Tvillingarna Johannes och Anders Eriksson i Hyssna driver Melltorps Skogsförvaltning. Deras syn på skogskötsel är lite annorlunda mot många av de som hörs mest i skogssverige. Jag filmade lite på en skogsdag som Rådgivarna i Sjuhärad hade, filmerna finns längre ned på sidan. Först sammanfattar jag lite deras syn på skogsskötsel och funderar själv lite fritt.

Många av de idéer som bröderna har går tvärtemot skogsbolagens tanke sätt, röj med stor försiktighet, gallra svagt, stamkvista och plantera gärna lärk.

I deras synsätt skall man ha många stammar som volymen fördelar sig på. Då får man kvistrensat kvalitetsvirke med lagom stora årsringar. En allt för gles skog ger stora årsringar, och tvillingarna menar att kvaliteten försämras och att fiberegenskaperna också försämras för pappersmassa. För att behålla en stor stamtäthet anser de att småskalig utrustning skall användas. De menar att de skogsmaskiner som används är massförstörelsevapen som slukar kubikmeter som skulle stå kvar och utvecklas till en slutavverkningen där de ger bättre avkastning.

De förespråkar stamkvistning, och menar att det kommer bli brist på kvistfritt kvalitetsvirke framöver. Det tar några minuter per träd som för bättre kvalitén avsevärt enligt Johannes och Anders. De ser gärna att man planterar lärk, och menar att det fungerar fantastiskt bra tillsammans med andra trädslag. Det går inte ta miste på deras syn att blandskog är bäst. Det pratar mycket om de förhärskande monokulturerna, och då främst gran.

Hägn är en självklarhet för alla planteringar. Viltskadorna är så omfattande att de hägnar in alla planteringar. Enligt Erikssons är viltstammen för stor och därför krävs hägn. Personligen tror jag på att man måste finna vägar för att balansera viltvården och skogsskötseln på något sätt, kanske genom att avsätta ytor för viltfoder bland annat.

Jag håller med i mycket som Tvillingarna Eriksson predikar för, och önskar att de kunde visa tydliga kalkyler som verkligen påvisar att det finns ekonomi att sköta skogen efter deras idéer. Idag finns bara kalkyler från skogsbolagen som hela tiden skall visa på optimerad vinst för varje åtgärd. Problemet för många skogsägare är nog att den investering man gör i att gallra svagt för att få ett bättre netto vid avverkningen inte kommer nuvarande ägare till gagn. Frågan är hur man kan motivera det, jämfört med att få ett netto i gallringen som kan betala skogsskötseln just nu. Hur många skogsägare kan idag leva på sin skog? Hur mycket skog krävs det? Måste man ha ett en annan, mer regelbunden, inkomst vid sidan av?

Här är två filmer där tvillingarna Eriksson beskriver några bestånd som de sköter. Först ett björkbestånd, och sedan lite från olika bestånd där lärken är den röda tråden.

Kommentera gärna hur du ser på det hela. Både bra och dåligt!

Tvillingarna Eriksson bjöd på sin show när Rådgivarna i Sjuhärad bjöd in till en skogs dag, där det diskuterades alternativa trädslag med brödernas syn på skogsbruk.

Det är alltid lika underhållande att höra tvillingbröderna Johannes och Anders Eriksson från Melltorps Skogsförvaltning. De brinner verkligen för sin skog, och argumenterar för att lärken skall användas i det svenska skogsbruket. För dem är det en självklarhet att skogen skall skötas med småskalig utrustning.

De har så stort engagemang att de skulle kunna stå dygnet runt och berätta sina ståndpunkter. Det blir en show när de sätter igång och talar om sin skog. Det är svårt att förklara, så jag har en liten video med ett utdrag från skogsdagen som Rådgivarna genomförde.

