I dag funderar jag extra mycket på vad vi gör om dagarna. Många sitter nog och tänker ”om jag bara…”. Jag tänker vidare att det där ”om” inte ramlar över oss, utan vi måste aktivt röra oss runt i marker där vi plötsligt kan snubbla på något som är ett bra ”om”.
Sitter du kvar på din stol, här och nu, minskar chansen radikalt att du ska snubbla på ett ”om”. Spelar egentligen ingen roll vad du gjort. Spelar ingen roll vad du tänker göra sedan. Det är här och nu du kan göra något.
Se till att du snubblar
Visst kan det vara svårt att veta vilka marker du ska gå omkring i för att snubbla på ett ”om”, men för att underlätta se till att röra dig bland människor som kan peka åt vilket håll du ska gå, och till och med knuffa dig framåt en bit. Då plötsligt snubblar du över ett ”om”. Det kom inte till dig, det var du som kom till det.
Våra farföräldrars tid finns inte längre
Den tid som våra farföräldrar och föräldrar växte upp i, där arbete på fabriken var det samma som trygghet och välbefinnande finns inte längre. I dag bryr vi oss också om vad fabriken gör och hur det gör världen bättre för våra barn.
Det är här och nu du gör något
Det är svårt att göra något här och nu. Just nu passar det inte, just nu känner du dig så, och just nu är det lite kärvt. Ändå är enda tillfället du kan göra något just nu.
Res på dig!
Så res på dig, ge dig ut bland människor som ser dig, lyssnar på dig och ger dig rätt riktning. Tillsammans kommer vi göra världen till en underbar plats för våra barn.
I veckan hade jag förmånen att vara en av de från Falkenberg som åkte på BETT-mässan i London. En av de största mässorna om digitalt lärande och en perfekt start för mig som ny i Barn- och utbildningsnämnden.
Det jag tar med mig därifrån är att vi måste hjälpa skolan att våga förändras för att våra barn skall få bästa möjliga förutsättningar. Vi måste fundera över hur vi mäter kunskap och hur vi använder resultaten av mätningarna.
Blandad delegation åkte från Falkenberg
Vi som åkte från Falkenberg var en blandad grupp. Politiker, verksamhetsledare, skolledare och utvecklare av IT och lärande i kommunen. Helt fantastiskt att få åka i en sådan blandad grupp, få tid till att samtala och höra deras bild om vart vi är på väg. Inte bara det, utan också få tid att titta bakåt och höra vilken väg de tagit innan de hamnat på den plats de finns på idag. Jag skulle inte kunnat få en bättre möjlighet att ta del av den kunskapen. Oerhört viktigt för mig i det framtida arbetet tillsammans.
Jag är stolt över att komma från Falkenberg
Det var en häftig känsla att få representera Falkenberg och möta skolfolk från hela Sverige. Visst, jag visste att det har gjorts ett bra arbete i kommunen att utveckla skolan och inte minst att ha med en digital aspekt i det hela. Det vittnar nomineringen till Guldtrappan om. Tänk er att av Sveriges 290 kommuner så är Falkenberg en av de fem som kan få utmärkelsen Guldtrappan. Ett bra kvitto att vi är på rätt väg.
När jag berättade att jag kom från Falkenberg märkte jag direkt att de andra ser upp till vad vi gör och hur långt vi har kommit. Extra roligt var det att få alla kommentarer om hur bra det är att det var politiker på plats beredda att lyssna till vilka utmaningar som står framför skolfolket på ”verkstadsgolvet”. Jag är inte säker på om någon annan kommun hade representanter från politiken. Jag mötte i alla fall inte någon.
Höjdpunkten var Simons föredrag
Höjdpunkten för mig var att få lyssna till Simon Breakspears föredag om hur vi måste tänka för att innovera lärandet. Inte hur utbildningssystemet skall ändras, utan lärandet i skolan. Det är en viss skillnad i det angreppssättet.
Simon doktorerar i lärandet, och har arbetat med PISA-undersökningen, och med det som bakgrund var det väldigt intressant att få höra hans syn på det framtida lärandet.
Sätt PISA-undersökningen i sitt sammanhang
Jag tog med mig speciellt två saker från hans föredrag. Det första var hans syn på resultatet i PISA-undersökningen används. Breakspear poängterade att PISA visar en delmängd av det skolan skall ge våra barn. Skolan är så mycket mer än de stickprov som PISA är, men det kan ge oss indikationer på vad vi behöver arbeta med. Det behövs sannolikt stickprov i andra ämnesområden som inte alls mäts i PISA. De olika mätningarna måste vägas samman för att få en helhet. PISA i sig själv är inte ett bra mått på hur vårt utbildningssystem mår.
