I mars, dagen innan Webcoast, fick jag se en tweet om ett #G33KC4MP i norra Skåne för att stilla abstinensen av att SSWC planerade att göra en paus i år. Jag anmälde mig direkt, för jag misstänkte att det skulle ge energi.
Det gjorde det. Och mycket mer.
Vid foten av Hallandsåsen, i Tössjö samlades ett gäng glada geekar, eller g33k som riktigt nördiga personer skriver det. Där,
på kyrkans lägerskola, skapade vi geekar tillsammans en underbar helg. Som sig bör på en knytkonferens bidrog var och en på sitt sätt.
Någon sjöng, några fixade fantastisk mat, många höll sessioner med högkvalité, hjälptes åt att hålla snyggt och alla var trevliga. Över allt var det nördigt, i diskussioner, bordshockeyspel, allsång, Game&Watch-spelande och så vidare. En perfekt start på en höst. Värme och ljus att ta mig in i en ny termin.
Tack vare Falkevik & Danehav, som lånade ut utrustning, kunde jag göra en bra inspelning så ni kan ta del av det passet också.
Fantastisk matupplevelse
Det var mycket som var bra med helgen. Maten var fantastisk. Den var över förväntan, och då visste vi ändå att Rikard Nilsson (@rikard_nilsson) var en i arrangörsgänget. Han höll också en session som lärde oss att vi äter med mer än smaklökarna i munnen. En oväntad och häftig session.
Agilt på rensvenska
Ola Berg (@olaberg) gillar jag att lyssna på när han pratar om att arbeta i agila projekt. Han gör det på lättbegripligt sätt, med svenska termer och en röd tråd som går att följa från början till slut.
Titta på vad du missade
Du kan titta på fler inspelningar från #G33KC4MP, och ta del av lite av vad du missade. Men mycket av det mest utvecklande, trevliga och spännande på en knytkonferens är det som händer mellan sessionerna och att få vara där i en härlig miljö. I tiden mellan passen fick jag stort utbyte med de andra deltagarna.
Exempelvis hade vi härliga måltider, och då menar jag inte bara maten utan också samtalen. Nya bekantskaper, och gamla vänner att snacka med igen.
Det som var så härligt i helgen var att det var en riktig knytkonferens, där alla kom och bidrog. Det viktiga är inte att äta och sola, utan att inspirera på det sätt jag kan, och ta del av de som andra bjuder på.
Tänk er en ljum försommar kväll på terassen till ett hotell som ligger direkt på stranden. När du stiger in i lokalen spelar ett band soulklassiker med stor inlevelse. Runt om i lokaler står och sitter massor av kreativa människor och byter erfarenheter med varandra.
Precis klockan 20:20 stiger en kvinna på på scenen, och följs av tre stycken inspirerande och intressanta föredragshållare. Bandet stiger upp på scenen under pausen som följer.
Efter pausen går ytterligare fyra personer upp och håller lika inspirerande tal. Allt går i ett rasande tempo. Talen håller på i exakt sex minuter och 40 sekunder. Pecha Kucha går nämligen ut på att berätta något som du är passionerad över och välja ut tjugo bilder att visa. Knorren är att dessa tjugo bilder växlar automatiskt efter tjugo sekunder, så den som står på scenen måste få ihop tajmingen.
Det var precis så här på terassen på Hotell Strandbaden i onsdags kväll, och tänk jag var en av de som stod där på scenen och fick tala inför 70-talet personer som kommit för att mingla och nätverka.
Det blev så lyckat så det är redan klart att det kommer att fortsätta. Den 24 september körs nästa omgång, och du kan utmana dig själv och anmäla ditt intresse för att hålla ett av talen.
Dagens Industri: WebCoast – Konferensen där alla får tala
Sitter hemma i skogen med ett leende på läpparna och energi i kroppen efter en fantastiskt helg med WebCoast i Göteborg. En helg med massor av bra samtal och kunskapsdelning som gör att jag ser framåt mot våren med nya ögon och nya mål.
Låt mig berätta.
Jag vill börja med ett nedslag på lördagskvällen när en av initiativtagarna Maria Gustavsson (@mikumaria) höll ett tal och sa:
Det är mötet med människor som är värdet med Internet
Det är precis samma sak med WebCoast. Värdet med knytkonferensen är mötet med människorna. De som delar med sig av kunskap som gör andra smartare, samtalen under frukost, lunch och sena nätter som ger ny förståelse och den respekt och värme som varje deltagare visar och får.
Jag pratade presentationsteknik Foto: Ulf Andersson (@uanderss)
Själv var jag med och bidrog till att WebCoast blev som det blev. Då menar jag inte när jag hjälpte till att hämta röda mattor eller sätta upp grid, utan sessioner där jag delade min kunskap.
Jag gick ut som första session på lördagen och pratade om presentationsteknik och gav lite konkreta tips på hur digitala verktyg kan användas.
När deltagare långt efter passet kommer fram och tackar för en bra session, andra frågar vem som spelade in och inte minst när Allan berättar för mig:
När jag kommer till jobbet skall jag göra om presentationen som jag skall hålla på onsdag. Jag lärde mig så mycket.
Höjdpunkten på WebCoast 2014 för mig var Mikael Triebs (@mikael_trieb) pass om att skapa och nå mål. Jag frågade Mikael på fredagen vad han tänkt att hålla för pass. Om det var min förtjänst att han höll passet är det nog mitt bästa bidrag till årets WebCoast.
Jag filmade sessionen, och lyssna själv på vad som hände en dag när han läste ett blogginlägg. Jösses, säger jag bara.
Anna Hass berättar om texter
Passet gav mig så mycket, inte bara under de 40 minuter sessionen pågick, utan i flera samtal under frukost, lunch och i andra möten. Diskussionerna har satt tankar i rörelse och jag vet inte själv vad resultatet av det kan bli.
