Etikettarkiv: Gården

Ny temperaturserver på gång

Ni som följt Sundhults sidor tidigare vet att vi haft ett temperaturnät, men att det förstörts i ett åskväder. Nu tänkte jag återuppbygga det igen.

Tempearutrmätnätverket består av en rad sensorer som via ett 1-wirenätverk är kopplat till en tunn klient, i vilken alla temperaturer lagras i en databas. Sedan kan man beräkna medlevärden, trender och se hur temperaturer på olika mätställen påverkar varandra. 1-wirenätverket tillåter också en rad andra sensorer och som ger ännu mer funktionalitet, men det huvudsakliga är temperaturavläsning för oss. Data kan presenteras i grafer eller systembilder. Vi har faktiskt temperaturmätning idag också, och levererar temperaturdata till Temperatur.nu och där finns en speciell Sundhultssida med grafer över utetemperaturen här.

I ett åskväder 2009 så slogs alla sensorer ut, plus att den dåvarande tunna klienten slogs ut. Det var för andra gången på ganska kort tid så som alla temperatursensorer gick sönder. Den mätservern kördes på en mjukvara som hette MSure, och nu mer går under namnet Beyond measure. Nackdelen med MSure är att den kräver Windows som operativsystem. När jag nu skall återuppbygga det är jag lite sugen att försöka bygga upp det kring en linux-server.

Jag lyckades skaffa en ny tunn klient via min vän Mattias Weckstén, åkte ned till Kjell & Co och köpte ett USB-wifi-nätverkskort från Levelone (WUA-605), och sedan kutade jag över till Clas Ohlson och köpte 16Gb USB-minne från SAN-disk (Cruzer).

Den tunna klienten är en VXL Itona TC4331 på 1 Ghz, 512b RAM, 4 USB-portar, 2 IDE-portar, 1 paralellport 1 serieport, 1VGA och nätverkskort. Anledningen till att jag vill köra trådlöst nätverkskort är att förhindra att eventuell åska skall vandra från temperaturnätveket  till datornätverket, vilket nog är det som hänt tidigare när åskan förstört för oss.

Min plan är att köra en Ubuntu-server på klienten. Tänkte välja en serverversion utan grafiskt gränssnitt, för att prestandan är begränsad. Dessutom kan jag lätt via ett ’remote-shell’ administera burken på ett lätt sätt. Jag valde att ladda ner Ubuntu Server 10.04 LTS, där LTS står för Long-term support.

Dock har jag haft lite problem att installera Ubuntu från ett USB-minne som jag hade tänkt. USB-minnet ville inte boota. Jag hade ett gammalt 4 Gb USB-minne (SAN-disk micro cruzer) sedan tidigare som jag testade att göra till en bootbar Ubuntu-installation med hjälp av Pendrivelinux och det fungerade att börja installera. Under installationen vill den göra en ompartition, vilket jag godkände.  Senare hängde sig installationen, och sedan dess är inte det minnet heller bootbart, trots försök med Pendrivelinux och UNetbootin.

Eftersom jag inte har någon dator med linux idag så har jag letat efter verktyg i som fungerar i Windows-miljö. Dock har inget verktyg lyckats.

Då bestämde jag mig för att ladda ned VM-ware player, vilket skapar en virtuell dator inne i datorn. Med VM-ware player kan du testa linux, utan att behöva installera om datorn, eller skapa dual boot. Du kan köra operativsystem också om du så önskar. Det finns färdiga installationer som fixar in webserver, databasserver och till och med en WordPress för den som vill testa det.

Det vara bara att köra igång och ange var jag hade Ubuntu-iso-filen. Vips, så fanns det en linux-burk som snurrade här, om än utan grafiskt gränssnitt (eftersom jag tog Ubuntu-serverfilen).Det var inga problem att få tillgång till USB-portarna på den fysika datorn från den virtuella.  Där provade jag att ändra boot-flaggor med hjälp av linux-kommandot fdisk, utan lycka.

