Olika växter vill ha olika odlingsbetingelser, en del vill ha värme, andra vill ha det lite svalare, vissa kräver mycket näring, andra ger näring. En del växter behöver skyddas från skadegörare i luften, medan andra smittor finns i jorden. Jag vill odla alla dessa typer av växter i odlingstunnlarna vi byggt!
Växtföljd utnyttjar jorden bäst
Jordens kvalitet och näringsinnehåll är A och O i odling och ett enkelt sätt att få till bra jord är genom växtföljd. Genom att odla växterna på olika ställen olika år så minskar risken för sjukdomar som följer med jorden. Om de kvävekrävande växterna (t ex kål) odlas efter bönor och ärtor, som har möjlighet att fixera kväve från luften, så minskar behovet av gödsel. Växtföljd är något som de allra flesta odlare använder sig av, såväl på åkrar som i trädgårdsland.
Växtföljd är svårt i växthus
Jag har funderat mycket på hur man skulle kunna odla i växtföljd även de växter som behöver den extra värmen i ett växthus eller odlingstunnel, t ex många tomatsorter, paprika, melon och slanggurka. De kvävefixerande växterna som ärtor och bönor odlas ofta på friland och har man endast ett växthus, som många hobbyodlare har, vill man inte ta av det begränsade utrymmet till växter som egentligen kan växa på friland. För att inte få sämre jordkvalitet med tiden i växthuset så kan man byta ut jorden, antingen varje år om man odlar i t ex hinkar, eller gräva ut den vid behov om man t ex får problem med bladmögel. Men visst hade det varit enklast om växtföljden fixade jordkvaliteten åt mig?
Alla älskar kål
Ett annat problem som gnagt i mig är hur jag ska kunna freda mina kålodlingar på ett enkelt sätt. Jag har gått från att avsky i princip all kål som barn, till att älska den. Tyvärr så älskar även jordlopporna samt kålfjärilens och kålmalens larver min grönkål, svartkål, kålrabbi och broccoli. Att klämma sönder larverna efterhand man ser dom är ett rätt hopplöst företag, de får lätt övertaget. Då är det bättre att täcka med någon form av väv eller nät. Problemet är att man ändå måste hålla koll om någon lite förlupen fjäril skulle förirra sig in under väven. De lägger nämligen hutlöst många larver, varje fjäril eller mal. Att hålla på lyfta och lägga tillbaka, det lockar inte mig. Dessutom vill jag ju kunna njuta av att se den fantastiska kålen, en av de vackraste växtfamiljerna som finns!
Så jag stötte på Lisas trädgårdsblogg via en Facebook-grupp och där fanns lösningen, armeringstunnlar som kan byta skepnad efter vad som odlas. Efter lite funderande kom jag fram till att vi ska ha fyra tunnlar. Så här ser min plan för de fyra tunnlarna ut. Nu är det bara att hoppas att praktiken stämmer överens med teorin.
Tunnlar i växtföljd
År 1. Bönor/ärtor – Klättrar direkt på tunnlarnas armeringsjärn. Utanför tunneln finns plats för en rad med vaxbönor.
År 2. Kålväxter – Tunneln täcks med insektsnät som skyddar från kålfjäril och kålmal.
År 3. Bladgrönt/Gurkväxter – Tunneln täcks med plast. På vårvintern läggs varmbänkar för snabbväxande bladgrönt och försådder, ersätts i maj av gurkväxter (gurka, squash, pumpa). Utanför tunneln en rad med frilandsgurka.
År 4. Tomater och paprikaväxter – Tunneln täcks med plast. De högväxande tomaterna binds i armeringsjärnen. Utanför tunneln en rad med frilandstomat.
Näring och vatten
Eftersom alla växter, förutom bönor och ärtor, i denna växtföljd kräver mycket näring så kommer det krävas en hel del gödsel. Därför är tunnlarna placerade nära stallet där hästar (och inom kort även höns) producerar mycket av den varan. I hagen växer det också en hel del nässlor som ger kväverikt nässelvatten. Många tillför näring genom täckodling istället, men detta skapar en onödig utmaning med tanke på vår population av trädgårdssnäckor. Dessutom klipper Axel, vår robotgräsklippare, gräsmattan så där blir det inget gräsklipp över till täckmaterial.
Närheten till stallet innebär även närhet till vatten. Framförallt tomaterna vill jag vattna med brunnsvatten istället för regnvatten, då det bör minska risken för bladmögel. Min egna, högst ovetenskapliga studier, visar att så gott som alla tomater i dessa trakter (inre Halland) som utsätts för regn, direkt eller indirekt, förr eller senare drabbas av bladmögel. Detta oavsett om jorden är ny eller om potatis odlats i närheten. I år ska jag därför testa att uteslutande använda brunnsvatten och se om tomater i plasttunnel klarar sig. Potatisen, som är släkt med tomat och därför drabbas av delvis samma åkommor, kommer odlas i växtföljd på en åkerlapp på andra sidan stallet tillsammans med övriga köksväxter. Avståndet ska minimera risken att bladmögel överförs från potatisen till tomaterna.
Mer om våra odlingstunnlar
Bygge av odlingstunnel i Sundhult
Bygge av odlingstunnel, del 2