Kategoriarkiv: Minnen och nostalgi

2013 blev inte som jag tänkt mig, men nästa år så!

Fångar ett ögonblick på badbryggan vid Tjärnesjön.
Fångar ett ögonblick på badbryggan vid Tjärnesjön.

ÅRSKRÖNIKA 2013: Då var året med tid att ta vara på slut. Det gick fort, och spontant känns det inte som jag hann ta vara på så mycket tid som jag önskade. Antar att det oftast är så. Men ett par händelser har nog startat saker som är större än vad som kan anas just nu.

Det jag mest sannolikt kommer minnas av året är den intensiva hösten som passerat, men det har hänt riktigt mycket när jag tänker tillbaka. Eftersom detta främst är ett eget bokslut, men som jag delar av mig till er, blir det ganska långt.

Som sagt var, mycket har hänt och allt har inte blivit som jag tänkt mig. Nästa år kommer det bli precis som jag tänkt mig. Hur? Det får du redan på om du läser min årskrönika.

Mycket fiberrik vår

Fiberdokument
Mycket att läsa och försöka förstå när det gäller anläggandet av fibernät som utförs av en fiberförening.

Vårvintern handlade en hel del om att få till ett bra underlag för vår fiberförening. Otaliga timmar la jag ner på att försöka förstå regler, möjligheter, teknik och ansökningshandlingar. Det blev samtal, möten och långa dagar. Till slut fick vår förening ihop en ansökan som skickades in, för att ett antal månader senare få besked om att inga pengar finns och att en ny ansökan måste in nästa år.

Ärligt talat tycker jag det slarvas väldigt mycket från flera håll när det gäller det fibernät som håller på att byggas i Sverige just nu. Det kommer vara en viktig del av den ryggrad som vårt land skall bäras upp av. Den ryggmärgen och nervtrådarna som skall få landet att röra sig framåt. Då låter vi lekmän ta ansvar för att bygga (inklusive mig själv). Där pressas priser och kompromissas med byggmetoder för att göra det billigt.

Jag hoppas verkligen att det inte slår bakut om ett antal år.

I Sundhult har vi gått över till att köra bredband via 4G. Vi har investerat en hel del i antenner och utrustning, och det vi kan konstatera är att det inte klarar av att förse så många med den bandbredd och datamängd som behövs idag. Nä, fiber är ett måste för att klara av framtiden.

Internt i huset har vi också fixat vårt nätverk, och fått bättre och snyggare anslutningsmöjligheter i de flesta rum. Kan vara lite knepigt i ett gammalt hus med timmerväggar och tjocka murstockar. Inte lätt att ta sig fram med kablar för att nå ut till bra accesspunkter, men nu är jag rätt nöjd med hur det har blivit.

Får jag lov att presentera?

Christian håller föredrag på Webcoast
Jag pratar presentationer på Webcoast – CC by Ulf Andersson (@uanderss)

Våren var också tid att få kunskap, och dela med sig av kunskap. Bland annat deltog jag både på SSMX och Webcoast. Vid SSMX passade familjen på att följa med till Stockholm, vilket innebar någon dag med besök på museum och sevärdheter.

På Webcoast höll jag ett mycket kort pass om presentationsteknik, ett ämne jag tycker mer och mer om. Det är verkligen spännande och intressant att studera mekanismerna som gör att åhörare bättre kan ta in det som sägs. Hur  jag kan agera. Hur presentationsbilder skall skapas för att klistra sig fast i minnet. Hur människans hjärna kan få hjälp att minnas ett föredrag. Jag skall se till få möjlighet att dela med mig mer av den kunskap jag fått i ämnet. På så sätt kan jag se till att fler kan lära mig mer. 🙂 Genom att ge så får man något tillbaka tror jag.

Det har varit en del andra konferenser, som SSWC, och en rad olika tweetups. Det är alltid kul att träffa personer som vill dela med sig av sin kunskap, och det är ofta ett genomgående tema på de där träffarna.

En annan trevlig form av nätverkande har Näringslivsfrukostarna i Ullared varit. En form som jag tror kan utvecklas från att bara vara inspirationsträffar, till att bli mer kunskapsdelande.  Nu är det inslag av kunskapsspridning, och jag tror det är extra utvecklande när det kommer långt i från ens egna område. Då finns det möjlighet att lära sig det där oväntade, långt utanför ens egna domäner. Ser fram mot att fortsätta gå på dem under nästa år.

Fler kan nu digitala verktyg

Christian i studion hos P4 Halland
Jag i studion hos P4 Halland när jag pratar Internet och teknik i DiggIT.

Jag har under året haft förmånen att få delat med mig av min kunskap om digitala verktyg på olika sätt. Bland annat genom att få vara del av en stående programpunkt, DiggIT, i P4 Halland under våren. Varannan vecka har vi pratat om Internet i olika former, spanat lite på teknik som kommer etc.

Jag har också delat kunskap genom att hålla en rad olika föreläsningar, och en studiecirkel. Det var bra längesedan jag höll en studiecirkel senast, så det var extra kul att få gör det i min ”moderförening” inom nykterhetsrörelsen. Studiecirkeln var ett fåtal träffar där jag visade lite hur en WordPress-installation kan användas. Deltagarna fattade direkt och har under året byggt en föreningssida, där man inte minst har skapat en historisk översikt på verksamheten. Riktigt kul. Allt är inte perfekt, men de GÖR det och lär sig efterhand.