Tyvärr har jag inte i skrivande stund hittat något enkelt sätt att fixa ett installations USB-minne som inte kräver grafiskt gränssnitt. Givetvis skall jag fortsätta att kämpa med att få in det, och kommer tala om hur jag lyckas… Om jag nu lyckas.

Till slut lyckades jag starta installtionen

Nu har jag lyckats göra installationen. Lösningen för mig var att köra igång en Ubuntu Desktop i den virtuella maskinen. I den finns ett administrativt verktyg som heter Startup Disk Creator, från vilken jag gjorde ett bootbart USB-minne. I den virtuella maskinen valde jag att via CD-ikonen längst ned monter ISO-filen som en CD-rom, och välja den som källa i Startup Disk Creator.

Jag bootade på ett USB-minne, och hade måldisken, 16gb SAN-disk-minnet, i samtidigt.  Som jag förstod det gick det inte, eller är åtminstone är svårt, att botta och ha samma disk som mål.

Nu är det bara kvar att förstå varför installationen hänger sig efter det att 41% av grundsystemet installerats.

Det kan vara en av två orsaker.:

  1. Minnet, för burken hade 128 Mb, och inte 1 Gb som jag fått för mig. Jag plockade i en 512 Mb
  2. Värme, för jag tyckte det blev varmt. Hade kört med öppet skal, och liggande. Jag skruvade på skalet och placerade den stående, vilket ventilerar burken mer.

Så nu finns det en burk i gång, med webbserver (inklusive php) och  Mysql-databas. Nästa steg är att få igång USB-interfacet till 1-wirenätet, samt att dra igång OWFS som används för att läsa av sensorer på 1-wirenätet.

Att få igång 1-wireinterfacet

Det gick smidigare än väntat att få igång själva 1-wireinterfacet. Killarna hos Temperatur.nu har satt ihop en HowTo-guide att följa som fungerade att köra rätt av.

Det jag vill göra nu är att läsa in data från temperatursensorer och lägga in i en databas.

Nu fungerar det att läsa av temperaturer. Se så vackert!

Tjoff in i databasen

Nu har jag fixat ett schemalagt jobb (crontab) som var femte minut lägger in temperaturen från sensorn i en MySQL-databas genom ett Linux-shell-script.

Nu återstår lite pill för att definiera alla sensorer som skall in, och se till att data hamnar i databasen. Skall fundera ett varv till över hur man skall lägga upp databaserna.

Därefter blir det lite php/jQuery eller liknande för att presentera data på webben. Just nu finns den bara som en textrad på Sundhults Logger.

Startar 2011 på första försöket

Det har varit kallt ett bra tag, inte över 0 grader mer än två gånger under december. Dessutom har det kommit mycket snö, men på nyårsdagen så var det dags att starta det skogliga året, och det lyckades på första försöket.

Malwan har stått stilla i två månader och gömts under snön, och jag hade som mål att lägga på slirskydd. Jag fick börja med att skotta fram maskinen under snön. Dörrlåset hade frusit, så det fick tinas. Väl inne i maskinen vred jag om nyckeln, glödde, och maskinen startade på första försöket. Riktigt trevligt!

Jag  fortsatte med att lägga på slirskydden fram, och det gick smidigt.  Slirskydden bak behöver justeras lite till innan jag är nöjd. Skönt med en maskin som tillåter kedjor på boggien bak. 🙂 Det gör att maskinen är vinterförberedd och förhoppningsvis kan fungera när det är dags att börja gallra lite senare i vinter.

För att få fler uppslag på hur man kan sköta skogen beställde jag boken Skogsskötsel, alternativ av Gotthard Sennblad. Skall bli spännande att se vilka alternativ som föreslås.

Är riktigt sugen på att få komma ut och sätta igång med lite gallring. Hoppas bara snön kan ge med sig lite, för det är inte önskvärt att behöva skotta för att komma åt att fälla. Innan det är dags att börja gallra har vi lite ved att arbeta upp. Det har gått åt en del med anledning av den extremt kalla inledningen av vintersäsongen. Vi har lite liggande, bland annat lite  i skogen som bara skall köras hem.

