Stefan fick pris som Årets talare – Genombrott 2012, och man förstår det verkligen. Han är en mycket duktig föredragshållare, och man rycks med och lyssnar verkligen på det han har att säga oss. Jag har sett Hyttfors i några tidigare livesända föredrag, så mina förhoppningar om en intressant timme var skyhöga när jag satte mig med min chai latte vid datorn för att titta.
De överträffades.
”Vi har alla ett ansvar för den socialkapitalistiska utvecklingen”
Det menar Stefan, och påstår att vi inte bara kan fokusera på ekonomisk tillväxt. Fortsätter vi som vi lever nu kommer allt kollapsa. Lösningen är att blanda in sociala aspekter, på vilket sätt får du höra om du tittar på inspelningen nedan (cirka 50 minuter).
Personligen tror jag han har rätt i mycket av det han säger. Vi måste tänka på ett mer hållbart sätt, även för företag. Tillväxt och ekonomisk avkastning kan inte förbli den enda parametern som man tittar på när man driver företag. Både transparens och ett socialt engagemang är viktiga, precis som att titta på hur man lokalt kan samarbeta på olika sätt och nyttja varandras intressen och kompetenser.
Här är några citat från föredraget:
Varför måste vi fokusera på ekonomisk tillväxt?
Vi kommer fråga Varför jobbar du? istället för Vad jobbar du med?
Det inget kul att arbeta på ett ställe bara för att ge aktieägare 15% avkastning
Alla 350 anställda vet vad alla andra anställda tjänar på företaget tack vare transparensen
De företag med fler mål än ekonomisk avkastning går bättre [Stefan visar ett diagram]
Nu har jag också läst den. Eller rättare sagt lyssnat på den. Det handlar om biografin om Steve Jobs. Den var mer omtumlande än jag väntat mig, och har faktiskt lärt mig en hel del om mig själv.
Jag fick boken i julklapp 2011, men kom aldrig till att börja läsa boken. Till slut beslutade jag mig för att köpa den engelskspråkiga talboken. Via iTunes förstås. 😉 Nu har jag under min pendling till jobbet Halmstad med stor nyfikenhet lyssnat genom den 25 timmar långa boken.
Vilket stort produktfokus!
Jag häpnar över det produktfokus som Apple har, och framför allt Steve Jobs. Användaren har alltid varit i huvudfokus, eller snarare användandet. Hela tiden förenkla, ta bort funktioner, knappar och göra om tills dess allt destillerats ner till en produkt enkel att använda. Ibland verkar det som det gått till överdrift, men det är nog det som drivit innovationen framåt för Apple. Kanske mer än konkurrensen från andra bolag.
Jag önskar att jag idag hade samma möjlighet att få arbeta så fokuserat med att få en produkt så enkel att använda. Det är inte många ställen där man kan arbeta med design och funktion och göra om det igen och igen och igen och igen, tills det blir tillräckligt enkelt. Produkter måste ut på marknaden för att ge intäkter. Ofta skall produkten passa så många som möjligt för att ha så många möjliga köpare som möjligt, och därmed ge bättre vinst. Men inte för Steve. Där handlar det om produkten och dess funktion.
Jobs fick lämna Apple och låta en VD som fokuserade på avskastning och vinst i mitten av 80-talet, vilket ledde till Apple höll på att dö. 1997 kom Steve tillbaka och höll det här talat (dåligt ljud och bild men så värt att lyssna på):
Ett krav på att det skulle fungera att få säga ”It just works” och ”It’s magic” är den paketering som Jobs hela tiden arbetade med. Den låsta lösningen, där han såg hårdvara, mjukvara och innehåll som en enhet. För att få allt att fungera sömnlöst krävs kontroll på hela kedjan. Det gör det möjligt att förenkla in i minsta detalj, och det är inte förrän man dissekerar och fundera på lösningen som man ser att det är sant. Mitt motstånd mot Apple har främst varit den låsta arkitekturen, men ju mera jag vandrat in i en användarcentrerad värld inser jag att det är rätt väg. Det passar inte alla, men för de som det passar för är det så bra att man är beredd att betala mer.