IOGT-NTO kongressen berättade jag bildligt talat

Christian sköter kameror, mixar bild och reglerar ljud i direktsändningen av  Accent direkt
Christian sköter kameror, mixar bild och reglerar ljud i direktsändningen av Accent direkt

En av hållpunkterna under sommaren var att sända ett magasinsprogram, Accent direkt, från IOGT-NTO kongresserna i Borås. Det blev intensiva men roliga dagar, med en hel del utmaningar.

Jag gick in med inställningen att göra det enkelt. Jag ville filma reportage med mobiltelefonen och redigera med enkla program för att få fler att fundera över att berätta med rörlig bild. Det blev ok, speciellt med tanke på mina förberedelser.

Jag hade svårt att hinna uppleva så mycket mer av kongressen. En höjdpunkt för mig  var ett nostalgikafé, där det stämdes upp till allsång, gamla bilder skrattades åt och vänner återknöt kontakten. En mycket trevlig kväll (eller kvällar, för det var två kvällar).

Trädgården har lyfts

Trädgårdslandet
Vårt nya trädgårdsland. Man kan också skymta den nya kantsättningen med tegel mot gången.

Under våren och sommaren fick trädgården sig ett rejält lyft. Omgjort trädgårdsland med mer egenodlade grönsaker och örter, fixade gångar med kantsten och mer singel och ny ytterbelysning. Skönt när man kan se vad som gjorts. Inte alltid man visuellt kan se det arbete man lagt ned. Idag kan jag stanna upp och se en sådan sak som kantstenen kring gångarna och njut lite över att det är gjort.

Vi har mer bär än någonsin, och visst är det speciellt att få sätta tänderna i solmogna jordgubbar och smultron? Mer sånt vill jag ha!

Sedan är det inte helt dumt att få äta helt färska grönsaker, rotfrukter och krydda maten med nyss plockade kryddor. Tror att vi kommer utveckla det här under nästa år, med fler och större land. Plats för mer potatis, palsternackor, grönkål, rödbetor och annat gott.

Bättre på att fånga bilden

Fotografi taget med iPhone 5 och Olloclip makroobjektiv
Fotografi taget med iPhone 5 och Olloclip makroobjektiv

Det där med att stanna upp och njuta av omgivningen har jag övat på under året. Det är alldeles för ofta jag har bråttom från en punkt till en annan. Bara att stanna bilen i 10 minuter på väg hem från arbetet och njuta av det fina landskapet. Jag försöker fånga ögonblicken och dela med mig av dem, främst med hjälp av min mobiltelefon. Under året har jag skaffat (och fått) Olloclip-objektiv som ger fler möjligheter. Med ett litet, litet objektiv i fickan har jag med mig, en liten men tillräckligt bra fotoutrustning att när som helst stanna upp och fånga lugnet på bild. Ta gärna en titt på mitt album med iPhone-bilder på Flickr.

Pappa har flyttat

Min pappa bestämde sig att flytta tillbaka till ostkusten där han ursprungligen kommer ifrån. Eftersom han bott där under hösten har vår familj lagt en hel del tid i höst på att tömma huset i Hylte. Vi konstaterar att det är lätt att samla på sig otroligt mycket saker. En lärdom vi tar med oss hem, och inser att vi kan kan städa ur på många ställen i det egna huset. Det har varit ganska slitsamt och tagit mycket tid, men det är skönt att nu när han är på plats i sin nya bostad och har chans att starta om på nytt. Tror att det behövdes bryta upp nu och det känns som det blir bra.

Nu åker jag och Hanna tillsammans

En av de bästa sakerna i höst är att jag och Hanna har lagt ett schema så att vi kan pendla tillsammans för första gången sedan barnen föddes. Det sparar inte bara en massa pengar med att slippa köra två bilar till Halmstad (14 mil tor), utan vi har också en möjlighet att i lugn och ro samtala om visioner och annat. Det ger kraft. Eftersom jag sällan kör (det är ju så tråkigt) så har jag möjlighet att läsa lite under pendlingen.

Jag blev politiker

Landsbygden är möjligheter
Landsbygden är ”Möjligheter” enligt en anteckning från landsbygdsutvecklingskväll i Ullared. Alltför många tyckte att andra skulle göra saker. Gör själv säger jag.

Slutet av hösten resulterade även i att jag blev politiker. Precis i början på 2013 skrev jag ett blogginlägg om att jag som nyårslöfte att jag skulle bli medlem i ett politiskt parti. Framför allt för att visa mitt ställningstagande mot SD, men också att vi som medborgare inte bara kan förvänta sig att andra fixar det som behövs. Jag tror att alla behöver hjälpa till för att samhället skall utvecklas.

Efter att jag gick ut och ”erkände” att jag blivit centerpartist fick jag frågan om att ställa upp i kommunfullmäktige. Jag har tackat ja, och står nu som nummer 17 på valsedeln. Kan jag bidra gör jag det gärna. Helst vill jag bara att så många som möjligt går och röstar (till EU-valet och valen till Riksdag, region och kommun), och gärna på ett annat parti än SD.

