Tankarna verkligen spinner igång hos mig efter att ha läst Maria Österåkers bok Lev mer på mindre. Jag blir otroligt peppad av att ta tag i saker här hemma och bli mindre beroende av vad butiker har att erbjuda. Tänk att förse sig själv med en rad olika marvaror, där jag vet hur de odlats, förädlats och vilken energiåtgång det varit.

Maria och hennes mans plan var att se hur mycket pengar som verkligen behövs för att leva ett okej liv. Som ett test bestämde de sig för att under en månad bli självförsörjande, men det är inte det som varit själva målet.

Det behöver inte vara allt eller inget. Låt mig få förklara.

I boken berättar Maria om hur hon och hennes man Jenk tyckte att livet mest var att arbete och att jäkta till olika aktiviteter. Något de gärna ville bryta och få mer tid för familjen. En kväll i glada vänners lag slängde de ur sig idén om att vara självförsörjande, om så bara för en månad. Den där tokiga idéen växte till sig och blev verklighet sensommaren 2010.

Det går bra att följa Marias familj även utanför boken. Hon bloggar nämligen flitigt, där hon berättar om livet på gården Flemmingsbacken i det finländska Österbotten.

Jag blir verkligen inspirerad

När jag läser boken, som varvas mellan vad de valt att göra för att bli självförsörjande, recept och fina bilder, blir jag mer och mer inspirerad. Varför tusan köper jag potatis, palsternackor och morötter? Är det inte dags att göra ordning den fina matkällaren på gården, göra ett stort rotfruktsland och bli självförsörjande på det?

Men varför skulle jag? Det går mycket fortare att rafsa till sig det i affären när jag ändå är där och handlar annat. Det tar tid att odla, och tänk om det misslyckas?

Det behöver inte vara allt eller inget

Frågorna blir många, men Maria svarar på dem. Jag gillar också det fokus hon lägger på att man inte behöver bli helt självförsörjande. Man kan bli det på en liten del. Som exempelvis göra allt bröd själv. Bort från E-ämnen, transporter och annan miljöpåverkan. Ofta när det talas om självförsörjning går det till ytterligheterna. Flera gånger påpekar hon att de inte vill ge upp all bekvämlighet, att barnen inte skall anses som (alltför?) udda. Det finns grader av självförsörjningen.

För Österåkers handlade det dessutom att Maria och Jenk ville vara mer tillsammans, kanske arbeta ihop. Det gjorde att Maria tog steget och sa upp sig från sitt jobb. Numer har de får, höns och utvecklar sin självförsörjning mer och mer.

Hm… Skulle man kunna få plats med några odlingslådor till? Hur svårt är det att göra egen inlagd gurka, och hur mycket av ingredienserna kan vi producera själv på gården? Några höns så vi får färska ägg kanske? Vad tror ni om får? Eller grisar så vi föder upp egen julskinka? Hur mycket tid tar det? Skulle vi spara pengar? Frågorna är många, och jag antar att det bara finns ett sätt att få veta det. Göra!

Boken ger verkligen suget att tänka mer på självförsörjning. Mer på ett hållbart levnadssätt. Mer på hur mycket tid är värt, speciellt om den tillägnas familjen.

Läs den!

Jag önskar att många av er tar er tiden att läsa den, och låter er inspireras av vad som kan göras.

Här kan ni läsa ett smakprov av boken innan ni lånar den på biblioteket eller köper den:

Jag vill nog prova på att leva mer, om det också gör att det går åt mindre pengar, så tar jag det som en bonus.