Apple kanske inte kom på tekniker som löste problem, men det var där man förenklade, la in tekniken i en tilltalande design och gjorde den användbar i en magisk paketering.
Jag gissar tt Steve Jobs myser i sin himmel nu när han ser hur iCloud allt mer blir det digitala navet för människor. Gör det lättare att hantera sitt digitala innehåll, oavsett vilken enhet den används på.
En mästare i presentera produkter
Det sägs att passion är en viktig ingrediens i en bra presentation. Det märks verkligen att Jobs har passion för de produkter han presenterar. Hans perfektion i det Steve gjorde visar sig också, där inget lämnas till slumpen.
Han arbetade också med många bra reklammakare och har skapat flera minnesvärda reklamkampanjer tillsammans med dem. Inte minst reklamen för Macintosh som kom 1984 (den nedan) eller Crazy Ones (se sista filmen i inlägget).
Hans presentationerna blev bättre och bättre genom åren. Det går att titta på det och analysera i minsta detalj och man förundras över hur genomtänkt varje detalj i presentationerna väl gjorda. Jag gillar att titta på det om och om igen, och titta på hur han blir bättre och bättre.
Apple är mer än en elektroniktillverkare
Apple logga på en MacBook Air
En av de största insikterna som uppenbarat sig för mig är att Apple inte bara är ett märke på en datorburk. Nej, det ligger mer bakom varumärket.
Nu inser jag att jag gillar Apple inte bara för att det är bra produkter som låter mig göra det jag vill. Det där äpplet symboliserar mer. Det är inte en statussymbol, utan en markering att jag vill vara kreativ och förändra världen till det bättre. Jag hoppas jag gör det lite varje dag.
Är jag lik Steve?
Jo, jag är nog lik Jobs i ett par avseende. När jag ger mig in i något jag är passionerad över blir jag fruktansvärt detaljfokuserad och frustrerad när det tar tid att få ihop allt. Ibland onödigt irriterad på när detaljer som inte syns för andra inte blir som jag vill.
Dock hoppas jag på att jag är mer socialt kompetent vad Steve verkade vara. 🙂
Lyssna Steve Jobs själv
I detta tal pratar Steve Jobs för studenterna på Stanford University.
Här är en lång intervju från 2010 med Steve Jobs som ger honom möjlighet att berätta själv om Apple och hans passion för företaget. Jag känner det som att han vill fånga tillfället att berätta om vad han tänker och vill med Apple, även efter den dagen han inte finns bland oss mer.
Tack Steve
Steve Jobs läste in texten till ”This is the crazy ones”, och den spelades upp på minnesstunden efter hans död.
Han var en av de ”crazy ones” och ett geni, och har gett oss mycket. Både teknik och att fundera över på vad vi gör.
I kväll drar Medlodifestivalen igång igen, med första deltävlingen i Karlskrona. Förra året valde jag att för varje deltävlingen lägga ut ett recept på en riktig drink, alltså alkoholfri, och tänker göra så även i år.
För varje deltävling la jag ut en bild på Facebook med tillhörande recept på en alkoholfri drink. Jag läste så mycket om andra som skulle ta ett glas rött till Melodifestivalen. Med den alkoholnormen vi har så antog jag att det var med alkohol i. Jag ville visa att jag också kan njuta av en god dryck till musiken.
Det blev ett antal goda drycker som jag presenterar i bloggposten Och vinnaren är…. Jag skulle vilja lägga till att vinnaren av de kanske är Sanbittér Juice som jag tycker är väldigt god.
När det är dags för Melodifestivalen i kväll presenterar jag en ny drink som jag provar. Nu har jag skaffat boken som Almedalsdrinkens upphovs man skrivit; Örjan Åstrands Drinkar för gravida.