Jag har inte hunnit delta så aktivt än, men en sak jag gjort är att jag tillsammans med Mathias filmade en landsbygdsdebatt mellan riksdagsledamöterna Ola Johansson (c) och Agneta Börjesson (mp) när de debatterade landsbygden. Möjligheter finns att göra bra saker, men det går inte bara att vänta. Jag tror att varje person måste agera och hjälpas åt. Samverka, precis på samma sätt som jag upplever att man gör via flera av de nätverken som finns kring sociala medier.

Nästa år blir som jag tänkt mig

Torkild Sköld föresläser i Falkenberg
Torkild Sköld föreläser i Falkenberg.

Under året har jag varit på några föreläsningar och läst/lyssnat på böcker om personlig utveckling. Det har varit intressant och fått mig att fundera på det ena och det andra. Bland annat lyssnade jag till Torkild Sköld när han var i Falkenberg, och nu ser jag fram mot att få lyssna till Olof Röhlander när han kommer till Halmstad i mars (en julklapp till Hanna, och jag tror jag får följa med). Jag har lyssnat/läst Olofs böcker under året, och använt hans PeppApp och de Spotify-spår som finns tillgängliga. Olof och Hanna påminner mig ständigt om att tänka på hur jag vill att det skall bli. Olof brukar sluta med:

Om det nu blir som du tänkt dig, vad har du då tänkt dig?

I samtalen med Hanna i bilen har det tänkts mycket. Nu skall jag bara se till att det blir som jag tänkt mig.

Inför High Chaparal Musikfestival 1993

Inför High Chaparal Musikfestival 1993 - BlandbandSlutet av sommaren 1993 bestämde jag och ett gäng kompisar att vi skulle åka på High Chaparal Musikfestival den 7 augusti. Dragplåstret för min del var Wilmer X det stora dragplåstret, tillsammans med Freda´. Två band som fortfarande tillhör mina favoriter. På festivalen skulle också Highway Stars, Triple and Touch och Peter LeMarc uppträda. Artister som mina öron var ovana vid. Därför spelade jag in ett band med en del låtar. Det bandet har jag nu fixat som en Spotify-lista.

High Chaparal Musikfestival i VN
Värnamo Nyheter skrev om succén (klicka på bilden för att läsa artikeln).

För att fixa bandet krävdes det att jag köpte några CD-skivor, så jag knallade ner till den lokal skivbutiken i Hylte, Ljudcenter och inhandlade en samlingsskiva med Peter LeMarc och en skiva med Highway Stars. Triple and Touch lämnade jag utanför blandbandet och skivor med Wilmer X och Freda’ hade jag redan. Bandet roterade många gånger i bandaren efter det. Såväl inför festivalen, som efter.

Det blev en magisk kväll på High Chaparal, även om den förväntade höjdpunkten, High Chaparal Musikfestival Recension i VNWilmer X, bara var bra i stället för toppen på kvällen. Platsen var utanför västernstaden, där man hade en scen i var ända av publikhavet. Medan en artist uppträdde på ena sidan, riggade man scenen på andra, och det var bara att vända sig om när ena konserten var slut och nästa började. Ena föreställningen stod man längst fram, andra längst bak.

Triple and Touch drog av några covers och gjorde det bra, och Highway Stars mer teaterliknande 70-talsshow var ok. Fredá är alltid bra, och Wilmer X var bra även om jag hade hoppats på mer. Höjdpunkten var utan tvekan och konkurrens Peter LeMarc. Sedan den kvällen är Peter en av de artister jag lyssnat mest till och uppskattar för hans fantastiska texter och musik. Jag har skaffat så många av hans skivor jag kunnat efter det, och han tillhör nog den artisten som strömmat mest ur mitt Spotify-konto.

Musikskribenten i Värnamo Nyheter skriver så  bland annat så här om LeMarc i sin artikel:

”Med lätthet lever han upp till sitt rykte som en stor scenartist, men han slarvar heller inte med publikkontakt och framförande” .

Det där blandbandet gillade jag att lyssna på, och LeMarcs låtar var bra på bandet, men att se honom livslevande var magiskt och fantastiskt.

Tack för den kvällen Peter!

Undrar ni vilken som är min LeMarc-favorit? Det där har jag skrivit ett blogginlägg om som du kan läsa om du är nyfiken.

Och här är blandbandet som en Spotify spellista.

Nästa år är tid att ta vara på

ÅRSKRÖNIKA 2012: Då var vi här igen. Året har kommit till sitt slut, och det är dags att sammanfatta vad som egentligen hänt. Självklart är min mors bortgång en tung och stor händelse, men det har hänt mycket annat också. Inte minst tänker jag mer på vad jag egentligen vill.

Nya lokaler på arbetet

HMS huvudkontorÅret inleddes med att vi på arbetet flyttade in i nya riktigt fina lokaler. Under året köptes den firma jag arbetar på helt upp av HMS Industrial Networks, där också Hanna arbetar. Det betyder att vi idag sitter i samma byggnad, dock så långt ifrån varandra man komma där. 🙂 Fördelen är att vi hinner ses då och då vid lunchen, och att vi lättare kan prata om arbetsrelaterade saker hemma. Nackdelen är att vi på ett sätt har ”alla ägg i en korg”.

