Etikettarkiv: Gården

Broaker utvecklas

Den 11 maj 1983, på min bror Eriks 14-årsdag, var det ett ruskigt åskväder i Sundhult. Den gamla ladugården brann ner till grunden, tre år efter att jag, mina föräldrar och syskon flyttat hit till släktgården. På Broaker byggdes det nytt; sugg- och häststall, lada, maskinhall och gårdsverkstad. Hökörning på BroakerDet som blev kvar av Broaker var cirka 1000 m² åker.

Vi har tagit hö på Broaker (vi väljer att stava förfädernas namnarv dialektalt) sedan dess. Åkerbiten har inte plöjts på över 35 år, men den har ändå stadigt gett ca 50 löspressade balar var år och återväxten har betats. Dock är åkern så liten så man kan inte köra med både traktor, press och balavagn samtidigt, vilket gjort att man fått kasta på balarna för hand istället för med balbana.

Från problem till möjlighet

När intresset för självhushållning tog fart började jag så smått inse
möjligheterna med Broaker.Broaker plöjs
Jordmånen är bra, annars borde den för länge sen ha dalat i produktivitet utan att förnyas. Det går att köra med traktor och därmed få en rationell hantering av vissa moment, om än med små redskap. De små redskapen, en tvåskärig tegplog, harv, vält och en 3-radig potatiskupare finns redan på gården. Åkern ligger precis intill stallet, med tillgång till gödsel, vatten och täckmaterial. Förutsättningarna för att odla massor med god mat verkar alltså finnas.

Växtföljd för att ta till vara på näringen

Broaker kommer delas in ett antal olika skiften för att få en växtföljd på grödorna. Varje gröda återkommer då tidigast var fjärde år. Tanken är samma som med växtföljden i odlingstunnlarna och i odlingslådorna, mindre risk för sjukdomar och ett bättre tillvaratagande av näringen. Ett skifte kommer avsättas för Noras eget trädgårdsland, vars planering hon jobbat med i skolan. Detta får hon bestämma över själv och hon kommer säker ha en växtföljd inom sin skifte. Joar har sitt trädgårdsland på annan plats. Eventuellt blir det även en permanent del med jordärtskockor. Framförallt kommer det odlas för vinterförvaring.

Skifte 1 – Bondbönor, låga ärtor och bönor

Skifte 2 – Majs, kronärtskocka, pumpa, rotselleri, purjolök

Skifte 3 – Morötter, gul och röd lök (på annan del än purjolöken föregående år), palsternacka, rödbeta

Skifte 4 – Potatis

Skifte 5 – Noras trädgårdsland (ej i växtföljden)

Första stegen tagnaHarvad Broaker

Det första att ta tag i nu i år var att fälla trä och sly som växt upp intill åkern och invaderade odlingsytan med både grenar och långa rötter. Nästa steg var att grundgödsla med brunnen hästgödsel. Därefter har jag plöjt och harvat.

Potatiskuparen letades fram ur  vagnslidret för att dra upp fåror för potatisen. Jag fick hjälp av våra barn och granntösen för att sätta potatisen; 3 kg Rocket, 3 kg Minerva och 25 kg Asterix.
Egentligen hade jag velat ha lite mjölig vinterpotatis också, men det verkar vara svårt att hitta en sort som går att odla utan bekämpningsmedel. Potatisen har legat på förgroning i nätkorgar i stallet, ljust men lite för kallt för att vara optimalt. Nu är det nog bäst att jag återställer stängslet runt om för att inte vildsvinen ska få sig ett skrovmål!Potatissättning på Broaker

Slåtter i Sundhult (2011)

Det har varit en bedrövlig sommar när det gäller slåttern. Inte lätt att bärga hö till de tre hästarna som bor hos oss. Det har varit regnigt och blött mest hela tiden.

Sundhult Hökörning 2011När vi kör hö här, måste det vara uppehåll i ett antal dagar så gräset hinner att torka efter att det är slaget. Det finns flera sätt att fixa foder. Du har säkert sätt de vita ensilagebollarna ute på fälten, där gräset konserverats. Där är det inte lika kritisk med vädret, även om det skall torka en del (men inte för mycket).

