Etikettarkiv: Brit Stakston

Social vår med bredband

Det har varit en oerhört intensiv månad för mig, speciellt på tiden utanför kontorsarbetet i Halmstad. Föreläsningen, seminarium, plantering och fibernätsbygge.

Jag har haft förmånen att få hålla ett par föreläsningar, workshop och leda samtal kring hur digitala verktyg och sociala medier kan användas för att utveckla organisationer i olika sammanhang. Riktigt spännande! Det finns så mycket att göra både för information spridning inom och utom organisationen.

4 000 plantor satta

Hanna planterar granVåren har också inneburet arbete i skogen. För min del har det betytt plantering av granplantor, tillsammans med Hanna, svägerskan med hennes barn. 4 000 plantor satte vi i första omgången. Fler kommer till helgen. Det var tufft, eftersom jag hade en förkylning. Min fysik var inte som den borde vara, och jag blev snabbt helt slut och fick ta många och långa raster. Jag njöt ändå en hel del att få arbeta med Hanna och av att få vara ute i naturen.

Ett forum för medlemmens framtid

Collage från Framtidsforum 2012Första helgen i maj tillbringade jag i Stockholm, där lördagen gick till att arrangera Framtidsforum. Ett sätt från oss i Framtidsgruppen inom IOGT-NTO att sätta medlemsengagemang och relationen till organisationen. Det bjöds på ett mycket intressant panelsamtal och reflektioner.

Framförallt gjorde författaren bakom Gilla-boken Brit Stakston (@britstakston) ett mycket viktigt framträdande. Under  halvtimmen berättade hon om engagemang i en digital samtid. Det föredraget borde alla 800 lokalföreningar inom IOGT-NTO titta på och diskutera utifrån. Elle nej. Alla föreningar borde tittat på den.

Min uppgift i Stockholm var att livesända på nätet, och det har resulterat i en sida med alla filmerna samlade. Där finns ett förslag på 3 träffar för föreningen som kan användas i studiecirkelform för att diskutera frågorna.

Ny bygger vi fibernät

Nu har vi startat arbetet med att bygga ett eget fibernät här i Falkenbergs inland. Det har bildats ett antal ekonomiska föreningar, där vi landsbygdsbor går samman för att solidariskt bygga ett högklassigt fibernätverk. Det kommer ge oss IP-telefoni, IP-tv och riktigt bra bredband. Jag tror det kommer utveckla bygden, med bättre möjligheter för distansarbete från hemmet och bättre möjligheter att bedriva näringsverksamhet på landsbygden.

Det görs ideellt, och visar återigen styrkan på att engagera sig. Formen är den samma som användes en gång i tiden för att landsbygden skulle få elektrisk ström. Folkbildning, föreningsformen och det ideella arbetet är viktig för samhällsutvecklingen. Det är där vår kraft för utveckling ligger.

ByafiberVi har kommit så långt i vårt arbete att vi tillsatt en interimstyrelse där jag ingår. Vi berättar om vårt arbete på föreningens webbsida, www.byafiber.se.

Människor som tankar energi

Jag sitter och samlar intrycken efter Webcoast 2012, och konstaterar att det är människorna som kommer som gör det. Det är är också det bästa med helgen, alla dessa goda människor.

Gridden på Webcoast 2012Under helgen 16-18 mars var det dags för 2012 års upplaga av Webcoast. En knytkonferens för alla som älskar webben är devisen. Fast de som kommer dit älskar mer än webben. Det finns en vilja att förbättra samhället vi lever i, och i det arbetet är webben bara ett verktyg.

Den bästa sessionen tror jag ändå var debatten mellan Niclas Strandh (@deeped) och Brit Stakston (@britstakston) om listor som listar twittrare. Jag gick dit för att få se en kul debatt, men det fanns ett djup i den som jag inte hade väntat mig. Brit är en förebild på så många sätt. För mig står hon högt på en lista över människor som jag beundrar, även om hon inte gillar listor. Det finns få som jag känner till som lyckas hålla fast vid varje människans värde som utgångspunkt oavsett sammanhang, och det var precis det hon gjorde i den här debatten. Twitter är ett exempel på att låta den som vill, sprida sina åsikter. Oavsett om det är Jonas Gardell med tusentals följare eller Anna Andersson med ett fåtal. Det viktiga är att vi lyssnar och sprider det som är relevant och viktigt, och inte bara roliga onliners.