Förra året invigdes ett alldeles det nya hotellet Radisson Blu Riverside intill Lindholmen Sciencepark där WebCoast hålls. Jag bestämde redan då att om jag skulle åka på WebCoast 2014 skulle jag åka upp en dag tidigare och njuta innan konferensen började.
Spaavdelningen på Radisson Blu Riverside
Det var precis vad jag gjorde. Efter att ha kapat loss vindfällen på förmiddagen åkte jag upp och tog in på hotellet. Kvällen ägnade jag åt att få en timmes massage, bada bubbelpool, pool på takterassen och bastu. Sedan njöt jag av att se HV71 spela bra hockey innan jag ner till resten av förtruppen till WebCoast som tagit in på samma hotell. Det blev en ganska sen kväll med samtal och god mat.
Sedan kröp jag ner under täcket i det väldigt trevliga rummet. Ett fantastiskt hotell, med fantastiskt läge under en fantastiskt WebCoast-helg.
Det här gör vi om!
Nu tycket jag vi alla bestämmer oss för att göra om det här nästa år. Tillsammans. Det tycker jag alla sätter upp som mål, så att vi inte behöver göra som Alice i Underlandet och fråga katten om vilken väg vi skall ta.
Tankarna verkligen spinner igång hos mig efter att ha läst Maria Österåkers bok Lev mer på mindre. Jag blir otroligt peppad av att ta tag i saker här hemma och bli mindre beroende av vad butiker har att erbjuda. Tänk att förse sig själv med en rad olika marvaror, där jag vet hur de odlats, förädlats och vilken energiåtgång det varit.
Hembakat havre-äppelbröd (klicka på bilden för recept).
Maria och hennes mans plan var att se hur mycket pengar som verkligen behövs för att leva ett okej liv. Som ett test bestämde de sig för att under en månad bli självförsörjande, men det är inte det som varit själva målet.
Det behöver inte vara allt eller inget. Låt mig få förklara.
I boken berättar Maria om hur hon och hennes man Jenk tyckte att livet mest var att arbete och att jäkta till olika aktiviteter. Något de gärna ville bryta och få mer tid för familjen. En kväll i glada vänners lag slängde de ur sig idén om att vara självförsörjande, om så bara för en månad. Den där tokiga idéen växte till sig och blev verklighet sensommaren 2010.
Sätt dig ner och njut en stund uppmanar vi vid vårt kryddland.
När jag läser boken, som varvas mellan vad de valt att göra för att bli självförsörjande, recept och fina bilder, blir jag mer och mer inspirerad. Varför tusan köper jag potatis, palsternackor och morötter? Är det inte dags att göra ordning den fina matkällaren på gården, göra ett stort rotfruktsland och bli självförsörjande på det?
Men varför skulle jag? Det går mycket fortare att rafsa till sig det i affären när jag ändå är där och handlar annat. Det tar tid att odla, och tänk om det misslyckas?
Det behöver inte vara allt eller inget
Frågorna blir många, men Maria svarar på dem. Jag gillar också det fokus hon lägger på att man inte behöver bli helt självförsörjande. Man kan bli det på en liten del. Som exempelvis göra allt bröd själv. Bort från E-ämnen, transporter och annan miljöpåverkan. Ofta när det talas om självförsörjning går det till ytterligheterna. Flera gånger påpekar hon att de inte vill ge upp all bekvämlighet, att barnen inte skall anses som (alltför?) udda. Det finns grader av självförsörjningen.
Får det plats fler odlingslådor? Kan vi odla mer?
För Österåkers handlade det dessutom att Maria och Jenk ville vara mer tillsammans, kanske arbeta ihop. Det gjorde att Maria tog steget och sa upp sig från sitt jobb. Numer har de får, höns och utvecklar sin självförsörjning mer och mer.
Hm… Skulle man kunna få plats med några odlingslådor till? Hur svårt är det att göra egen inlagd gurka, och hur mycket av ingredienserna kan vi producera själv på gården? Några höns så vi får färska ägg kanske? Vad tror ni om får? Eller grisar så vi föder upp egen julskinka? Hur mycket tid tar det? Skulle vi spara pengar? Frågorna är många, och jag antar att det bara finns ett sätt att få veta det. Göra!
Boken ger verkligen suget att tänka mer på självförsörjning. Mer på ett hållbart levnadssätt. Mer på hur mycket tid är värt, speciellt om den tillägnas familjen.
Läs den!
Jag önskar att många av er tar er tiden att läsa den, och låter er inspireras av vad som kan göras.
Här kan ni läsa ett smakprov av boken innan ni lånar den på biblioteket eller köper den:
Jag vill nog prova på att leva mer, om det också gör att det går åt mindre pengar, så tar jag det som en bonus.
Sitter i solnedgången på trädäcket vilket ger mig lite av den känslan som #sswc ger. Det där lugnet som Tjärö ger så fort man går ombord på båten. Från och med i år ännu mer digitalt avstressad. Lägg därtill den där viljan från alla att försöka göra något gott med sin kunskap. Den där energipåfyllningen en riktigt geekig allsång ger.När solen går ned tidigare för varje dag kommer jag kunna plocka fram låten ”Ain’t no sunshine”, blunda och få tillbaka lite av den känslan. Varför just den låten kommer betyda #sswc 2013 skall jag berätta för dig.
Båten Albanus från Åland ligger i Tjärös gästhamn i soluppgången.