Första filmen visar hur man slår gräset. Vi använder vår gamla Volvo 320, med en gammal rotorslåtter. Det är en disk som slungar ut 4 knivar per rotor som skär av gräset.

När gräset är slaget sprider man ut det med hjälp av en hövändare. Vi har två stycken vändare, en rotorvändare och en sidvändare. Rotorvändare är den som är med på filmen, och sidvändaren är som räffsor som räfsar från höger till vänster. Den använder vi oftast när vi stränglägger höet.

Först sprids alltså gräset ut. Sedan vänder man gräset så att alla grässtrån torkar ordentligt. Detta får göras minst en gång per dag under torktiden.

När gräset torkat till hö strängläggs det alltså. Höet läggs då ihop till tjockare strängar, som sedan kan plockas upp av pressen. Pressen packar ihop höet, och när det är lagom mycket knyts två snören runt balen. Fantastiskt att man med en mekanskkonstruktion fixar att göra knutar på snöret, och skära av den.
Balen kommer sedan ut på en balbana, och vidare till balvagnen. Där i har vi en person som packar balarna, så vikt fördelningen blir  bra och att mycket ryms i varje lass.
I ladan lastar vi sedan av balarna för hand.

När höet ligger på höskullen kör vi med skulltorken, som blåser luft genom höet för att det skall torka. Speciellt viktigt när vi har så korta torkperioder på våra åkrar som i år. Är inte gräset torrt börjar det förmultna och den processen är varm. Mycket varm, vilket inte är så lyckat i torrt hö.

Är det något ni undrar över om hökörningen så fråga i kommentarsfältet nedan så svarar vi.

Det är bara att harva på

Våren är intensiv här i Sundhult. Mycket som skall hinnas med i skog och vall. I år är det Laaker som får sig den största omgången.

Tidigare i vår var det massaved, och sedan lite ved som huggts. Massaveden är ute ur skogen, men inte veden än. Sedan har det körts undan ris från höstarbete och fortsatt arbete med att byta ut stängsel.

Stängselarbetet fortsätter. Vi byter ut gammal taggtråd mot nya elrep. Vi har gjort så i flera år, men nu är det inte så många hagar kvar att konvertera.

Vi har pysslat en del med gödsel också. Både konstgödsel och hästskit som hanterats och spritts ut.

I år är det Laaker som har vårt fokus. Förmodligen kommer namnet av att det en gång har legat en lada här. det vi gör är att plöja den. I veckan putsade jag av åkern med betesputs, och nu har Hanna gödslat och plöjt den. Nu skall den harvas, sten skall plockas, ut med en dos gödsel till innan det är dags att plocka fram såmaskinen och så. När det är sått så skall det vältas.

Är man som vi månskensbönder skall allt hinnas med på kvällar och helger. Som tur är har jag varit lite tjänstledig i vår. annars hade nästintill varit omöjligt att hinna med allt. Det lär vara full fart till dess att höet är bärgat.

Vad hittar ni på i vår?

Ny temperaturserver på gång

Ni som följt Sundhults sidor tidigare vet att vi haft ett temperaturnät, men att det förstörts i ett åskväder. Nu tänkte jag återuppbygga det igen.

Tempearutrmätnätverket består av en rad sensorer som via ett 1-wirenätverk är kopplat till en tunn klient, i vilken alla temperaturer lagras i en databas. Sedan kan man beräkna medlevärden, trender och se hur temperaturer på olika mätställen påverkar varandra. 1-wirenätverket tillåter också en rad andra sensorer och som ger ännu mer funktionalitet, men det huvudsakliga är temperaturavläsning för oss. Data kan presenteras i grafer eller systembilder. Vi har faktiskt temperaturmätning idag också, och levererar temperaturdata till Temperatur.nu och där finns en speciell Sundhultssida med grafer över utetemperaturen här.

I ett åskväder 2009 så slogs alla sensorer ut, plus att den dåvarande tunna klienten slogs ut. Det var för andra gången på ganska kort tid så som alla temperatursensorer gick sönder. Den mätservern kördes på en mjukvara som hette MSure, och nu mer går under namnet Beyond measure. Nackdelen med MSure är att den kräver Windows som operativsystem. När jag nu skall återuppbygga det är jag lite sugen att försöka bygga upp det kring en linux-server.

