[Varför nykterist?] Radioaktiv nykterist med UngRadio

ag kom med i nykterhetsrörelsen för att få sända närradio. UNF hade byggt upp något som kallades UngRadio.

UngRadion innebar mer än bara att sätta igång och sända radio. I ett egenskrivet utbildningsmaterial behandlas det mest om att sända radio. Från teknik, via programsekreterare till programledare och producent. Jag kom med i UNF, och direkt in i radioutbildningen som låg till grund för sändningsstarten för närradio i Hyltebruk. Idag är jag tacksam att jag råkade på Robert när jag började gymnasiet så jag kom med i UNF.

Föreningen i Hylte har varit väldigt aktivtetsinriktad. Många av de som varit medlem där har varit det för att få delta i verksamheten (ex sända radio, spela teater). Det är på gott och ont, för visst försöker medlemmar leva upp till medlemskraven i mångt och mycket men alla känner kanske inte samma övertygelse som ”vi”. Med ”vi” menar jag oss som tror att alkoholen är en relativt stor belastning för samhället, och att den skapar problem i familjer, olyckor på vägarna och stora utgifter för samhället. Just det där är en fråga som nykterhetsrörelsen alltid kommer att brottas med. Jag tror det är viktigt med vår verksamhet, men vi måste bli bättre på att skapa förståelse för vår syn på hur alkoholen är en samhällsfråga.

Nåväl, detta skulle handla om radio. Kommer ni ihåg vår signaturmelodi? Vi hade en annan först, men det är nog denna som de flesta kommer ihåg.


Jag gick med hösten 1988, och kom direkt i närradioverksamheten. Vi sände radio en gång i veckan, och började med en timmes program. Snart ökade programtiden till två timmar. Vi blandade musik och försökte göra reportage och tema program med blandade resultat.  Vi hade en lista med varje vecka (mer eller mindre manipulerad beroende på antalet röster) och ett avsnitt med önskemusik. Under några år avslutade vi alltid programmet med Beethovens Månskens sonat.

Vi riggade upp en trådlös mikrofon och sände direkt utanför studion, och en hel del andra saker. Störst uppmärksamhet nationellt fick vi när min bror, Niklas Dahlqvist (@NiklasDahlqvist) fick en intervju med höjdhopparen Patrik Sjöberg, som bojkottat pressen ett tag. Han skulle hoppa en tävling i Hylte och lät Niklas få träffa honom ensam i omkläddningrummet, medan Expressens och Aftonbladets reportrar fick stå utanför. Det blev mittuppslag i Expressen, och lokala löpsedlar (8:e juni 1989). Det gjordes försök att köpa intervjun av oss. Vi vägrade och sände de. Frågorna? Tja, Niklas var då runt 12 år så frågorna handla om favoritfärg och mat. 🙂

Jag åkte på flera vidareutbildningar runt om i Sverige och träffade många intressanta personer. Senare fick jag också vara med och hålla i utbildningar, eftersom jag kom ed i förbundets UngRadio-kommitté, URK. Jag lärde mig massor om radio och fick chansen öka på min kunskap i att prata för folk och arrangera evenemang.

Vi åkte bland annat till Norge en helg för att studera reklamradio i närradio. Detta var innan vi hade reklamradio i Sverige. Jag hoppade på tåget i Halmstad, och sov under resan till Oslo, där Karl-Erik och Anne-Li skulle möta upp. När jag steg av tåget la en herre sin hand på min axel och visade upp sin tull legitimation. Jag fick följa med till ett rum där de rev upp hela min packning, ner till neccessär och tandkrämstuben. Jag fick frågor om vad jag skulle göra i Norge. Jag hade passet med mig så jag kunde identifera mig. Men de var inte nöjda för de vill veta var jag skulle bo. Det hade jag ingen aning om, för den kontakten hade Karl-Erik. Jag fick lämna tullen till slut och lite senare kom Anne-Li och Karl-Erik. Om jag inte minns fel bodde vi sedan hos en miltärpolis, så de hade bra koll på oss. 🙂

Radion gjorde att jag kom med, men det var mer en bara radio på programmet. Man var iväg på olika föreningsledarkursen och fick en gedigen demokratiutbildning. Givetvis var det också kurser i rörelsens grundsatser och program, vilket stärkte min förståelse om alkoholens påverkan och belastning ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

På en kurs träffade jag och Roger Martinsen några killar från Luleå som lärde oss ett nytt uttryck, som de föklarade så här:

Bumma?

Det är när man stänger in sig i ett rum och spelar så hög musik att det bara låter bum bum bum utanför.

Sedan dess använder jag bumma i mitt vokabulär.

Ett par år  hade vi något vi kallade Luciasändningen. Vi sände radio flera timmar i sträck under lucia. Detta var något som blev sanslöst populärt i Hylte. Sista året tror jag vi sände 50 timmar i sträck. Det blev lite sömn men mycket roligt. Hylteborna tyckte givetvis det var roligt att önska exempelvis Eddie Meduza med Mera brännvin. För min del gjorde det inget, för jag såg det som en möjlighet att kommentera vem som låg bakom utsändingen och på så sätt få med vårt budskap på ett naturligt sätt.

Här är ett klipp ur Värnamo Nyheter från 1991 (16:e december).

Här är en artikel från Hallandsposten 1991 (25:e december):

Det sista året ringde det så mycket att vår elektronik för att koppla in telefonen till mixerbordet brann upp. Vi hann inte lägga på telefonen för nästa person ringde och önskade en låt, eller deltog i någon av de tävlingar vi hade.

Här är ett UngRadio_Exempel från en gång i tiden. Jag skyller på att jag var ung eller något sådant. 🙂

Detta var en rad mycket fantastiska år där jag fick möjlighet att lära mig massor om radio och inte minst mig själv. Jag har på senare år tagit upp lite av radiosändandet genom att göra podcast, men har inte gjort det på ett par år beroende på barnen. Fast jag ser det bara som ett uppehåll och kommer snart igen. Den där radiomannen inom mig kommer alltid finnas kvar. Det är nästa så man reflexmässigt blir sugen att ‘påa’ en låt och få med ”UngRadion 99,2 Mhz”. 🙂