För femte året träffades en massa internetnerdar på ön Tjärö. En idyll i Blekinge skärgård, med ett vackert naturreservat. I år var vi omkring 440 stycken som trampade mellan stora tältet, eken, flaggstången, FTW-rummet och andra platser för att hjälpa varandra att bli bättre. Vissa har rum på vandrarhemmet, andra sover på partycampingen och jag själv på tysta campingen. I tält alltså. För min del var det tredje året, och jag kom dit ganska trött, slö och allmänt nedstämd. Bara att få komma ut till ön gav energi och nu någon dag efter hemkomsten inser jag vilken vitamininjektion det faktiskt är att ha fått vara där på ön med alla andra fantastiska människor. Människor som jag pratar med via nätet på olika sätt. För oss är den världen lika på riktigt som den klippa vi sätter oss och pratar på när vi är på ön.
Det blev en hel del internet och säkerhet
#sswc är en knytkonferens, där alla delar med sig av sin kunskap, diskuterar intressanta ämnen och nätverkar. Samtidigt pågår det sessioner på många platser på ön, och alltför ofta krockar alldeles för intressanta ämnen med varandra. Som tur är finns det många som spelar in video eller skriver i bloggar om sessionerna så att det går att ta del av mycket i efterhand. Kan man inte vara på plats följer man det på distans, vilket Jan Viderén (@videren) har gjort, och han har dessutom samlat allt som går att samla om #sswc 2013 på en webbsida. Tack för det!
Erik Hellman förklarar kryptering och kommunikation på internet med hjälp av vattenfärger.
I år gick jag faktiskt på ett antal sessioner som var lite upprepning, vilket var intressant. Det var exempelvis Erik Hellman (@ErikHellman) som pratade Säkra lösenord och Patrik Fältström (@patrikhson) som pratade om hur nätet byggts på ön och om IPv6 (video del 1, video del 2). Tack vare att man sett det tidigare kunde man ta till sig andra delar, och kanske hjälpa till att ställa lite ”dumma” frågor för att ge mer till fler. Ett annat pass handlade om kryptering och kommunikation på internet. Det sättet som Erik Hellman (@ErikHellman) berättade om kryptering på nätet var riktigt bra. Han använda sig av vattenfärg för att förklara hur det fungerar.
I år fanns det ett antal spår som tog upp hårdvara. På en session visade Erik Hellman (@ErikHellman) (oj, vad många av hans sessioner jag var på) olika typer av sensorer och vad man kan göra med dem. #sswc’s grundare Tomas Wennström pratade om att bygga sin egen drone (Tomas presentation kan du ladda ner), vilket gör att man önskar man hade mer tid över för kul elektronikpill. Han hade byggt om ett RC-plan och bestyckat det med en Arduino och fått fler nya häftiga funktioner. Vi fick också se en drone som används professionellt för att filma.
Även barnen tog plats
Jag hade planerat att vara med på Geekparents 2.0, en uppföljning av ett pass från förra året om föräldrar, barn och teknik. Det skapades en Facebook-grupp som diskuterar hur man kan lära barn teknik, hur man kan få barnen teknikintresserade och hur teknik kan introduceras. Jag tänker se Daniel Erkstams (@erkstam) videosändning för att se vad som hände i år. Bland ladan och våffelcaféet sprang det små barn omkring. Väldigt roligt att se att flera hade tagit med sina barn. För barnen finns med i många ämnen. Som exempelvis passet Learn to code, som handlade om hur vi kan lära barn programmera tidigt. Anders Ekbom (@dsrg) menade att det kommer bli en demokratifråga i framtiden, och att det är viktigt att barn lär sig det. Det blev diskussioner om hur man kan introducera programmering för små barn. Se diskussionen i de två videoklippen(Learn to code del 1, Learn to code del 2).
Jag tar speciellt med mig dessa tre sessioner
Övning i tidsestimering för agilt arbete.
Jag har tre sessioner som jag tar med mig lite extra. Bland annat Ola Bergs (@olaberg) session om tidestimering när man arbetar agilt i scrum. Fantastiskt intressant sätt att få fart på estimering och metoder att förbättra uppskattning av hur lång tid saker faktiskt tar. Tyvärr finns detta inte inspelat på video. Däremot kan ni försöka lyssna på när Ola förklarar vad scrum, lean och agilt är (ljudkvalitén är så där, men det han har att säga är mycket bra).
Brit Stakston (@BritStakston) och Michael Kazarnowicz (@kazarnowicz) om valutan i sociala medier. Det kändes som de flesta där var överens om att ROI i sociala medier inte går att mäta i gillande, klickningar eller följare. Frågan är hur man argumenterar för andra som bara tänker i termer av räckvidd och mängd. I slutändan handlar det om att skapa ett engagemang hos de som deltar i en kampanj. Mer än bara att gilla och dela. Brit har skrivit bra om denna sessionen på sin blogg hos JMW.
Den session som trängde djupast in och berörde mig mest var Anna Loverus (@annaloverus) om digital stress. Hon berättade om hur hon gått in i väggen av alla notifieringar och det snabba digitala flödet. På sessionen var också hennes VD på Matter, Mathias Eriksson, (@detnya) med, vilket gjorde sessionen ännu bättre. Jag rekommenderar er verkligen att ta 40 minuter av er tid och lyssna på den här sessionen under eken.
Jag tycker Brit Stakstons bloggpost har ungefär samma tankar som jag har efter passet. Jag kommer se över hur jag har notifieringar inställda, använda Do Not Disturb-funktionen i telefonen mer. Blir lättare när iOS7 kommer för iPhone, för då finns den i kontrollpanelen som man snabbt kommer åt.
Mer knytkonferens än unconference nästa gång tack!