Jag lyckades skaffa en ny tunn klient via min vän Mattias Weckstén, åkte ned till Kjell & Co och köpte ett USB-wifi-nätverkskort från Levelone (WUA-605), och sedan kutade jag över till Clas Ohlson och köpte 16Gb USB-minne från SAN-disk (Cruzer).

Den tunna klienten är en VXL Itona TC4331 på 1 Ghz, 512b RAM, 4 USB-portar, 2 IDE-portar, 1 paralellport 1 serieport, 1VGA och nätverkskort. Anledningen till att jag vill köra trådlöst nätverkskort är att förhindra att eventuell åska skall vandra från temperaturnätveket  till datornätverket, vilket nog är det som hänt tidigare när åskan förstört för oss.

Min plan är att köra en Ubuntu-server på klienten. Tänkte välja en serverversion utan grafiskt gränssnitt, för att prestandan är begränsad. Dessutom kan jag lätt via ett ‘remote-shell’ administera burken på ett lätt sätt. Jag valde att ladda ner Ubuntu Server 10.04 LTS, där LTS står för Long-term support.

Dock har jag haft lite problem att installera Ubuntu från ett USB-minne som jag hade tänkt. USB-minnet ville inte boota. Jag hade ett gammalt 4 Gb USB-minne (SAN-disk micro cruzer) sedan tidigare som jag testade att göra till en bootbar Ubuntu-installation med hjälp av Pendrivelinux och det fungerade att börja installera. Under installationen vill den göra en ompartition, vilket jag godkände.  Senare hängde sig installationen, och sedan dess är inte det minnet heller bootbart, trots försök med Pendrivelinux och UNetbootin.

Eftersom jag inte har någon dator med linux idag så har jag letat efter verktyg i som fungerar i Windows-miljö. Dock har inget verktyg lyckats.

Då bestämde jag mig för att ladda ned VM-ware player, vilket skapar en virtuell dator inne i datorn. Med VM-ware player kan du testa linux, utan att behöva installera om datorn, eller skapa dual boot. Du kan köra operativsystem också om du så önskar. Det finns färdiga installationer som fixar in webserver, databasserver och till och med en WordPress för den som vill testa det.

Det vara bara att köra igång och ange var jag hade Ubuntu-iso-filen. Vips, så fanns det en linux-burk som snurrade här, om än utan grafiskt gränssnitt (eftersom jag tog Ubuntu-serverfilen).Det var inga problem att få tillgång till USB-portarna på den fysika datorn från den virtuella.  Där provade jag att ändra boot-flaggor med hjälp av linux-kommandot fdisk, utan lycka.

Tyvärr har jag inte i skrivande stund hittat något enkelt sätt att fixa ett installations USB-minne som inte kräver grafiskt gränssnitt. Givetvis skall jag fortsätta att kämpa med att få in det, och kommer tala om hur jag lyckas… Om jag nu lyckas.

Till slut lyckades jag starta installtionen

Nu har jag lyckats göra installationen. Lösningen för mig var att köra igång en Ubuntu Desktop i den virtuella maskinen. I den finns ett administrativt verktyg som heter Startup Disk Creator, från vilken jag gjorde ett bootbart USB-minne. I den virtuella maskinen valde jag att via CD-ikonen längst ned monter ISO-filen som en CD-rom, och välja den som källa i Startup Disk Creator.

Jag bootade på ett USB-minne, och hade måldisken, 16gb SAN-disk-minnet, i samtidigt.  Som jag förstod det gick det inte, eller är åtminstone är svårt, att botta och ha samma disk som mål.

Nu är det bara kvar att förstå varför installationen hänger sig efter det att 41% av grundsystemet installerats.

Det kan vara en av två orsaker.:

  1. Minnet, för burken hade 128 Mb, och inte 1 Gb som jag fått för mig. Jag plockade i en 512 Mb
  2. Värme, för jag tyckte det blev varmt. Hade kört med öppet skal, och liggande. Jag skruvade på skalet och placerade den stående, vilket ventilerar burken mer.

Så nu finns det en burk i gång, med webbserver (inklusive php) och  Mysql-databas. Nästa steg är att få igång USB-interfacet till 1-wirenätet, samt att dra igång OWFS som används för att läsa av sensorer på 1-wirenätet.