Vi såg sviniga vilddjur

Joar vaknade till vid 06:30 och ville komma in och sova i vår säng. På väg mellan rummen såg jag tre stor fläckar på Laaker, en åker som ligger nära huset.

Nora och Joar tittar vad vildsvinen ställt till med vid Lillestue. Foto: Christian Dahlqvist CC by-sa

Det visade sig vara tre stycken vildsvin. Det är första gången vi ser djuren här vid gården. De har varit inne i trädgården vid Lillestue vid ett tillfälle i höst. Grannen, Solgläntan, har haft flera påhälsningar.

Nu gick det alltså tre svin på åkern, två större och en lite mindre. Vi öppnade fönstret efter att ha studerat dem en stund, och sedan skrek Joar sitt skrämselskrik och djuren rusade till skogs.

Lite spännande att se de vilda djuren, men vi vill helst inte ha dem på våra åker marker eller trädgårdar. Allt blir uppbökat och förstört. Man får nog fundera på om man skall ta jägarexamen så att man kan hålla efter djuren här.

Nu är det höst även i Sundhult

Nu är sommaren slut och hösten tar vid. Det bygger jag på att kreaturen som varit här på sommarkollo åkte hem idag.

Vi har kreatur som betar vår hagar över sommaren, för att hålla öppna marker. Korna kommer från Salltorp, och idag kom Gun för att hämta hem djuren för vintern.

Gun backar vant intill traktorn till hagen.

Hon var inte ensam. Med sig hade hon Amy, en vallhund. Det var riktigt kul att se hur den lilla hunden höll ordning på alla kossorna och drev in dem i transporten. Gun beodrade bara ’höger’, ’vänster’ och ’ligg’. Amy följde minsta vink. Medan Gun fixade med transporten och några kor utanför försökte ge sig iväg, så reagerade hunden direkt och höll ihop alla.

Det har varit snälla djur, och de har betat väl på många ställen. Hoppas på att det kommer nya kor till nästa år och är på sommarkollo hos oss.

Vallhunden Amy driver ihop kreaturen.
Gun kom med traktor och vagn.
Amy har drivit ihop kreaturen och vaktar medan Gun fixar i transporten.

Japanska stamkvistningsågar

Idag dök de upp. De japanska sågarna som vi har tänkt att använda till stamkvistning. Det skall blir riktigt intressant att få prova sågarna i fält.

Nu är det inte säsong att stamkvista, så det riktiga fältestet får vänta till efter nyår. Nu finns sågarna redo, vilket är skönt. Annars blir det lätt att det glöms bort, och drar iväg med leveranstider med mera när det väl är dags för användning.

Nu var det inga problem alls med leveransen från Malco. Det tog trearbetsdagar att få dem, mot faktura med 15 dagars kredit. Det enda som möjligen inte var perfekt var att reservbladet inte passade till hundra procent i teleskopskaftet. Men det är inte deras fel.

På tips från tvillingarna Eriksson i Hyssna valde vi en japansk såg med fina tänder, vilket skulle passa bra till gran. Stamkvistningssågarna har rätt stora aggressiva tänder. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är hela bladet härdat på stamkvistningsågen, medan det på byggsågen bara är själva tanden. Bröderna menade att byggsågen är lättare att arbeta med. Vi beställde en teleskopisk grensåg från Malco (artnr 782) på 3,4m. Det är den röda sågen i mitten på bilden som följde med den teleskopiska grensågen. Dessutom beställdes också en slöjd- & byggsåg (artnr735), som är den gröna längst upp i bilden. Den fungerar bra om arbeta med så långt man når från marken. Den gröna sågen går inte att fästa på någon av stångarna som Malco saluförde, så vi beställde reservblad (artnr S-730) avsett för den gröna sågen. Nu passade inte bladet helt perfekt, utan jag fick göra skåran i sågskaftet några millimeter djupare. Det viktiga var att hålbilden för de två fästskruvarna stämde, vilket det gjorde.  Resultatet är den röda sågen fäst på teleskoparmen längst ned i bilden.

