Den person som inspirerat oss väldigt mycket är Richard Perkins som har sin gård Ridgedale i Västra Ämtervik i Värmland.
Vi har tidigare berättat om hans online-kurs som vi gick i vintras som hjälpt oss komma igen med det vi gör i Sundhult idag.
Här är en mycket intressant intervju i podcasten No-till Podcast.
För dig som vill ha fullständiga anteckningar till avsnittet får titta på podcastens webbsida.
Jag har funderat en hel del kring kor och metangas. Ofta när jag diskuterar klimat och miljö när det gäller nötkreatur kommer just metangas upp, och man menar att kor är en stor källa till ökade växthusgaser. Det gör att jag ställer mig några frågor.
Min nyfikenhet har gjort att jag har läst massor av olika källor, rapporter, artiklar och diskussioner kring betydelsen av metangas. Det har varit en intressant resa och här skall jag dela med mig av vad jag kommit fram till.
Jag rivstartar och plockar statisk från FN’s The Food and Agriculture Organization, FOA, som säger att det 1961 fanns 1,1 miljarder nötkreatur, och 2014 är siffran 1,8 miljarder. En ökning om 64% för perioden.
Hur mycket ökade metangasen i atmosfären under samma tid? Enligt 2° Institue var det 1960 1211 parts per billion, ppb, i atmosfären och 2014 var det 1817 ppb. Det skulle ge en ökning på 50% för samma period.
Ökningen av metangas är alltså lägre än ökningen av antalet djur. Som du kommer se senare är utsläppen från lantbruk cirka en tredjedel. En av de större källorna (strax över en tredjedel) till metangas i atmosfären är utsläpp från fossilbränsle, vilket också har ökat. Fossilbränsle förbrukning har ökat från cirka 31 TWh 1960 till cirka 130 TWh 2014, alltså en ökning med 319%.
Hur kommer det sig att vi inte sett samma proportionella ökning av metangas generellt?
Kor får bära ett tungt ok när det gäller metangas-utsläppen, men faktum är att alla idisslare släpper ut metan, som får, getter, hjortar, älgar etc.
Ja, de flesta djur släpper faktiskt ut metangas, fast idisslare gör det via munnen och andra via rumpan. Det är också skillnad på hur mycket metan som bildas i olika matsmältningssystem
Nu kommer defacto en stor andel av de globala metanutsläppen orsakade av människan (så kallade antroprogena utsläpp) från boskap och gödsel (31%). Ännu större utsläpp kommer från utvinning av fossilbränsle (34%) samt från avfallsanläggningar (18%).
Metan bildas också när vi bränner biobränslen (3%), vid markanvändning (5%) samt risodling(9%).
Exakta förhållande är dock svårt att bestämma, men någonstans i den häraden är det. Det som visas i diagrammet är alltså de antroprogena källorna, det som vi människor skapar.
Källa för siffrorna ovan är Saunois at al, 2016
Naturen släpper även ut metan utan människans påverkan, exempelvis från våtmarker, termitstackar, havet, vulkaner och vilda djur. Man räknar med att ungefär hälften av de totala metanutsläppen är antroprogena och hälften från naturen självt.
För den period som jag gjorde testet för tidigare bör inte haft några större förändringar av de naturliga källorna.
De betande djuren har stora vinster ur ett miljöperspektiv, exempelvis idisslare som håller marker öppna, skapar biologisk mångfald, och rätt hanterade bygger de matjord som binder kol och har ett aktivt mikroliv under jordytan. Djuren kan alltså få marken att binda mer kol än vad de äter upp som gräs och rapar ut.
Andra biogena utsläppskällor är också del av ett ekologiskt system. Detta står i stor kontrast till den största andelen av de antroprogena utsläppen, utsläppen i samband med utvinningen av fossila bränslen (kol, naturgas och olja), vilket har långa cykler och vi förbrukar snabbare än det hinder bindas in igen.
Det till skillnad mot exempelvis tamboskap djur (som också räknas till de antropogena) där mängden koldioxid som kan bindas in är stor.
En sak som jag reagerar på är att man anser att det som kommer från en ko när den idisslar är ett ”utsläpp”. Jag skriver det inom citationstecken efter som jag har svårt att se det som ett utsläpp. Det en ko släpper ifrån sig ingår i det naturliga kretsloppet. Det är biogent till skillnad mot det fossila metanet som inte ingår i ett naturligt kretslopp. Avgång är kanske en bättre term i det här fallet.
