Intervju som resultat på blogginlägg om HN-artikel
Alltså är det bevisat att sociala medier har betydelse eftersom de fångade upp den, twittrade ett meddelande till mig där de bad mig att ringa upp och sedan gjorde en intervju som nu är publicerad.
Jag tycker inte ni får veta vad jag egentligen tycker i det som HN publicerade så därför tar jag möjligheten att använda en annan digital kanal och ger er min syn.
Sociala medier kommer att bli viktiga i valet, om de lokala partiföreträdarna vill det. Jag hoppas det, så att du som invånare i kommunen ges det bästa möjligheten någonsin att lägga din röst på politiker som kommer företräda dina åsikter i arbetet med att utveckla kommunen.
Bloggen är en av de kanaler som jag räknar som sociala medier, och jag hoppas den kommer användas i den lokala valkampanjen för att fler skall kunna se fler nyanser i en fråga. I dag förlitar vi oss mycket på traditionell media där de kan välja vilken bild som förmedlas. Precis som jag inte kände att intervjun i tidningen tog upp det jag ville ha sagt. Denna bloggpost är ett försöka att ta den plats som jag tycker det behövas för att ge ett korrekt svar.
Lyssna på Offentligheten
Petter Knutsson (@petterknutsson) och Mattias Skoog (@therealskoog) driver en podcast som heter Offentilgheten, och i ett avsnitt nyligen pratade de om bloggen. Lyssna på hur utrikesdepartementet använder bloggen i sin verksamhet, och Jonas Söderströms (@Jonas_blind_hen) som skriver om den svenska bloggens historia berättar hur bloggen kan användas.
Kommer Facebook, Twitter och Instagram ha betydelse för valutgången? Kanske podcasts, videoklipp och bloggen är påverkans metoder för de politiska partierna?
Nja, inte avgöra kanske, men visst är det också ett samtalsrum.
Jag reagerar på ett citat i artikeln:
”Delvis på grund av att en stor del av Falkenbergs invånare tillhör en grupp som inte är aktiva på sociala medier.”
Dags för de politiska partierna att läsa internetstatistik.se och rapporten Svenskarna och Internet 2013?
Där kan vi se att det är stor del av befolkningen som finns på exempelvis Facebook.
Vilken möjlighet att samtala med de yngre och öka intresset för politiken lokalt. De äldre har varit med, så de vet bättre hur de skall ta del av information, men jag tror ändå vi kan fånga fler som inte är så intresserade av valet. De osäkra rösterna kommer nog i stor del kunna bygga sitt ställningstagande på hur tongångarna sker i sociala medier.
Nu skall det sägas att citaten från de olika partiernas företrädare menar att det kommer ske samtal även via sociala medier. Jesper Berglund (@wege) sammanfattar det bra när han menar att samtal med personer är viktigt, oavsett var det sker.
Det är inte antingen eller, utan både och tror jag.
Det är ganska lätt att tycka att kommunen inte gör något i den ena och andra frågan. Jag själv inkluderad i vissa sammanhang. Det finns bara ett sätt att ändra på det och det är att själv vara med och påverka tänkte jag.
Jag kommer inte driva någon personvalskampanj inför valet, men däremot vill jag gärna vara med och försöka svara på de frågor som vi som bor i kommunen ställer oss. Jag kommer göra vad jag kan för att vara med och göra så att Centerpartiet blir det partiet som ger dig bästa möjligheten att utvecklas på det sätt du vill. På landsbygden såväl som i staden. För att kunna göra det vill jag veta vad du tycker är viktigt, så berätta gärna det för mig. Skicka ett e-post christian (a) sundhult.com, eller skriv i kommentarsfältet så kan fler se vad du vill och komma med andra infallsvinklar.
Jag tror på idéen om närodlad politik, där vi som bor i Falkenberg ges stora möjligheter att själva driva vår utveckling. För vi har inte samma behov som Halmstad, Varberg eller Stockholm. Precis som du och jag har olika behov för den personliga resa vi gör. Vi skall erbjudas samma möjligheter ha en grundtrygghet, men vi väljer själva hur och åt vilket håll vi reser.
Lyssna på röster om hur Centerpartiet driver närodlad politik runt om i Sverige.
Tankarna verkligen spinner igång hos mig efter att ha läst Maria Österåkers bok Lev mer på mindre. Jag blir otroligt peppad av att ta tag i saker här hemma och bli mindre beroende av vad butiker har att erbjuda. Tänk att förse sig själv med en rad olika marvaror, där jag vet hur de odlats, förädlats och vilken energiåtgång det varit.
Hembakat havre-äppelbröd (klicka på bilden för recept).
Maria och hennes mans plan var att se hur mycket pengar som verkligen behövs för att leva ett okej liv. Som ett test bestämde de sig för att under en månad bli självförsörjande, men det är inte det som varit själva målet.
Det behöver inte vara allt eller inget. Låt mig få förklara.
I boken berättar Maria om hur hon och hennes man Jenk tyckte att livet mest var att arbete och att jäkta till olika aktiviteter. Något de gärna ville bryta och få mer tid för familjen. En kväll i glada vänners lag slängde de ur sig idén om att vara självförsörjande, om så bara för en månad. Den där tokiga idéen växte till sig och blev verklighet sensommaren 2010.
Sätt dig ner och njut en stund uppmanar vi vid vårt kryddland.