Min titel är interaktionsdesigner, vilket handlar om att göra vår webbtjänst mer användbar. Dock har stora delar av min arbetstid gått till att dokumentera våra produkter och tjänster, men jag hoppas nästa år bjuder på möjligheter att få förbättra användbarhet.

I det nya kontoret sitter jag på andra våning i en nybyggd del av HMS, mot Stationsgatan i Halmstad. Så går ni förbi kan det hända att ni ser mig slita i mitt anletes svett. 😉

En låga släcktes, så ljuset tändes

Mors gravMin mor gick bort under våren efter ett antal år med besvärande KOL. På något sätt är jag lättad att hon slipper plågas mer, för hon har inte varit sig själv under många år. Vi får baka lite kakor, minnas och ta vara på den tid vi själva har här. Tänker mer ofta nu på att man bara låter åren gå utan att göra det man verkligen vill. Göra något gott inte bara för mig själv och de närmaste, utan i ett större perspektiv. Det handlar också om att lära mig att pengar inte betyder allt, även om det har stor betydelse. Det handlar också mycket vad man gör med de medel som står oss till buds.

Så när en låga släcks på detta sätt försöker jag se framåt och tänka på var dag som ges mig. Jag tränar på det, för jag är mindre duktig på det.

Nätverkande har gett mig press

SSWC2012Under året har jag haft förmånen att vid ett flertalet tillfällen träffat vänner från de olika sociala medierna. Har bland annat varit på Webcoast i Göteborg och tankat energi, åkt till en ö i Blekinge skärgård för att vara bland underbara människor på SSWC som sprider glädje och kunskapsdelar och varit på Internetdagarna i Stockholm. Innan jag åkte till SSWC på Tjärö skrev Hallands Nyheter om min kommande resa. Det har också varit andra möten i spontana tweetups och mer organiserat som Tweetup Vimle. Jag har redan nu bokat in Webcoast och SSMX till våren för att få träffa alla dessa trevliga smartskallar igen. Hoppas på att jag kan göra ett återbesök på Tjärö också.

Artikel ur Hallands Nyheter vid bildandet av Byafiber
Artikel ur Hallands Nyheter vid bildandet av Byafiber

Hallands Nyheter har också skrivit om ett annat nätverkande jag ägnat mig åt under året, som ordförande i vår ekonomiska förening som skall bygga fibernätverk i bygden. En speciell resa, som inte är så rak som alla kan tro. Framförallt handlar det om att många förväntar sig att andra skall göra saker åt dig. Många känner sig besvikna över kommun och statliga myndigheter som man anser skall skapa förutsättningarna för oss. Jag tänker på alla våra förfäder som inte tog det för givet, utan som via olika typer av kooperativ såg till att det fanns butiker, bensinmackar, bygdegårdar & samlingslokaler och vägar genom vägsamfälligheter. Då gick man samman och skapade och bidrog så mycket man kunde på sitt sätt. Idag vill många sitta hemma, titta på TV och låta allt plötsligt bara finnas utanför dörren. Jag vet. Jag hårddrar lite, men känslan är lite åt det hållet.

Samtidigt vill man att det skall gå blixtsnabbt, men allt tar tid. Vi tar steg för steg och kommer få vårt nät. Även om det tar lite tid, för det skall bli bra också.

Publikt folkbildande

Christian i studion hos P4 Halland
Foto: Sara Hector, Sveriges Radio P4 Halland

Jag har haft förmånen att få åka runt i landet och, som jag uttrycker det, vara digital folkbildare. Lära fler lite mer om hur digitala medier och teknik kan användas. Inte minst inom nykterhetsrörelsen, men också till andra. Under hösten har jag också varit detta i P4 Halland, där jag varannan vecka spanat och svarat på frågor om sociala medier och teknik under en programpunkt kallad DiggIt.  Jag hoppas på att det kan bli en fortsättning av det under det kommande året. Det har varit kul och jag hoppas jag låtit fler få upp ögonen på att tekniken skall vara ett hjälpmedel och inte ett självändamål.

Andas ut, andas in

Skogen 2012

Nu året går mot sitt slut tar jag en stund och andas in, andas ut och stannar till en stund. Förutom allt det som jag berättat om här har det varit full fart på gården. Hanna har förmånen att numer arbeta halvtid, och då i perioder vara ledig för att jobba i skogen och med andra gårdssysslor. Jag hade lite semester på vårvintern och hade ett antal underbara dagar i skogen med motorsågen tillsammans med Hanna. Jag gillar verkligen att få gå där med motorsågen, krama träden lite. Bara vara med dem. Det ger energi, och gör att jag tänker extra mycket på att vi har planeten till låns. Inga pengar i världen kan köpa en ny planet.

Jag hoppas på att någon gång hitta ett arbete där jag kan balansera mellan att kunna arbeta lite i skogen och sedan få sitta på ett kontor och vara kreativ den andra delen. Känna naturens biologiska klocka och känna hur viktig den är, och sedan stimulera hjärnan genom att få lära mig mer och gärna lära ut.

Kan undra om det är så mitt 2013 kan komma att se ut?

Farmor Seijas goda chokladkakor

Niklas (@NiklasDahlqvist) berättade på sin Facebook-sida att han bakade Farmor Seijas goda chokladkakor med sina barn. Det är så vi minns henne. Bull- och brödmor som försåg kvarterets barn med fika sommaren. Vi kom hem, och där fanns gott så det räckte till alla, bland annat hemmagjord saft och ibland chokladkakorna.