Det går att hitta relevanta data som kan väcka tankar i PISA, som till exempel att resultatet bland svenska pojkar sjunkit. Hur kommer det sig?
Våga göra fel
Den andra saken jag tog med mig var att han drog paralleller till innovationsprocesser och att skolan behöver ta sig till av de metoderna för att utveckla lärandet. Han visade på hur de agila metoderna fungerar med små iterationer med en rörelse framåt. Det finns risk att det blir fel då och då, men så länge vi kan hantera felen på ett bra sätt är vi rätt ute. Vi måste våga ta risker och göra fel även i skolan.
Det som gör detta arbetsätt hanterbart är att göra förändringen i små snabba steg och hantera felen på ett bra sätt.
Han poängterade att vi måste förhålla oss till att hälften av de arbetsuppgifter som finns på arbetsmarknaden idag kommer att försvinna och nya kommer att uppstå. Många, många, många kommer ha sin bas på något sätt från det digitala, oavsett vad arbetsuppgiften är. Vårt samhälle digitaliseras på alla plan.
Lyssna själv på en sammanfattning av Simon.
BETT-mässan för skolutvecklarna
Förutom föreläsningar och workshops så var vi också på BETT-mässan med massor av utställare som på olika sätt bidrar till digital skolutveckling. Att gå runt på mässan kanske inte gav mig så mycket ur min roll som politiker, och jag har en bakgrund som gör att jag redan är insatt i mycket av det som visades upp. Som förälder är det intressant att se hur teknik kan användas i lärandet. Ni som följer bloggen eller mig i de digitala kanalerna vet att jag exempelvis programmerar med barnen och testar andra sätt att lära tillsammans med dem.
Barnen visade vad de lärt sig
En annan del som var väldigt kul att få ta del av var de elever som visade hur de hade använt digitala verktyg i sitt lärande. Det började med att ett gäng 13-åriga barn från en skola i Bergen, Norge. visade hur det lärt sig matematik och fysik och annat med hjälp av robotar. En fantastisk presentation där de bland annat körde upp en AR Drone i luften över scenen.
Det var också elever från Danmark och Sverige som berättade om hur de använt exempelvis programmering i sitt lärande. En sak som jag suckade lite över var att i ett svenskt exempel hade barnen arbetat i en datorklubb utanför skoltid. Vi behöver nog fundera på hur vi skall få med mer av det nya sättet att lära i den vanliga undervisningen. Vi har att förhålla oss till att världen blir mer och mer digital och för att våra barn skall få bästa möjligheterna i framtiden måste det finnas en förståelse för det, precis som för matematik eller språk.
Det och mycket mer
Det här var mina största intryck från resan. Det var en massa annat som hände också på workshops och i möten med besökarna där. Intressanta föredrag om beteendevetenskap och tankar kring pedagogisk utveckling. En bok som kommer hamna på min måste-läsa-lista är Helen Timperleys bok Det professionella lärandets inneboende kraft.
Alla skall lyckas!
Det pratades om hur vi bör ställa upp visioner för skolan och vad skillnaden mellan mål och vision är. En bra bild som vi fick med oss var Troed Troedsons (@troedtroedson) formulering på skillnader mellan dessa. Det jag fastnade lite extra för var ”nutida” i beskrivnings för mål. Det är något jag kommer reflektera över vad det innebär för vår vision.
Och vet ni vad? Falkenbergs vision kom upp som exempel och några arbetade med den under en workshop. Vad vår vision är?
Alla skall lyckas!
Det kommer bli spännande och kul att få arbete för den visionen tillsammans med de som var med på resan. Vi som åkte dit i vår roll som politiker är överens om att det är en bra vision och att vi skall göra vad vi kan för att komma dit. Det sköna är att de som jobbar i verksamheten verkar känna likadant vilket betyder att vi alla hjälper till att dra utvecklingen åt samma håll. Visst, där kommer att komma hinder på vägen som blir bökiga att ta sig runt, och det betyder bara att vi lär gneta på ännu hårdare för att alla barn i Falkenbergs kommun skall lyckas.
Tack till alla som var med på resan och delade med er så frikostigt av era ingångar i arbetet med skolan. Det blir ett nöje att få arbeta med er fram över. Ni har sett till att kommunens skolarbete blivit nominerad till Guldtrappan, och nu åker vi vidare mot nästa steg mot framtiden.
Jag lockas av tanken att ha solcellspaneler på huset som tankar en elbil. Frågan är om går det att köra elbil utan att helt förstöras av räckviddsångest eller bli låst till vart du kan resa?