När jag läser boken, som varvas mellan vad de valt att göra för att bli självförsörjande, recept och fina bilder, blir jag mer och mer inspirerad. Varför tusan köper jag potatis, palsternackor och morötter? Är det inte dags att göra ordning den fina matkällaren på gården, göra ett stort rotfruktsland och bli självförsörjande på det?
Men varför skulle jag? Det går mycket fortare att rafsa till sig det i affären när jag ändå är där och handlar annat. Det tar tid att odla, och tänk om det misslyckas?
Det behöver inte vara allt eller inget
Frågorna blir många, men Maria svarar på dem. Jag gillar också det fokus hon lägger på att man inte behöver bli helt självförsörjande. Man kan bli det på en liten del. Som exempelvis göra allt bröd själv. Bort från E-ämnen, transporter och annan miljöpåverkan. Ofta när det talas om självförsörjning går det till ytterligheterna. Flera gånger påpekar hon att de inte vill ge upp all bekvämlighet, att barnen inte skall anses som (alltför?) udda. Det finns grader av självförsörjningen.
Får det plats fler odlingslådor? Kan vi odla mer?
För Österåkers handlade det dessutom att Maria och Jenk ville vara mer tillsammans, kanske arbeta ihop. Det gjorde att Maria tog steget och sa upp sig från sitt jobb. Numer har de får, höns och utvecklar sin självförsörjning mer och mer.
Hm… Skulle man kunna få plats med några odlingslådor till? Hur svårt är det att göra egen inlagd gurka, och hur mycket av ingredienserna kan vi producera själv på gården? Några höns så vi får färska ägg kanske? Vad tror ni om får? Eller grisar så vi föder upp egen julskinka? Hur mycket tid tar det? Skulle vi spara pengar? Frågorna är många, och jag antar att det bara finns ett sätt att få veta det. Göra!
Boken ger verkligen suget att tänka mer på självförsörjning. Mer på ett hållbart levnadssätt. Mer på hur mycket tid är värt, speciellt om den tillägnas familjen.
Läs den!
Jag önskar att många av er tar er tiden att läsa den, och låter er inspireras av vad som kan göras.
Här kan ni läsa ett smakprov av boken innan ni lånar den på biblioteket eller köper den:
Jag vill nog prova på att leva mer, om det också gör att det går åt mindre pengar, så tar jag det som en bonus.
Fredagen den 13:e december 2013 var det debatt om hur landsbygden skall utvecklas mellan Centerns Ola Johansson (@ola_johansson) och Miljöpartiets Agneta Börjesson i Sibbarps bygdegård. Jag och Mathias Persson (@sandlyckan) bestämde oss för att visa vad man kan göra för att fler skall få ta del av den debatt som pågår runt om i Halland.
Allt gick inte smärtfritt, det var ju fredagen den 13:e. 😉 Här är en sammanfattning om vad vi gjorde, och vad man kan göra med det vi spelade in.
Jag och Mathias brinner för att fler skall intressera sig för samhällsutvecklingen och ta del av den politiska debatten. Med de digitala verktyg som finns idag går det att göra mycket med små medel. Det handlar om att börja göra det. Som ett led i att visa vad man kan göra valde vi att ta ledigt från våra arbeten för att direktsända debatten om landsbygden som arrangerades i Sibbarps bygdegård.
Vilka vill lyssna på debatten?
Vi tror att det finns många, många som är intresserade av dessa samtal som arrangeras runt om i Halland (och andra ställen), men inte har möjlighet att vara på plats. Hur många är det som kan åka till Sibbarp för att äta lunch en fredag? Flera vill nog, men har svårt att hinna med att ta sig dit på grund av arbetstider, avstånd etc. I dag finns det fantastiska möjligheter att på ett relativt enkelt sätt direktsända en debatt som denna över Internet på det sätt vi gjorde. För varje person som inte kunde vara på plats, men hade möjlighet att följa det direkt på nätet finns ett värde. Varje person följde det på nätet är en extra använd stol i lokalen.
Är moderatorn aktiv och har hjälp kan man se till att ta in frågeställningar även för de som inte finns i lokalen. Flera av de tjänster som erbjuder direktsändning över nätet ger också möjlighet att ha en chatt, där diskussionen kan pågå parallellt med de som sitter i lokalen. En medhjälpare kan förse moderatorn med intressanta frågor som ställs i chattrummet och lyfta in dem i den pågående debatten.
Som sagt var är varje person som följer med på distans en extra stol i lokalen. Ännu en som kan ta del av argumenten och bilda sig en egen uppfattning i olika ämnen och bli en mer medveten röst i nästa val.
Det är också möjligt att distribuera den som enbart ljud också, för den som vill ladda ner den som en podcast och lyssna på den i bilen, jobbpendlingen eller löparrundan.
Här har ni landbygdsdebatten som ljud för er som så önskar:
Fler kan dela sina åsikter och delta i debatten
Det behöver inte vara slut här. Eftersom videon lagras och kan ses i efterhand betyder det också att de som inte hade möjlighet att delta precis den tid då debatten pågick kan ta del av den och skaffa sig en egen uppfattning. Varje person som tittar på den i efterhand är också en extra stol i lokalen.
Jag tror dessutom att den som ser en debatt som engagerar inte vill missa att vara på plats nästa gång. Videofilmen blir ett sätt att skapa intresse och marknadsföra evenemang.
Fler ges också möjligheten att dela filmerna, och dela sina åsikter och ställningstagande, som gör att fler intresserar sig och kanske deltar mer aktivt i debatten.
