Adaptivt rotaionsbete – betesplanering

Adaptivt rotationsbete är en betesmetod som främjar markhälsa och djurens välmående genom att flytta djuren mellan mindre fållor.

Detta efterliknar naturliga betesmönster och möjliggör återhämtning av gräset, vilket stärker markstrukturen och minskar erosion.

En av föregångarna till denna metod är André Voisin, som lade grunden för modern betesplanering med sina studier om markens och växternas återhämtningscykler. Hans arbete betonar hur rätt betesstrategier kan förbättra både jordbrukets hållbarhet och produktionens effektivitet.

Andre Voisin la grunden för rotationsbete

André Voisin (1903–1964) var en fransk agronom, vetenskapsman och författare som hade en djup inverkan på betesvetenskap och hållbart jordbruk.

Han studerade ursprungligen kemi och biokemi men vände sig senare till agronomi, där han blev en pionjär inom betesplanering. Voisin är mest känd för sitt arbete kring rationellt betesbruk, där han betonade hur djurens betesbeteende påverkar markens hälsa och produktivitet.

Särskilt var engagerad var han i att hitta metoder som kombinerar ekonomisk hållbarhet med ekologisk balans.

Voisins mest inflytelserika verk, ”Grass Productivity”, introducerade ett nytt tankesätt kring betesrotation som utgick från vetenskapliga principer om växters återhämtning och markens bärkraft.

Han såg jordbrukets potential att gynna både djur och ekosystem om det förvaltades klokt. Han upptäckte att betesmarken behöver både vila och aktiv användning i rätt balans mellan intensiv betesgång och återhämtningsperioder för för att maximera produktiviteten och näringsinnehållet i gräset.

Hans arbete har inspirerat många moderna tekniker inom regenerativt jordbruk och adaptivt betesbruk, som baseras på de fyra reglerna som han formulerade.

Voisins fyra grundregler:

  1. Kort betesperiod: Djuren ska flyttas ofta för att undvika överbetning. Om djuren stannar för länge i en fålla riskerar de att beta ner växterna för hårt, vilket skadar gräsets tillväxt och vitalitet.
  2. Tillräcklig återhämtningstid: Betesmarken måste vila tillräckligt länge innan djuren återvänder. Detta säkerställer att gräset får tid att växa tillbaka och återskapa sina näringsämnen, vilket förbättrar både markens och djurens hälsa.
  3. Anpassat betestryck: Betestrycket, det vill säga antalet djur per betesareal, måste vara i balans med markens bärkraft. Om för många djur betar samma yta kan marken och växterna överutnyttjas, vilket minskar både fodermängd och kvalitet.
  4. Årstids- och klimatvariationer: Gräsets återhämtningskapacitet varierar beroende på säsong och klimat. Vissa perioder kräver längre vilotid för betesmarken, särskilt under extrem väderlek som torka eller kallare årstider.

André Voisin arbetade metodiskt och vetenskapligt för att utveckla sina teorier om betesrotation. Han använde sig av både praktiska observationer och experimentell forskning för att förstå samspelet mellan djur, gräs och mark.

Voisin studerade framför allt hur gräsens återhämtningscykler påverkas av betesdjuren och hur markens produktivitet varierar beroende på betesfrekvens och vilotid.

Voisin betonade att mycket av den tidigare betesplaneringen var ineffektiv, främst för att den inte tog hänsyn till växternas behov av återhämtning efter betning. För att testa sina hypoteser använde han långsiktiga försök där han jämförde olika betesmetoder på jordbruksgårdar, vilket ledde till hans slutsatser om hur viktigt det är att låta marken vila mellan betningsperioderna.

Voisin arbetade i nära samarbete med bönder och forskare, och använde fältstudier för att validera sina teorier om betesrotation. Genom att analysera olika betesstrategier fann han att en välbalanserad betesrotation inte bara ökar foderproduktionen utan också förbättrar markens långsiktiga hälsa och motståndskraft.

Han lade särskild vikt vid hur markens hälsa direkt påverkade djurens näringsupptag och välmående, och hans slutsatser om näringscykler och markvård har haft stort inflytande på regenerativt jordbruk.

Hans metoder används än idag i system som holistisk betesplanering och adaptivt rotationsbete, där markens ekosystem ses som en nyckel till långsiktig hållbarhet och ökad produktivitet.