Jag bad Niklas att berätta om hur man gör dessa chokladkakor.

Originalrecept är från Vår Kokbok, där de heter Chokladsnittar, som vi är uppväxta med. Kära mor lyckades alltid få dem extra saftiga. För att lyckas med det har lite extra fett adderas men mor bakade aldrig efter recept utan efter hur degen såg ut och betedde sig. Ett rent hantverk. Jag har lyckats hitta hur jag ska göra för att få dem saftiga. Receptet är en god vägledning. Hoppas de ska sprida lika mycket värme och trygghet som jag alltid känt av doften, smaken och en närvarande mor som alltid funnits och alltid kommer finnas i mitt hjärta.

Blir ca 50 st.

Ugn 200 grader

Möra och lättgjorda kakor med fyllig chokladsmak.

Sätt på ugnen.

Använder du matberedare läggs allt i från start.

Fettet ska då vara kylskåpskallt och skuret i bitar.

Ingredienser

220 gr smör eller magarin

  • 2 dl socker
  • 1 msk vaniljsocker
  • 3 msk kakao
  • 1 äggula (spara vitan till penslingen)
  • 2 msk vatten
  • 5 dl vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • Pensling och garnering
  • Uppvispad äggvita
  • Pärlsocker

Använder du inte matberedare gör du följande:

Rumsvarmt smör/magarin rörs poröst tillsammans med socker.
Därefter rörs vaniljsocker, kakao, äggula och vatten.
Blanda mjölet och bakpulvret och tillsätt.
Arbeta ihop allt till en deg.
Dela upp degen i fyra stora lika stora delar.

Rulla dessa till fyra längder som är lika långa som plåten är brev.

Lägg längderna på plåt med bakplåtspapper, pensla med den uppvispade äggvitan och strö ett lagom jämnt lager med pärlsocker.

Grädda i mitten av ugnen i 10-12 min. När de börjat spricka lite och flyta ut en aning och fått en lagom hård skorpa är de klara att tas ut.

Skär längderna i sneda bitar med lagom bredd innan de svalnat.

 

 

Ideas are nothing. Doing is everything!

 

Rubriken är en bra sammanfattning av mitt #SSWC.  För de fyra dagarna på Tjärö i Blekinge skärgård hade en härlig fokus på att försöka göra världen lite bättre.

Fåren betar vid SSWC 2011Jag lånade rubriken av Erik Wagner (@erik_wagner) som skrev det på sin Facebook sida någon dag efter #SSWC. En person som förövrigt var en av de trevligaste att få träffa där. Hans hjärta för folkrörelsen och det ideella arbetet är beundransvärt. Det smittar av sig, och låter mig komma ihåg allt viktigt arbete man gjort inom nykterhetsrörelsen. Erik väcker också suget att ta upp den tråden och fortsätta.

Vad är då #SSWC? En knytkonferens, där deltagarna bjuder på sin kunskap. Emanuel Karlsten (@EmanuelKarlsten) beskriver det så bra i Kunskap skapas bäst genom att delas.

Själv fick jag tillsammans flera andra en trevlig resa under Stellan Löfvings ledning (@stellan) till Tjärö. Väl där satte jag upp tältet i regn tillsammans med Anne-Lie Lokko (@lokkomotion) och Åse Lundblad (@aselundblad). Fast till sista natten blev jag ensam i tältet… :/ Det berodde på att Åse vann en sängplats, och Anne-Lie blev erbjuden en säng eftersom en deltagare tvingats att åka hem tidigare.

Gridden på SSWC 2011Folkbildning

På fredagen startade sessionerna. Där var det ämnen som förutbestämts av en omröstning på nätet innan. Ämnena man kunde rösta på hade alla som ville föreslagit.

Själv valde jag på fredagen

Lördagens schema, eller gridd, öppnades på fredagen klockan 12:00, massor av intressanta ämnen sattes upp. Av alla dessa valde jag:

Det var så mycket jag missade, men som tur är så har Jan Viderén (@videren) samlat alla blogginlägg, video- och ljudupptagningar på en sida. Jag tänker gotta mig och titta på flera av sessionerna jag missade.

Men vänta nu… Folk betalar pengar för att åka till en ö och tälta. Varför skall man göra det när alla ändå delar med sig?

sswc kvällshängJo, för det är så fantastiskt att få vara på ön med så många godhjärtade människor. De vill förändra världen till det bättre. Deras verktyg är internet. Vissa har kallats twitterelit, eller att de bara fokuserar på att bygga personliga varumärken, men där håller jag inte med. De som var med på ön är personer som är förebilder och använder nätet för att ”be honest and do good shit” som Joakim Jardenberg (@jocke) brukar säga.

Det blev många trevliga samtal mellan sessioner, under maten och på kvällarna. Helt fantastiskt att möta människor som är genuint intresserade av varandra.

Dödsklippan på Tjärö under SSWC 2011Den första kvällen kom det lite regn, men sedan var det fint väder. Några hoppade för Dödsklippan, (Inte jag dock. Det var ju kallt i vattnet!) eller bara satt och pratade i solen med nya och gamla vänner. Tidigt på morgnarna passade jag på att ta de två geocacharna som fanns på ön, så jag fick se stora delar av den fina ön.