Debatten kan fortgå och fördjupas
Debattörerna har möjlighet att använda det inspelade materialet på sina webbsidor, och där fördjupa sin argument med länkar till fakta, goda exempel och liknande. Det är möjligt att länka direkt in till en viss tidpunkt i det flesta videotjänster på nätet för att låta läsaren först lyssna på vad som faktiskt sades i debatten, för att sedan läsa vad argumenten grundar sig i.
I YouTube klickar man på ”Dela” under filmklippet, och kan välja att kryssa i rutan ”Starta vid” när filmen är på den tidpunkt som du vill dela till andra. Länken du får då kan delas till Facebook eller Twitter och kommer starta precis vid den tidpunkten, och du kan i din status berätta vad du tänker om frågan som diskuteras.
Debatten blir ofiltrerad
Radio och tidningar som är på plats har begränsat utrymme att förmedla debatten till sina lyssnare och läsare. Det gör att informationen troligen blir något filtrerad. Blir det diskussioner om vad som sades, eller om en lyssnare/läsare vill skapa sig en egen uppfattning ger inspelningen den möjligheten.
Kvar blir debattörernas egna vinklingarna och filtreringar. 🙂
Hur gjorde vi i Sibbarp?
Hur gjorde vi då videosändningen från Sibbarps bygdegård? Vi tog en medelväg och blandade lite enkelteknik, med lite mer avancerad programvara.
För att spela in bilden använde vi en helt vanlig webbkamera (Logitech C920HD) som kopplades via USB till en dator. Vi valde att bara ha en kamera vid det här tillfället, men det går att ha fler, vilket vi nog borde ha haft. Ljudet tog vi in via en mikrofon som vi satte framför högtalaren i bygdegårdens PA-system, och gick via ett externt ljudkort till en dator. I datorn använde vi oss av programvaran Wirecast, som ger möjlighet att klippa mellan olika kameror, lägga olika lager med text. Det hela direktsändes sedan via den svenska videotjänsten Bambuser i en lägre bildkvalité. Vi spelade samtidigt in lokalt på fil i datorn för att kunna publicera med högre kvalité i efterhand. Nu råkade bli så att på grund av att USB-kabeln till den sändade kameran råkade ryckas ur så blev den inspelade filen korrupt, så vi har tagit den direktsända strömmen som underlag när vi skapat en variant där ljudet bearbetats i ett försök att göra den mer lyssningsbart.
Det finns enklare sätt att dela debatter
Det allra enklaste sättet att dela med sig av debatter, föredrag eller vad det må vara är att använda sig av mobiltelefonen. Genom appen Bambuser går det lätt att sända direkt. Här är ett exempel när Mathias sände Anna-Karin Hatts (@annakarin_hatt) besök i Halland inför partiledarvalet i Centerpartiet
Mathias använde också Bambuser för att göra reflektioner och dela sina tankar.
Klippet ovan är ett utmärkt sätt att göra politiken mer tillgänglig för fler. Någon minut där du berättar några av dina tankar i ett ämne. Filmen är lätt att dela och skapar kanske intresse för fördjupad läsning för den som sett den. Det ger också andra bloggare möjlighet att bädda in ditt klipp på sin blogg för att ge dig ett svar, och vice versa.
Vad kunde vi gjort bättre?
Vi kunde gjort många saker bättre. Små, små saker som skulle ökat värdet ännu mer.
Förbereda mer, och tala om i förväg att det skall direktsändas (vilket vi inte gjorde nu)
Vi kunde pratat med moderatorn så att vi kunde samarbete mer och tänka mer på de som fanns utanför lokalen ( tänka på vad som syns i bild osv)
Ha någon som övervakar chatt, Twitter eller andra inspel från deltagare utanför lokalen (komma överens mde moderator hur dessa frågor kan tas in i debatten)
Ha två kameror för att få fler vinklar och kunna få med de som pratar i publiken
Använda ljudet direkt från ljudanläggningen i lokalen (vi saknade några adaptrar som vi kompletterar med) så att det blir bättre ljud
Se till att videoutrustningen inte är i vägen (och fasttejpad så vi undviker att kablar råkar dras ut)
Jag använde iMovie 10 (2013), vilket exporterar till mp4 istället för mov. Det gjorde att ljudet blev ur synk i videon på YouTube (efter uppladdningskonverteringen) Tyvärr kan jag inte ersätt den med en ny film och behålla länken på YouTube, men nästa gång blir det rätt.
Vad händer nu?
Nu har jag och Mathias visat lite vad som kan göras, och hoppas på att det har gett idéer inför valåret. Vi hoppas på fler arrangemang likt denna, oavsett parti, som kan ge mer intresse att engagera sig att utvecklas samhället.
För den som vill diskutera mer så vet ni var ni kan hitta oss.
Som jag berättade i det andra blogginlägget känner jag inte att jag egentligen passar in i något speciellt parti. Beroende på fråga skulle jag vilja tillhöra olika partier. Det där är ett problem om man vill vara medlem i ett parti. Jag visste att oavsett vilket parti jag väljer kommer det inte vara helt rätt. Jag är inte ens säker på att Centerpartiet är det som ligger mest rätt i flest frågor.
Jag har läst partiprogram
Jag tog mig tid att läsa de olika partiernas program. Alla är välskrivna, men frågan är hur programmen genomsyrar de beslut som tas. Många gånger måste partierna hitta uppgörelser med andra partier, som i Alliansen, vilket innebär kompromisser och avsteg från hur man verkligen skulle vilja besluta. Sedan förekommer det så klart lokala skillnader beroende på regionala förutsättningar.