En annan sak jag tar med mig och skall arbeta med är att försöka skifta fokus från teknik till vad vi verkligen vill göra. Det blir ofta fokus på skärmar, minnen och uppkopplingshastigheter. Det är vad vi kan göra med tekniken som är viktigt och kan driva utvecklingen. Inte tekniken i sig. Inte lätt att ställa om sitt tänkande till det för en tekniknerd som jag.

Knytkonferensen är deltagardriven, där deltagarna sätter upp lappar på ett schema för diskussion, föredrag eller workshop. Jag tänkte berätta lite mer om några pass jag var på.

Dela din data via API:er

Jag började med att lyssna till API:er, som är möjligheten att hämta (oftast) information. Exempelvis tidtabeller från Västtrafik. Det som gör det spännande är när man kombinerar olika API:er, från Västtrafik, Spotify, Yr.no osv. Vad kan man bygga för nya tjänster då, och vad kan de ge för nytta? Helt klart är att företag tjänar på att öppna upp sig, för antagligen är man för begränsad i sin sinnevärld och inte minst lägger man inte kraft på att utnyttja sina API:er.

På Mashup.se som skriver om svenska API:er hittar ni video från fyra olika pass om API:er.

Diskussion om responsiv design

Responsiv design kallas de webbsidor som helt flexibelt anpassar sig efter skärmstorleken för den skärm som den visas på. Ofta kombinerade med adaptiv design, som gör att  layouten på innehållet ändras vid visa specifika skärmbredder.
Det som var extra skoj med det här passet var att det var en diskussion som exploderade på en gång. Alla var beredda på att dela med sig av  kunskap om tekniker, ramverk och tankar kring responsiv design. Mycket intressant, och vi kommer se mer och mer av detta. Testa själv genom att justera bredden på webbläsarfönstret medan du tittar på Uppdrag gransknings webbsida eller Staffanstorps kommun. Du kommer märka att när den är smal är den anpassad för mobiltelefon, nästa steg för surfplattor och till sist för en dator.

Svenska Kyrkan + nätet = vaddå?

Helena Taubner pratar om Svenska Kyrkan på WebcoastRubriken på passet gjorde att jag trodde jag skulle få veta mycket om kyrkans arbete i sociala medier, men det blev kunskapsinhämtning för deras del. Framför allt hur man skall hantera en tweet som fångas upp, och som något sätt är ett rop på hjälp. Vem skall svara? Hur skall man svara?

Helena Taubner (@heltunik) från Skövde höll i passet som blev en intressant diskussion. En diskussion om hur man skall agera på nätet som medmänniska. Är det förresten skillnad på att vara medmänniska på nätet, jämfört med hur vi möter människor utanför nätet?

del 1

del 2

Hur ser vi på framtiden? Pass på WebcoastStor blandning

Jag hann också med ett pass med Claes Magnusson (@Claes), Karl Nilsson (@beta75) och Brit Stakston (@britstakston) som funderade kring vad vi gör nu och i framtiden. Jag lärde mig av Anna Hass (@glimra) om hur jag skall skriva säljande texter och Tobias Lindroth (@TLindroth) om Laptopping och laptoppare plus mycket mer.  Dessutom var det flera intressanta diskussioner i pauserna mellan de olika passen som kanske till och med gav mer än själva passen.

Ni som vill titta på fler pass från Webcoast hittar dessa på Bambuser.

Skillnicker spelar på Webcoast 2012Inte bara kunskap

Det var inte bara kunskapsdelning, det var fest också. Artister uppträdde, discjockeys spelade, inte minst Skillnicker som körde massor av grymma mashups. Lyssna på deras Promo 2011 så kan ni få en känsla av hur det lät under fredagskvällen.

I ärlighetens namn tyckte jag det blev lite för mycket disco och hög musik. Det var lite svårt att föra samtal i den annars mysiga miljön. Gärna musik, och gärna lika bra sådan, men med en möjlighet att samtala över en alkoholfri drink så är jag nöjd. 🙂

Webcoast är inte slut

En av diskussionerna på Webcoast 2012Även om söndagen kom och jag var tvungen att skiljas från alla dessa underbara människor är Webcoast inte slut. Det finns en hel hög med video från olika pass att titta på i efterhand. För det är sådana de som är på plats är: Delar med sig till alla. Det är inga som sitter på höga hästar. Det är det som gör det så unikt. Alla har något att bidra med, och alla är ödmjuka och tillbakalutade. Det ger en härlig stämning och genererar massor av energi.