Jag har försökt få reda på lite mer hur det verkligen är, och här är lite av det jag kommit fram till.
Eftersom jag själv inte har någon elbil är jag inte den som kan säga säkert hur det fungerar. Som tur är finns det flera andra som kör elbil och som gärna delar med sig av sina erfarenheter. Innan jag redovisar mina slutsater kan jag rekommendera er att titta på ett videoklipp jag spelade in av Gordon ”Blixtgordon” Strömfelt, en av Sveriges största elbilsambassadörer, som skrivit om sitt ägande under många år på sin blogg.
Klippet kommer från Varberg den 19 september 2014 när Energi- & Miljöcentrum ordnade en dag där du kunde prova olika elbilar.
Beteendemönstret viktigt
Elbilen Nissan Leaf
Förmodligen är det beteendemönstret som är den största förändringen med att köra elbil, på grund av att de flesta av dagens elbilar har en kortare räckvidd per ”tankning” än motsvarande fossilbil.
Ofta kör du nog inte så långt ändå. Det kanske så att du kan ladda din bil vid slutdestinationen så du lätt kan komma hem igen (hemmet-arbetet exempelvis). Det är de längre resorna som kräver lite mer planering än med en fossilbil.
En laddare sitter i bilen
En sak du kan tänka på vid köp av elbil är att det sitter en laddare i bilen, som omvandlar växelström till likström. Det kan finnas lite olika versioner av bilen med olika kraftfulla laddare. Laddaren har inverkan på hur snabbt du kan ladda din elbil. Om nu laddtiden har så stor betydelse för just dig kan det vara idé att undersöka vad det finns versioner för din tilltänkta bilmodell.
Din bil lär stå stilla en stor del av dygnet och kan då ladda, som hemma i garaget eller på jobbet. Se till att din arbetsgivare ser till att det finns tillgång till ström på parkeringen, och det gör det ofta för motorvärmare.
Ett exempel på daglig användning
Säg att du har 8 mil till arbetet. På morgonen är bilen fulladdad, och du kan ta dig till jobbet. Med en elbil ser du också till att bilen är varm innan du åker, genom att programmera in den tid du skall åka till arbetet. Då värms bilen upp med ström från eluttaget.
Medan du arbetar laddar du bilen fullt igen och kan köra hem utan räckviddsångest. Det enda som behövs är vanliga växelströmsuttag, där det som påverkar laddtiden är vilket strömuttag du kan göra. Tillåts tillräckligt högt strömuttag är laddtiden inget problem för dig.
Du skulle inte behöva ladda hela dagen för att nå hem utan några problem, men när bilen ändå står där kan den lika gärna ladda.
Snabbladdare viktig på längre turer
Det är på de längre turerna som snabbladdare blir viktiga. Snabbladdare är en laddare som (oftast) direkt ger likström med hög ström (effekt på 50 kW och mer) direkt till batteriet. I dag byggs nätet upp i rask takt. Det som kan vara knepigt är att det finns ett antal olika typer av laddkontakter. De heter Typ-2, CHAdeMOD och CSS. EU har beslutat att minst Typ-2 måste finnas tillgänglig vid laddstation från 2016. När du skaffar din elbil, se till att de slänger med lite adaptrar så du kan koppla in dig på så många laddstationer som möjligt.
På några få månader har vi i Falkenberg fått flera nya laddare. Tyvärr är det ”vanliga” (3,7-22 kW) eller semiladdare på de flesta ställena. För att kunna köra längre med de små elbilarna, som har mindre energilager (batterier), vill du kunna snabbladda samtidigt som du tar en kortare paus för toalettbesök och att äta något. På de platserna får det gärna vara snabbladdare, även om de som säljer mat vill att du stannar och äter för extra mycket pengar. 🙂
Vilka laddstolpar finns i Falkenberg (september 2014)
Gekås i Ullared har fyra platser (230V/16A, 7,4 kW), tyvärr ganska långt bort från ingången, men grattis laddning är inte fel. Jag misstänker också att elen kommer från Gekås vindkraft (de har satsat 20 miljoner i vindkraft) , som täcker hälften av Gekås energibehov.
En Tesla på laddning vid Max i Falkenberg
Det jag konstaterar är att det fortfarande finns få platser, och för att elbilen skall få bättre genomslag så behövs det synas att det finns gott om laddplatser. Å andra sidan kommer du säkert oftast ladda hemma och på arbetet. När laddstationerna blir mer synliga kommer fler att våga satsa på en elbil.