Avslutningskvällen hade också en gästtalare likt de föregående två åren. I år Kinga Sanden (@kingasanden) som höll ett tal som gick rakt in.  Sammanfattat mycket kort är det dags att sluta prata om sociala medier och verkligen använda det som ett verktyg att förbättra världen. Titta på hennes fantastiska tal (6:30 in)!

 

Idag firar vi vår årsdag

Idag firar Hanna och jag vår årsdag. Eller snarare våra årsdagar, för vi har flera händelser som infaller den 19:e april.

Det var den 19:e april 1991 som Hanna och jag blev tillsammans på en UNF-kurs som hölls på Kuggavik. alltså 20 år sedan. Jösses vad tiden går!

Tre år senare återkom vi till Kuggavik och förlovade oss (1994). På 10-årdagen 2001 gifte vi oss i Gunnarps kyrka.

Idag har vi alltså varit tillsammans i 20 år, varit förlovade i 17 år och gifta i 10 år.

Är väl värt att fira?

[Varför nykterist?] Mycket kunskap att bära

Många kurser har det blivit inom nykterhetsrörselsen, både om det ena och andra ämnet. Kunskap som jag gärna bär med mig.

Först och främst tänker nog de som står utanför nykterhetsrörelsen att utbildningarna handlar om alkoholpolitik, men det är många ämnen som av handlats i studiecirklar och kurser som jag har haft möjlighet att delta på.

Kommer bland annat ihåg en studiecirkel om te som vi hade. Tänk att det finns så mycket att lära om te. Skulle nog gärna repetera den cirkeln igen, provsmaka olika teer, lära mer om japanska te-ritualer och läsa om hur kyrkan smugglade te i England.

Självklart har det varit många intressanta radioutbildningar också, och där var det väldigt intressant med reportageteknik. Hur ställer man rätt frågor? Hur skapar man ett intresse och fångar kvar lyssnaren vid radioapparaten.

Flera kurser tog upp opionsbildning, om hur budskap kan föras fram. Idag skulle den utbildning se totalt annorlunda ut, även om grunderna är samma. Eftersom jag inte har jättebra insyn i rörelsen idag är jag ganska nyfiken på vad tas upp på en sådan utbildning idag.

Jag minns ett föredrag av Peter Axelsson på en distriktstyrelsesamling om hur man skall hålla ordning på sitt skrivbord. Tänker ofta på den den när jag försöker få koll på min inkorg för e-posten, men når inte ända fram.

Det som kanske gett mest har varit olika former av ledarutbildningar. Där är det samma sak som gäller, för det handlar om att få varje individ uppmärksammad och ta tillvara på dennes goda egenskaper. Alla kurser i mötesteknik har varit ovärderliga. Där handlar det ofta om att kunna föra en nyanserad diskussion, låta alla komma till tals, argumentera och slutligen destillera en debatt till någon eller några tydliga att-satser som leder till aktion i form av någon slags att-göra-lista.

Sedan har varje kongressförhandling, distriktstyrelsemöte och föreningsstyrelsearbetet varit en nyttig skola också. Tror att de som väljer att engagera sig i olika styrelser i unga år får en bra utbildning.

Sammantaget har nykterhetsrörelsen gett mig massor av kunskap att bära.

     

    [Varför nykterist?] Dans med Hot Space Disco

    i var ett gäng i Hyltebruks UNF som var med och startade och formade Hot Space Disco. Vi var ett gäng UNF:are som åkte runt och körde disko för barn i Junis åldern. En verksamhet som fortfarande bedrivs inom rörelsen.

    Jag kommer inte exakt hur det hela började, men jag har för mig att vår UNF-förening fick en förfrågan av junior-distriktet om att hjälpa till med ett disko. Här var samtidigt som UngRadion börjat avvecklas, eftersom närradioföreningen fick färre och färre medlemmar.

    Gänget i föreningen tog det på fullaste allvar och vi skapade ett koncept där genomförandet blev en egen verksamhet, och som gjorde att juniorföreningar runt om i Halland fick en aktivitet där de kunde berätta för barnen om verksamheten.

    Många är de nätter som vi åkt genom Halland, för att nå Forum i Hyltebruk och lasta ur ett överfullt släp med utrustning innan vi fick komma hem och sova. I början hjälpt vänliga personer i Junis distriktsstyrelse till med att köra oss, men mest klarade vi oss själva.

    Vi hade en inställning att vi skulle göra ett disko som vi själva skulle kunna gå till. Bra ljud & ljus och aktiviteter under kvällen. För att bli bättre anlitade vi Michael Brinkenstjärna, då känd DJ nu mer känd som skandal manager, att föreläsa för oss. Det året han var hos oss hade han den mest sålda singeln det året, en cover på Var skall vi sova i natt.

    Hur det kunde låta? Tja, jag gjorde ett försök att sätta ihop en Spotify-lista med Hot Space Disco Originals. Tyvärr fanns inte artister som Ronny & Ragge, men jag hittade i alla fall några av de annorlunda låtarna vi brukade köra.