– En drink är en drink, oavsett om den innehåller alkohol eller ej, säger Örjan bestämt.
Han ogillar att restauranger och krogar kallar drycker utan alkohol för ”alkoholfritt alternati
– Varför det? Den som går in på en krog och beställer en alkoholfri drink har ju det som förstahandsval, säger Örjan.
Jag vet också att jag kommer att få hjälp att prova det alkoholfria utbudet som finns. Mathias Persson (@sandlyckan) kommer prova alkoholfria ölsorter, och jag hoppas att andra kan väljer att hjälpa till med att prova viner eller andra drycker.
Visst gnäller vi mycket på vad staten, riksdagen, regeringen och våra lokala politiker borde göra. Vi kräver att ansvars skall tas. Men hur är det med vårt egna ansvar?
Jag känner att det är dags att sluta sitta och gnälla utan verkligen ta ansvar och ansöka om medlemskap i ett politiskt parti.
Men vilket?
2014 är det val igen, och då vill jag vara veta vad jag röstar på och varför. Inför valet 2010 skrev jag om hur jag röstade och varför i ett blogginlägg, och jag tänkte redan nu börja tänka på nästa val. Om jag verkligen vill vara med och påverka känner jag att det inte räcker med en röst i en låda var fjärde år, utan ett medlemskap som ger mig rätt att påverka ett parti inifrån (även om jag inte nu planerar för förtroendeuppdrag). Inte minst känner jag ett ansvar i tider då sverigedemokrater får allt för stort inflytande i våra beslutande organ.
Frågan är dock vilket parti jag skall välja?
Anledningen till att jag inte är medlem i något parti idag är att jag inte helt känt att jag passar in i ett parti. Jag får helt enkelt läsa parti- och idéprogram och sedan bestämma mig. Å andra sidan så kan jag påverka partiprogrammet om jag är medlem i ett parti.
Vilka partier är aktuella?
Jag tänkte mig att börja med läsa partiprogrammen för Centerpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Fast det beror på hur lättlästa de är och hur rätt de känns. Magkänslan är att det är något av de som passar mig bäst.
Ni får gärna hjälpa mig i valet och berätta för mig om fördelar och nackdelar med programmen i de olika partierna. Gör det gärna i kommentarsfältet nedan, så fler än jag lättar kan välja att aktivt stödja ett parti mer än att lägga en röst vart fjärde år.
Jag tycker det är viktigt med familjens roll, landsbygden med dess mångfald och entreprenörsanda och gröna näringar, vikten av att alla skall få bra möjligheter och stöd. Visst känns det som de bitarna passar in i de flesta partierna?
Innan året är slut tänker jag mig ha ansökt om medlemskap i ett parti. Frågan är vilket…
Hur gör man när man tränar tanken? Kan man slå bort det där negativa tankarna som kommer upp, och byta ut mot positiva? Det är väl det som idrottsmän gör tänkte jag och satte mig för att läsa boken Träna tanken för att få svar.
Ute faller det regnblandadsnö i den kalla vinden denna sena höst kväll. Var får dig då att dra på träningskläderna och ge dig ut? Hur motiverar man sig att stiga utanför dörren? Kan boken Träna tanken vara lösningen?
Ja, men det finns inga genvägar och alla är olika och kräver olika typer av mental träning. Så tror jag det hela kan sammanfattas. Boken är ingen mirakelkur som får dig att stiga ut i ovädret för att genomföra ditt träningspass, men den hjälper dig att arbeta med mentala föreställningar som kommer hjälpa dig.
Boken är skriven av trionFredrik Weibull, Mikael Wallsbeck och Anders Almgren, som alla är idrottspsykologer och arbetar med att hjälpa idrottsmän. Bland annat genom företaget Imagine that.
