I veckan meddelades det att Peter LeMarc drabbats av cancer, och att i dess efterdyningar gjort att han valt att ställa in den planerade turnén. Jag skickade en tweet om det, och @ChrisWesslen undrade vilken som var min favorit av Peter LeMarc. Jag har inte en LeMarc favorit. Jag har flera.
Jag upptäckte LeMarc av en slump. Han drog land och rike runt 1993 med sin Det finns inget bättre turné. Han kom till de småländska skogarna, närmare bestämt High Chaparal. Till saken hör att han inte var den enda artisten. Nej, kvällen började med Highway Stars, ett cover band som spelade sjuttiotalshits. Sedan kom Freda’, som alltså spelade på hemmaplan och en av orsaker att jag tillsammans med vänner sökt mig hit. Därefter kom Tripple & Touch, då med Lasse Kronér, som spelade covers. Kommer ihåg att de gjorde en mycket bra version av Peter Gabriels Sledgehammer. Det var en spännande konsert, för de hade två scener. En vid vardera ände, vilket gjorde att de som stod längst fram vid ett uppträde stod längst bak vid nästa.
Sista akten var det jag hade kommit för, tillsammans med Freda’, Wilmer X. Tyvärr var deras konsert inte så bra som det kan vara med Wilmer. Som tur var, var artisten innan mycket bättre.
Den artisten var Peter LeMarc och han lät sina magiska toner trollbinda mig, tillsammans med sitt band. Visst kände jag till några av hans största hitlåtar, men inte funderat mer på det. Efter denna kväll åkte jag hem och skaffade så många skivor jag kunde med Peter. Jag lyssnade till de berättelser som skickligt berättades genom musiksatt poesi. För er som vill få en känsla av hur det var kan leta upp skivan Bouna sera! Peter LeMarc livslevande som är en inspelning från turnén.
För så är det med LeMarcs alster. Det är ganska svårt att läsa texten rakt av, det kräver musiken för att få rätt rytm och frasering. Musiken i sig är kanske inte märkvärdig, men kombinationen är fantastisk. Varje låt är en berättelse, precis som ett album. Det gillar jag, att en hel skiva hänger ihop från första till sista låt. Kanske är det därför det är så svårt att välja favoritlåtar med honom.
Jag kan berätta vilka två skivor jag tycker bäst om. Just nu i alla fall. Peter LeMarc – Peter LeMarc, eller den vita skivan som den också kallas.
Vägen (låter oss längta)- Som att vänta regn
- Vänta dej mirakel!
- Håll om mej!
- (Jag ska) gå hel ur det här
- Vi kunde dansa
- Du tillhör mej
- Hur hjärtat jämt gör som det vill
- Världen stannar av
- Början på en lång historia
- Regnig dag vid västerhav
- Spökamazonen
- Under en måne som en silverpeng
- Ring av silver
Jag nynnar på låt efter låt på den skivan. Just nu vill man höra Peter säga ’Jag skall gå hel ur det här’…
Den andra skivan är Det som håller oss vid liv.
- Från ett fönsterlöst rum
- Det som håller oss vid liv
- Detta blir min död
- Morgonens nåd
- Skönt att finnas till
- Vi överlevde vintern
- Så långt mina armar räcker
- Någonting som är heligt
- Du är bra
- Där blått möter blått
- Helande hände
En fantastisk skiva som på något sätt famlar efter någon slags lycka. Ett exempel på hur låtarna växer i den sammanbundna berättelsen som finns som en röd tråd. Här finns en och annan radiohit, men också låtar som ’ Du är bra’ som är mycket bra berättad där musiken bygger en stämning som förstärker orden.
Utöver dessa finns det så många bra låtar. Exempelvis ’Så gott att må gott igen’ som jag ofta tänker på. För visst är det gott att må gott igen. Ta ’Älskad från första stund’ som beskriver den där känslan man känner för sina barn(Joar & Nora). Nora i klädd en fin tröja som @NiklasDahlqvist köpt på LeMarcs senaste turné på bilden intill. Jag minns ’Little Willie John’ från konserten på High Chaparal. Han gick fram flera gånger, men sladden åkte ur gitarren. Till slut kunde han framföra berättelsen om att vara sig själv.
’Evelina’, ’Drivved’, ’Lycklig idiot’, ’Ett troget hjärta’… Nä, jag skulle kunna räkna upp alla låtar tror jag.
Peter LeMarc är generös och bjuder på musik på sin hemsida också. Egna versioner av låtar han gjort till andra, som ’Blues för vänster hand’ som gjordes till Samuel Fröler. Eller den fantastiska live-versionen av ’Ända till September’ från turnén 1993, med Sara Edin på sin fiol. Lyssna! Där finns massor av bra versioner i hans Bandarkiv.
Så @ChrisWesslen får ursäkta. Jag kan nog inte ge dig mina favoriter av Peter LeMarc. Det mesta han gjort är bra.
Om ni har några favoriter, skriv gärna det gärna som en kommentar till detta inlägg.
Det blir en hel del snack om Twitter, Facebook och andra tjänster som ofta räknas in i sociala medier. Jag erbjöd alla kollegor möjligheten att komma och lyssna när jag skulle göra ett försök att, framförallt, förklara Twitter. Jag trodde det kanske skulle komma någon, med alla som var på arbetet den dagen kom och lyssnade.