En sak jag hoppas på till nästa #sswc är att det blir mer knytkonferens än unconference. Vad jag menar med det? Jo, jag tycker det svenska ordet knytkonferens beskriver evenemanget bättre. Som ett knytkalas. Där alla hjälps åt på olika sätt för att skapa en konferens. Det är inte en konferens där allt är fixat där man bara kan ta emot. Det handlar inte bara om sessionerna, där dialogen är viktig, utan också allt annat på ön. Redan förra året tycker jag det var skräpigt, och att man inte höll ordning runt tält och så. Nu lät många sina tallrikar att stå kvar efter maten. Visst, man kan glömma det när man dyker in i nästa samtal eller så. Det är då vi kan hjälpas åt och ta grannens tallrik också, så att borden är fräscha i stora tältet. Jag saknade lite av den typen av delaktighet för att allas upplevelse ska bli ännu bättre.
Fullt med musik på ön
Som vanligt var det geekig allsång på avslutningskvällen. I år tycker jag att allsångsgänget skapat något riktigt bra. Den bästa geekiga allsången jag varit med om på ön. Texterna var väldigt välskrivna. Stefan Waborg (@StefanWaborg) spelade in så att du också har chans att lyssna. Tyvärr kan det vara svårt att hör de briljanta texterna, men som tur är finns det en pdf som du kan läsa när du sjunger med.
En av sakerna jag gillade med årets upplaga vara alla kulturella inslag. Salsa (även om jag inte dansar själv) och flera duktiga trubadurer. Som Manda Månsson som sjöng på båten Albanus. Hon blandade sånger från andra med egna låtar.
Manda Månsson spelar en kvällskonsert på Albanus.
Kalle som spelade på båten Helene med en klassisk trubadurrepertoar, eller Jonas Söder som klinkade på sin gitarr lite varstans på, vilket förhöjde stämningen avsevärt. Gillar många av de ryska låtarna med svensk översättning som han bjöd på.
Jonas Söderström delar med sig av sin musikglädje.En bild från sista natten på #sswc. På bilden Jonas Söderström som tillsammans med Ola Berg och Martin Björnsson bjöd på en magisk natt.
Allra bäst var sista natten när Ola Berg (@olaberg) och Jonas Söderström (@jonas_blind_hen) satte sig med sina gitarrer . Under ett par timmar underhöll de oss med flera klassiker. När Martin Björnsson (@svanstroll) anslöt med sin cello blev det hela magiskt.
Jag lyckades föreviga när de spelade en av mina favoritlåtar, Bill Withers Ain’t no sunshine. Nu när solen gått ner över Tjärö och vintern kommer bär jag med mig den låten och kommer spela det här videoklippet. Då kommer jag blunda och likt i en tidmaskin komma tillbaka till värmen från alla människorna på ön.
I helgen var jag med och arrangerade tredje upplagan av knytkonferensen Sobra|tankar. Slutsatsen av helgen är mycket enkel. Det är så att vi blir fler och fler som vågar!
Knytkonferensen Sobra|tankar har en gemensam nämnare; nykterheten. Deltagarna som kommer till detta evenemang för att dela med sig av kunskap och träffa människor är nykterister. Mer eller mindre aktiva och engagerade. Vissa är anställda, andra sitter i förbundsstyrelsen medan några ”bara” är medlemmar.
Blandning av ämnen och ålder
En knytkonferens innebär också att deltagarna tar med sig olika kunskaper och delar med sig av dessa till de som vill lyssna. Tillsammans bygger man ett schema för helgen och sätter upp lappar om ämnen man vill tala om. På vår knytkonferens gör detta sig väldigt tydligt när den 91-årige Erik Berg talar om Generationsblandningen och hur viktigt det är att IOGT-NTO-medlemmar närvarar i UNF-verksamhet utan att styra och ställa. Bara finnas där, lära känna varandra och hjälpa till med det som unfarna ber om. Om det var den ena ytterligheten så är den andra när Joar, 5 år (snart 6), lär ut Hur man viker en falk. Som ni märker är det spännvidd i både ålder och ämnes områden.
Vad gjorde jag där?
Andra ber och ber att någon skall hålla ett pass, vilket gjorde att bland annat jag körde ett pass utanför schemat i en lokal som inte fanns med från början. Ämnet där var Mobila videolösningar, som Erik Wagner (@erik_wagner) såg till att sända ut.
Jag höll också ett pass om Getting things done & Evernote, där jag presenterar en variant av David Allens GTD och hur det kan kombineras med den fria mjukvaran Evernote som finns för dator och mobiltelefoner.
Vi körde också en Sobra|tankar Talkshow efter att vi ätit en mycket god buffé på Scandic Hallandia. Tyvärr blev inte ljudet så bra, vilket jag inte förstår riktigt för det lät bra inne i lokalen. Vi spelade in med en Fostex AR-4i och headset kopplade till den. Medhörningen på Fostex-dockan anslöt vi till ett PA i lokalen så att de som tittade skulle höra oss. Där lät allt bra. Vi lär oss, och nästa gång kanske det är riktigt bra. 😉
Om ni ändå vill försöka titta på sändningen blev den uppdelad i två delar, klicka här för at se del 1 och klicka här för att se del 2. Vi hade bland annat med bartendern Gabriel som berättade lite om alkoholfria drinkar, bland annat om de två som han fixat för kvällen förutom det givna alternativet; Almedalsdrinken.
Vad tyckte jag var bäst?
Jag tyckte det var intressant att höra Bengan Johanssons tankar, även om jag hade hoppats på ett lite bättre framförande. Dock är hans tankar om ledarskap mycket i linje med LUCK-konceptet som jag skrivit mycket om på bloggen (läs gärna min inlägg om LUCK-konceptet). Det skillnad på att vara chef och ledare. Att som ledare få de man leder att gå om i kunskap, lita på kunskapen de andra har och undanröja hinder för gruppens utveckling.
Allra bäst tycker jag ändå Totte Ljunggrens pass ”Vad hände med de nya kampsångerna?” var, som blev en historisk, nostalgisk resa med en spark i baken för att förnya folkrörelsen även musikaliskt.