Teori blandat med övningar
Boken innehåller teoretiska fördjupningar på hur den mentala träningen fungerar och kan användas. Både hur du skall fokusera vid pressade situationer och hur du kan hantera spontana tankar som dra ner prestationen. Där finns också ett gediget avsnitt om hur du själv arbetar med dina mentala föreställningar, genom att fylla i bifogade formulär och frågeställningar. Det bifogas också en CD-skiva med övningar att lyssna till. Jag skanar versioner av filerna som gör att jag kan ladda ner dem till mobiltelefonen. Inte har man tillgång till CD-spelare på så många ställen idag. Speciellt inte i sovrum och andra platser där man kan ligga bekvämt och göra lyssningsövningarna.
Skapar förståelse genom många exempel
Boken innehåller många exempel på hur de mentala föreställningar kan användas. Där finns också en rad idrottspersonligheter om uttalat sig om hur en tränad tanke har hjälpt dem att prestera bättre.
Det jag tänker är att det går att göra en hel del själv, samtidigt som jag bättre förstår hur viktig en idrottspsykolog måste vara för en idrottsutövare. Som kontinuerligt arbetar med att hitta rätt tankar, speciellt vid rätt tillfälle. Samtidigt inser jag också att förändringen tar tid. det finns inga genvägar, utan det är samma sak som att träna konditionen eller styrkan i musklerna. Det tar tid, och man måste arbeta målmedvetet och långsiktigt med det.
Var boken bra?
Jag var framförallt inte ute efter att läsa boken för att påverka min idrottsligas prestation, utan mer intresserad av hur tanken kan tränas generellt. det gavs en hel del svar som jag kan använda mig av, även om boken främst är riktad mot motionärer och elitidrottare. Det jag tar till mig mest av boken är hur viktigt det är att arbeta visuellt.
I helgen var jag med och arrangerade tredje upplagan av knytkonferensen Sobra|tankar. Slutsatsen av helgen är mycket enkel. Det är så att vi blir fler och fler som vågar!
Knytkonferensen Sobra|tankar har en gemensam nämnare; nykterheten. Deltagarna som kommer till detta evenemang för att dela med sig av kunskap och träffa människor är nykterister. Mer eller mindre aktiva och engagerade. Vissa är anställda, andra sitter i förbundsstyrelsen medan några ”bara” är medlemmar.
Blandning av ämnen och ålder
En knytkonferens innebär också att deltagarna tar med sig olika kunskaper och delar med sig av dessa till de som vill lyssna. Tillsammans bygger man ett schema för helgen och sätter upp lappar om ämnen man vill tala om. På vår knytkonferens gör detta sig väldigt tydligt när den 91-årige Erik Berg talar om Generationsblandningen och hur viktigt det är att IOGT-NTO-medlemmar närvarar i UNF-verksamhet utan att styra och ställa. Bara finnas där, lära känna varandra och hjälpa till med det som unfarna ber om. Om det var den ena ytterligheten så är den andra när Joar, 5 år (snart 6), lär ut Hur man viker en falk. Som ni märker är det spännvidd i både ålder och ämnes områden.
Vad gjorde jag där?
Andra ber och ber att någon skall hålla ett pass, vilket gjorde att bland annat jag körde ett pass utanför schemat i en lokal som inte fanns med från början. Ämnet där var Mobila videolösningar, som Erik Wagner (@erik_wagner) såg till att sända ut.
Jag höll också ett pass om Getting things done & Evernote, där jag presenterar en variant av David Allens GTD och hur det kan kombineras med den fria mjukvaran Evernote som finns för dator och mobiltelefoner.