Det är kostnaden som möjligen gör dig osäker att skaffa en elbil, i alla fall innan du räknat på det.
Det är över tid du vinner på en elbil, för den är dyrare i inköp. Du har en mycket, mycket längre bränslekostnad och lägg där till att du vid service inte behöver byta dyra oljor. Bromsarna lär inte slitas lika mycket, eftersom elmotorerna används för att bromsa. Det blir motorns funktion generator som laddar batterierna när du sänker farten. Du får istället se till att smörja bromsoken så de inte kärvar ihop.
En annan fråga är vad det kostar att byta batteri. Det är intressant att ställa mot om du räknar på vad fossilbränslet kostar totalt när du köper en dieselbil till exempel. Batterierna blir hela tiden bättre och bättre (håller längre) och kan lagra mer och mer energi (längre räckvidd).
Låt oss säga att du behöver byta ett batteri efter 10 000 mil. Jämför med en dieselbil som drar 0,45 liter/mil och bränslepriset är 14,50 kr/liter. Då borde vi kunna räkna så här:
10 000 x 0,45 x 14,50 = 65 250 kr
Det är vad ett batteribyte kan få kosta för att gå på ett ut. Skillnaden är att vi har investerat stort i miljön. Inga oljor i bilen, och inget fossilbränsle.
Det är klart att det kostar att köra en elbil också. Vad jag förstår drar en elbil ca 1-2 kW/mil, och sedan får du sätta ett rimligt elpris på det.
Läs mer
Jag är nyfiken och vill veta mer, och eftersom jag skrivit om det på sociala medier har jag fått flera frågor om elbilar. Eftersom det är ett nytt område lär jag mig hela tiden. Jag kan tipsa om några sidor och bloggar att läsa mer på:
Blixtgordon, Gordon Strömfelts blogg om att köra elbil
Snabbladdad, Johan Edenholms blogg om att ha elbil
Jag har fått frågan om jag tänker driva personvalskampanj och sikta på att kryssa mig in i kommunfullmäktige i Falkenberg.
Svaret är att jag tänker vara med och påverka det som händer kommande mandatperiod. Det oavsett kryss eller inte.
Jag vill vara med och påverka hur kommunen utvecklas, och ge mina perspektiv.
De perspektiven handlar om hur Falkenbergs inland, kustland och stad kan utvecklas i en symbios som gagnar alla. En infrastruktur med bra vägar och kommunikationer så företagande och boende kan utvecklas över hela kommunen. Förenklingar så fler kan starta och driva företag för att förverkliga sina drömmar. En skola som passar fler, där pedagoger och andra som finns i skolan ges möjlighet att göra den så bra som möjligt. Driva på omställning till mer förnybar energi, och få med miljöaspekter inom alla områden. Allt detta ur ett kommunalt perspektiv.
Närodlad politik i praktiken. Att vara med och påverka mer, här där vi bor.
Vid nyårshelgen satte sig vår familj och skrev en Familjebok efter inspiration av Olof Röhlander. Sedan dess har det hänt saker konstaterar jag idag, och vi får nog ta och uppdatera den mer än vi trott.
Olof har en övning i sin bok där du skriver ner olika saker som du skulle vilja göra och uppnå. Sedan väljer du ut de viktigaste sakerna och anger när det skall ske, inom ett, tre, fem eller tio år. Tanken är att man ska ha flera saker i varje kategori, alltså såväl kortsiktiga som långsiktiga mål. Den där nyårshelgen satte sig familjen ner, och var och en berättade om saker vi ville göra eller något vi ville uppnå, var och en av oss. Sedan listade vi en rad saker som hela familjen ville göra tillsammans. Alltsammans skrev vi upp i en gammal skrivbok som dottern skrev Familjebok på.
En avstämning efter sju månader
I dag tog jag fram boken och läste högt ur den. Många av de saker vi satt upp på listan har redan genomförts. Vissa saker redan efter sju månader, trots att vi gav det exempelvis tre år innan det skulle ske. Det är en sak att själv skriva ner och börja tänka på vart du vill komma och vara i framtiden. Det är en extra knuff i ryggen när resten av familjen också känner till det, och vi kan puffa varandra framåt steg för steg för att nå enskilda och gemensamma mål.
Vi lär oss hela tiden
Vi lär oss hela tiden att tänka på nya sätt, och hjälpa varandra med det. Inte minst vår dotter som har förmågan att så gott som alltid se saker positivt. Hon kan säga de där små peppande sakerna så att jag skäms att jag inte har samma tankesätt.