Det var mycket roligt att få se de hägn där de provat olika trädslag i olika kombinationer. Lärken fanns med som en röd tråd och det var mycket, mycket imponerande att se hur den hade växt. Tujja, douglas och en rad andra olika barrträd presenterade. Det var mycket tal om ”pyntegrön”, ris som såldes och användes som pynt i exempelvis juldekorationer.

Det pratades en del om löv, och främst björk. Vi fick se ett fint björkbestånd som hade riktigt bra tillväxt, och inte krävde så mycket röjning som man tar förgivet när det pratas lövskötsel. Är man lite duktig på att sköta massurbjörk kan man få riktigt, riktigt bra betalt.

Själva sköter de skogen med sin Vimek Minimaster 101 och en Vimek G30 processor. stickvägarna lägger med 50-80 m mellanrum och vinschar ut till stickvägarna. De förespråkar småskaliga maskiner som Vimek, Loglander och givetvis Malawa. De ”vanliga” maskinerna kallar de för massförstörelsevapen och hanvisar till stora stickvägar, markpackning och spårbildning. Storskadliga är benämningen istället för storskaliga i deras mun.

De menar att man tar bort många huvudstammar bara för att kunna kör in med stora maskiner, och att man plockar bort träd som danar kvalitetstimmer. De menar att man kan producera mer total volym trots att det är fler träd. Det vanliga idag är att man röjer och gallra hårt för att få hög diametertillväxt. De påstår också att hållfastheten påverkas och för stora årsringar, och att fibrerna blir kortare som ger sämre egenskaper vid framställning av pappersmassa

De stamkvistar det mesta, och man måste säga att det blir en trevlig skog att vandra i. De hade mycket att säga om stamkvistning, och berättade att det är en ganska lätt åtgärd. Något som man kan engagera familjen i och tillsammans vara i skogen och putsa på skogen. De tipsade om Malco som säljer japanska sågar. Deras erfarenhet var att man skulle använda byggsågar, eftersom stamkvistningssågarna hade för grova tänder och att de är helt härdade. Byggsågen så var bara spetsen på tanden härdad, vilken gjorde den mer lättarbetad. Enligt Erikssons skulle man bara såga i draget för att inte bladet skulle böja sig, och gärna så mycket i lod som det. Man skulle såga sakta när grenen ger vika, för då spjälkar den alltid utåt. Tar man för snabba tag och försöker få av grenen snabbt kan urdrag uppkomma. Spjälkar grenen utåt kan man bara såga av den lilla spjälkande delen av grenen. Grönt skaft på byggsågen var bra till gran (tror röd var bra för lärk och blå för tall).

När det gäller röjningen använder de Bengt-Åke Alrikssons midjeröjare. Deras idé var att man röjde högt och la ett snett snitt. Då gled stammen av och ställde sig på marken. Det viktiga är att man får av toppen så att huvudstammarna får ett försprång. De stammar som blir kvar fungerar även som viltfoder.

Bröderna hägnar alla sina planteringar, vilket skapade diskussion om viltvård och viltvård i kombination med skogsbruk. De talade om betnings- och fejningsskador på bestånden. Det var de som sa att de drev upp exempelvis lärk utan hägn.

Vi tittade på en stor självföryngring, och ett mindre sikta bestånd. De hade många åsikter mot plantera siktagran här. Beståndet var väldigt tätt och det vore intressant att få komma tillbaka och se hur beståndet ser ut om ett antal år.

Som vanligt när man träffar andra skogsägare går diskussionerna varma och erfarenheter utbyts. Det är jättespännande och varenda gång upplyfts jag av hur många som pratar om småskaliga maskiner i skogen och alternativa brukningssätt, jämfört med var de stor aktörerna på marknaden förespråkar.

Jag filmade en del på skogsdagen och skall se om jag inte kan sätta ihop fler intressanta klipp och presentera på vår YouTube kanal. Dagen var inspirerande och man känner sig sugen på att ta tag i sin skog och våga tänka annorlunda.