När kon äter det kolbaserade gräset uppstår metangasen, CH4, i våmmen hos kon när den äter (via fermentering). När hon idisslar kommer det ut metangas i atmosfären. Det blir också en del koldioxid om vi skall vara lite noggrannare.
I luften reagerar metanet och kommer omvandlas till främst koldioxid. Med hjälp av naturens egna solkraft, fotosyntesen, kommer koldioxiden omvandlas i plantorna till kol när de växer.
Tillväxten blir ny mat till kossan och vi har slutit det naturliga kretsloppet.
För fossilbränslet plockar vi ut det som lagrats under väldigt lång tid och släpper ut i en extremt snabbare takt. Dessutom tar det väldigt lång tid att nybilda.
Ta en titt på cirkeldiagrammet över de utsläpp människan anses skapa. Vilken av de andelarna känns det mest rimligt att vi tar oss an, och vilka av dem kan vi acceptera?
Vill vi få en positiv klimatförändring känner jag att det är minskning av vår utvinning av fossila bränslen det som ger bäst effekt tillsammans med bättre avfallshantering.
Samtidigt kan vi arbeta vidare att minska avgången från lantbrukssektorn. Eller rättare sagt fortsatta, för det har minska och det kan minska mer. Vi kan också stödja det ekologiska system att hantera metan bättre exempelvis genom att sluta plöja, binda mer kol och låta bakterierna som gillar metan få frodas.
Metanet förvandlas över tid till koldioxid. Det som gör att det blir koldioxid är hydroxylradikalerna, OH. Mängden OH ändras bland annat med mängden metan och UV-strålning och tycks till viss del vara självreglerande mot mängden metangas.
En annan sänka av metangasen är bakterier (methanotroph), både i luften och marken. Det är en av anledningar till att vi måste ta hand om jorden när vi har betande djur så att de kan hjälpa oss att sluta kretsloppet. Idag så ”misshandlar” vi våra jordar som gör att den inte ger den klimateffekt den kan ge, bland annat genom att plöja.
Genom att ständigt bearbeta marken blottar vi kol från underjorden som kan oxidera och ger tillskott av koldioxid i atmosfären. Vi förstör också markens ekologiska system där växter utbyter socker mot näring till mikrober, bakterier och svampar i marken. Som sagt var, de där bakterierna kan hjälpa oss att hålla igång kretsloppet för metangasen.
Det intressanta är att man kan se skillnad på biogent och fossilt metan genom att studera kolets isotopsignatur. Biogent har en större andel kol-12 än kol-13.
En sak jag upptäckt när jag letat information är att det finns få, extremt få, försök där avgången av metangas från kor verkligen mätts upp (någon individ, kort mätperiod, och liten variation av foder). Mycket är beräkningar och uppskattningar utifrån energiinnehåll och liknande. Det sammanfattat betyder att det finns väldigt lite data om den faktiska avgången av metangas från nötkreatur och det beror ganska mycket från individ till individ.
Det betyder att många studier ur klimatperspektiv har en stor osäkerhetsfaktor. Har du bra tips på källor får du gärna delge dem.
Metangasen har en nedbrytningstid på 8-12 år, och det förekommer en del diskussioner om hur omvandlingen till koldioxidekivalenter, COeq. Det görs för att kunna jämföras mot andra växthusgaser.
I omvandlingen till det som kallas Global Warming Potential, GWP, säger man att metangas har en starkare temperatureffekt där det på ett 20 årsperspektiv sätts att det är 84 gånger starkare och efter hundra år 28 gånger än koldioxid.
Koldioxid finns mycket längre i atmosfären och temperatureffekten ackumuleras, vilket metangasen inte gör med sin kortare nedbrytningstid.
Det har sedan 90-talet pågått en diskussion om det är rätt att räkna om till COeq på det sätt som görs idag. Flera andra modeller har tagits fram, bland annat Global Temperature change Potential, GTP. Jämför vi dessa två sätt att omvandla till koldioxidekvivalenter ser du i denna tabell att det är stor skillnad på hur ”stark” metangasen är.
| GWP | GTP | |
| 20 år | 84 | 67 |
| 100 år | 28 | 4 |
Det är GWP100 som används när det görs olika beräkningar för klimatpåverkan men den ger en ackumulerade temperatureffekt trots att metangas är kortlivad i atmosfären jämfört med koldioxid. Det gör att metangasens inverkan på temperaturen över längre tid blir högre än vad som är fallet. GTP överensstämmer bättre med metangasen verkliga inverkan, men är mer komplicerad att räkna på med som ger en större osäkerhet.