Vi körde också en Sobra|tankar Talkshow efter att vi ätit en mycket god buffé på Scandic Hallandia. Tyvärr blev inte ljudet så bra, vilket jag inte förstår riktigt för det lät bra inne i lokalen. Vi spelade in med en Fostex AR-4i och headset kopplade till den. Medhörningen på Fostex-dockan anslöt vi till ett PA i lokalen så att de som tittade skulle höra oss. Där lät allt bra. Vi lär oss, och nästa gång kanske det är riktigt bra. 😉
Om ni ändå vill försöka titta på sändningen blev den uppdelad i två delar, klicka här för at se del 1 och klicka här för att se del 2. Vi hade bland annat med bartendern Gabriel som berättade lite om alkoholfria drinkar, bland annat om de två som han fixat för kvällen förutom det givna alternativet; Almedalsdrinken.
Vad tyckte jag var bäst?
Jag tyckte det var intressant att höra Bengan Johanssons tankar, även om jag hade hoppats på ett lite bättre framförande. Dock är hans tankar om ledarskap mycket i linje med LUCK-konceptet som jag skrivit mycket om på bloggen (läs gärna min inlägg om LUCK-konceptet). Det skillnad på att vara chef och ledare. Att som ledare få de man leder att gå om i kunskap, lita på kunskapen de andra har och undanröja hinder för gruppens utveckling.
Allra bäst tycker jag ändå Totte Ljunggrens pass ”Vad hände med de nya kampsångerna?” var, som blev en historisk, nostalgisk resa med en spark i baken för att förnya folkrörelsen även musikaliskt.
Nästa helg kör jag och Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) ett knytkonferenspass på distriktstyrelsernas samling i Borås, och senare i höst kommer ett antal distrikt i nykterhetsrörelsen tillsammans kör en knytis på Kuggavik. Vi konstaterar att det blir fler och fler som vågar prova det som jag och Johnny testade för ett år sedan. Förhoppningsvis intresserar det både anställda och de som bara är medlem. Olika delar av engagemangstrappan som träffas för att vi skall bli fler och fler som kämpar, fler som står emot.
Andra semesterboken är nu läst, det mesta samtidigt som jag försökt fånga några av sommarens soligaste dagar. Den heter Retorikiska av Camilla Eriksson (@retorikiska), och har underreburiken i Om kommunikation i allmänhet och retorik i synnerhet. Sugen på att utveckla mitt användande av språket kastade jag mig över boken för att lära mer. Gjorde jag det?
Boken innefattar djupare teoretiska genomgångar och en hel del fackuttryck som jag upplevde ganska tunga emellanåt. Samtidigt behövs det säkert för att ge en förståelse på vad som är det bakomliggande för en bra text eller ett framförande. Det görs ett försök att lätta upp det tyngre akademiska delarna med exempel, vilket det kunde varit mer av. Exemplen ger möjlighet att se och fundera på hur man manipuleras med rätt ord, upplägg och argumentation. Visst blir vi påverkade av hur en text läggs upp och framförs för oss.
Retoriken är viktig för demokratin
Eriksson menar att retoriken är viktig för demokratin. Där tror jag hon har rätt. Det gäller kunna argumentera för att nå förståelse för det man själv är övertygad om är rätt. Det handlar också om att kunna se hur hållbar argumentationen från andra är. Kunskap ger oss inte bara möjlighet att argumentera bättre själv, utan och också förmåga hur andra navigerar för att få fokus på det positiva.
Hon ger oss verktyg att bli bättre, bland annat de sju frågornas metod. Här kan vi se i en video där Camilla testar metoden på en oförberedd Gudrun Schyman.
Slutet lyfter
Det är exemplen och analyserna i sista tredjedelen som gör att boken lyfter. Där läser jag med intresse, nyfikenhet och högre tempo. Tror att även de första delarna skulle fungera bättre med utgångspunkt från bra exempel och sedan bygga varför det är bra ur ett retoriskt perspektiv.
Camilla ger oss också möjligheten att följa retoriska analyser på bloggen www.retorikiska.se, bland annat partiledartalen från Almedalen. Mycket intressant att se hur talskrivarna arbetar för att få oss minnas rätt budskap, och hur skickliga talarna är på sitt framförande.