Oavsett så visar programmen vilken inriktning medlemmarna vill ha. Ett par av partierna har under året arbetat om sina partiprogram, det har varit intressant att följa, och än mer intressant skall det bli att se hur det komma styra valdebatterna som kommer under nästa år. Vågar de små partierna stå fast vid sina åsikter, eller kommer man föra fram kompromisserna i samarbetena.
Jag fick inte frågan förrän alldeles nyss
När jag skrev mitt blogginlägg hade jag väntat mig några värvningsförsök, men så blev det inte. Från olika personer kom ett ”du är välkommen till oss när du bestämt dig”. Jag förstår att man inte vill tränga sig på och verka påstridiga, men jag hade väntat mig att få frågan om jag ville ha partiprogrammet hemskickat etc.
Det var inte förrän alldeles nyligen som jag fick frågan om det inte är dags att ställning, och det var det ju. Året är snart slut, och ett löfte är ett löfte. Så hoppas jag att det är inom politiken också.
Processen avgörande
För min del har en av de mest viktiga parametrarna varit hur processen ser ut inför beslut på stämma/riksting. Där tycker jag att Centerpartiet har intressanta former som gynnar debatt och diskussion. Dessutom tyckte jag att centerstämman var spänstig, medan flera av de andra partierna var lite gråa.
Personerna på lokalplan viktiga
Jag tänker att om jag är medlem är det också viktigt vilka som är aktiva på lokalplan. Jag har lyssnat, sökt dialog och samtalat med olika partiers representanter på olika sätt. Det finns många bra personer i olika partier, och jag tror jag kunde valt vilket parti som helst. Kanske att de centerpartistiska representanterna deltagit i dialogen mer än andra. Det är i diskussion och debatt med andra som jag vill se till att få mina idéer att lyfta. Det handlar också för min del att förstå hur allt hänger ihop. Ofta blir det sakfrågor av sådant som måste ses i större sammanhang. Det handlar också om att se till hur man kan nyttja de demokratiska processerna för att nå de bästa besluten. Som sagt var, det finns mycket att lära.
Vad skall då jag göra?
Vad jag inte skall göra är att klaga på varför kommunen inte gör det ena eller det andra. Det är därför jag vill vara medlem och försöka vara med till att lösa problem istället för att gnälla. Sedan får vi se på vilket sätt jag kan bidra. En av de viktigaste punkterna för mig är att ta tydlig ställning. För mig är det viktigt att sverigedemokraternas värderingar minskar och försvinner. Det jag också vill är att alla i Falkenbergs kommun skall ha möjlighet att utveckla sig själv, med allt vad det innebär. Det gäller såväl småstad, samhällen som landsbygden.
När det gäller landsbygden pratas det ofta om de gröna näringarna inom skog- och lantbruk. Här önskar jag att Centerpartiet kanske kan få mer fokus på andra näringsgrenar som fungerar att driva på landsbygden också. Vilka förutsättningar behövs för att göra det? Infrastruktur som transporter, vägar och väl fungerande fibernät samt kompetenta medarbetare tror jag är några av ingredienserna, men hur skapas de förutsättningarna?
Transparens viktigt
Dessutom tycker jag det är viktigt med transparens och delaktighet. Där har det varit roligt att se hur Falkenbergs kommun verkligen utvecklas det senaste året, men det finns mer att göra. Här handlar det om att Centerpartiet i kommunen kan bli bättre på att ge bakgrund till sina ställningstagande i olika frågor, och bli bättre i dialogen med kommunens medborgare.
Nu då?
Nu återstår det att se hur jag tas emot, och vad jag kan göra för Centerpartiet. Det handlar förstås om vilken tid och vilket engagemang jag själv är beredd att lägga ner.
Olof Röhlander tycker att du kan visst. (pressbild)
Olof Röhlander (@olofrohlander) har blivit årets talare 2011 med sin föreläsningsserie ”Det blir alltid som man tänkt sig”. Den handlar om hur vi med mentala träning kan påverka vår väg framåt. Efter att sett dokumentären ”Talaren” på SVT bestämde jag mig för att skaffa boken som ljudbok att lyssna på den (via iTunes).
”Det blir alltid som man tänkt sig” var kanske en aningen lättare att ta till sig för mig. ”Träna tanken” kändes mer skriven för idrottare, medan den här boken talade mer till mig. Båda böckerna har med avsnitt med uppgifter man skall arbeta med. En ljudbok från iTunes gör det lite svårare att arbeta med frågeställningarna. Då önskar man att ha tillgång till frågorna på papper. Jag antar att pappersvarianten av boken har arbetsmaterial. Nu finns det ett test att göra på Olofs webbsida för den som känner sig bekväm med det.
Röhlander sätter bra verktyg i händerna på den som läser boken. Sedan är det upp till mig att verkligen arbeta, att verkligen träna min mentala styrka. För träning ger färdighet. Det är en tydlig slutsats genom hela boken. Det finns en app med de där korta spåren (för Android eller för iPhone) som man kan lyssna till på väg till arbetet. den där stunden på kvällen eller under promenaden. Jag kan använda den för att påminna mig om att tänka på mina mål, ta mig in i mitt mentala rum och arbeta med att välja att se händelser till fördel för mig.
För det är just vad boken handlar om. Skapa förutsättningar och lära dig att ta in världen omkring dig, och se det genom ett par perceptiva glasögon som du själv valt filterinställningar på .
Jag tycker Olof Röhlander gör det bra, och jag tror att boken kan vara en ledning att ta tag och börja med den mentala styrketräningen. För den som vill börja träna kan jag rekommendera boken.