    Vi var lite av ”stjärnor” som kom till de olika Halländska små orterna. Kommer i håg hur jag och Jonas Ring ofta fick lasta medan de häftiga DJ:s fick sitta och skriva autograf på autograf. Till och med beundrarpost kom det till oss. 🙂

    Vi försökte vara väldigt seriösa i vårt genomförande och gjorde till och med en slags manual för diskot.

    Vi exporterade idén vidare till Jönköpings distrikt, och vidare ut över landet. Som sagt var har jag sett att namnet Hot Space Disco inom Junis  då och då. Riktigt kul!

    [Varför nykterist?] Skrattat med Hylterevyn

    Hylterevyn var en skrattfest under många år i Folkethus, Forum, i Hyltebruk. Det var IOGT-NTO Hyltebruk som låg bakom den.

    En annan verksamhet inom nykterhetsrörelsen i Hylte har alltid varit teater och musik, tack vare Totte Ljunggren. Många har de teateruppsättningar, musikaler och kulturkväll varit som som Totte stått bakom.

    Jag tycker den är en briljant idé att blanda underhållning med kryddat med lite allvar och eftertanke. Något som jag tycker Ljunggren lyckats med i sina texter. Kombinationen med bra och rolig verksamhet tillsammans med att få nå en stor publik är oslagbar.

    För mig betydde Hylterevyn under ett antal en tradition. Varje Annandag jul mötes vi några tappra själar i forum för att starta scenbygget inför den kommande nyårsrevyn.  Det var dags För Kea Hjalmarsson realisera Tottes galna tankar med min och några andra hjälp. Det var snickrande och målande av kulisser, massor av sladdar till ljudanläggningen, klättrande i byggnadsställningar för att få upp strålkastare. Fantastiskt skönt att få krypa undan julhysterin och träffa och arbeta med dessa kreativa människorna.

    Revyerna innehöll mycket kommunalpolitik, och man blev ”bekant” med olika nämnders företrädare. Revyns styrka har nog också varit de många duktiga sångerskor/sångare som förgyllt föreställningarna med sånger där Totte satte ny text till kända låtar.  Under åren lärde man sig också att känna igen vissa personers skratt, så utan att ha sett dem veta att de fanns i publiken. För det var en tradition för många att gå på revyn med vänner.

    Under de första åren var jag med och skötte det som föregicks i foajén. Det handlade om garderob, förtäring i pausen och att kontrollera biljetter. Många blommor har mottagits och förmedlats till skådespelarna och mycket stress att få allt att rulla i pausen, och inte minst efter föreställningen när hela salongen vill ha sina kläder samtidgt för att ta sig hem.

    Dessutom har jag sett föreställningen via videokamera under ett antal år. De sista åren var det dessutom en aktivitet i föreningen, att producera video. Då var det ett kopplande och fixande för att få ihop ljud, bil och få in allt i en videomixer.

    De sista åren jag aktivt deltog i Hylterevyn gjorde jag det som ljustekniker, och drog i reglarna för att varje scen skulle ha rätt ljus. Det föregicks av en hel del arbeta med att få strålkastarna rätt, utnyttja färgat ljus och nyttja ljuset för att skapa stämning. Under repetitionerna fick man försöka skriva ett schema vilka reglar man skulle dra i, och hur många procents ljusstyrka det skulle vara för varje lampa. Detta kunde oftast inte testas förrän generalrepetitionen.  Lagom till det var det dags att avsluta åretsrevy satt ljusschemat bra.

    Jag tycker det var skönt att se de lokala politikerna komma och skratta, minst minst åt sketcher där de själva var en del. Jag skulle misstänka att många i Hyltebruk saknar revyn. Som tur är håller stommen som var med i revyn fortfarande på att göra teater, och sätter upp en fars/folklustspel varje midsommar i Tiraholm.

    Många gånger träffades gänget efter en föreställning för en pizza. En och annan kväll med te och Trivial Pursuit har det också blivit. Saknar att få gänget som var med bakom revyn. Så naturligt att umgås, och många trevliga kvällar/nätter, varenda gång utan alkohol.

    Alf Anderssson, en gång min bildlärare i grundskolan numer på Vildmarksgymnasiet i Unnaryd, skapade affischer och programblad till de flesta uppstättningarna. Här är ett urval av dem.

    [Varför nykterist?] Radioaktiv nykterist med UngRadio

    ag kom med i nykterhetsrörelsen för att få sända närradio. UNF hade byggt upp något som kallades UngRadio.

    UngRadion innebar mer än bara att sätta igång och sända radio. I ett egenskrivet utbildningsmaterial behandlas det mest om att sända radio. Från teknik, via programsekreterare till programledare och producent. Jag kom med i UNF, och direkt in i radioutbildningen som låg till grund för sändningsstarten för närradio i Hyltebruk. Idag är jag tacksam att jag råkade på Robert när jag började gymnasiet så jag kom med i UNF.

    Föreningen i Hylte har varit väldigt aktivtetsinriktad. Många av de som varit medlem där har varit det för att få delta i verksamheten (ex sända radio, spela teater). Det är på gott och ont, för visst försöker medlemmar leva upp till medlemskraven i mångt och mycket men alla känner kanske inte samma övertygelse som ”vi”. Med ”vi” menar jag oss som tror att alkoholen är en relativt stor belastning för samhället, och att den skapar problem i familjer, olyckor på vägarna och stora utgifter för samhället. Just det där är en fråga som nykterhetsrörelsen alltid kommer att brottas med. Jag tror det är viktigt med vår verksamhet, men vi måste bli bättre på att skapa förståelse för vår syn på hur alkoholen är en samhällsfråga.