Vad är planerat adaptivt rotationsbete?

Adaptivt rotationsbete är en betesstrategi där djuren flyttas mellan små betesfållor i ett planerat mönster. Detta innebär att du aktivt anpassar betesperioder och vilotid baserat på markens och växternas behov.

Tanken är att efterlikna de naturliga betesmönster som stora hjordar av vilda idisslare följer.

Varför går vilda idisslare i flockar?

Vilda idisslare, som hjortar, gnu och bison, rör sig i flockar av flera anledningar. Dessa beteendemönster har utvecklats över tid som en strategi för överlevnad och för att maximera nyttjandet av de resurser som finns tillgängliga i deras naturliga habitat.

Att förstå varför de går i flockar ger oss insikt i hur adaptivt rotationsbete kan efterlikna dessa naturliga mönster för att förbättra markhälsan och biodiversiteten.

Skydd mot rovdjur

En av de främsta anledningarna till att idisslare samlas i flockar är att det erbjuder ett effektivt skydd mot rovdjur. När djuren rör sig tillsammans minskar risken för att en enskild individ blir attackerad.

Flocken fungerar som ett kollektivt övervakningssystem, där varje medlem bidrar till att upptäcka faror i tid.Vid ett rovdjursangrepp förvirrar den kaotiska flykten rovdjuret, vilket gör det svårare för angriparen att fånga ett byte.

Idag används elstängsel, med möjlighet att snabbt bygga mindre fållor som ett verktyg att imitera hur rovdjuren håller ihop flocken i det vilda.

Effektiv betning och resursanvändning

Flocklivet gör att vilda idisslare kan utnyttja betesmarkerna på ett effektivt sätt. Genom att beta av en yta snabbt och sedan flytta vidare, undviker de överbetning och låter växterna återhämta sig innan de återkommer.

Adaptivt rotationsbete bygger på samma princip. Genom att dela upp betesmarken i små fållor kan du efterlikna detta beteende. Djuren betar intensivt under korta perioder och flyttas sedan till en ny fålla, vilket ger växterna tid att återhämta sig. Detta mönster av intensiv betning och vila hjälper till att förbättra betesmarkernas hälsa och produktivitet.

Sociala strukturer och kommunikation

Flocklivet erbjuder också viktiga sociala fördelar för vilda idisslare. Ungar lär sig av äldre individer och hanar och honor kan lättare hitta partner. Dessutom underlättar livet i flockar kommunikationen inom gruppen. Idisslarna använder kroppsspråk och ljud för att signalera faror eller kommunicera om nya betesmarker.

I adaptivt rotationsbete kan du dra nytta av dessa sociala strukturer. Djuren blir mer vana vid att hanteras och flyttas, vilket minskar stress och förbättrar deras allmänna hälsa och välbefinnande.

Förbättrad markhälsa genom tramp och fröspridning

När vilda idisslare rör sig i flockar över ett område bidrar deras tramp till att integrera organiskt material i jorden och att skapa små mikrohabitat där frön kan gro.

Trampet hjälper också till att trycka ner frön i marken, vilket förbättrar grobarheten och främjar en större växtmångfald. Adaptivt rotationsbete efterliknar detta naturliga mönster genom att begränsa djuren till små fållor under kort tid.

Trampet blir då intensivt, men inte långvarigt, vilket gynnar både växtligheten och jordstrukturen. Genom att flytta djuren regelbundet säkerställs att trampet fördelas över hela betesmarken, vilket minskar risken för jordkompaktering.

Effektiv resursanvändning och ekosystemförvaltning

I det vilda är det vanligt att stora hjordar av idisslare rör sig mellan olika områden beroende på tillgången på bete och vatten. Detta beteende minskar risken för överutnyttjande av resurser och tillåter marken att återhämta sig.

Med hjälp av adaptivt rotationsbete kan du efterlikna detta mönster på din gård.

Fördelar för djurens hälsa och välmående

Att använda små fållor och rotationer inte bara förbättrar markens hälsa, utan har också stora fördelar för djuren själva. När djuren får nytt, färskt bete regelbundet förbättras deras hälsa och produktivitet.