Avslutar med ett citat av Olof:
”Om det blir som man tänkt sig
– vad har du då tänkt dig?”
Eva Ekeroth sitter i Accent direkts studio längst bak i förhandlingssalen.
Det blev väldigt intensiva direktsändningar med Accent direkt under IOGT-NTO rörelsens kongresser i Borås. Jag hade många uppgifter under sändningen. Det bäddade för att göra en del misstag, men var också väldigt lärorikt. Jag tänkte berätta om ett antal saker som jag skulle kunna gjort bättre. Eller vi, för vi borde nog varit åtminstone en person till som skötte tekniken på utsändningen.
Jag skrev i ett tidigare blogginlägg om Sanningen bakom Accent direkt, där jag berättade om hur vi arbetade med ett reporterkit med en iPhone som bas. Förutom det arbetet skötte jag alltså all teknik under direktsändningen. Den uppgiften hade varit mer lämpade för en bläckfisk med stor simultanförmåga. Jag hade några roller för mycket för att det skulle bli bra egentligen.
Jag var kameraman och skulle se till att få bra bildsnitt.
Jag var bildproducent och jobbade hela tiden med välja vilken kamera som skulle sändas ut.
Jag skulle också se till att rätt inslag låg klara och klipptes in.
Jag var ljudtekniker och ansvarade för att efterhand justera så ljudet lät bra.
Jag berättade för er att det var några saker som jag skulle vilja ha gjort bättre under sändningen, men först en beskrivning av tekniken som användes.
Den här utrustningen sände vi med
Ljudet kom från väskan
Sändningsväskan är packad, med ljud- och enklare videoutrustning.
I ett projekt som körts i Halland har vi fixat en väska innehållande komplett ljudutrustning för webbsändningar. Exakt vad den väskan innehåller kan ni läsa i Nu sänker vi rösten för att höras som jag skrev för ett par år sedan.
Den väskan fungerade mycket bra under sändningen. Inte minst ur den synpunkten att man lyfter upp mixerbord med allt ljud inkopplat på en gång. På så sätt slipper man hålla på att koppla sladdar och sådant var gång. Eftersom vi sände från förhandlingslokalen som var ganska trång fick vi riva hela uppställningen (förutom stolar och bakgrund) för varje sändning. När förhandlingen var slut hade vi en halvtimme på oss att rigga ljud, ljus och bild. Stressigt värre.
I det första avsnittet hade jag lite dålig koll på vilka mikrofoner som gästerna hade fått. Det lärde vi oss undvika till de senare avsnitten. Det tog en liten stund att få till bra ljud. Vi sände nog med lite väl låg volym.
Till det sista avsnittet fick vi byta lokal beroende på att förhandlingar drog ut på tiden, så det vi hade lärt oss och ställt in under de tre första avsnitten omkullkastades.
Vi hade de två headseten från väskan, och kompletterade med två myggor som Accent äger. Jag tycker det var knepigt att få till bra ljud i myggorna, och man borde lagt ner mer tid och labbat med ljudinställningar för att få till riktigt bra ljud. Det kan också handla om att få myggan på rätt plats. I sista avsnittet så har Per, som är gäst, myggan fäst högt upp på skjortan. Den råkar vinkla sig så den ligger mot hans hals, vilket ger ett knäppljud när den studsar mot skäggstubben, speciellt när han pratar.
Blandade bilder
Bilderna plockade vi in från två olika kameror. Dels Accents fina Panasonic AG-HPX250, och sedan en liten billig Canon HV40. Båda kamerorna har Firewire -utgångar som vi nyttjade. De kopplade vi in i en Firewire-hubb som kopplades in i en MacBook Pro.
Christian sköter kameror, mixar bild och reglerar ljud i direktsändningen av Accent direkt. Fot: Eva Ekeroth, Accent
Ljudet från mixerbordet kopplade vi in via XLR-kablar till Panasonic-kameran. Som jag skrev tidigare fick vi riva kamerorna varje gång, och kanske vi skulle märkt upp mer exakt hur vi hade en uppställning som fungerade. Ett annat problem med det var att det inte fanns någon tid att leka och lära känna kamerorna. Det hade gjort mycket om man hade provat zooma, ställa in stativen så de är lagom tröga att vrida och jobbat mer med att ställa in vitbalanserna så att det matchade bättre mellan kamerorna.
Jag upptäckte att det var skillnad på de två zoom-reglagen på Panasonic-kameran. Tittar ni på avsnitten kan ni se att det ibland blir hackigt eller omotiverat snabba zoomningar, vilket jag skyller på det. Det märktes speciellt under sista dagen när vi bytte lokal och jag hamnade på ett annat sätt bakom kameran än tidigare. Denna kameran användes för helbilden av studio, och inzoomning av gäster. Den lilla billiga Canon-kameran användes som bild på Pierre Andersson (@pierrea) som var värd för Accent direkt.
Hur mixade vi bilderna?
För att mixa bilderna så använde vi oss av Wirecast, ett ganska lättanvänt program för att sända video. Det krångliga är kanske att när man ”bygger” bilder måste man tala om bildkälla och ljudkälla. I vårt fall vara ljudkällan alltså Panasonic-kameran. Det är idé att se till att källinställningarna för video är korrekt. I vårt fall begränsade vi oss till 720×525 px, för vi hade lite problem att få HD att fungera över firewire på Panasonic-kameran. Vi hade som sagt inte mycket tid att laborera med utrustningen på. Så här i efterhand skulle vi lagt ner mer tid före kongressen, men det var inte så lätt eftersom utrustningen var spridd, och det var inte förrän i Borås vi hade alla komponenter ihop.