Nästa helg kör jag och Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) ett knytkonferenspass på distriktstyrelsernas samling i Borås, och senare i höst kommer ett antal distrikt i nykterhetsrörelsen tillsammans kör en knytis på Kuggavik. Vi konstaterar att det blir fler och fler som vågar prova det som jag och Johnny testade för ett år sedan. Förhoppningsvis intresserar det både anställda och de som bara är medlem. Olika delar av engagemangstrappan som träffas för att vi skall bli fler och fler som kämpar, fler som står emot.
Sitter här och det är dagen efter. Dagen efter en underbar helg på en paradisö i Blekinges skärgård, där jag mött omkring 450 stycken nördar. Det är så skönt att få komma dit och ladda batterierna inför hösten. Det är så mycket energi på den ön när #sswc, Sweden social web camp, genomförs så de flesta molnen skingras. Alla går runt och ler, pratar med varandra och delar kunskap. sswc 2012 är för mig det bäst hittills, och jag skall göra ett försök att förmedla den känsla jag har inombords efter helgen.
Jag kände mig ganska laddad redan innan helgen och det fick jag berätta i en artikel i Hallands Nyheter (@HallandsNyheter). Lägret genomförs alltså på Tjärö i Blekinges skärgård, och jag tog mig dit genom att åka i en av de bilarna som hade Göteborg som avgångsort. (tack @stefanwaborg, @acj_gbg och @ChrisAliaga för resesällskapet). På ön bor man i rum/stuga om man är tillräckligt snabb att köpa biljetter, resten får på i tält. En tröskel som gör att det krävs lite för att åka i väg på det här arrangemanget. Det bästa på ön sedan är knytkonferensen där det på ön bestäms vilka ämnen som skall kunskapsdelas. Där ligger styrkan med #sswc. Blandade erfarenheter och kunskapsnivåer. Alla är öppna och även de som är experter på sitt område delar med sig till totalt nybörjare. Samtidigt kommer nybörjare med nya infallsvinklar och frågor. När det rörs om i grytan doftar det gott och får man som jag tillfälle att dricka den energifyllda bryggden undrar man varför inte fler delar av samhället tänker så här. Lite av det var det som Emanuel Karlsten (@emanuelkarlsten) avhandlade i sitt middagstal. Under avslutningsmiddagen är det tradition att en hemlig gäst håller ett tal.
Knytkonferens är modellen
En av styrkorna är alltså formatet på helgen. Knytkonferensen där alla deltar och skapar konferensen tillsammans. På Sobra|tankar finns en beskrivning av vad en knytkonferens är.Detta gjorde också att det fanns ett smörgåsbord av kunskap för mig att välja av. Det var bara någon session som inte höll den nivå jag hade hoppats på. Nu skall det finnas olika nivåer, och i bland är det lite svårt att välja rätt från allt för korta beskrivningar. Har dock en känsla av det kommer justeras till nästa år, vilket gör att det blir ännu lättare att välja rätt. Jag gillar att välja något av det pass jag direkt skulle välja. Utmana mig själv att bredda min kunskap och få nya inspirationskällor att ta med mig.
Mina sessioner
Jag tänkte berätta vilka sessioner jag valde, och eftersom de som är på ön är så ödmjuka har jag i många fall möjlighet att presentera en video från sessionerna jag var och lyssnade på. Dock missar ni snacket mellan sessionerna och de fördjupade diskussionerna som fortsatte kring middagar, kaffe och lägerelden.
Kristina fotograferar en bild på stormtroopers varje dag. Fantastiska bilder. Här berättar hon lite om varför hon gör det, hur hon gör det och om bilderna. Titta gärna på Kristinas fotoblogg också.
Nu session om säker lösenordshantering – Andreas Ahrens (@eiolos)
En session jag efterfrågade handlar om hur man skall bli bättre på att hantera sina lösenord. Resultatet för min del är att jag nu mer har tvåstegsverifiering på hos Google och 1Password för övrigt.
Hur nätet kom till ön – Patrik Fältström (@patrikhson)
Tjärö är en liten ö i Blekinge skärgård, med dålig internetuppkoppling. PÅ ön det här året byggde man ett fibernät och körde ipv6. Patrik berättar om hur det gjordes.
Gammelmedia
Här var det representanter från Schibsted, och närmare Aftonbladet som berättade vilka problem det stod inför, och lät deltagarna berätta hur de ser på medias utveckling. Personligen tycker jag det saknas lite mod och samtidigt kanske man skall fundera på hur man tjänade pengar tidigare, och vilka delar som går att föra över. Det skall bli spännande att se hur media utvecklas, inte minst bland landsortspressen.
Tyvärr filmades den inte.
Google+
Google höll också en session, som handlade mycket om Google+ och satsning på social integration i produktfloran. Session var gansa intetsägande, och Google måste vässa sina presentationer om de skall hålla fler på liknande event. Det gjordes ett försök till exklusivitet med att ha med svensken Rikard Stieber som är Global marketing director på Google. Tyvärr tillförde inte det mycket.
Lördag
Att skapa effektiva team med Sofia Arvegård (@arvegard)
Spännande session vad man kan tänka på när man bygger arbetslag. Missa inte att Sofias fina bilder i filmen som finns precis under filmerna.
Myndigheter och kommuner på Facebook- Anna Hass (@glimra)
Den är en fröjd att lyssna till Anna när hon pratar om språk och text. Det är så små skillnader som gör verkan. Hur du tilltalar läsaren och vad du skall skriva för att nå fram med ditt budskap. Denna gång var lika bra som vanligt.