De får en varierad och näringsrik diet som främjar deras matsmältning och immunförsvar. Dessutom minskar risken för parasitinfektioner eftersom larver och ägg inte hinner utvecklas i samma betesfålla innan djuren flyttas vidare.

Men varför är detta så viktigt och hur påverkar storlek och form av fållorna betesstrategin?

Fållor – storlek och form

Att dela in dina betesmarker i mindre fållor är ett viktigt verktyg inom adaptivt rotationsbete. Genom att använda fållor kan du bättre kontrollera betestrycket, säkerställa att växterna får den vila de behöver, och maximera effekterna av djurens naturliga beteende.

Fållstorlek – anpassad efter djurantal och betestryck

Storleken på fållorna bör anpassas efter antalet djur och markens produktionskapacitet.

Små fållor med högt betestryck under korta perioder tvingar djuren att beta mer jämnt och äta ett bredare spektrum av växter. Detta minskar selektiv betning och hjälper till att främja en större växtmångfald.

Små fållor säkerställer också att näringsämnen från gödseln sprids jämnt över hela ytan, vilket förbättrar jordens bördighet och strukturen. En grundregel är att fållorna ska vara tillräckligt små för att djuren ska äta upp en stor del av växtligheten inom några få dagar, men stora nog att djuren har tillräckligt med plats för att må bra.

Formen på fållor – mer än estetik

Formen på fållorna kan påverka både djurens beteende och betestrycket.

Långa, smala fållor uppmuntrar djuren att röra sig längs med hela ytan, vilket leder till en mer jämn betning och gödselspridning. Detta minskar risken för ”fläckbetning”, där vissa delar betas hårt medan andra lämnas orörda.

Om fållorna är för breda kan det leda till att djuren samlas på vissa platser, vilket skapar ojämnt betestryck och kan leda till att marken kompakteras på dessa ställen.

Anpassade fållor kan också hjälpa dig att utnyttja terrängens naturliga konturer, som att följa vattenflöden eller undvika områden som är känsliga för erosion.

Genom att noggrant planera storlek och form på dina fållor kan du skapa optimala betesförhållanden som gynnar både djuren och marken.

Med rätt design av fållorna kan du effektivt styra betestrycket, maximera växternas återhämtning och stärka markens hälsa.

Betesplanering och återhämtningstid

Genom att noggrant planera betet, som i Holistic Planned Grazing, HPG, kan du kontrollera när och hur länge djuren betar på en viss yta. Detta säkerställer att betesmarken får tillräckligt med tid att återhämta sig och att växterna kan växa tillbaka starkare och mer motståndskraftiga.

Återhämtningstiden är kritisk eftersom den tillåter växterna att regenerera sina rotsystem och lagra näring inför nästa betesperiod. Om betet sker för tidigt, innan växterna har återhämtat sig, riskerar du att utarma både växter och jord.

En tumregel som brukar användas är att när tre nya blad finns på ett gräs har det återhämtat sig, vilket är något lätt att ha som indikator för dig som lantbrukare.

Tumregeln om ”tre blad” kommer från forskning om gräsväxters fysiologi och deras tillväxtmönster, och den används för att indikera när ett gräs har nått en optimal återväxtfas efter att ha blivit betat eller skördat. Denna regel tillämpas främst på flertalet vanliga vallgräs i tempererade områden, som exempelvis rajgräs (Lolium spp.) och timotej (Phleum pratense).

För att se vad det verkligen ligger bakom tumregeln kan det förklaras med dessa punkter:

