Jag sitter och samlar intrycken efter Webcoast 2012, och konstaterar att det är människorna som kommer som gör det. Det är är också det bästa med helgen, alla dessa goda människor.
Under helgen 16-18 mars var det dags för 2012 års upplaga av Webcoast. En knytkonferens för alla som älskar webben är devisen. Fast de som kommer dit älskar mer än webben. Det finns en vilja att förbättra samhället vi lever i, och i det arbetet är webben bara ett verktyg.
Den bästa sessionen tror jag ändå var debatten mellan Niclas Strandh (@deeped) och Brit Stakston (@britstakston) om listor som listar twittrare. Jag gick dit för att få se en kul debatt, men det fanns ett djup i den som jag inte hade väntat mig. Brit är en förebild på så många sätt. För mig står hon högt på en lista över människor som jag beundrar, även om hon inte gillar listor. Det finns få som jag känner till som lyckas hålla fast vid varje människans värde som utgångspunkt oavsett sammanhang, och det var precis det hon gjorde i den här debatten. Twitter är ett exempel på att låta den som vill, sprida sina åsikter. Oavsett om det är Jonas Gardell med tusentals följare eller Anna Andersson med ett fåtal. Det viktiga är att vi lyssnar och sprider det som är relevant och viktigt, och inte bara roliga onliners.
En annan sak jag tar med mig och skall arbeta med är att försöka skifta fokus från teknik till vad vi verkligen vill göra. Det blir ofta fokus på skärmar, minnen och uppkopplingshastigheter. Det är vad vi kan göra med tekniken som är viktigt och kan driva utvecklingen. Inte tekniken i sig. Inte lätt att ställa om sitt tänkande till det för en tekniknerd som jag.
Knytkonferensen är deltagardriven, där deltagarna sätter upp lappar på ett schema för diskussion, föredrag eller workshop. Jag tänkte berätta lite mer om några pass jag var på.
Dela din data via API:er
Jag började med att lyssna till API:er, som är möjligheten att hämta (oftast) information. Exempelvis tidtabeller från Västtrafik. Det som gör det spännande är när man kombinerar olika API:er, från Västtrafik, Spotify, Yr.no osv. Vad kan man bygga för nya tjänster då, och vad kan de ge för nytta? Helt klart är att företag tjänar på att öppna upp sig, för antagligen är man för begränsad i sin sinnevärld och inte minst lägger man inte kraft på att utnyttja sina API:er.
På Mashup.se som skriver om svenska API:er hittar ni video från fyra olika pass om API:er.
Diskussion om responsiv design
Responsiv design kallas de webbsidor som helt flexibelt anpassar sig efter skärmstorleken för den skärm som den visas på. Ofta kombinerade med adaptiv design, som gör att layouten på innehållet ändras vid visa specifika skärmbredder.
Det som var extra skoj med det här passet var att det var en diskussion som exploderade på en gång. Alla var beredda på att dela med sig av kunskap om tekniker, ramverk och tankar kring responsiv design. Mycket intressant, och vi kommer se mer och mer av detta. Testa själv genom att justera bredden på webbläsarfönstret medan du tittar på Uppdrag gransknings webbsida eller Staffanstorps kommun. Du kommer märka att när den är smal är den anpassad för mobiltelefon, nästa steg för surfplattor och till sist för en dator.
Svenska Kyrkan + nätet = vaddå?
Rubriken på passet gjorde att jag trodde jag skulle få veta mycket om kyrkans arbete i sociala medier, men det blev kunskapsinhämtning för deras del. Framför allt hur man skall hantera en tweet som fångas upp, och som något sätt är ett rop på hjälp. Vem skall svara? Hur skall man svara?
Helena Taubner (@heltunik) från Skövde höll i passet som blev en intressant diskussion. En diskussion om hur man skall agera på nätet som medmänniska. Är det förresten skillnad på att vara medmänniska på nätet, jämfört med hur vi möter människor utanför nätet?
del 1
del 2
Stor blandning
Jag hann också med ett pass med Claes Magnusson (@Claes), Karl Nilsson (@beta75) och Brit Stakston (@britstakston) som funderade kring vad vi gör nu och i framtiden. Jag lärde mig av Anna Hass (@glimra) om hur jag skall skriva säljande texter och Tobias Lindroth (@TLindroth) om Laptopping och laptoppare plus mycket mer. Dessutom var det flera intressanta diskussioner i pauserna mellan de olika passen som kanske till och med gav mer än själva passen.
Ni som vill titta på fler pass från Webcoast hittar dessa på Bambuser.
Inte bara kunskap
Det var inte bara kunskapsdelning, det var fest också. Artister uppträdde, discjockeys spelade, inte minst Skillnicker som körde massor av grymma mashups. Lyssna på deras Promo 2011 så kan ni få en känsla av hur det lät under fredagskvällen.
I ärlighetens namn tyckte jag det blev lite för mycket disco och hög musik. Det var lite svårt att föra samtal i den annars mysiga miljön. Gärna musik, och gärna lika bra sådan, men med en möjlighet att samtala över en alkoholfri drink så är jag nöjd. 🙂
Webcoast är inte slut
Även om söndagen kom och jag var tvungen att skiljas från alla dessa underbara människor är Webcoast inte slut. Det finns en hel hög med video från olika pass att titta på i efterhand. För det är sådana de som är på plats är: Delar med sig till alla. Det är inga som sitter på höga hästar. Det är det som gör det så unikt. Alla har något att bidra med, och alla är ödmjuka och tillbakalutade. Det ger en härlig stämning och genererar massor av energi.
Dessutom är det bara ett uppehåll, för det ryktas att Webcoast kommer tillbaka nästa år och blir ännu bättre. Jag hoppas på att kunna komma dit och tanka mer energi då.
Tack till alla arrangörer, och inte minst alla som kom dit och tankade energi i mig.