Dessutom är det bara ett uppehåll, för det ryktas att Webcoast kommer tillbaka nästa år och blir ännu bättre. Jag hoppas på att kunna komma dit och tanka mer energi då.

Tack till alla arrangörer, och inte minst alla som kom dit och tankade energi i mig.

Kan Gilla! ger fler som gillar?

Tanken med Gilla! – dela engagemang, passion och idéer via sociala medier är att låta idéburna organisationer förstå hur sociala medier fungerar och kan användas.  Den har lite blandad karaktär mellan praktiskt handbok och ren faktabok. Frågan är om den når sitt mål?

Författaren bakom boken är Brit Stakston (@britstakston), mediestrategen som också skrivit Politik 2.0, och är bokförlaget Idealistas första bok (kan köpas från exempelvis Bokus). Det märks att detta är en bok som hon verkligen ville skriva. Den förra boken fick för stort fokus på personer och politik, och inte hur sociala medier kan fungera som ett verktyg i en demokratisk process. Efter att ha följt Brit så vet jag att hon har ett hjärta som brinner för samhällsförbättring, och det är en tydlig röd tråd i boken. Det är egentligen inte sociala medier som är det viktiga. Det är dialogen för att skapa ett bättre samhälle. Att den dialogen sker via sociala medier är egentligen lika naturligt som att använda telefon eller e-post påpekar hon om och om igen.

Flera böcker i en

Boken är uppdelad i tre huvuddelar, med efterföljande samtalspunkter av Erik Wagner (@erik_wagner). Det jag kände efter att ha läst ut boken var att jag skulle vilja kunna fördela delarna olika beroende på vem jag vill skall läsa den. För den passar en ganska bred målgrupp, allt från de som redan bestämt sig för att använda sociala medier, och vill veta hur det skall gå till praktiskt, till de som undrar vad katten skall social medier skall vara bra för.

Den sistnämnda gruppen tycker jag nästan skall börja med att läsa sista delen, för att känna lite på hur de ligger till i Stakstons fyrfältare. Vad den innebär får ni läsa i boken, men den förklarar begrepp som digitala/analoga värderingar och digitala vanor och positionerar mognaden för att agera digitalt.

För övrigt innehåller boken flera pedagogiska illustrationer som förstärker och gör innehållet tydligare. Riktigt bra bilder att ha i minnet när man funderar kring sociala medier för idéburna organisationer.

Handgripliga tips

För den som väl bestämt sig för att använda sociala medier i sin organisation finns i den andra delen en rad olika handgripliga tips för de olika tjänster som finns tillgängliga.

Många bra tips, men den kan kännas lite övergripande i vissa delar. Jag kan tänka mig att man kompletterar den delen med fler praktiska exempel för att förstå hur det fungerar, och läser man boken i studiecirkel form kan jag tänka mig att någon kompletterar med en praktisk del där man undersöker hur de olika verktygen ser ut och fungerar praktiskt.

Hur engageras personer via sociala medier?

Den första delen är nog avsedd för den som tror att sociala medier är något man bör använda sig av. Jag ser en skillnad mot stycken i den sista delen, som mer förklarar varför vissa (du?) inte ser nyttan med att dela med sig av det mesta till alla på nätet.

Wagner ställer  i samtalspunkterna efter första delen frågan: ”Vad skulle ett begrepp som ’Föreningsarbete 2.0’ kunna innebära för er del?” Svaret är det föreningen som har, men det skulle vara kul att höra svaren före och efter att den inledande delen lästs.

En tanke att ha med sig när man läser bokens första del hämtar jag från samtalsavsnittet från del 2, där Erik Wagner skriver:

Jag har ofta stört mig på  att en del medlemmars första kontakt med föreningen är en fråga huruvida de vill sitta i en styrelse eller inte.