  1. Växtfysiologi och Fotosyntes:
    Gräsväxter producerar löpande nya blad från basen av plantan. När ett gräs betas eller klipps förlorar det en del av sin bladmassa, vilket minskar dess fotosyntetiska kapacitet. För att kunna återhämta sig behöver gräset tid att bilda nya blad och därmed återfå sin förmåga att omvandla solenergi till energi (fotosyntes). När gräset har tre fullt utvecklade blad anses det ha tillräcklig bladyta för att effektivt kunna fotosyntetisera och bygga upp sina energireserver.
  2. Kritisk bladmassa:
    Enligt växtfysiologisk forskning har ett gräs en optimal bladmassa när det har tre till fyra blad. Det tredje bladet markerar ofta den punkt där fotosyntesen är som mest effektiv och kolhydratsyntesen är maximalt balanserad för att stödja fortsatt tillväxt. Om gräset betas innan det når denna punkt kan det hämma dess tillväxt och leda till försämrad hälsa hos plantan.
  3. Återhämtningskapacitet:
    Genom att låta gräset utveckla tre blad innan nästa betning säkerställer man att växten har tillräckligt med energireserver (i form av kolhydrater) för att återhämta sig snabbt efter att ha blivit betat. Detta hjälper till att förhindra att gräset försvagas och minskar risken för överbetning och markerosion.
  4. Studier och Observationer:
    Tumregeln har sin grund i omfattande observationer och studier av gräsväxters tillväxtmönster och återhämtning. Den används ofta inom betesförvaltning för att säkerställa att betesdjur flyttas till nya fållor i rätt tid för att maximera produktiviteten och hälsan hos både växterna och djuren.

Denna regel är särskilt användbar i områden med snabbväxande gräsarter där tillväxten kan observeras relativt enkelt. Det är en praktisk metod för lantbrukare att visuellt bedöma när betesmarken är redo för nästa betning utan att behöva förlita sig på exakt tidsstyrning eller teknisk mätutrustning.

Regeln är dock inte universellt tillämpbar på alla gräsarter eller under alla klimatförhållanden. I områden med långsamt växande gräsarter eller under svåra förhållanden som torka, kan det vara mer lämpligt att använda andra kriterier, som gräsets höjd eller markens tillstånd, för att bedöma återhämtningsgraden.

Vila – mer än bara återhämtning

Vila innebär att betesmarken lämnas ostörd under en längre tid än vad som krävs för att gräset ska återhämta sig och nå sitt tre-bladsstadium.

Denna längre period gör att gräset fortsätter att växa och går förbi sitt optimala betningsstadium, ibland till och med till fröstadiet. Under denna vilotid utvecklas ett djupare rotsystem och en mer diversifierad växtsammansättning, vilket ger en rikare betesmatta som är bättre rustad att stå emot stress från både betning och torka.

Genom att tillåta längre viloperioder kan långsammare växande arter få chansen att etablera sig, vilket ökar den biologiska mångfalden. Det kan också skapa bättre livsmiljöer för pollinatörer och andra djurarter.

Mångfald & betestillväxt

Genom att använda rotationsbete främjar du en större mångfald av växter, eftersom olika växtarter gynnas av olika typer av betning och återhämtningstider. Detta bidrar till en mer robust och motståndskraftig betesmark med varierande höjder och täthet på växtligheten.

Ett större rotsystem skapas, vilket i sin tur förbättrar jordens struktur och vattenhållande förmåga. Detta innebär att betesmarken kan hantera både våta och torra perioder bättre.

Fördelar för djuren

För djuren innebär adaptivt rotationsbete att de ständigt får tillgång till nytt, friskt bete. Detta förbättrar deras hälsa och välbefinnande genom att de får en varierad diet med högre näringsvärde.

Genom att flytta djuren regelbundet kan du också minska parasittrycket, eftersom larver och parasiter inte hinner etablera sig i betesfållorna innan djuren flyttas vidare.

Holistic Planned Grazing – en del av Holistic Management

Holistic Planned Grazing är ett verktyg inom Holistic Management och hjälper dig att planera och styra betet så att både djuren och marken mår bra.

Det handlar om att ta hänsyn till hela gårdens ekosystem och skapa en balans mellan djurens behov, markens kapacitet och dina produktionsmål.

Holistic Management är ett bredare ramverk som omfattar allt från ekonomiska beslut till ekologiska faktorer och människorna i samhället från dig som invid till familj och alla övriga, medan Holistic Planned Grazing specifikt fokuserar på betesplanering.

Varför är detta viktigt för dig?

Genom att använda djur som en del av ditt jordbrukssystem kan du inte bara förbättra markens hälsa, utan också göra din gård mer produktiv och motståndskraftig. Idisslare, med sin unika matsmältningsprocess och förmåga att sprida näringsämnen och mikrober, bidrar till ett dynamiskt och välmående ekosystem. Genom adaptivt rotationsbete och noggrann betesplanering kan du uppnå högre betestillväxt, bättre jordhälsa och en större mångfald av växter och djur på dina marker.