Hur lär vi ut sociala medier? Liselott Norén (@LiselotteNoren) , Anders Gerestrand (@gere)
Här var vi ett gäng under eken som talade om hur man kan lära ut sociala medier. Tipsade varandra om upplägg för att nå bästa förståelse. En del intressanta infallsvinklar både från utbildare av näringsliv, studenter och elver som går på utbildningar idag.
Känner att jag har ett bra sätt när jag håller utbildningar, men jag fick idéer om hur jag kan ändra för att det skall bli ännu bättre.
Vårt ansvar för de teknikfrusterade – Per Axbom (@axbom)
Interaktionsdesignern Axbom ledde ett samtal under flaggstången om vilket ansvar vi som ligger i framkant ha för de som är teknikfrusterade eller helt väljer bort att följa med i den tekniska utveckligen. En intressant diskussion med många sidor. Vad är teknik? Hur viktig är den? Är pangar ett problem?
Det blåste väldigt mycket under flaggstången, så ljudet kan vara lite jobbigt. Diskussionen är ändå spännande om du kan ha överseende med det.
Åker jag nästa år?
Inte alls omöjligt att det blir #sswc även 2013. Jag gillar mixen av kunskap, erfarenheter och intresseområden. Det utmanar mig att lära mig mer om saker jag inte visste att jag ville veta. Just det där med utmaningen gillar jag, och jag försker gå på sessions som passar in i mina intressen. I år känner jag att jag inte var modig nog att välja helt nytt, så jag måste väl återkomma och rätta till det nästa år.
Jag sitter och samlar intrycken efter Webcoast 2012, och konstaterar att det är människorna som kommer som gör det. Det är är också det bästa med helgen, alla dessa goda människor.
Under helgen 16-18 mars var det dags för 2012 års upplaga av Webcoast. En knytkonferens för alla som älskar webben är devisen. Fast de som kommer dit älskar mer än webben. Det finns en vilja att förbättra samhället vi lever i, och i det arbetet är webben bara ett verktyg.
Den bästa sessionen tror jag ändå var debatten mellan Niclas Strandh (@deeped) och Brit Stakston (@britstakston) om listor som listar twittrare. Jag gick dit för att få se en kul debatt, men det fanns ett djup i den som jag inte hade väntat mig. Brit är en förebild på så många sätt. För mig står hon högt på en lista över människor som jag beundrar, även om hon inte gillar listor. Det finns få som jag känner till som lyckas hålla fast vid varje människans värde som utgångspunkt oavsett sammanhang, och det var precis det hon gjorde i den här debatten. Twitter är ett exempel på att låta den som vill, sprida sina åsikter. Oavsett om det är Jonas Gardell med tusentals följare eller Anna Andersson med ett fåtal. Det viktiga är att vi lyssnar och sprider det som är relevant och viktigt, och inte bara roliga onliners.
En annan sak jag tar med mig och skall arbeta med är att försöka skifta fokus från teknik till vad vi verkligen vill göra. Det blir ofta fokus på skärmar, minnen och uppkopplingshastigheter. Det är vad vi kan göra med tekniken som är viktigt och kan driva utvecklingen. Inte tekniken i sig. Inte lätt att ställa om sitt tänkande till det för en tekniknerd som jag.
Knytkonferensen är deltagardriven, där deltagarna sätter upp lappar på ett schema för diskussion, föredrag eller workshop. Jag tänkte berätta lite mer om några pass jag var på.
Dela din data via API:er
Jag började med att lyssna till API:er, som är möjligheten att hämta (oftast) information. Exempelvis tidtabeller från Västtrafik. Det som gör det spännande är när man kombinerar olika API:er, från Västtrafik, Spotify, Yr.no osv. Vad kan man bygga för nya tjänster då, och vad kan de ge för nytta? Helt klart är att företag tjänar på att öppna upp sig, för antagligen är man för begränsad i sin sinnevärld och inte minst lägger man inte kraft på att utnyttja sina API:er.
Responsiv design kallas de webbsidor som helt flexibelt anpassar sig efter skärmstorleken för den skärm som den visas på. Ofta kombinerade med adaptiv design, som gör att layouten på innehållet ändras vid visa specifika skärmbredder.
Det som var extra skoj med det här passet var att det var en diskussion som exploderade på en gång. Alla var beredda på att dela med sig av kunskap om tekniker, ramverk och tankar kring responsiv design. Mycket intressant, och vi kommer se mer och mer av detta. Testa själv genom att justera bredden på webbläsarfönstret medan du tittar på Uppdrag gransknings webbsida eller Staffanstorps kommun. Du kommer märka att när den är smal är den anpassad för mobiltelefon, nästa steg för surfplattor och till sist för en dator.
Svenska Kyrkan + nätet = vaddå?
Rubriken på passet gjorde att jag trodde jag skulle få veta mycket om kyrkans arbete i sociala medier, men det blev kunskapsinhämtning för deras del. Framför allt hur man skall hantera en tweet som fångas upp, och som något sätt är ett rop på hjälp. Vem skall svara? Hur skall man svara?
Helena Taubner (@heltunik) från Skövde höll i passet som blev en intressant diskussion. En diskussion om hur man skall agera på nätet som medmänniska. Är det förresten skillnad på att vara medmänniska på nätet, jämfört med hur vi möter människor utanför nätet?
del 1
del 2
Stor blandning
Jag hann också med ett pass med Claes Magnusson (@Claes), Karl Nilsson (@beta75) och Brit Stakston (@britstakston) som funderade kring vad vi gör nu och i framtiden. Jag lärde mig av Anna Hass (@glimra) om hur jag skall skriva säljande texter och Tobias Lindroth (@TLindroth) om Laptopping och laptoppare plus mycket mer. Dessutom var det flera intressanta diskussioner i pauserna mellan de olika passen som kanske till och med gav mer än själva passen.