Så nu finns handsåg och teleskopsåg redo för stamkvistningsförsök i våra skogar. Spännande!

Några filmer med Tvillingarna Eriksson

Tvillingarna Johannes och Anders Eriksson i Hyssna driver Melltorps Skogsförvaltning. Deras syn på skogskötsel är lite annorlunda mot många av de som hörs mest i skogssverige. Jag filmade lite på en skogsdag som Rådgivarna i Sjuhärad hade, filmerna finns längre ned på sidan. Först sammanfattar jag lite deras syn på skogsskötsel och funderar själv lite fritt.

Många av de idéer som bröderna har går tvärtemot skogsbolagens tanke sätt, röj med stor försiktighet, gallra svagt, stamkvista och plantera gärna lärk.

I deras synsätt skall man ha många stammar som volymen fördelar sig på. Då får man kvistrensat kvalitetsvirke med lagom stora årsringar. En allt för gles skog ger stora årsringar, och tvillingarna menar att kvaliteten försämras och att fiberegenskaperna också försämras för pappersmassa. För att behålla en stor stamtäthet anser de att småskalig utrustning skall användas. De menar att de skogsmaskiner som används är massförstörelsevapen som slukar kubikmeter som skulle stå kvar och utvecklas till en slutavverkningen där de ger bättre avkastning.

De förespråkar stamkvistning, och menar att det kommer bli brist på kvistfritt kvalitetsvirke framöver. Det tar några minuter per träd som för bättre kvalitén avsevärt enligt Johannes och Anders. De ser gärna att man planterar lärk, och menar att det fungerar fantastiskt bra tillsammans med andra trädslag. Det går inte ta miste på deras syn att blandskog är bäst. Det pratar mycket om de förhärskande monokulturerna, och då främst gran.

Hägn är en självklarhet för alla planteringar. Viltskadorna är så omfattande att de hägnar in alla planteringar. Enligt Erikssons är viltstammen för stor och därför krävs hägn. Personligen tror jag på att man måste finna vägar för att balansera viltvården och skogsskötseln på något sätt, kanske genom att avsätta ytor för viltfoder bland annat.

Jag håller med i mycket som Tvillingarna Eriksson predikar för, och önskar att de kunde visa tydliga kalkyler som verkligen påvisar att det finns ekonomi att sköta skogen efter deras idéer. Idag finns bara kalkyler från skogsbolagen som hela tiden skall visa på optimerad vinst för varje åtgärd. Problemet för många skogsägare är nog att den investering man gör i att gallra svagt för att få ett bättre netto vid avverkningen inte kommer nuvarande ägare till gagn. Frågan är hur man kan motivera det, jämfört med att få ett netto i gallringen som kan betala skogsskötseln just nu. Hur många skogsägare kan idag leva på sin skog? Hur mycket skog krävs det? Måste man ha ett en annan, mer regelbunden, inkomst vid sidan av?

Här är två filmer där tvillingarna Eriksson beskriver några bestånd som de sköter. Först ett björkbestånd, och sedan lite från olika bestånd där lärken är den röda tråden.

Kommentera gärna hur du ser på det hela. Både bra och dåligt!

Tvillingarna Eriksson sjunger lärken i högan skyn

Tvillingarna Eriksson bjöd på sin show när Rådgivarna i Sjuhärad bjöd in till en skogs dag, där det diskuterades alternativa trädslag med brödernas syn på skogsbruk.

Det är alltid lika underhållande att höra tvillingbröderna Johannes och Anders Eriksson från Melltorps Skogsförvaltning. De brinner verkligen för sin skog, och argumenterar för att lärken skall användas i det svenska skogsbruket. För dem är det en självklarhet att skogen skall skötas med småskalig utrustning.

De har så stort engagemang att de skulle kunna stå dygnet runt och berätta sina ståndpunkter. Det blir en show när de sätter igång och talar om sin skog. Det är svårt att förklara, så jag har en liten video med ett utdrag från skogsdagen som Rådgivarna genomförde.