De inspelade inslagen lägger man in som egna bilder i programmet, precis som signaturen. I de bilderna såg vi till att ljudsignalen bara kom från filen, men tänker man sig att programledaren skall kunna prata samtidigt som inslagen går måste man tänka på att bygga in mikrofonljudet också.
Pierre Andersson intervjuar Andrine Winther i Accent direkt. Foto: Eva Ekeroth Accent
När man klipper kan man välja lite olika övergångar. Där hade jag det lite jobbigt, för jag missade att ändra från mjuka övergånger till raka klipp ett par gånger. Ibland, som mellan inslag och studiokamera vill jag ha mjukare övergång, medan när man klipper mellan kamerorna i studion snabba raka klipp. Det hade inte blivit lika många misstag om man kunnat koncentrera sig på bara mixning av ljud och bild.
Vi sände direkt via tjänsten Bambuser och samtidigt spelade vi in på disk. Nu körde vi ganska låg kvalité ut, men har man högre kvalité kan man sända i en lägre kvalité och samtidigt spela in i en högre för senare bearbetning och uppladdning. Det var en himla tur att vi gjorde så, för tredje sändningen gick inte ut, trots att det såg ut så i Wirecast. Eftersom vi var så få var det ingen som verifierade att sändningen gick ut.
Det var fantastiskt roligt att arbeta med redaktionen
Accent direkt-redaktionen under Borås-kongressen (Pierre Andersson, Christian Dahlqvist och Eva Ekeroth). Foto Karl-Erik Hjalmarsson
Det var väldigt roligt att få jobba med Pierre Andersson och Eva Ekeroth under dagarna på kongressen. Vi lärde oss otroligt mycket, och jag vet att det finns tankar att på utveckla det hela. Inte bara till nästa kongress, utan Accent direkt kanske dyker upp innan dess.
Det jag tar med mig är att man bör vara fler nästa gång. Man behöver också få tid att lära känna utrustningen, och helst hitta en lokal där man kan ha utrustningen uppkopplade så långt det går (man får ta bort de dyra delarna).
Vem vet? Kanske är jag med och sänder Accent direkt från IOGT-NTO-rörelsens kongresser i Lund 2015. Kanske inte.
Eva Ekeroth intervjuar Johnny Boström och Magnus Falk om Nostalgikafét för Accent direkt. Foto: Ulf Dalevik
Det här är sanningen bakom produktionen av Accent direkt, som är webb-TV-programmet som sändes från IOGT-NTO rörelsens kongresser i Borås under sista juniveckan 2013. Jag tänkte avslöja lite hur vi arbetade bakom, och framför allt hur jag jobbade med att producera inslagen. Hur fungerade den där mobilriggen jag hade? Hur klippte jag ihop inslagen? Hur fixade jag med ljudet?
Jag hamnade lite i tankebryderier, eftersom jag för nykterhetsrörelsen gärna vill visa att så gott som alla kan göra webb-TV om de vill. Det behövs inte alltför dyr teknik, och relativt enkla program för att producera något fullt acceptabelt. Med det i tanken ville jag använda min mobiltelefon som verktyg för att göra reportage runt om på kongressområdet. Det gjorde att jag snickrade ihop ett reporter-kit med följande komponenter:
Nu skall jag avslöja några saker. Lova att inte säga något till Accents chefredaktör… Jag hade bara öppnat programvarorna någon enstaka gång innan jag kom till Borås.
Jag hade inte hunnit testa mobilriggen innan jag kom till Borås.
Jag hade inte fört över filmfiler från mobiltelefonen till datorn innan jag kom till Borås.
Jag hade aldrig redigerat några filmer i iMovie innan jag kom till Borås.
Nu kanske jag har en hyfsad grundkunskap, men jag lyssnade, letade information på nätet och litade på att vi skulle kunna lösa det mesta. Och det gjorde vi. Och jag är mycket nöjd med tanke på grundförutsättningarna. Jag kommer här berätta några saker jag tänkt på under mitt och reportens arbete. Eva Ekeroth, journalist på Accent, var den reporter som jag jobbade med under dagarna i Borås.
Hur såg riggen ut?
Man kan bland annat ta helikoptervyer med ett enbent stativ genom att hissa upp. Foto Karl-Erik Hjalmarsson
Jag börjar med att titta lite närmare på hur den mobilriggen jag använde såg ut. För att kunna hålla telefonen mer stabilt valde jag att ha ett enbent fotostativ. Med den får jag en behagligare ställning där det är lättare att hålla mer stadigt, och man kan välja att fälla ut det helt för att stöjda det mot golvet. Andra saker som går att nyttja är att man kan skicka upp kameran lätt för att helikoptervyer när det passar, eller tvärtom vända kameran för att ta låga bilder och följa någons fötter som går exempelvis.
På stativet gjorde jag en liten vinkel, på vilken jag kunde fästa två lampor. Jag satte också dit en mikrofonhållare så man slipper bära på mikrofonen mellan uppdragen.
Skena som används för att montera lampor på ett stativ
Jag använde först en Joby Griptight, men den sprack redan första dagen. Tror det beror mycket på att min skena var något för smal, som gjorde att det blev dumt tryck på Joby Griptight-hållaren. Som tur var hade jag packat med min Glif, som är en enkel hållare. Fördelen med Joby Griptight är att den fungerar för mobiltelefoner med skal eller olika storlek. Glif kräver att telefonen är utan skal. Den som inte litar på att mobilen sitter säkert i den enkla Glif, kan komplettera den med en Serif. Fast det var väldigt smidigt med Glif utan Serif, och det fungerade bra under alla dagarna.