Det är en viktig fundering att ha med sig genom hela boken. Stakston talar om Engagemangspyramiden, med sex olika nivåer av engagemang, och där ligger nyckeln till varför sociala medier är viktigt för medlemmar. Det måste vara tillåtet att vara mer eller mindre passiv, men sociala medier, rätt använt, kommer göra att de som tidigare endast var passiva nu kan klättra i pyrmaiden och bli en mycket viktig del av organisationen. Det handlar om:

Sociala medier möjliggör helt enkelt att få in sitt engagemang i livspusslet.

Boken är starten på folkrörelsens återkomst

Boken är den handbok som de idéburna organisationerna väntat på, där de som inte riktigt har förstått sig på hur de kan använda sociala medier får svar. Brit ger berättar varför folkrörelser skall använda sociala medier, och det får mig att se parallellerna till när människor organiserade sig i olika föreningar i början av 1900-talet. Det viktiga då, som nu, är folkbildningen för att öka kunskapen hos så många individer som möjligt. Med den nyvunna kunskapen valde man att tillsammans (i allt från arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen till idrottsrörelsen) bygga ett bättre samhälle, som är den välfärd vi lever i idag. Man hade ett delade ansvaret och gjorde sin lilla del för att förbättra för den stora massan.

Att gilla på Facebook är ingen stor insats kan det tyckas, men det är ett ställningstagande som bygger på de värderingar du har. Det kan starta en diskussion om hur du och dina vänner vill förbättra det samhälle vi lever i. Det är det gillandet som den idéburna vårda och bygga en relation av.

Jag tror att svaret till rubriken på den här recensionen är: Ja! Boken svarar på hur din organisation skall förvalta det där gillande-klicket som någon gör.

Vet du det?

 

Bilden på Erik Wagner och Brit Stakston är tagen av Charlotte Naversten (@naversten) med hjälp av den sociala bilddeleningstjänsten Instagram.
 

Andra recensioner av Gilla!

 

Dags att förnya folkrörelsen

Under fredagen fick jag reda på att jag tillsammans med fyra andra personer fått det ärofulla uppdraget att ingå i en Framtidsgrupp som IOGT-NTO kongressen i Åre beslutade tillsätta. Riktigt hur vår uppgift ser ut vet jag inte än, men jag vill ändå skriva lite om min ingång i gruppens arbete. Vad jag tar med mig, och mina förväntningar på resultat.

Detta blir ett ganska långt inlägg, men jag vill försöka ge en tydlig bild av vad jag tar med mig in i arbetet. En del i att berätta det öppet för er är att jag vill få er syn på vad ni förväntar er och hjälpa till att definiera vad jag skall ta med mig in i gruppen. Jag anmälde mitt intresse, efter att ha sett en inbjudan på sociala medier som ledde mig till sidan Vill du ingå i en framtidsgrupp?

Jag hoppas på att du tar dig tid och klickar på länkarna i det här inlägget för att skaffa dig kunskap och förstår mina ingångsvärden. Du kommer inte hinna titta på alla video, lyssna på alla ljudklipp eller läsa allt på en gång, men ta dig gärna tid att beta av dem efterhand.

Helt passiv

Jag har varit helt passiv inom nykterhetsrörelsen under minst 10 år. Det är något viktigt att ta med sig in i gruppen. Varför har jag varit det? Hur kommer det sig att inga lockelserop om verksamhet och evenemang har aktiverat mig?

Ett svar på det är förstås att jag börjat arbeta, flyttat till en skogsgård och fått barn . Fast… Något borde väl intresserat mig så mycket att jag deltagit på någonting? Av någon anledning har det inte varit så. Tills den dag jag fick inbjudan till en fotokurs i digital fotografering. Det är den kursen som gjorde att jag hamnade på kongressen i Åre och sände den direkt över nätet. Det var den som gjorde att jag och Johnny (@JohnnyMostacero) arbetade för att få prova konceptet knykonferens med Sobra|tankar i nykterhetsrörelsen.

Genom att läsa, lyssna och diskutera med Erik Wagner (@erik_wagner) och andra samhällsengagerade personer vill jag verkligen skaka liv i folkrörelsen igen. Den viljan är också något som fått mig aktiv igen. Nu är det fantastiskt roligt att Erik också kommer att ingå i gruppen.

Där har ni faktorer som väckt denna sovande björn.