    Nåväl, detta skulle handla om radio. Kommer ni ihåg vår signaturmelodi? Vi hade en annan först, men det är nog denna som de flesta kommer ihåg.

    https://youtube.com/watch?v=nyy-lrp4Wq0%3Ffs%3D1%26hl%3Dsv_SE

    Jag gick med hösten 1988, och kom direkt i närradioverksamheten. Vi sände radio en gång i veckan, och började med en timmes program. Snart ökade programtiden till två timmar. Vi blandade musik och försökte göra reportage och tema program med blandade resultat.  Vi hade en lista med varje vecka (mer eller mindre manipulerad beroende på antalet röster) och ett avsnitt med önskemusik. Under några år avslutade vi alltid programmet med Beethovens Månskens sonat.

    Vi riggade upp en trådlös mikrofon och sände direkt utanför studion, och en hel del andra saker. Störst uppmärksamhet nationellt fick vi när min bror, Niklas Dahlqvist (@NiklasDahlqvist) fick en intervju med höjdhopparen Patrik Sjöberg, som bojkottat pressen ett tag. Han skulle hoppa en tävling i Hylte och lät Niklas få träffa honom ensam i omkläddningrummet, medan Expressens och Aftonbladets reportrar fick stå utanför. Det blev mittuppslag i Expressen, och lokala löpsedlar (8:e juni 1989). Det gjordes försök att köpa intervjun av oss. Vi vägrade och sände de. Frågorna? Tja, Niklas var då runt 12 år så frågorna handla om favoritfärg och mat. 🙂

    Jag åkte på flera vidareutbildningar runt om i Sverige och träffade många intressanta personer. Senare fick jag också vara med och hålla i utbildningar, eftersom jag kom ed i förbundets UngRadio-kommitté, URK. Jag lärde mig massor om radio och fick chansen öka på min kunskap i att prata för folk och arrangera evenemang.

    Vi åkte bland annat till Norge en helg för att studera reklamradio i närradio. Detta var innan vi hade reklamradio i Sverige. Jag hoppade på tåget i Halmstad, och sov under resan till Oslo, där Karl-Erik och Anne-Li skulle möta upp. När jag steg av tåget la en herre sin hand på min axel och visade upp sin tull legitimation. Jag fick följa med till ett rum där de rev upp hela min packning, ner till neccessär och tandkrämstuben. Jag fick frågor om vad jag skulle göra i Norge. Jag hade passet med mig så jag kunde identifera mig. Men de var inte nöjda för de vill veta var jag skulle bo. Det hade jag ingen aning om, för den kontakten hade Karl-Erik. Jag fick lämna tullen till slut och lite senare kom Anne-Li och Karl-Erik. Om jag inte minns fel bodde vi sedan hos en miltärpolis, så de hade bra koll på oss. 🙂

    Radion gjorde att jag kom med, men det var mer en bara radio på programmet. Man var iväg på olika föreningsledarkursen och fick en gedigen demokratiutbildning. Givetvis var det också kurser i rörelsens grundsatser och program, vilket stärkte min förståelse om alkoholens påverkan och belastning ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

    På en kurs träffade jag och Roger Martinsen några killar från Luleå som lärde oss ett nytt uttryck, som de föklarade så här:

    Bumma?

    Det är när man stänger in sig i ett rum och spelar så hög musik att det bara låter bum bum bum utanför.

    Sedan dess använder jag bumma i mitt vokabulär.

    Ett par år  hade vi något vi kallade Luciasändningen. Vi sände radio flera timmar i sträck under lucia. Detta var något som blev sanslöst populärt i Hylte. Sista året tror jag vi sände 50 timmar i sträck. Det blev lite sömn men mycket roligt. Hylteborna tyckte givetvis det var roligt att önska exempelvis Eddie Meduza med Mera brännvin. För min del gjorde det inget, för jag såg det som en möjlighet att kommentera vem som låg bakom utsändingen och på så sätt få med vårt budskap på ett naturligt sätt.

    Här är ett klipp ur Värnamo Nyheter från 1991 (16:e december).

    Här är en artikel från Hallandsposten 1991 (25:e december):

    Det sista året ringde det så mycket att vår elektronik för att koppla in telefonen till mixerbordet brann upp. Vi hann inte lägga på telefonen för nästa person ringde och önskade en låt, eller deltog i någon av de tävlingar vi hade.

    Här är ett UngRadio_Exempel från en gång i tiden. Jag skyller på att jag var ung eller något sådant. 🙂

    Detta var en rad mycket fantastiska år där jag fick möjlighet att lära mig massor om radio och inte minst mig själv. Jag har på senare år tagit upp lite av radiosändandet genom att göra podcast, men har inte gjort det på ett par år beroende på barnen. Fast jag ser det bara som ett uppehåll och kommer snart igen. Den där radiomannen inom mig kommer alltid finnas kvar. Det är nästa så man reflexmässigt blir sugen att ’påa’ en låt och få med ”UngRadion 99,2 Mhz”. 🙂