Under 2018 har en ny metod att beräkna temperatureffekten tagits fram av Myles Allen och hans team som de kallar GWP*.
Nedan hittar diagram för GWP och GWP* från Allens rapport, och ser du tydligt effekten på temperaturutvecklingen för beräkningsmodellerna, speciellt på de kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar, på engelska Short-Lived Climate Pollutants vilket brukar förkortas SLCP. Metangasen räknas som en SLCP.
I det övre diagrammet ser du vad beräkningsmodellen med GWP ger, och den blå linjen är metangas. Jämför med de undre serierna som är av modellen GWP*. I diagrammet till vänster visar den streckade linjen hur temperaturen påverkas, och den heldragna linje visar resultatet av respektive modell. Där är det tydligt att GWP* ger ett bättre resultat.
Klicka på bilden för att läsa mer om GWP*.
Med rätt modell kan vi ta bättre beslut om vilka åtgärder vi skall inrikta oss på.
Eftersom fossila bränslen är en stor del av metangasutsläppen kommer minskning ge effekt relativt fort, samtidigt som det ger utrymme för det självreglerande systemet att fokusera på hantera de biogena källorna.
Efter att ha lagt ner en hel del tid för att bena ut det här tycker jag det känns bra. Vi har redan minskat på fossila bränslen radikalt, bland annat genom att välja elbil.
Med Solskensfarmarna använder vi oss av modellen regenerativt lantbruk som bygger på att bygga och sköta jorden. Vi arbetar småskaligt och låter djur och natur vara en stor del av vårt verktyg, som innebär att vi stödjer oss på de ekologiska systemen.
Fortsätter vi så är jag säker på att symptomen av störningarna i det ekologiska systemet (global uppvärmning) som vi människor skapat kommer minimeras.
Det känns väldigt bra!
För att få bäddar som är jämt sådda, och där med lättare att sköta har vi skaffat Johnny’s seed Six Row Seeder.
Detta är en såmaskin som hjälper till att få jämt radavstånd, jämt avstånd mellan plantorna och rätt så djup. Dessutom går det kvickt att så fröerna för en hel grävningsfri odlingsbädd.
I det här videoklippet berättar Hanna (@hannaisundhult) mer om hur SIx Row Seeder fungerar och vilka inställningar du kan göra.
Äntligen! I strålande solsken och försommarvärme blev vi idag klara med 32 odlingsbäddar på Broaker i och med att den sista i B-raden färdigställdes.
Hur A-raden är gjord kan du läsa om i vår artikel Hur ser en odlingsbädd i Sundhult ut.
Hela B-raden av bäddar är gjorda på samma sätt. Efter att marken bredgrepats är täcks den med wellpapp. Vi har använt wellpapp i två bredder, 70 cm och 50 cm. Odlingsbäddarna har täckts med ett rejält lager med komposterad hästgödsel och strö medan gångarna täcks med flis.
Nu fortsätter vi i full fart med att så och plantera ut försådder!
Nu har vi gått över ytorna med bredgrep där vi skall ha våra grävningsfria odlingsbäddar. Det har varit ett antal stora stenar som vi baxat upp. Till slut fick vi ge oss och kalla på lite hjälp för att få väck några bamsingar till stenar.
Vi har plockat upp en hel del sten när vi gått fram med bredgrepen och i den rad vi kallar A lyckades vi ta upp stenarna med handkraft.
När vi kom till B-raden fick vi se oss besegrade av två stenar. Eftersom det skall bli permanenta bäddar kändes det viktigt att få bort stenarna så vi inte hugger i sten varje gång vi går över med bredgrepen.
Dessutom är det inte ovanligt att stenar kryper upp efter hand, så det kan bli ett problem som blir värre med tiden.
Vi vill inte heller att det skall bli stopp nedåt för rotfrukter och grönsaker som vill ner på djupet ordentligt.
Vi har grannar med lite större maskiner som kan hjälpa oss att lösa sådana här problem, och som tur var kunde vi snabbt få tid att få undan stenarna. Grannar som ställer upp med kort varsel är guld värda!
Arbetet med odlingsbäddarna går framåt. De 16 bäddarna i A-raden är klara att sås i, och det är tur. För nästa vecka skall det börja odlas ute.
Vi har börjat att lägga flis i några av gångarna mellan bäddarna. Resten kommer fixas så snart vi gjort mer flis med den nya flishuggen.
Arbetet med B-raden har påbörjats, där vi håller på gå över den med bredgrepen.