Vilka influenser tar jag med mig

Jag har redan berättat att Erik Wagner influerat mig start i att tänka ”folkrörelse” som en samhällsförbättrande faktor. Det är ett par personer till som jag vill nämna i det sammanhanget.

Stakston - Politik 2.0Brit Stakston (@britstakston) för att hon skrivit boken Politik 2.0. Jag hade tack vare min bror Niklas (@niklasdahlqvist) kommit att använda sociala medier (Twitter, Facebook) och där noterat Brits bok. Efter att ha läst den kände jag att jag härifrån, mitt i skogen, engagerat kan delta i politiska samtal med en önskan att förbättra världen. Hon öppnade de nya kanalerna för mig. Hon pratar inte sociala medier i mina öron. Hon presenterar ett verktyg som vi skall använda.

Joakim Jardenberg (@jocke) med sin sätt att berätta om transparens och vikten av att föregå med gott exempel. Han har en devis, som nu mer är skriven i sten, vilket är ”Be honest and do good shit”. Fritt tolkat skall man var ärlig, framför allt mot sig själv och  väga in det i det man gör. Så länge det känns ärligt och uppsåtet är gott (och inte uppenbart ont)  skall man göra det. Det behöver inte alltid vara perfekt, men att man försökt är viktigt. Det man gör tål en genomlysning, men varför vänta på att någon skall granska. var ärlig och berätta. Var transparent. Dessutom vikten av att vara en grön prick och föregå som gott exempel, prova för de som som kommer efter och ge driv framåt där jag kan bidra.

Björn Falkevik (@bjornfalkevik) som med sitt engagemang för att föra ut begreppet ”thincasting”, som är en term för att sända över nätet. Det han säger är att allt inte behöver vara perfekt, utan det viktiga är att man gör det. Fokusera på det som är viktigt, budskapet. Han omvandlar mycket av Jockes teori till praktik, genom att lära oss att exempelvis ta en pappmugg och göra om till ett stativ för telefonen när man skall direktsända ett budskap via nätet.

Johan Lange (@JohanLange) för att han delar med sig av sin kunskaper att vända perspektiv och ge verktyg för att arbeta tillsammans i grupp. När jag fått förmånen att i djupa diskussioner fundera kring hans LUCK-koncept inser jag att många detaljer kring det var så naturligt när jag var aktiv i rörelsen senast. Arbetssätt som jag faktiskt saknar idag, där det sociala bidraget i det man gör inte ens finns på listan. Där är oftast bara pengar drivkraften.

Pierre Andersson (@pierrea) som med sitt intresse för rörelsens historia låter mig tänka på vad som var viktigt när vi en gång startade i tiden. Hur kom det sig att vi organiserade oss? Vad tillförde vi de medlemmar som var med då? Vad är det vi glömt bort idag. Jag har inte lyssnat färdigt på Pierre än, snarare tvärtom. Han har mycket att lära mig. Mer om hur vi byggde våra gårdar. Hur Oscar Olsson (bilden) fick studiecirkeln att fungera som ett sätt att utbilda medlemmar och vår samverkan med NBV, och säkert en hel del annat han inte nämnt än.

Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) finns där också. Vi har haft massor av lunchmöten som kom att handla om folkrörelse, personligt engagemang och möjligheter istället för det vi verkligen träffades för att diskutera. Mötena skulle i de flesta fall handla om knytkonferensen Sobra|tankar, men hans arbete som utvecklingskonsulent i rörelsen och mina influenser från personerna jag redan skrivit om har gjort att det handlat om helt andra saker. Dessutom ser Johnny paralleller till Rydöbruk där han är uppväxt, och som alltid varit föreningstät. Föreningarna har använts för att driva samhället framåt, trots nedläggningar av industrier och samhällsservice.

Jag skulle vilja nämna Bengt Göransson som fått mig att tänka i termerna medborgare och medborgaransvar när jag läst hans ”Tankar om politik”, och Mathias Persson (@sandlyckan) nästan dagligen påminner om att man ur ett samhällspolitiskt perspektiv måste vrida och vända för att se samhällsvinsterna av ståndpunkter man har.

Till dessa adderar jag massor av människor aktiva i sociala medier.

Alla har en sak gemensamt: Alla delar med sig av sin kunskap i stort och smått. Alla tror på att vi kan hjälpa varandra att göra världen bättre. Alla tror att vi kan göra det tillsammans. Alla tror på att individen kan göra det. Tillsammans.