Det var inte bara kunskapsdelning, det var fest också. Artister uppträdde, discjockeys spelade, inte minst Skillnicker som körde massor av grymma mashups. Lyssna på deras Promo 2011 så kan ni få en känsla av hur det lät under fredagskvällen.
I ärlighetens namn tyckte jag det blev lite för mycket disco och hög musik. Det var lite svårt att föra samtal i den annars mysiga miljön. Gärna musik, och gärna lika bra sådan, men med en möjlighet att samtala över en alkoholfri drink så är jag nöjd. 🙂
Webcoast är inte slut
Även om söndagen kom och jag var tvungen att skiljas från alla dessa underbara människor är Webcoast inte slut. Det finns en hel hög med video från olika pass att titta på i efterhand. För det är sådana de som är på plats är: Delar med sig till alla. Det är inga som sitter på höga hästar. Det är det som gör det så unikt. Alla har något att bidra med, och alla är ödmjuka och tillbakalutade. Det ger en härlig stämning och genererar massor av energi.
Dessutom är det bara ett uppehåll, för det ryktas att Webcoast kommer tillbaka nästa år och blir ännu bättre. Jag hoppas på att kunna komma dit och tanka mer energi då.
Tack till alla arrangörer, och inte minst alla som kom dit och tankade energi i mig.
I helgen genomfördes den andra upplagan av knytkonferensen Sobra|tankar. Den gången blev det mer som arrangör jämfört med första upplagan. Vad är då min upplevelse av helgen?
Jag tillsammans med Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) stod som huvudarrangörer för knytkonferensen, och jag hamnade som videotekniker i en av salarna. Självförvållat, men det blir spännande på ett sätt. Eftersom deltagarna bygger schemat blir innehållet väldigt blandat. Jag satt mer eller midre hela dagen i samma sal som gjorde att passen kom till mig snarare än tvärtom.
Jag hade tänkt att dokumentera massor runtomkring, men glömde och fick inte tiden att räcka till.
Vad var intressant?
Det blev en väldig blandning med intressanta föredrag om föreningsutveckling, via morfin på recept till färger på vägmärken. Jag höll själv ett pass om att skapa bättre presentationer som jag har ett långt eget blogginlägg om. Jag gillar blandningen. Våra medlemmar är en stor kompetensbas som vi inte utnyttjar. Civilarbetet och andra fritidsintressen som är väldigt att höra och lära sig mer om. Det är något jag vill bevara med Sobra|tankar. Sedan kan jag tänka mig att knytkonferensen som form kan passa bra andra gånger då man fokuserar på rörelsen, eller delar av rörelsens arbete.
Alla passen spelades in, och allt har samlats på en sida; Video, presentationer, blogginlägg och foton. Vår förhoppning är att föreningar kan använda det i sina föreningar som inspiration, diskussionskatalysatorer och ren allmänbildning.
Det som jag personligen tyckte var extra roligt att få några gamla bekanta att komma. De har så bra inspel i diskussionerna, och väldigt viktiga åsikter att lyssna till. Speciellt för de som är djupt engagerade i nykterhetsrörelsen idag. Det vara några personer som inte är medlemmar som vi bjudit in som gäster också, för att få höra deras åsikter och ta del av deras kompetenser. Det utbytet tycker jag är viktigt för att lära oss mer om hur vi uppfattas, och få berätta mer om hur vi som organisation fungerar.
Jag förstår att många inte har tid eller att engagera sig helhjärtat i verksamhet som rörelsen bedriver, men de är viktiga medlemmar för oss. Då är knytkonferensen ett ypperligt tillfälle för alla dessa att visa vad de kan, och att öka kunskapen i oanade områden.
Konferensen är död, leve konferensen
Jag imponeras av kunskapen hos de flesta som kommer och håller föredrag.Oavsett om det är en ung UNF:are eller gammal IOGT-NTO medlem. Jag skall ta mig tid att titta på flera av de jag missade i efterhand. Något som jag hoppas att medlemmar och föreningar gör. Vi har redan fått rapporter om att videoinspelningar har använts på föreningsmöten för att starta diskussionen.
Jag har lärt mig massor, men hann inte delta så mycket i pauserna. Just pauserna är en viktig del där deltagarna fortsätter diskussionerna från ett pass, eller bygger nya nätverk.
Det är roligt att läsa blogginlägg som berättar hur deltagarna upplevt knytkonferensen, både bra och dåligt. Nästa gång är det säkert fler som har blogg, Twitter och andra sätta att kommunicera ut sin upplevelse av Sobra|tankar. Det kommer bli kul.
Stort utbildningsbehov
Jag överraskas varje gång över intresset och behovet av att få veta mer om sociala medier och internetverktyg. Utbildningsbehovet är enormt och jag önskade att jag hade haft möjlighet att på heltid utbilda alla. Det är viktiga verktyg att använda både internt och externt på många olika sätt. Nu har jag förmånen att ha fått uppdrag att göra små uppträdande här och där för att lära ut mer, och fler tillfällen finns inplanerade. Det är en av de största slutsatserna jag drar av helgen.
Om igen
Vi har redan bestämt oss för att göra ännu en knytkonferens under namnet Sobra|tankar i år. Vi har bokat in helgen den 15-16 september. Jag har hittills skrivit ihop 4,5 A4-sidor om reflektioner och förbättringar inför nästa gång. Bygger det på mina erfarenheter och diskussioner jag haft med deltagare och några som inte hade möjlighet att komma. Nu har vi ingångsdata från två knytkonferenser.
Det sammantaget gör att nästa upplaga kommer bli riktigt bra.
Snart knytkonferens igen
Själv åker jag i mars på knytkonferensen Webcoast, som är för folk med kärlek för webben. Gillar ni internet på något sätt så tycker jag verkligen att ni skall åka till Göteborg och delta på det fantastiska evenemanget.
