Det är alltid frustrerande när ens utrustning inte fungerar som den ska, och det är precis vad som händer med vår Pilkemaster vedmaskin just nu.
Vi har märkt att kedjan inte får någon olja och har därför undersökt vad det kan bero på.
Efter att ha undersökt maskinen mer noggrant har vi upptäckt att det finns flera möjliga orsaker till problemet. En möjlig orsak kan vara att oljefiltret är igensatt, vilket hindrar oljan från att nå kedjan. En annan möjlig orsak kan vara att oljeledningen är tilltäppt eller att pumpen inte fungerar som den ska.
I den här videon fortsätter vi vår resa med vedmaskinen Pilkemaster och dess smörjningen av sågkedjan. Efter problemen som vi upplevde i förra videon, har vi hittat den gamla kilen som vi trodde Hanna hade slängt i sin städiver, och den skiljer sig från den nya.
Hanna ger sig på arbetet med att modifiera den nya kilen så att oljan kommer fram till sågkedjan på ett korrekt sätt. Du kommer att få se hur hon tar itu med utmaningen och följa hennes steg-för-steg-process för att åtgärda problemet.
Det enda vi visste var att vi behövde uppgradera värmesystemet på gården för att få det smidigare och mer effektivt. Ny ackumulatortank var ett måste. Fast hur stor? Och var skulle den stå?
Vi räknade, gjorde ritningar och tittade på olika alternativ så länge att pannan gav upp och allt blev akut. Nu var vi tvungna att ta beslut, och frågan är vad vi då till slut valde.
Vi har skaffat smidig vedhantering
Under åren har vi skruvat på vedhanteringen för att göra det smidigare att få färdig ved. I den processen har vi gått från meterved till kortare bitar för att det lämpar sig bättre att förvara i säck.
Tidigare sågades och klövs veden i en meterbitar, som staplades på specialgjorda pallar. Det blev en del tunga moment och jobbig hantering.
Vi skaffade en vedmaskin, som gör flera moment lättare. Att lyfta upp stock till sågen, kapa i rätt längd, klyva och sedan transportera veden till en stor säck görs av en och samma maskin.
När vi sedan köpte upp gamla lastbilskapell och skar till hättor till varje säck istället för att hantera stora tunga presenningar som täckte flera åt gången, kände vi att vi nog har skaffat oss en riktigt bra process där.
Stor panna, liten tank
Tittar vi i pannrummet så var det utrustat med en tank på 2500 liter och en panna på 70 kW, och den kombinationen är inte så väl avvägd. Pannan var utbytt en gång, så tanken var en kvarleva från den förra pannan.
Tanken har under ett antal gånger sprungit läck och reparerats, så vi kände att den skulle behöva bytas. Energin som lagrades i tanken för uppvärmning skulle gärna få vara större, så att det inte krävdes att pannan behövde tändas upp lika ofta.
Pannan var en miljöpanna från Veda, som klarar att elda det mesta i. En stor cylinderformad förbränningskammare med underförbränning gav plats åt 450 liter ved, med en meter långa bitar. Med vedmaskinen gör vi som längst 60 cm, så här var det inte optimalt anpassat.
Hur valde vi en ny panna?
Vi har ett problem i Sundhult. Vi analyserar, vänder och vrider på så många parametrar att vi ibland har svårt att komma till skott. Det kanske var tur att pannan sa ifrån så att vi blev tvingade till ett byte.
Det gjorde att vi läste och grunnade mycket. Det finns många pannor, från gamla stabila gjutjärnspannor från öst till österrikiska högteknologiska förbränningsmonster.
Och visst blev Christian sugen på en internetuppkopplad panna med automatiskt tändning när pannan kände av att ackumulatortanken kylts av och väl kontrollerad förbränning för bästa energiutbyte och kontroll av utsläpp. En sådan pannan kostar en hel del mer än den stabila gjutjärnspannan. Tur att det finns en medelväg.
Vårt val föll på Herz
Till slut, tack vare vår granne Göran, fick vi upp ögonen för den österrikiska pannan Herz. Det är tydligt att man i Österrike jobbat mycket med att utveckla pannan och förbränningstekniken. Det finns många märken, som Fröling, Hargassner och ETA, som visar på den breda kunskapen.
Det finns en hel del svenska pannor också, fast när jag läste om dem kändes det som de ligger snäppet efter de österrikiska.
De kom hem till oss och tittade på befintligt system och hade då med sig den panna som var intressant för oss på en släpvagn och eldade i den på plats och berättade om den. Pannan vi valde är på 40 kW vilket är väl anpassat till vårt behov.
Mer om installationen
För dig som vill veta mer om installationen kommer snart ett inlägg som beskriver mer om renoveringen av pannrummet och alla data och teknisk beskrivning av värmesystemet.
Det har varit kallt ett bra tag, inte över 0 grader mer än två gånger under december. Dessutom har det kommit mycket snö, men på nyårsdagen så var det dags att starta det skogliga året, och det lyckades på första försöket.
Malwan har stått stilla i två månader och gömts under snön, och jag hade som mål att lägga på slirskydd. Jag fick börja med att skotta fram maskinen under snön. Dörrlåset hade frusit, så det fick tinas. Väl inne i maskinen vred jag om nyckeln, glödde, och maskinen startade på första försöket. Riktigt trevligt!
Jag fortsatte med att lägga på slirskydden fram, och det gick smidigt. Slirskydden bak behöver justeras lite till innan jag är nöjd. Skönt med en maskin som tillåter kedjor på boggien bak. 🙂 Det gör att maskinen är vinterförberedd och förhoppningsvis kan fungera när det är dags att börja gallra lite senare i vinter.
Är riktigt sugen på att få komma ut och sätta igång med lite gallring. Hoppas bara snön kan ge med sig lite, för det är inte önskvärt att behöva skotta för att komma åt att fälla. Innan det är dags att börja gallra har vi lite ved att arbeta upp. Det har gått åt en del med anledning av den extremt kalla inledningen av vintersäsongen. Vi har lite liggande, bland annat lite i skogen som bara skall köras hem.
Lite sent, som vanligt, pågår vedarbete i Sundhult. Har fungerat rätt bra.
Till årets ved säsong har vi ändrat lite på logistiken i vedarbetet. Flyttat runt och skapat bättre utrymme för att få bättre flyt i arbetet. Vår nya skotare, Malwa har varit ett bra tillskott, främst för att vår traktor, Fendt, då kan koncentrera sig på att hantera storsäckar.
Tidigare skulle den användas för att skota fram ved också. Det heter skota när man kör ut virke från skogen. Då hängde huggarvagnen hela tiden på traktorn. Kunde hända att man behövde plocka runt lite på bitar som visade sig för stora eller krokiga att hantera i vedmaskinen, Pilkemaster.
Nu har jag använt Malwan för att skota fram syrfällda lövträd från en åkerkant. Syrfällt innebär att träden fälls me löven på, och man låter träden ligga medan löven suger ur västkan i veden. När löven vissnar kvistar man och har förhoppningsviss torrare ved. Att ha maskinerna gör att det är lättare att variera arbete, vilket är mer skonsamt för kroppen. Jag kan skota fram ett mindre lass, arbeta upp och köra ut direkt. Perfekt!