Det var mycket roligt att få se de hägn där de provat olika trädslag i olika kombinationer. Lärken fanns med som en röd tråd och det var mycket, mycket imponerande att se hur den hade växt. Tujja, douglas och en rad andra olika barrträd presenterade. Det var mycket tal om ”pyntegrön”, ris som såldes och användes som pynt i exempelvis juldekorationer.

Det pratades en del om löv, och främst björk. Vi fick se ett fint björkbestånd som hade riktigt bra tillväxt, och inte krävde så mycket röjning som man tar förgivet när det pratas lövskötsel. Är man lite duktig på att sköta massurbjörk kan man få riktigt, riktigt bra betalt.

Själva sköter de skogen med sin Vimek Minimaster 101 och en Vimek G30 processor. stickvägarna lägger med 50-80 m mellanrum och vinschar ut till stickvägarna. De förespråkar småskaliga maskiner som Vimek, Loglander och givetvis Malawa. De ”vanliga” maskinerna kallar de för massförstörelsevapen och hanvisar till stora stickvägar, markpackning och spårbildning. Storskadliga är benämningen istället för storskaliga i deras mun.

De menar att man tar bort många huvudstammar bara för att kunna kör in med stora maskiner, och att man plockar bort träd som danar kvalitetstimmer. De menar att man kan producera mer total volym trots att det är fler träd. Det vanliga idag är att man röjer och gallra hårt för att få hög diametertillväxt. De påstår också att hållfastheten påverkas och för stora årsringar, och att fibrerna blir kortare som ger sämre egenskaper vid framställning av pappersmassa

De stamkvistar det mesta, och man måste säga att det blir en trevlig skog att vandra i. De hade mycket att säga om stamkvistning, och berättade att det är en ganska lätt åtgärd. Något som man kan engagera familjen i och tillsammans vara i skogen och putsa på skogen. De tipsade om Malco som säljer japanska sågar. Deras erfarenhet var att man skulle använda byggsågar, eftersom stamkvistningssågarna hade för grova tänder och att de är helt härdade. Byggsågen så var bara spetsen på tanden härdad, vilken gjorde den mer lättarbetad. Enligt Erikssons skulle man bara såga i draget för att inte bladet skulle böja sig, och gärna så mycket i lod som det. Man skulle såga sakta när grenen ger vika, för då spjälkar den alltid utåt. Tar man för snabba tag och försöker få av grenen snabbt kan urdrag uppkomma. Spjälkar grenen utåt kan man bara såga av den lilla spjälkande delen av grenen. Grönt skaft på byggsågen var bra till gran (tror röd var bra för lärk och blå för tall).

När det gäller röjningen använder de Bengt-Åke Alrikssons midjeröjare. Deras idé var att man röjde högt och la ett snett snitt. Då gled stammen av och ställde sig på marken. Det viktiga är att man får av toppen så att huvudstammarna får ett försprång. De stammar som blir kvar fungerar även som viltfoder.

Bröderna hägnar alla sina planteringar, vilket skapade diskussion om viltvård och viltvård i kombination med skogsbruk. De talade om betnings- och fejningsskador på bestånden. Det var de som sa att de drev upp exempelvis lärk utan hägn.

Vi tittade på en stor självföryngring, och ett mindre sikta bestånd. De hade många åsikter mot plantera siktagran här. Beståndet var väldigt tätt och det vore intressant att få komma tillbaka och se hur beståndet ser ut om ett antal år.

Som vanligt när man träffar andra skogsägare går diskussionerna varma och erfarenheter utbyts. Det är jättespännande och varenda gång upplyfts jag av hur många som pratar om småskaliga maskiner i skogen och alternativa brukningssätt, jämfört med var de stor aktörerna på marknaden förespråkar.

Jag filmade en del på skogsdagen och skall se om jag inte kan sätta ihop fler intressanta klipp och presentera på vår YouTube kanal. Dagen var inspirerande och man känner sig sugen på att ta tag i sin skog och våga tänka annorlunda.

