”stjärnor” som kom till de olika Halländska små orterna. Kommer i håg hur jag och Jonas Ring ofta fick lasta medan de häftiga DJ:s fick sitta och skriva autograf på autograf. Till och med beundrarpost kom det till oss. 🙂

    Vi försökte vara väldigt seriösa i vårt genomförande och gjorde till och med en slags manual för diskot.

    Vi exporterade idén vidare till Jönköpings distrikt, och vidare ut över landet. Som sagt var har jag sett att namnet Hot Space Disco inom Junis  då och då. Riktigt kul!

    Christian, Minnen och nostalgi, Varför nykterist?

    [Varför nykterist?] Skrattat med Hylterevyn

    5 kommentarer

    Hylterevyn var en skrattfest under många år i Folkethus, Forum, i Hyltebruk. Det var IOGT-NTO Hyltebruk som låg bakom den.

    En annan verksamhet inom nykterhetsrörelsen i Hylte har alltid varit teater och musik, tack vare Totte Ljunggren. Många har de teateruppsättningar, musikaler och kulturkväll varit som som Totte stått bakom.

    Jag tycker den är en briljant idé att blanda underhållning med kryddat med lite allvar och eftertanke. Något som jag tycker Ljunggren lyckats med i sina texter. Kombinationen med bra och rolig verksamhet tillsammans med att få nå en stor publik är oslagbar.

    För mig betydde Hylterevyn under ett antal en tradition. Varje Annandag jul mötes vi några tappra själar i forum för att starta scenbygget inför den kommande nyårsrevyn.  Det var dags För Kea Hjalmarsson realisera Tottes galna tankar med min och några andra hjälp. Det var snickrande och målande av kulisser, massor av sladdar till ljudanläggningen, klättrande i byggnadsställningar för att få upp strålkastare. Fantastiskt skönt att få krypa undan julhysterin och träffa och arbeta med dessa kreativa människorna.

    Revyerna innehöll mycket kommunalpolitik, och man blev ”bekant” med olika nämnders företrädare. Revyns styrka har nog också varit de många duktiga sångerskor/sångare som förgyllt föreställningarna med sånger där Totte satte ny text till kända låtar.  Under åren lärde man sig också att känna igen vissa personers skratt, så utan att ha sett dem veta att de fanns i publiken. För det var en tradition för många att gå på revyn med vänner.

    Under de första åren var jag med och skötte det som föregicks i foajén. Det handlade om garderob, förtäring i pausen och att kontrollera biljetter. Många blommor har mottagits och förmedlats till skådespelarna och mycket stress att få allt att rulla i pausen, och inte minst efter föreställningen när hela salongen vill ha sina kläder samtidgt för att ta sig hem.

    Dessutom har jag sett föreställningen via videokamera under ett antal år. De sista åren var det dessutom en aktivitet i föreningen, att producera video. Då var det ett kopplande och fixande för att få ihop ljud, bil och få in allt i en videomixer.

    De sista åren jag aktivt deltog i Hylterevyn gjorde jag det som ljustekniker, och drog i reglarna för att varje scen skulle ha rätt ljus. Det föregicks av en hel del arbeta med att få strålkastarna rätt, utnyttja färgat ljus och nyttja ljuset för att skapa stämning. Under repetitionerna fick man försöka skriva ett schema vilka reglar man skulle dra i, och hur många procents ljusstyrka det skulle vara för varje lampa. Detta kunde oftast inte testas förrän generalrepetitionen.  Lagom till det var det dags att avsluta åretsrevy satt ljusschemat bra.

    Jag tycker det var skönt att se de lokala politikerna komma och skratta, minst minst åt sketcher där de själva var en del. Jag skulle misstänka att många i Hyltebruk saknar revyn. Som tur är håller stommen som var med i revyn fortfarande på att göra teater, och sätter upp en fars/folklustspel varje midsommar i Tiraholm.

    Många gånger träffades gänget efter en föreställning för en pizza. En och annan kväll med te och Trivial Pursuit har det också blivit. Saknar att få gänget som var med bakom revyn. Så naturligt att umgås, och många trevliga kvällar/nätter, varenda gång utan alkohol.

    Alf Anderssson, en gång min bildlärare i grundskolan numer på Vildmarksgymnasiet i Unnaryd, skapade affischer och programblad till de flesta uppstättningarna. Här är ett urval av dem.

    Christian, Minnen och nostalgi, Varför nykterist?

    [Varför nykterist?] Radioaktiv nykterist med UngRadio

    7 kommentarer

    ag kom med i nykterhetsrörelsen för att få sända närradio. UNF hade byggt upp något som kallades UngRadio.

    UngRadion innebar mer än bara att sätta igång och sända radio. I ett egenskrivet utbildningsmaterial behandlas det mest om att sända radio. Från teknik, via programsekreterare till programledare och producent. Jag kom med i UNF, och direkt in i radioutbildningen som låg till grund för sändningsstarten för närradio i Hyltebruk. Idag är jag tacksam att jag råkade på Robert när jag började gymnasiet så jag kom med i UNF.