Lärde jag mig mer om hur jag skall använda språket? Det boken gav mig var bakomliggande fakta till den magkänsla jag haft och en ökad förmåga att själv analysera egna tal och texter. Det i sin tur gör att jag kommer bli en bättre föredragshållare med bättre utnyttjande av språket, så svaret blir nog Ja.
Jag har börjat sommarläsningen med att läsa Karin Adelskölds (@karinadelskold) Våga stå upp. Den handlar om att använda humor i sin kommunikation, och det är något jag skulle vilja bli bättre på när jag själv föreläser. Nu tror jag faktiskt att mina presentationer kommer blir roligare, tack vare Karins bok.
Ni som följer den här bloggen vet jag att jag gillar att föreläsa, och att jag vid knytkonferensen Sobra|tankar höll ett föredrag om att göra bättre presentationer. Givetvis vill man hela tiden bli bättre, och om man själv tänker på vilka föreläsare man tycker är bra så lockar de ofta till skratt under sin dragningar. Boken som Adelsköld skrivit kanske först leder tanken till att hon blivit utsedd till Sveriges roligaste kvinna och då som stand-up-artist. Den här boken är inte bara till de som vill bli Sveriges nästa stora komiker, utan också för de som vill hålla tal, såväl i privata sammanhang som politiska och på scen. Det handlar om att bli en roligare talare helt enkelt.
Är Karin en rolig talare själv? Ni kan döma själva och titta på hennes föreläsning wwwhat…
Har man sett den här filmen känner man igen mycket som hon beskriver i sin bok, vilket jag tycker är bra. Då förstår man ännu bättre vad hon vill säga med texten.
Tredjedelsreglen
Tycker boken har lite av den traditionella tredjedelsregeln över sig, där den första delen av boken är riktigt bra och fångar mitt intresse. Jag blev sugen på att lägga undan boken och genast börja skriva och arbeta med de föreläsningar som jag har i höst. Jag insåg att jag måste arbeta med det roliga redan här hemma, och verkligen skriva ner vad som skall vara kul.
Det är ett mycket bra betyg för boken enligt mig. Hon lyckas få mig sugen på att komma igång direkt för att låta de som skall lyssna på mig i höst ska få det roligare.
Resten av boken var en hel del upprepningar, och för mig var det mycket som redan var känt och som jag redan tänker på. Därför kanske den delen av boken inte var lika inspirerande för just mig. Vill du lära dig mer om att föreläsa tror jag att du kan hämta mycket i den delen också.
Vill du bli en roligare talare rekommenderar jag dig att läsa boken och börja arbeta målmedvetet.
Är Karin rolig som stå-uppare? Hittade det här klippet på YouTube, så får ni tycka till själva.
Jag har gjort en hel del reflektioner över hur IT och IT-avdelningar ofta sätter käppar i hjulet för utveckling. Det kan vara att använda IT i skolan eller hur IT-avdelningar på företag inte hinner vara flexibla.
Jag har också lyssnat på vänner och läst i bloggar och sociala medier ser man också att många IT-avdelningar har svårt att hänga med. Jag förstår det i stora stycken, för det krävs en hel del för att IT-systemen skall snurra. IT får idag en styrande roll, men det är ett verktyg för att nå mål, inte något som skall rama in och begränsa. Den skall ge möjlighet att hitta nya vägar och komplement till det som finns idag. IT-avdelningen är en servicefunktion som skall underlätta, inte hindra.
Många skolar för in IT i undervisningen för att man ska göra det. IT i skolan skall ge komplement till den traditionell undervisningen. Den skall ge stöd och möjligheter till pedagogerna, inte ett hinder. Är man intresserad av det skall man följa bland annat Öpedagogen Marie Anderssons blogg.