Höjdarservice i Köinge

Jag håller på att ersätta gammal tråkig taggtråd, med nytt fräscht elstängsel. Det innebär att riva bort all äcklig, rivig, taggig, bångstyrig och hemska taggtråd mot nytt fint elrep. För 1½vecka sedan gjorde jag en beställning från Nordpost på elrep. Då sas det att det var tillfälligt slut, men skulle inkomma i slutet på förra veckan.

Idag när jag reingde till Nodpost för att höra varför jag inte fått prylarna därifrån, visar det sig att elrepen inte skall komma in förrän 9/7, om en månad. Vad göra? jag har rivit bort det gamla stängslet, och måste få dit något i ersättning för att ha djuren där.

Till saken hör att vi har varit noga med vilket elrep vi köpt. Leverantörerna av elrep lever på att bönder inte har bra kolla på skillnaden i den elektriska förmågan på repen. Repen har små elledare inlindade i repen. När djuren går emot repet får de en litet stöt från stängselaggregatet som är kopplat till stängslet. Ett stängselaggregat för långa sträckor av stängsel med de elektriska pulserna. För att de skall vara kännbara även i slutet av ett elstängsel krävs det god elektrisk ledningsförmåga i stängslet. Många elrep har väldigt hög resistans per meter, vilket betyder att pulsen blir svagare, och svagare för varje meter.

Det elrep som Nordpost ville erbjuda i ersättning hade över 2 ohm/meter, det jag beställt 0,17 ohm/m. 1 meter av ersättningsrepet har alltså lika hög resistans som 12 meter av den jag lagt order på. Det är rätt stor skillnad om vi börjar räkna på att stängslen är flera kilometer långa. Tidigare hade jag undersökt andra närbutiker som säljer stängselartiklar, men ingen hade någon med låg resistans.

På vinst och förlust ringde jag till den lilla butiken Köinge Lantmän, icke att förväxla med stora Lantmännen. Tyvärr hade de bara ett elrep på 1,9 ohm/m. Nåväl, på något sätt kan jag väl lösa det tänkte ja.

Plötsligt ringde det på telefonen och jag svarade.

-Hej, det är J från Köinge Lantmän. Jag har elrep som jag kan få hem tll måndag. Eftersom det är så sent på eftermiddagen kan jag nog inte få hem den till i morgon. Den har 11 ohm/m, och finns i vit eller svart/vit.

Efter att jag ringt, hade alltså denne Jerry bemödat sig med att leta upp ett rep som passar mig, använt sig av sin nummerpresentatör och ringt upp. Det där är en service som bara små personliga butiker har!

Perfekt! Ett lågohmigt elrep. Svart/vit dessutom. Ja, det är inte oviktigt. För att repet skall synas vid olika väderlekar och årstider är det bra om det är ett kontrastrikt rep. På vintern, syns det svarta i repen, så att älgar och rådjur är rädda om repen även om det inte är el i repen. En skum och disig kväll syns det vita tydligt.

De som arbetar i de stora lantmanna butiker, och bönderna själva, tror jag inte alltid besitter fullständig elrepskunskap. Nu vet ni lite mer, så ni har något att prata om på nästa fest.

Eftersom jag berättade om min besvikelse på Twitter frågade @qpaqex om Nordpost tillhör Lantmännen fortfarande. Han frågade @lantmannen (Lantmännens twitterkonto), och det visade sig att man sålt av det för att fokusera på kärnverksamheten. Det är tydligen inte att förse bönderna med rätt produkter till rätt pris med bra tillgänglighet.

Köinge Lantmän har återigen visat sin servicevänlighet med ett utbud riktat till oss månskensbönder, som behöver lite av det mesta till ett lantbruk. En liten butik där kunden är viktig.

Nästa gång ni åker till Gekås, via Falkenberg, så stanna till i Köinge ocxh gå in i den lilla butiken som har rätt saker för trädgård och lantbruk!

//Christian