Det är hög tid att sätta igång med försådden. En hel del av det som skall odlas i de grävningsfria bäddarna sås först inomhus. Det görs dels för att plantorna får lättare att etablera sig så de får försprång mot eventuellt ogräs i bäddarna, och dels för att få en tidigare odlingsstart.
Vi har tidigare förodlat i ett rum inomhus men det har inte varit optimalt, varken till temperatur, ljus eller utrymme. I dagarna har vi gjort klart vår nya ”barnkammare” för plantor, och här skall du få veta mer om hur vi gjort.
Planen är att anlägga minst 32 odlingsbäddar på Broaker, kanske det kan bli upp till 36 lite beroende på hur tiden räcker till. Till det har vi 8 bäddar i våra armeringstunnlar. Oavsett är det hög tid att se till att frön börjar gro för att kunna planteras ut från mitten av april, enligt den odlingsplan vi satt upp. Vi har sedan tidigare sått rotselleri, purjolök och gul lök.
Fröerna sås i ett pluggbrätte, en bricka med olika antal celler. De pluggbrätten vi har är alla av storleken 40×40 cm. De olika pluggbrättena har olika antal celler, med början på 25 celler, via 64, 144 till 244 celler.
För kommande säsongen räknar vi med att ha 18 pluggbrätten som det växer i samtidigt. Detta tar en del plats, och därför har vi skaffat hyllor för vara platseffektiva.
Vi hade en hyfsat klar bild framför oss vad vi ville uppnå, men det visade sig var svårt att hitta hyllor och brickor som passade bra ihop med våra pluggbrätten. Pluggbrättena kommer från Plantek och Quickpot, och är tillverkade av lite kraftigare plast. Det kommer förhoppningsvis var med oss många år framöver .
Först var vi inne på att bygga hyllorna av trä, men det hade tagit lite väl mycket plats för oss och framförallt tagit mer tid. Efter mycket sökande på nätet så hittade vi vad vi sökte.
Vi har valt en lösning där vi kan ha 24 brätten samtidigt. Hyllorna kommer från Biltema (artnr 87-762), där hyllplanen är 90×45 cm. Allt kan monteras utan verktyg.
Varje hyllplan rymmer två pluggbrätten, vilket gör att vi behöver tre hyllsektioner. Vi köpte fyra hyllor, eftersom det är lite rabatt för ett två-pack. Den hylla som vi fick över nu skall användas i framtiden när vi utökar antalet odlingsbäddar. Tills dess använder vi den till att förvara fröer och annat material i.
För att få ordentligt med ljus på pluggbrättena har vi satt upp växtbelysning i form av ledskenor från Nelson Garden. Det är en grundsats och två utbyggnadssatser för varje rad av. Det blir en ledrad för varje hyllplan.
Ljuset från ledlisten är ett fullspektrum, alltså fler våglängder än en vanlig ledlist. Det behövs för att matcha det som växterna behöver för fotosyntesen.
Ledbelysningen har monterats med buntband på en hyllskena (en U-profil som egentligen är till för att skruvas på väggen för hyllkonsoler). Det för att få jämnt avstånd mellan modulerna och få ordning på alla sladdar. Hyllskenan har hängts upp i hyllan ovanför.
Kablarna från lamporna sitter fast med buntband ner till golvet där det finns ett grenuttag.
Nästa steg är ta fram odlingsplanen och sätta igång med förodlingen, men det får vi berätta om i en annan artikel.
Plötsligt var det vår i Sundhult trots att det fortfarande är februari. Det passar oss utmärkt att kunna tjuvstarta med vårarbetet eftersom vi har mycket att förbereda detta första år med grävningsfria odlingsbäddar.
Detta är femte året vi odlar grönsaker på Broaker vilket gör att vi har spår av tidigare års odlingar. Varje år har vi odlat potatis i ett skifte, första året på traditionellt sätt i fåror och de senaste tre åren under hö.
Skiftena har legat från norr till söder. Detta beror främst på att vi tänkte använda traktor till att kupa potatisen och då passade detta bäst. Men eftersom åkern lutar från väster till öster så lägger vi nu bäddarna åt detta håll istället för att bäddarna inte ska följa med regnvattnet bort. Detta ger oss lite extra utmaning med olika underlag till de nya bäddarna.
Efterhand har vi lärt oss att det viktigaste verktyget i kampen mot ogräs är att täcka marken. På skiftena som vi odlade lök och rotfrukter förra året har det nu legat presenning eller markduk sedan skörden. Här har vi nu näst intill ogräsfri jord.