Alla saker i boken har vi inte lyckats med, men det är nyttigt att ta fram boken och friska upp minnet om saker vi ville uppnå. Inte minst är det trevligt att läsa avsnittet där vi tänker oss att målet är uppnått, och vad vi känner då. Vad vi misslyckats med? Tja, det där med ordning och reda här hemma har inte riktigt uppfyllts till den grad vi hoppats på.
Dags för en uppdatering
Vi skall sätta oss hela familjen och uppdatera boken. Den var inte riktigt färdig, till exempel kan vi arbeta mer med bilder, för att få tydligare visioner. Som att målet att skaffa höns fått en bild på en höna inklistrad intill. Jag tänker mig också att arbeta mer med bilder som jag ser dagligen för att fokusera på något, eller några få av målen.
Att leda med glädje – spela på bästa fot, Pia Sundhage & Elisabeth Solin
Jag har sneglat på den här boken under en tid, men väntat på ljudboken. När jag såg att Ida Hedberg satt på ett tåg och läste den bestämde jag mig att göra precis samma sak på ett tåg till Stockholm. Vilken resa det blev, och då tänker jag inte på tågresan utan boken.
Pias dagbok är grunden
Bokens grund är den dagbok som Sundhage skriver, från det att hon avslutar sitt uppdrag som assisterande förbundskapten för Kina 2007, tills dess att hon blir olympisk guldmedaljör med USA:s damlag. Dagboken ger perspektiv på problemen som en ledare ställs inför. I detta fall är det ett fotbollslag, men det skulle lika gärna kunna vara ett arbetslag ute i näringslivet. Frågorna är det samma, om hur laget skall svetsas samman och hur du som ledare ska kommunicera för att nå de mål som är uppställda.
Skapa motivation
Givetvis gäller det att hitta vägar för att motivera teamet. Hur hjälper vi varandra att bli bra? Pias filosofi är att spela på bästa foten, att hjälpa sina medspelare att nyttja den fot som är bäst. Fokusera på det som är bra, snarare än det som kan förbättras hela tiden. Det senare ger fokus på det negativa, att bara fokusera på att förbättra den dåliga foten. Om jag blir bättre med den bra foten drar den med sig den dåliga så att jag blir bättre på bägge fötterna.
Elisabeth analyserar
Efter avsnitten med dagboksberättelserna analyserar Elisabeth Solin coachning från Pia. Det är här boken blir så spännande. De verkliga fallen som Pia ställs inför och löser beskrivs alltså från en mer faktabaserad vinkel. Det blir en dynamik som ger spänst. Jag vill hela tiden veta hur det går med förberedelserna inför OS och hur hon tacklar utmaningarna.
Delegera mera
Förutom att göra varandra bra och spela på bästa fot, så ser Sundhage till att delegera ansvaret på flera olika sätt. Hon ser till att skapa ett ledarteam, där varje persons expertkunskap tas till vara. Varje spelare har också ett ansvar att göra sig själv bra för att nå lagets mål. Det gäller att ha fysik att orka spela en tuff OS-turnering, när du skjuter ett skott gäller det att det sitter. Även om det är den bästa foten så måste den tränas och bli så bra att skottet går in.
Jag kan inte undgå att tänka på Bengan Johansson, när han som förbundskapten för det svenska herrlandslaget i handboll ofta överlät många beslut till spelarna under matchen. Han förberedde spelarna så gott det gick på träningar, och för att få engagemang och delaktighet fick spelarna ta ett stort ansvar under matcherna.
Kommunikation skapar laget
Om och om igen återkommer boken till vikten av bra kommunikation. Den sker på så många sätt. Det kan vara snack mellan ledare och spelare, spelare och spelare, och lika mycket genom kroppsspråk. I Pias fall är det även genom sång, vilket hon tar till som ett annorlunda sätt att få fokus på en fråga eller uppgift.
Ett sätt är att dialogen vara nyfiken, ställa frågor och låta laget eller den individuella spelaren komma med svaret.
Läs denna annorlunda bok
Jag kan inte annat än rekommendera dig att läsa den här boken. Jag lovar att du får följa med på en spännande resa mot OS-guld, och samtidigt får du lära dig massor om ledarskap, en hel del om genustänk och du förstår ditt ansvar att skapa en miljö där du kan utvecklas.
Det är omöjlighet att inte känna av Pias passion för damfotboll och viljan att vinna. Jag skall också hitta den där rätta passionen och se till att vinna inom mitt område.
Jag hoppas att boken kommer som ljudbok, och jag skulle verkligen vilja att Pia och Elisabeth själva läser in boken, men innan det händer tycker jag du skall läsa den.
Om du inte orkar läsa kan du titta på den här inspelningen av en föreläsning med Pia Sundhage.