I helgen, 16-17/9, genomfördes knytkonferensen Sobra|tankar 2011 i Halmstad. Den första knytkonferensen i nykterhetsrörelsens historia. I det här blogginlägget tänker jag sammanfatta min upplevelse av Sobra|tankar.
Tillsammans med Johanny Mostacero, @JohnnyMostacero, så arrangerade jag knytkonferensen i Halmstad. Vårt mål var att intorducera denna fantastiska konferensform för nykterhetsrörelsen. Vi hade hoppats på dubbelt så många deltagare, och vår huvudtalare Brit Stakston fick tyvärr lämna återbud på grund av sjukdom. Jag hoppas verkligen att vi får möjlighet att få Brit till ett annat tillfälle, för hon har något att berätta för oss om hur vi kan arbeta för att förbättra världen.
Trots att vi ”bara” blev 20 anmälda ville jag och Johnny genomföra knytkonferensen. Det kändes nödvändigt för att få fler att förstå mekanismerna och energin som kan komma ur det. Jag tror att vi lyckades. Med UNF:are på 19 år upp till IOGT-NTO:are på 90 år hade vi en mix i ålder. Vi hade personer från olika delar av Sverige, med olika erfarenheter av rörelsen. Anställda, aktiva och passiva medlemmar. Där var personer som olika yrkesbakgrunder och intressen. Där var medlemmar som var redo att dela med sig. Precis den mix vi hoppats på.
Mingelfredag
På fredagen inledde vi i den fina NTO-gården på Kärleken. Där startade vi knytkonferensen Sobra|tankar med lite mat. Fantastiskt god mat från Restaurang Karl. När middagen var avslutad gick vi upp en våning för att fylla i schemat för knytkonferensen. Vi förklarade för alla att varje person har något att dela med sig av. På olika sätt. Ett intresse att berätta om, ett ämne man vill diskutera eller på annat sätt ta del eller dela med sig av sin kunskap.
Gridden, schemat kom att se ut så här:
Efter att gridden var klar tog vi kaffe/te följt av lite sällskapsspel.
Delad kunskap är dubbel glädje
Hela lördagen var full av pass. Pass på 2×20 eller 40 minuter och där efter 20 minuters mingel inför nästa pass. Så här såg min dag ut:
Så fungerar en journalist, Pierre Andersson (bilden till höger)
Om sociala medier, som jag höll själv
Få livet att fungera – kognitiva hjälpmedel, Camilla Tilljander
Räkna på danska, Winnie Blom-Jensen
Ung och nykter, Jessica Stridh & Jenny Hällberg
Om Twitter, Peter Alsén
IOGT-NTOs samarbete med Volontärbyrån, Winnie Blom-Jensen
Amerikanska nykterhetsrörelsens historia, Pierre Andersson
Vilken blandning! Och då missade jag flera, flera pass som jag önskar att jag hunnit med att gå på. Inte minst Erik Berg, 90 år, som berättade om alla sina år i nykterhetsrörelsen, eller hur Johnny Mostacero skapat en Facebook-sida för sin hemort Rydöbruk och dokumenterar dess historia. Peter Alsén som pratade fåfänga och scarification och så vidare.
Hur föll det ut?
Formen passar oss i nykterhetsrörelsen perfekt. Vi har medlemsskapet som förenar oss och massor av kunskap att dela med oss till varandra. Johnny och jag fick bekräftat att det fungerar, och har nog börjat att arbeta i huvudet för att se till att det blir en ny knytkonferens i början av nästa år. Vi har sett uppdateringar på både Facebook och Twitter där vi kan se att deltagarna också uppskattade det.
Kinesisk avslutning
Själv avslutade jag dagen med Hanna och Pierre och en fantastisk middag på House Ming, med tillhörande intressanta diskussioner.
Jag sammanfattar helgen som lyckad och intensiv, och är som sagt var sugen på att göra om det någon gång i början av nästa år. För er som vill ta del av vad som hände kan ta en titt på Samlat och länkat från knytkonferensen Sobra|tankar 2011. Där finns video, presentationer och andra länkar som rör årets upplaga av Sobra|tankar.
I mars, dagen innan Webcoast, fick jag se en tweet om ett #G33KC4MP i norra Skåne för att stilla abstinensen av att SSWC planerade att göra en paus i år. Jag anmälde mig direkt, för jag misstänkte att det skulle ge energi. 
Någon sjöng, några fixade fantastisk mat, många höll sessioner med högkvalité, hjälptes åt att hålla snyggt och alla var trevliga. Över allt var det nördigt, i diskussioner, bordshockeyspel, allsång, Game&Watch-spelande och så vidare. En perfekt start på en höst. Värme och ljus att ta mig in i en ny termin.
Det var mycket som var bra med helgen. Maten var fantastisk. Den var över förväntan, och då visste vi ändå att Rikard Nilsson (@rikard_nilsson) var en i arrangörsgänget. Han höll också en session som lärde oss att vi äter med mer än smaklökarna i munnen. En oväntad och häftig session.
där i en härlig miljö. I tiden mellan passen fick jag stort utbyte med de andra deltagarna.
Efter pausen går ytterligare fyra personer upp och håller lika inspirerande tal. Allt går i ett rasande tempo. Talen håller på i exakt sex minuter och 40 sekunder. Pecha Kucha går nämligen ut på att berätta något som du är passionerad över och välja ut tjugo bilder att visa. Knorren är att dessa tjugo bilder växlar automatiskt efter tjugo sekunder, så den som står på scenen måste få ihop tajmingen.
En av styrkorna är alltså formatet på helgen. Knytkonferensen där alla deltar och skapar konferensen tillsammans. 