Vad var problemen med att filma i mobiltelefonen?
Filmic Pro filmar i 16:9 men vi sände i 4:3
I mobiltelefonen använde jag mig av Filmic Pro, som kostar ca 40 kr i AppStore. En riktigt kompetent app. I inställningarna ställer man lätt in stabilisering, format, hjälplinjer, att ljudmätare skall visas och så vidare. Man kan lätt ställa in exponeringen genom att flytta den runda ringen tills ljusinställningen är det rätta. Fokus justeras lika lätt genom att flytta kvadraten till de ställe man vill ha fokus på.
Det största problemet för mig var faktiskt begränsningen i sändningsformatet som var 4:3, medan bilden spelades in i 16:9. Det gjorde det svårt att få de vi intervjuade att hamna rätt i bild. Jag hittade ingen funktion att få hjälp i Filmic Pro för 4:3-formatet, men tycker att det blev hyfsat resultat.
Några saker jag missade ibland var att låsa ljus och fokus vilket man kan göra i Filmic Pro. Det gjorde att kameran ibland sökte fokus vilket syns när automatiken gör att bilden blir suddig när den letar rätt fokus. Du låser genom att klicka på respektive symbol nere i vänstra hörnet av skärmen.
Jag hade också en del problem med mikrofonen som inte alltid fick med ljudet. I Filmic Pro kan man få en ljudmätare i bilden, vilket gör att man kan se om det verkar var något konstigt. Jag kommer ändra min rigg genom att komplettera med en Fostex AR101, som är en liten ljudmixer som ger bättre möjligheter att arbeta med ljudet redan på plats. I den enheten finns också möjlighet till medhörning.
Något jag inte heller var bra på att arbeta med var vitbalansen. Jag skulle givetvis haft ett vitt kort med mig, filmat och låst vitbalansen efter detta.
Jag redigerar ett inslag till Accent direkt i korridoren. Foto Jonta Andersson
Hur förde jag över filerna till datorn (Mac)?
Det är en liten speciell gång om man som jag väljer att föra över filerna från mobiltelefonen via iTunes. Mobiltelefonen ansluts till datorn och när man startar iTunes skall man klicka på sin mobiltelefon i vänstra menyn. Sedan finns valet ”Program”, när man scrollat ner en bit på sidan och valt Filmic Pro så dyker alla filer upp, och man har möjlighet att spara dem på sin dator.
Hur blev råfilerna och vad gjorde jag åt det?
Råfiler kallas de filer som blir resultatet av filmningen. Eftersom vi befann oss i lite stökiga miljöer så fick det bli lite efterarbete med framför allt ljudet för att det skulle bli acceptabel nivå för att kunna sända.
Här hittar filerna i Filmic Pro.
När filerna finns på din dator kan du importera till iMovie för att redigera och fixa till. Det jag först och främst har gjort är att fixa till ljudet. Vi var flera gånger i en ganska stökig miljö, och mikrofonen skrapade lite i bland. Därför använde jag två bra funktioner i iMovie för att fixa ljudet, att normalisera ljudet (få upp ljudvolymen) och ta bort bakgrundsljud. Det kommer man åt genom att markera klippet så den får en gul ram och trycka ”i”.
Genom att trycka ”i” när man markerat ett klipp har man möjlighet att normalisera ljudet och ta bort bakgrundsljud.
För min del fick jag flera gånger sätta förbättringen av bakgrundsljudet till runt 30%. Det gör att ljudet kan bli lite konstigt, eftersom det påverkar hela ljudbilden. I något klipp tog jag också en genväg och körde förinställningen loudness på equalizern när jag ”förstört” ljudet en del.
I Granskaren kan man också arbeta med färg och vitbalans i bilden. Under menyn ”Arkiv” kan videon analyseras för att fixa till stabilisering.
Några andra redigeringstips i iMovie
Jag fick lära mig mer och mer av iMovie under veckan, och jag vill berätta om några nyttiga erfarenheter jag skaffat mig.
Man kan koppla loss ljudet om man vill, men det kan bli knepigt om man sedan vill flytta bild, eftersom ljudet inte följer med så lätt. Det går säkert gruppera så att allt följer med, men det har jag inte tittat närmare på. Än.
Vill man byta till en annan bild men behålla ljudet kan man dra ett klipp och släppa på det ursprungliga klippet (det med ljudet) i projektvyn. Då får man upp en meny där man kan välja vad man vill göra med klippet. Man kan infoga det på ett antal sätt, men vill man lägga det klippet som ett lager ovanpå är det ”Cut away” som gäller.
Har man ett klipp markerat kommer ett kugghjul upp. Klickar man på det kan man välja ”Precisionsjustera” för att fixa till mer exakt var klippet skall starta.
Här har jag klippt ihop några exempel som jag spelade in med riggen under veckan, och visar hur redigeringen i iMovie gör underverk.
Det häftiga är att iMovie finns i iPhone också. Jag skulle alltså kunna sköta hela processen i min mobiltelefon om jag vill. iMovie följer med din Mac.