Jag tror ofta handlar räddsla av att behöva ge support som gör att IT-folket inte vill föra in ny teknik i form av nya modeller av datorer, ha olika operativ system och annat. Här tror jag att tekniken kommit så långt att det är dags att arbeta annorlunda. Tittar vi på mobiltelefoner exempelvis så tror jag mer och mer av supporten kan läggas hos operatören och tjänsteleverantören snarare än IT-avdelningen. Jag tycker att IT-avdelnings support kan sträckar sig till att göra en återställning till någon slags grundinställning. Får du problem med telefonen ”blåser” IT-avdeningen telefonen. Du får skylla dig själv lite om du gjort fel.
Jag tycker man kan ha samma strategi med datorer. Du får den dator du vill ha med en grundinstallaltion, och blir det fel så återställer man datorn. Egen dator under eget ansvar.
IT-avdelningar gör idag ett mycket bra arbete, men jag tror det är dags att sätta sig ner och utveckla sig själv till en ännu viktigare roll att driva organisationerna där de verkar framåt.
Personligen tycker jag initiativet är lysande. Genom att ge komplement till de alkoholhaltiga varianter som serveras visar bland annat IOGT-NTO att det går att gå på mingel och få dricka gott under de intressanta samtalen.
Genom att visa på komplement till vad som är normen för många i olika sammanhang öppnas det upp för fler att delta, utan att det skall kännas som man är tråkig eller att man är utanför. Det kan vara nubben under midsommarafton likväl som rosévinet under minglet i Almedalen. Det tycker jag är en mycket bra väg att gå. En ömsesidig respekt för det som väljer att dricka alkohol och de som väljer nykterheten. Respekten innebär också att lyssna och värde fakta bakom ställningstagandet.
Skaparen heter Örjan Åstrand som gett ut boken Drinkar för gravida. Bara titeln gör mig lite ledsen. Varför måste man vara gravid för att bryta den rådande normen och få lov att dricka alkoholfritt. Trots att Örjan gett ut en bok med den titeln tillhör han en av de som vill få till en ändring. Till Accent säger han:
– En drink är en drink, oavsett om den innehåller alkohol eller ej, säger Örjan bestämt.
Han ogillar att restauranger och krogar kallar drycker utan alkohol för ”alkoholfritt alternativ”.
– Varför det? Den som går in på en krog och beställer en alkoholfri drink har ju det som förstahandsval, säger Örjan.
Åstrand kommer att delta i ett seminarie under Almedalsveckan runt frågeställningarna:
Hur kan statusen och kvaliteten på det alkoholfria dryckesutbudet höjas?
Hur säkras ett bra utbud på svenska krogar?
Vem är ansvarig för utbud och kvalitet?
Hur kan vi få ett mer inkluderande uteliv där kunskapen om alkoholfritt är tillräcklig?
Frågor som många svenska (sommar)krögare borde ställa sig.
Receptet på Almedalsdrinken
4 st jordgubbar
1 st klyfta av lime
1 st myntablad
1 cl outspädd flädersaft
Sprite
Is
Börja med att mosa jordgubbarna och limeklyftan. Tillsätt flädersaftkoncentratet, lite is, fyll sedan upp med Sprite och rör om. Garnera med jordgubbe och myntablad.
Den frågan ställde Stefan Hyttfors (@hyttfors)när han besökte Falkevik & Danehav i Studiobronx och talade under rubriken Social kapitalism. Ett föredrag som väcker många, många tankar och får mig att fundera på hur framtiden kommer se ut.
Personligen tror jag han har rätt i mycket av det han säger. Vi måste tänka på ett mer hållbart sätt, även för företag. Tillväxt och ekonomisk avkastning kan inte förbli den enda parametern som man tittar på när man driver företag. Både transparens och ett socialt engagemang är viktiga, precis som att titta på hur man lokalt kan samarbeta på olika sätt och nyttja varandras intressen och kompetenser.
Det blev ett antal goda drycker som jag presenterar i bloggposten 
ar