    Föreningen i Hylte har varit väldigt aktivtetsinriktad. Många av de som varit medlem där har varit det för att få delta i verksamheten (ex sända radio, spela teater). Det är på gott och ont, för visst försöker medlemmar leva upp till medlemskraven i mångt och mycket men alla känner kanske inte samma övertygelse som ”vi”. Med ”vi” menar jag oss som tror att alkoholen är en relativt stor belastning för samhället, och att den skapar problem i familjer, olyckor på vägarna och stora utgifter för samhället. Just det där är en fråga som nykterhetsrörelsen alltid kommer att brottas med. Jag tror det är viktigt med vår verksamhet, men vi måste bli bättre på att skapa förståelse för vår syn på hur alkoholen är en samhällsfråga.

    Nåväl, detta skulle handla om radio. Kommer ni ihåg vår signaturmelodi? Vi hade en annan först, men det är nog denna som de flesta kommer ihåg.

    https://youtube.com/watch?v=nyy-lrp4Wq0%3Ffs%3D1%26hl%3Dsv_SE

    Jag gick med hösten 1988, och kom direkt i närradioverksamheten. Vi sände radio en gång i veckan, och började med en timmes program. Snart ökade programtiden till två timmar. Vi blandade musik och försökte göra reportage och tema program med blandade resultat.  Vi hade en lista med varje vecka (mer eller mindre manipulerad beroende på antalet röster) och ett avsnitt med önskemusik. Under några år avslutade vi alltid programmet med Beethovens Månskens sonat.

    Vi riggade upp en trådlös mikrofon och sände direkt utanför studion, och en hel del andra saker. Störst uppmärksamhet nationellt fick vi när min bror, Niklas Dahlqvist (@NiklasDahlqvist) fick en intervju med höjdhopparen Patrik Sjöberg, som bojkottat pressen ett tag. Han skulle hoppa en tävling i Hylte och lät Niklas få träffa honom ensam i omkläddningrummet, medan Expressens och Aftonbladets reportrar fick stå utanför. Det blev mittuppslag i Expressen, och lokala löpsedlar (8:e juni 1989). Det gjordes försök att köpa intervjun av oss. Vi vägrade och sände de. Frågorna? Tja, Niklas var då runt 12 år så frågorna handla om favoritfärg och mat. 🙂

    Jag åkte på flera vidareutbildningar runt om i Sverige och träffade många intressanta personer. Senare fick jag också vara med och hålla i utbildningar, eftersom jag kom ed i förbundets UngRadio-kommitté, URK. Jag lärde mig massor om radio och fick chansen öka på min kunskap i att prata för folk och arrangera evenemang.

    Vi åkte bland annat till Norge en helg för att studera reklamradio i närradio. Detta var innan vi hade reklamradio i Sverige. Jag hoppade på tåget i Halmstad, och sov under resan till Oslo, där Karl-Erik och Anne-Li skulle möta upp. När jag steg av tåget la en herre sin hand på min axel och visade upp sin tull legitimation. Jag fick följa med till ett rum där de rev upp hela min packning, ner till neccessär och tandkrämstuben. Jag fick frågor om vad jag skulle göra i Norge. Jag hade passet med mig så jag kunde identifera mig. Men de var inte nöjda för de vill veta var jag skulle bo. Det hade jag ingen aning om, för den kontakten hade Karl-Erik. Jag fick lämna tullen till slut och lite senare kom Anne-Li och Karl-Erik. Om jag inte minns fel bodde vi sedan hos en miltärpolis, så de hade bra koll på oss. 🙂

    Radion gjorde att jag kom med, men det var mer en bara radio på programmet. Man var iväg på olika föreningsledarkursen och fick en gedigen demokratiutbildning. Givetvis var det också kurser i rörelsens grundsatser och program, vilket stärkte min förståelse om alkoholens påverkan och belastning ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

    På en kurs träffade jag och Roger Martinsen några killar från Luleå som lärde oss ett nytt uttryck, som de föklarade så här:

    Bumma?

    Det är när man stänger in sig i ett rum och spelar så hög musik att det bara låter bum bum bum utanför.

    Sedan dess använder jag bumma i mitt vokabulär.

    Ett par år  hade vi något vi kallade Luciasändningen. Vi sände radio flera timmar i sträck under lucia. Detta var något som blev sanslöst populärt i Hylte. Sista året tror jag vi sände 50 timmar i sträck. Det blev lite sömn men mycket roligt. Hylteborna tyckte givetvis det var roligt att önska exempelvis Eddie Meduza med Mera brännvin. För min del gjorde det inget, för jag såg det som en möjlighet att kommentera vem som låg bakom utsändingen och på så sätt få med vårt budskap på ett naturligt sätt.

    Här är ett klipp ur Värnamo Nyheter från 1991 (16:e december).

    Här är en artikel från Hallandsposten 1991 (25:e december):

    Det sista året ringde det så mycket att vår elektronik för att koppla in telefonen till mixerbordet brann upp. Vi hann inte lägga på telefonen för nästa person ringde och önskade en låt, eller deltog i någon av de tävlingar vi hade.

    Här är ett UngRadio_Exempel från en gång i tiden. Jag skyller på att jag var ung eller något sådant. 🙂

    Detta var en rad mycket fantastiska år där jag fick möjlighet att lära mig massor om radio och inte minst mig själv. Jag har på senare år tagit upp lite av radiosändandet genom att göra podcast, men har inte gjort det på ett par år beroende på barnen. Fast jag ser det bara som ett uppehåll och kommer snart igen. Den där radiomannen inom mig kommer alltid finnas kvar. Det är nästa så man reflexmässigt blir sugen att ’påa’ en låt och få med ”UngRadion 99,2 Mhz”. 🙂