Andra saker jag tänkte på
Det finns några saker jag tar med mig i det fortsatta mobilsändandet. Dels skall jag använda stativet mer för att få stadiga bilder. Ta massor, massor med lååånga klippbilder som man kan använda för att klippa in när man vill redigera i en intervju till exempel. Det ser inte så snyggt ut att klippa när man ser den man intervjuar och personen plötsligt hackar och hoppar till. Det är nog inte fel att köra samma intervju två gånger i de fall där det går. Gärna med kameran i en ny position i andra omgången.
Se till att ställa frågor som inte är ja/nej-svar. Dels blir det mer intressant att lyssna på, och dessutom kan det bli lättare att klippa ihop svar och få det att låta som att den man intervjuar berättar mer utförligt.
Och övning ger färdighet, så testa att spela in och lär dig hur programmen fungerar.
I dagarna lanserade IOGT-NTO sin stora kampanj som skall pågå under det närmaste året för att göra organisationen mer känd. Som nykterist och medlem vill jag självklart sprida rörelsens vision:
Vår vision är ett samhälle, en värld, där alkohol och andra droger inte hindrar människor att leva ett fritt och rikt liv.
Nu har jag lite svårt att stå bakom kampanjen som den startar, och känner mig som en förälder till ett barn som gjort något dumt.
Låt mig förklara.
Den här kampanjen är något som vi inom rörelsen sett fram emot riktigt mycket. Något som på ett nytt och annorlunda sätt skulle tala till en ny målgrupp för att öka förståelsen för vad IOGT-NTO står för. Det har varit väldigt hemligt, och som medlem har jag inte fått veta mer än att den skall lanseras till folknykterhetensdag, och att det skulle utgöras av seriestrippar.
När det då är någon dag kvar lanseras två Twitter-konton för kampanjen, @okenrattan och @vinballe13. Två konton som dyker upp som nya följare till mig. Jag berättar för Hanna att jag blev följd av två spam-konton. Eftersom hon råkat läsa om kampanjen på medlemstidningen Accents webbsida kunde hon informera mig om att kontona ingick i kampanjen.
När jag går in och läser samma artikel får jag en dålig känsla i magen. Det här känns inte som mitt IOGT-NTO. Det här är inget jag vill att mina kollegor på jobbet skall se. Det här är inget som jag kan se mina kollegor tycka är speciellt roligt och få en bättre bild av oss.
Snarare tvärtom.
Så här ser två av seriestripparna ut
Det här är alltså de två karaktärerna Ökenråttan och Vinballen som det är tänkt att vi skall få följa som serie i Aftonbladet under ett års tid, och se hur de växer upp på något sätt. Jag vet inte riktigt hur det kommer utvecklas, för kampanjen är lite hemlig som ni vet.
Jag får en klump i magen
Jag blir väldigt ledsen och får en klump i magen när jag ser detta.
Jag har svårt att se humorn i det här. På samma sätt som jag tycker att stå-uppare som undviker sexskämt är riktigt duktiga, hoppas jag att vi uppfattas bra som organisation om undviker att dra billiga skämt. Sexskämt kan vara roligt, men de är ofta billiga och är sällan gjorda med samma finess som andra skämt på något sätt kräver.
Det är nu jag berättar i ett internt forum att jag inte får någon positiv känsla av det här. Jag tycker det är pekpinnar och att se nedvärderande på folk som väljer alkohol i sina liv. Det är så långt ifrån det bra arbetet att visa på alternativ som vi under de senaste åren gjort inom nykterhetsrörelsen med Almedalsdrinken, Klub Sobeer, samarbete med vinimportör och nu senast vinbilen. Det är på det sättet jag själv försökt lyfta fram de alkoholfria alternativen, där jag sedan kan redogöra för min övertygelse med fakta i nästa steg.
Humor är knepigt
Att använda humor är knepigt. Jag tycker att vi i seriestripparna misslyckas, och kan känna att det är synd att vi som medlemmar inte fick mer insyn innan de släpptes så vi kunde framföra våra åsikter. Vi hade tillsammans kunnat skruva, justera och byta ut delar. förändrat, sett ur fler synvinklar och arbetat med finessen.
Samtidigt har IOGT-NTO släppt en reklamfilm för nästan 20 år sedan som är ganska lik, vilken jag personligen uppfattar som rolig. Varför ser jag den som rolig, medan den nya kampanjen ger mig magknip?
Föräldern får ta ansvar för barnet
Nu känner jag mig som den förälder vars barn gjort något dumt som man inte bör, eller rent av inte får göra. Det där barnet som gör revolt. I det interna forumet försöker jag förstå och diskutera med andra om ”hur tänkte vi nu?”. Jag känner ett ansvar för mitt IOGT-NTO och kan inte dela vidare en sådan här kampanj med gott samvete. Så är det i en demokratiskt organisation, man kan inte dela precis alla de signaler som den sänder ut. Men när det blir så här fel måste jag säga ifrån ordentligt, precis som man försöker prata ett barn som gjort något riktigt fel till rätta. Jag hoppas på att slippa bryta med barnet som vissa föräldrar gör med de som nått myndighetsåldern.
Visst, barn skall göra revolt och slå sig fria, men det hindrar inte föräldrarna att försöka uppfostra barnen till goda medborgare ändå.
Vi är ganska bra egentligen
Med det sagt vill jag påstå att vi i IOGT-NTO är några riktigt schyssta typer egentligen. Vill du veta vad vi verkligen står för kan du läsa grundsatser och program. Vi arbetar för ett nyktrare samhälle, men vi har så många andra delar med internationellt arbete, allas lika rätt oavsett religion, etnisk tillhörighet, sexuell läggning etc.