Ibland tycker jag det blir lite mycket vi i inlandet, de i kustbygden och stan. Jag vill vi ser inlandet i ett större sammanhang, där vi kan nyttja det vi är bra på.
För er som inte har Inlandsbladet publicerar jag min insändare här så att ni också kan läsa den.
Vi måste tänka på stan
Nu är det valtider igen, och som så ofta blir diskussionen om svart och vitt. Vi och de. Visst känner ni igen snacket om att ”de i stan inte tänker på oss öster om E6:an”.
Jag tycker det är dags att prata om oss i stället och se vad vi kan göra tillsammans för att utveckla kommunen. Sanningen är den att vi här i inlandet behöver stan och kusten lika mycket som de behöver oss. Det är när vi finner samarbeten, utnyttjar kraften som finns på varje plats och låter så många som som möjligt känna att de bidrar som vi blir riktigt livskraftiga. Det oavsett var vi bor i kommunen.
Lägg örat mot 154:an
Nyckeln till framgång är att lyssna mer. Lägga örat mot 154:an och försök lyssna på vad som händer i stan. Vad har de för problem i kustbygden? Hur ser det ut för de som bor inne vid torget?
Jo, jag vet. Det kan vara lite svårt att höra vad som händer vid andra ändan av 154:an, och vi måste se till att den vägen förbättras. Det är något som vi i inlandet behöver arbeta för. Vi får inte nöja oss med det, för 153:an behöver också få en upprustning.
En bra väg och bra kommunikationer kommer göra det lättare för dig som har ett företag här, och ger möjligheter till bättre samarbete mellan stad, kustbygd och inland.
Jobbar du i stan blir resan trevligare och säkrare, precis som för alla de som kommer och besöker turistmål som flera av våra grannar, eller du själv, driver här.
Företag är inte ensamma
Det är i kommunikationen mellan personer som företag växer. Du kontaktar någon för att köpa en pryl eller en tjänst. Du kan träffa nya kontakter i möten, eller ringa ett videosamtal för att göra avslut. För att du skall få så bra förutsättningar som möjligt tror jag på att skapa förutsättningar till fler småföretagar-kluster där ni kan dra nytta av varandras företag.
Med den mobiltäckning som vi skall nå i kommunen skall det inte spela någon roll var du befinner dig för att hålla kontakt med alla de du behöver prata med. Återigen handlar det inte om stad eller landsbygd. Du skall kunna sitta på Skrea strand, ett kafé i centrum eller på en sten vid en av våra sjöar och ha mobilt bredband och kunna ringa det där viktiga samtalet.
Vi gör det tillsammans, på var och ens villkor
Det handlar inte om staden, kustbygden eller inlandet. Det är inte svart eller vitt. Om du får den bästa möjligheten att gör det du vill, på den plats du önskar, och vi lyssnar till varandra så kommer Falkenbergs kommun bli den bästa platsen att bo på.
Lyssnar vi kan vi ge rätt hjälp till den som behöver stöd. Lyssna noga så att vi inte glömmer någon oavsett var och hur denne bor, oavsett ålder och oavsett hälsa.
Lyssna så vi vet hur det är att gå i andras skor, oavsett bakgrund, oavsett utbildning och oavsett arbete eller inte.
Din chans att påverka hur det skall bli, är att lägga en röst på det partiet som du tror kan ge flest den bästa möjligheten att ha det bra.
Själv tror jag på att besluten tas så nära de som berörs.
Nu har det gått lite mer än två veckor sedan jag bestämde mig för att sluta på HMS. Den vanligaste frågan sedan dess är nog ”Vad skall du göra nu?” Sanningen är att jag inte har det klart för mig riktigt. Men det är klart, några visioner har jag, låt mig berätta.
Ena foten i den halländska skogsbygden
Som de flesta vet bor jag på en gård i det innersta av Falkenbergs kommun. En skogsgård med 98 hektar produktiv skog. En skog som alltid gallrats varsamt och vårt mål med gården är att det skall förbli så. Hanna (@hannaisundhult) har de senaste åren lönearbetat 50%, och upptill arbetat i perioder hemma på gården. Trots det finns det mycket mer som kan och behöver göras, och vi hoppas att få ännu mer tid att sköta om skogen här i Sundhult. Jag och Hanna gillar verkligen att arbeta tillsammans, för vi kompletterar varandra bra, och är hyfsat bra på att hantera våra egenheter. 🙂
Gården har dessutom betesmarker och vall som vi skulle kunna utveckla mer. Efter ett par år med endast hästar som betesdjur ser det nu ut som vi kommer få nya kor på sommarkollo. Om allt går i lås på det sätt vi hoppas kommer vi ha djur från Wapnö, som är en halländsk producent av bland annat mjölk. Ser redan nu fram mot att ta hand om djuren över sommaren.