Vad vill jag göra i en framtidsgrupp?

Jag tar med mig av vad alla ovanstående personer gett mig i form av kunskap och tankar  för att använda det i arbetet i gruppen. Det är viktigt att vi i en framtidsgrupp är de där gröna prickarna och visar på sätt att arbeta, och föregår med gott exempel för andra inom nykterhetsrörelsen. Ni kommer kunna följa arbetet, för jag skall se till att det sker transparent. Dessutom skall ni kunna berätta för oss om vi är på fel väg innan vi står där med en slutrapport. Ni skall kunna börja prova nya former av aktiviteter innan det kommer någon slags dokument från en lång process från oss. Så länge vi är ärliga och tror på att det mynnar ut i något gott skall vi se till att göra, inte vänta. Perfektion är inte ett mål, utan förändringen till det bättre.

Jag lovar er att det kommer hända saker. Snart. För dig som har Facebook, gå in och gilla sidan Sobra|tankar så får du information där, annars får du hålla koll på Sobra|tankars webbsida.

Det skall bli spännande att få arbeta i gruppen. Erik har jag träffat och diskuterat med en del med via sociala medier, och Andrine känner jag till lite sedan UNF-tiden . Jennfier och Ulf känner jag inte till alls.  Tror det gör det hela mer spännande och dynamiskt. Jag är mycket nyfiken på vad de andra kommer med för influenser och ingångsdata för vårt arbete, som på kongressen beskrevs som  ”… ett levande forum för framtidsfrågor som är viktiga för IOGT-NTO:s utveckling.”

Nu har globen satts i rullning. Nu finns bara en rikting: Framåt!

 

Foto:
Be Honest and do good shit,  av Joakim Jardenberg
Björn Falkevik, av Pellesten

#gma11 ger en öppnare samhällsdebatt

Jag tittade/lyssnade  på alla #gma11 från Almedalen. Lika bra som förra året, och faktum är att det var nog viktigare än förra året. Nu börjar fler förstå vilka möjligheter de nya digitala kanalerna ger.

Det är Brit Stakston (@britstakston) och Joakim Jardenberg (@jocke) som tillsammans med Social Videos Björn Falkevik (bjornfalkevik) sänder ett morgonprogram från Almedalen, där den gemensamma nämnaren varit att se hur sociala medier används på olika sätt.

Jag gillar showen riktigt mycket. Jocke och Brit kompletterar varandra fantastiskt bra. Båda är insatta och intresserade i samhällsfrågor, inte minst hur vi kan dra nytta av den nya tekniken för att utveckla alla områden; skola, kultur, journalistik, hälsa, politik. Detta utan att ta någons sida, utan verkligen försöka förstå och analysera vilka ingångsvinklar det finns i de olika lösningsförslagen.

Just blandningen och och att man låter gäster få ta utrymme är så befriande. Tekniken är enkel, med tre webbkameror och bra mikrofoner. Det kommer man långt med, men det krävs en Björn för att få fantastiskt  flyt i bildproduktionen som lyfter samtalet för oss här hemma. Det viktiga är att de visar att det går och berättar hur de gjort.

Jag tar med det och visar för andra för att förklara vad och hur man kan göra. Det väcker idéer, men ofta bygger man trösklar, för man tycker att det måste vara så professionellt att det i stället inte blir gjort. Det underlättar helt klart att innehållet är intressant, och att det finns en del bakom kulisserna klipp att komplettera med.

Det sista avsnittet tittade jag på i min mobiltelefon på väg till IKEA med familjen. Funderat ett varv till… Brit och Jocke sitter i Visby och för en öppen diskussion där jag kan interagera via chat och Twitter. Björn ser till att det går ut bra bild och ljud. Själv kan jag alltså sitta i en bil på andra sidan Sverige och inte bara ta del utan delta i programmet.

Digitalt innehåll

#gma11, som är hashtaggen för God morgon Almedalen har ofta kommit att diskutera sociala medier i olika sammanhang i allt som pågår på ön. Jag tror det är viktigt. För fortfarande är det för många gröna prickar som för få har följt. Det börjar mogna nu, men ännu behöver fenomenet belysas från olika håll. Jag gillar att exempelvis Anna-Karin Hatt, Göran Hägglund, Alexander Bard, Sofia Arkelsten med flera tar sig tid och gör besök i ett sådant här program. Känns väldigt nära och äkta, vilket det är,.