Det är stor kontrast områdena som inte odlades alls förra året där gräs och smörblomma dominerar. Ett annat område har varit täckt med hö under ett år och därefter presenning under yttterligare ett år.
För att få standardmått på alla bäddar är vi ganska noga med att mäta. Vi börjar med 32 bäddar, och det kommer att bli fler. För att det skall bli riktigt bra är det hyfsat noga med att få det snyggt och utnyttja yta på bästa sätt.
Till vår hjälp har vi ett långt måttband, stängselstolpar och hopknutna balasnören. Drönaren har också varit till hjälp för att få en bättre överblick.
Andra steget efter utmätning är bredgrepen (eng: broadfork). Med hjälp av den luftas jorden djupt ner utan att för den skull vändas.
Bredgrepen har sju tänder och och sätts ner i marken. Därefter trycks handtagen ner ca 45°. Tänderna är 25 centimeter vilket gör att du arbetar djupt.
Det gör det lättare för rötterna skall kunna leta sig på djupet. Därmed går det att ha tätare rader när du planterar när rötterna går rakt ner istället för åt sidorna.
Eftersom jorden aldrig vänds upp behålls kolet i marken och lämnar inte som koldioxid. När grödor skördats låter man deras rötter vara kvar i marken, som gör att att ännu mer kol binds i jorden. Det ger näring till mikrolivet i och matjorden byggs upp.
Dessutom lyfts inte ogräsfrön upp till ytan, vilket gör att de får mycket svårare att gro.
När bredgrepen använts under några år kommer marken vara så luker att du kan stoppa ner handen till armbågen utan problem.
Hittar vi stenar i bäddarna tar vi bort dem. Om rötterna (och armen;) ) skall kunna nå på djupet kan vi inte ha stenar som hindrar rötterna. Vissa stenar är större än andra, men oavsett så skall de bort.
Där det växer gräs lägger vi kartong som täcks med jord och bränd hästgödsel. Kartongen är en 70 cm wellpapp på rulle, dvs den är nästan lika bred som våra bäddar.
Jorden som vi täcker kartongen med kommer dels från de delar som nu blir gångar och som är hyfsat ogräsfria, dels genom att jämna ut mellan tidigare odlingsbäddar.
Genom att sänka gångarna något får vi alltså tillgång till material och skapar också upphöjda bäddar vilket ger högre bäddtemperatur.
Den brända hästgödseln kommer från våra hästar, och lämpligt nog ligger gödselplattan precis intill Broaker. Vi täcker hela bäddarna med gödseln.
Som avslutning lägger vi ogräsdukar på odlingsbäddarna i väntan på april då de första bäddarna ska sås och fyllas med plantor.
Ogräsduken är en geotex-duk på 120 g/m², och alla är tillskurna för att passa odlingsbäddarna. Lite dyrare, men vår förhoppning är att den skall hålla hålla många säsonger. Duken fäst med markantare/U-krampa i marken för att den skall ligga still även de blåsiga dagarna.
Duken fyller två syfte; den hindrar ogräset och den värmer bädden.
Ogräset hindras genom att det inte kommer solljus på bädden. Då får ogräset svårt att gro. När duken tas bort på våren går det snabbt att få den redo för attsås/planteras och slipper konkurrens från ogräs.
Den bruna färgen gör också att marken under värms upp av vårsolens strålar så att mikrolivet i jorden kan komma igång tidigt.
Idag har det varit full rulle i Sundhult. Eller rättare sagt började det med en full rulle och slutade med 30 stycken.
Allt för den riktiga uppstarten av anläggandet av de grävningsfria odlingsbäddarna på Broaker.
På pallen som kom härom dagen var det en rulle ogräsduk, 2,4 meter bred och 100 meter lång. Duken väger 120 gram/m², så den är hyfsat kraftig.
Den bruna duken är tänkt att läggas på bäddar där inget skall växa för tillfället. På så sätt får ogräset inget ljus och kan inte växa. Istället fortsätter den mikrobiologiska aktiviteten i jorden och duken hjälper även till att värma marken för en tidig start på våren.
För att anpassa duken till odlingsbäddarna så delas den i tre delar på bredden och tio meter långa bitar. Det gör att vi får ut 30 täckdukar för våra odlingsbäddar. Vi skar rullen med en vanlig kockkniv efterhand som vi rullade ut och klippte av 10 meters längder.
Detta är första steget i anläggandet av odlingsbäddarna. Så snart vi gjort iordning bäddarna kan vi täcka dem fram tills att det är dags att plantera något.