Den andra foten i den digitala framtiden
Jag pratar presentationer på Webcoast – CC by Ulf Andersson (@uanderss)
Det andra benet letar nog ner sig bland ettor och nollor och landar stadigt på en digital infrastruktur. Jag kommer leta öppningar där jag kan få vara med att arbeta med digitalt innehåll som gör det trevligare, lättare och roligare att leva och bo. Exakt vad det är vet jag inte. I dag gör jag inspirationsföreläsningar, pratar digitala verktyg, arbetar en del med innehåll på nätet som bild, video, ljud och text. Jag älskar att få dela kunskap om presentationsteknik och tänker fortsätta arbeta på det spåret. Det fortsätter komma in ströuppdrag här och där.
Nu räknar jag med att få mer tid att erbjuda bra tjänster och kunna åta mig uppdrag jag tidigare haft svårt att prioritera in. Vi har alla ett begränsat antal timmar att bolla med, och vill vi få in något nytt måste något gammalt plockas bort. Jag gör en del investeringar som kommer göra att jag blir ännu bättre på att kunna producera innehåll för webben, och mer blir det!
Efter en bit över åtta år är det dags att gå vidare och prova något nytt. Jag har valt att säga upp mig från HMS Industrial Networks för att få tid och möjlighet att kunna fokusera på något nytt. Det är ingen nyhet för många att jag inte känt att det fungerat de senaste åren. Efter WebCoast och Mikael Triebs session där känner jag att jag om sex månader vill göra något annat.
Min anställning den senaste tiden har varit som interaktionsdesigner, och jag har provat på en del olika roller sedan jag började som programmerare på Intellicom Innovations (som sedan gick helt upp i delägaren HMS), bland annat jobbat med teknisk dokumentation och support.
Jag känner att jag vill prova på att arbeta i en annan struktur, samtidigt som jag under en längre tid varit sugen på att få arbeta mer med den egna skogsgården. Jag vet att variation i arbetsuppgifter passar mig, och då menar jag att göra helt olika saker. Som att vara i skogen och arbeta fysiskt en period för att sedan få arbeta med datorn på något sätt. Jag skulle gärna vilja kunna sitta och härjobba på ett kafé med massor av rörelse ena perioden och vid andra tillfällen på egen hand i skogen. Jag vill göra klart ett projekt helt, för att sedan ge mig på något helt annat.
Vad fick mig att ta steget?
Mikael Trieb pratar om mål
Tankarna på att sluta på Intellicom/HMS har funnits under en längre tid, men jag har inte tagit steget. Mest för att jag vet vad jag har, men inte vad jag får. När Mikael Trieb (@mikael_trieb) höll en session på WebCoast om att sätta och nå mål insåg jag att om jag inte gör en radikal förändring nu kommer jag sitta i samma situation om sex månader. Mikael berättade på sin session att han läst ett blogginlägg som gjorde att han genast ringde upp sin chef och sa upp sig. Jag spelade in hans session så du kan själv höra hans berättelse.
Vad skall jag göra nu?
Vad jag skall göra nu vet jag inte helt och hållet faktiskt. Vi bor på en skogsgård och jag vet att jag tänker se till att få bättre möjlighet att arbeta mer i den egna skogen och kanske bruka marken på ett annat sätt.
Kunskap är en fin present
Jag har under de senaste åren haft en hel del sidouppdrag och föreläst om bland annat digitala verktyg på olika sätt (sociala medier etc), har även försökt hinna med att göra en del video och annan digital innehållsproduktion på fritiden. Bland det roligaste har varit de tillfällen jag haft förmånen att få föreläsa och prata om presentationsteknik, och jag tror att jag kommer att kunna nyttja det på olika sätt framöver. Genom att lära ut presentationsteknik, eller få möjlighet att praktisera det när jag pratar om något annat jag gillar. Jag gillar att sätta mig in i nya saker och tycker att dela kunskap är en fin present. Jag är sugen på att dela med mig av allt jag samlat på mig om presentationsteknik på något sätt. Kanske kan bli en bok om jag tar mig tid att skriva.
Något åt det hållet blir det, så länge det går att kombinera med gården.