Höjdpunkten för mig var att få lyssna till Malin Crona (@MalinCrona) och Andreas Nilsson (@andreasnson) som samtalade om journalistik och hur den kommer utvecklas. Det känns så skönt och tryggt att veta vilka skarpa hjärnor som finns inom public service och att man arbetar öppet med processen genom Medieormen 3.0. Jag tror inte alla vet vilken potential det finns i det än. Vi kommer vara tvingade att prata om de nya digitala kanalerna tills man når en ännu större massa. Änså länge är det för få som tar sig tid att exempelvis titta på #gma11. Givetvis finns det fler som använder verktyg, som exempelvis Lärarkanalen.se. Några som jag nu i efter ´hand tänker undersöka vad de diskuterat i Almedalen

Eftersom detta är den nya typen av media har jag möjlighet att lätt erbjuda er att titta på det avsnitt jag gillade bäst, genom att bädda in avsnittet lagrat hos Bambuser på min blogg. Malin och Andreas ser ni ungefär 50 minuter in om ni vill hoppa dit direkt.

 

Jag är en politisk fegis!

Idag åt jag lunch med Mathias Persson (@sandlyckan) och hade en spännande debatt om det politiska diskussionsklimatet. Jag ser mig själv som politiskt feg, eller så är det partierna som gör mig till det?

Till pasta och kycklingköttbullar på Sturehof, där Sturegymnasiets resturangskola erbjuder mat, talade jag och Mathias om hur den politiska debatten förs. Han beskriver det bra i Nu är vi där igen – hätsk debatt utan vinnare. På något sätt hamnar man tydligt på varsin sida om en linje och kan aldrig gå med på att ta ett steg över och hitta lösningar. Linjen måste vara rak och tydlig.

Jag håller med det Persson skrev, att man sig inte tar sig tid att lyssna och fundera över vad andra sidan säger. Man utgår mest från att man måste säga emot. Jag känner inte för att ställa mig på ena sidan repet och peka finger åt den andra sida. det är troligen där för jag inte har varit partipolitiskt aktiv.

Är det partierna som håller mig utanför?

Är det så att  partierna inte bjuder in mig att berika deras kunskaps med mina utgångspunkter?

Jag gillar Anna-Karin Hatts (@annakarin_hatt) debattartikel i DN, Centern står för en varm och grön socialliberalism, där det känns som det är dags att ta ett steg tillbaka och fundera på partiets existens. Hon skriver bland annat:

Centerpartiets nya öppenhet gäller framför allt politikens innehåll och om vi kan förtydliga några centrala idéer kan vi på nytt bli den starkaste kraften för förnyelse och utveckling i svensk politik

Detta ser jag som ett sätt att bjuda in mig i samtalet. Att få prova hur mina åsikter passar in, och till och med påverka innehållet från min synvinkel. Den öppna diskussionen är otroligt viktig för att jag skall känna mig delaktig.

Jag hoppas att de lokala politikerna inser styrkan med det öppna samtalet. Idag har jag inte hittat någon lokalpolitiker i Falkenbergs kommun som jag kan följa på Twitter. Jag önskar att de fanns där, så att vi kunde diskutera kommunens utveckling. Låta mig förstå var i problemen ligger att ta vissa beslut och ge mig möjligheten att komma åsikter.

Stakston - Politik 2.0Jag tycker fortfarande att Brit Stakstons (@britstakston) Politik 2.0 är Boken alla borde läsa, och börja ett nytt sätt att arbeta politiskt. Göra det ännu lättare för medborgare att delta i samhällsutvecklingen, inte minst lokalt.

Falkenbergs kommun har för övrigt hur mycket som helst att lära vad det gäller öppenhet och få fler medborgare att delta aktivt. Samhället ändras, och det är dags att kommunikationen mellan kommunens förvaltningar, politiker och medborgare förändras.

Behövs det hjälp hjälper jag mer än gärna till!

Vem vet, med ett öppet klimat kanske jag blir partipolitiskt aktiv.

 

Uppdaterat:

På tips av Brit Stakston: Paneldebatt om framtidens medlemslösa partier.