Åre-kongressen förhandling

Vacker kongress i Åre med vänner

För 16 år sedan var jag på min senaste kongress. 1995 i Örnsköldsvik, där jag gick en seglarverkstad. I år var det kongress i Åre och jag fick möjligheten att åka dit.

Jag steg in på ett chartrat tåg och där satt många kända ansikten. Ingen större, skillnad. Bara lite äldre och i en del fall med mer eller mindre stora barn. Samma öppna sinne och välkomnande som alltid inom nykterhetsrörelsen. Det gjorde inte så mycket att tåget var försenat och att det var riktigt varmt på tåget. Sällskapet gjorde resan trevlig ändå.

Jag blev kontaktad av Pierre Andersson (@pierra) som är chefredaktör på Accent. Accent hade planerat att sända kongressförhandlingarna direkt via nätet, men en person som skulle hjälpa till med sändningarna hade fått förhinder. Jag har skrivit om webbsändningarn från Åre i ett annat inlägg.

Vacker mötesteknik

Onsdagen började med att rigga för sändningen, och det var tufft, för vi hade lite problem med ljudingången på sändningsdatorn. Vi lyckades få ut en sändning i tid, och vi hade genast ett antal som följde kongressen via webben.

Det som direkt slog mig var att man faktiskt saknat att få delta på möten där det finns skarpa hjärna som kan mötesteknik. Både från ombuden och utskotten, men framför allt mötespresidiet.

Ordförandena (Anders, Brigitta, Pia och Margareta) lotsade alla kongressförhandlingarna med sådan precsion och fokus att jag kom mig att sammanfattade det med att ”mötesteknik är vackert”. Replikskiften och yttrande. Bifall och avslag, Votering och kontrapropostionsvotering.

Kanske det inte är mötestekniken soom är vacker, utan demokratin. Alla kan yttra sig, diskutera och efter givna spelregler komma överens och godta sätt att förhålla sig till varandra.

Ömsesidig respekt och vilja att tillsammans förbättra för människor.

Inte bara slit och släp

Det var en hel del slit och släp med webbsändningen. Efter som vi hade begränsat antal kameror krävdes det lite fokus för att få till klipp och försöka ge webbtittarna en närvarokänsla. Dessutom var det kvällsförhandlingar, så märktes mot slutet av veckan att man inte var lika skärpt.

Jag gjorde också en mindre webbsändning om ett projekt kallat Det nya medlemsskapet som Winnie Blom-Jensen (@WinnieBlom) höll.

På nöjeskontot hamnade en antal nattkafé, där jag fick möjlighet att prata med alla gamla bekanta vänner. Inte minst hallänningar, som jag inte träffat hemmavid.

Jag var på UNFs Supergalan, och var mycket stolt över priser och nomnieringar som UNF Halland fick.

Från -18° till het kongressfest

Sista dagen passade jag på att besöka Sauna World på Holiday Club, hotellet där jag bodde. Det fanns en rad olika bastu, från en isbastu på -18° till en mer traditionell på +80°. Där fanns en ”isvak” med 6°-vatten och en rad andra bassänger. Jag som gillar att bastu nöjt av att få sitta i värmen en stund. -18° tilltalade mig inte så mycket. Man kunde inte stå stilla, för då fastnade fötterna i isen på golvet.

Kongressen avslutades med sedvanlig fest. Middagsunderhållningen tyckte jag inte var så bra (standup av Janne Bengtsson och sång av Las Divas), som bjöd på mycket god mat. Den stor underhållning bjöd det mycket trevligt sällskap kring bordet på.

UNF hade disco på ett ställe, och i en annan spelades det upp till dans. Dansgolvet blev för en stund  på kvällen spelplats för General Knas med vänner. Då blev det riktigt bra fart på festen, och jag tyckte det höjde stämningen rejält.

Själv passade jag på att prata med många långt in på natten. Precis som det skall vara på en kongress.

Dröjer det 16 år till nästa gång?

Jag skulle inte tro det. Men vad och hur min relation till och i rörelsen kommer se ut vet jag inte. Jag vet att jag skall vara med och genomföra knytkonferensen Sobra|tankar, men sedan vet jag inte hur det blir.

Jag vet bara att jag vill träffa alla trevliga, smarta och öppna människor snart igen.