Olof, Maria & Johan har hjälpt till att ta beslutet
En annan anledning till att jag kommit fram till beslutet är att vi i familjen börjat arbeta med en familjebok efter att jag och Hanna (@hannaisundhult) läst Olof Röhlanders Det blir alltid som man tänkt sig. I boken har alla familjemedlemmar skrivit ner saker vi vill uppnå, och sedan försökte skatta hur många år det kommer att ta att nå de olika delmålen. I den där boken finns mål nedskrivna som kräver en del fokus för att nå. Redan på onsdag kommer Olof (@olofrohlander) och föreläser på Halmstad Teater, och jag tänker vara en av de som sitter i publiken.
Böckerna som Maria Österåker har skrivit är inspirerande. Hon tog steget från akademiker i karriären och började leva mer på mindre. Genom att leva ett liv på sin gård och vara självhushållande på vissa saker sänker familjen kostnaderna och kan leva mer på mindre. Hon har också skrivit en bok som handlar om att våga ta betalt, om att värdesätta det man är bra på och vill göra. Visst är det lätt så att man inte vågar ta betalt när man gör saker på sin fritid som man har passion för. Passionen innebär ofta att man är rätt duktig på det. Jag tänker ta betalt för det jag gillar och har passion för. Priset är att värdesätta det jag gör.
Johan Lange (@JohanLange) har också varit delaktig i beslutet, då hans koncept arbetat i huvudet en längre tid. Jag har skrivit en hel del om hans LUCK-koncept, och hans egen resa från anställd till ledarskapscoach inspirerar.
Hör gärna av dig
Vill ni skicka glada tillrop eller ge goda råd har ni mina kontaktuppgifter här:
HN hade en artikel om namnlistor i Fridhemsberg. Tyvärr ville inte HN att jag skulle ha bilden med hela artikeln, så ni får hålla till godo med min syn på den. Artikeln ligger bakom betalvägg dessutom.
Bläddrar lite i tidningen på nätet så här på morgonen, och jag kan inte sluta att förundras av många artiklar i lokaltidningen. Det känns som att det inte görs försök att ta vara på den unika möjligheten som en lokaltidning har. I lokaltidning fyller man sidorna med notiser från TT, sidor om Melodifestival och annat som andra riksmedia tar upp. De lokala nyheterna känns ofta lite ofullständiga.
Reporter har kontaktat Ingvar Lund som berättar om Telias problem att få komma in på en mobilmast från Tre för att få bygga ut GSM.
Där är artikeln slut.
Var kan jag få reda på mer?
Varför orkar inte journalisten ta reda på mer? Vad var det för frågor som ställdes direkt till kommunen, Telia och Tre? Jag förstår att reportern kan ha haft vissa problem med att få tag i Vägverket, eftersom det nu mer lyder under namnet Trafikverket. Fast med lite grävande journalistik skulle nog det hindret undanröjas.
Utan att vara säker på saken tror jag att fridhemsbergsborna kommer få bättre täckning med Telia relativt snart. Med 4G dessutom. Det var en av de bättre punkterna som kommunen fick in i sitt avtal med Telia under förra året. Där lovar de att bygga ut den mobila nätet offensivt. Frågan är om Fridhemsberg finns med i planen?
Vilket innehåll ger stryka till lokaltidningen?
Jag hoppas att vi får se mer relevant innehåll i lokaltidningen, med fler vinklar än en i artiklarna. Skrapa inte bara på ytan utan gör ett försök att hitta svar, speciellt när lokalinvånarna är missnöjda. Sök svaren från rätt källor för att få fler vinklar på problemen, och utbilda era läsare så att alla förstår bättre varför det ser ut som det gör runt om oss.
Ge mig anledningar att välja lokaltidningen framför riksmedia.
Sitter du kvar på din stol, här och nu, minskar chansen radikalt att du ska snubbla på ett ”om”. Spelar egentligen ingen roll vad du gjort. Spelar ingen roll vad du tänker göra sedan. Det är här och nu du kan göra något.
Det är på de längre turerna som snabbladdare blir viktiga. Snabbladdare är en laddare som (oftast) direkt ger likström med hög ström (effekt på 50 kW och mer) direkt till batteriet. I dag byggs nätet upp i rask takt. Det som kan vara knepigt är att det finns ett antal olika typer av laddkontakter. De heter Typ-2, CHAdeMOD och CSS. EU har beslutat att minst Typ-2 måste finnas tillgänglig vid laddstation från 2016. När du skaffar din elbil, se till att de slänger med lite adaptrar så du kan koppla in dig på så många laddstationer som möjligt.
Nu är det valtider igen, och som så ofta blir diskussionen om svart och vitt. Vi och de. Visst känner ni igen snacket om att ”de i stan inte tänker på oss öster om E6:an”. 