Att få igång 1-wireinterfacet

Det gick smidigare än väntat att få igång själva 1-wireinterfacet. Killarna hos Temperatur.nu har satt ihop en HowTo-guide att följa som fungerade att köra rätt av.

Det jag vill göra nu är att läsa in data från temperatursensorer och lägga in i en databas.

Nu fungerar det att läsa av temperaturer. Se så vackert!

Tjoff in i databasen

Nu har jag fixat ett schemalagt jobb (crontab) som var femte minut lägger in temperaturen från sensorn i en MySQL-databas genom ett Linux-shell-script.

Nu återstår lite pill för att definiera alla sensorer som skall in, och se till att data hamnar i databasen. Skall fundera ett varv till över hur man skall lägga upp databaserna.

Därefter blir det lite php/jQuery eller liknande för att presentera data på webben. Just nu finns den bara som en textrad på Sundhults Logger.

Startar 2011 på första försöket

Det har varit kallt ett bra tag, inte över 0 grader mer än två gånger under december. Dessutom har det kommit mycket snö, men på nyårsdagen så var det dags att starta det skogliga året, och det lyckades på första försöket.

Malwan har stått stilla i två månader och gömts under snön, och jag hade som mål att lägga på slirskydd. Jag fick börja med att skotta fram maskinen under snön. Dörrlåset hade frusit, så det fick tinas. Väl inne i maskinen vred jag om nyckeln, glödde, och maskinen startade på första försöket. Riktigt trevligt!

Jag  fortsatte med att lägga på slirskydden fram, och det gick smidigt.  Slirskydden bak behöver justeras lite till innan jag är nöjd. Skönt med en maskin som tillåter kedjor på boggien bak. 🙂 Det gör att maskinen är vinterförberedd och förhoppningsvis kan fungera när det är dags att börja gallra lite senare i vinter.

För att få fler uppslag på hur man kan sköta skogen beställde jag boken Skogsskötsel, alternativ av Gotthard Sennblad. Skall bli spännande att se vilka alternativ som föreslås.

Är riktigt sugen på att få komma ut och sätta igång med lite gallring. Hoppas bara snön kan ge med sig lite, för det är inte önskvärt att behöva skotta för att komma åt att fälla. Innan det är dags att börja gallra har vi lite ved att arbeta upp. Det har gått åt en del med anledning av den extremt kalla inledningen av vintersäsongen. Vi har lite liggande, bland annat lite  i skogen som bara skall köras hem.

Vi såg sviniga vilddjur

Joar vaknade till vid 06:30 och ville komma in och sova i vår säng. På väg mellan rummen såg jag tre stor fläckar på Laaker, en åker som ligger nära huset.

Nora och Joar tittar vad vildsvinen ställt till med vid Lillestue. Foto: Christian Dahlqvist CC by-sa

Det visade sig vara tre stycken vildsvin. Det är första gången vi ser djuren här vid gården. De har varit inne i trädgården vid Lillestue vid ett tillfälle i höst. Grannen, Solgläntan, har haft flera påhälsningar.

Nu gick det alltså tre svin på åkern, två större och en lite mindre. Vi öppnade fönstret efter att ha studerat dem en stund, och sedan skrek Joar sitt skrämselskrik och djuren rusade till skogs.

Lite spännande att se de vilda djuren, men vi vill helst inte ha dem på våra åker marker eller trädgårdar. Allt blir uppbökat och förstört. Man får nog fundera på om man skall ta jägarexamen så att man kan hålla efter djuren här.

Nu är det höst även i Sundhult

Nu är sommaren slut och hösten tar vid. Det bygger jag på att kreaturen som varit här på sommarkollo åkte hem idag.

Vi har kreatur som betar vår hagar över sommaren, för att hålla öppna marker. Korna kommer från Salltorp, och idag kom Gun för att hämta hem djuren för vintern.

Gun backar vant intill traktorn till hagen.

Hon var inte ensam. Med sig hade hon Amy, en vallhund. Det var riktigt kul att se hur den lilla hunden höll ordning på alla kossorna och drev in dem i transporten. Gun beodrade bara ‘höger’, ‘vänster’ och ‘ligg’. Amy följde minsta vink. Medan Gun fixade med transporten och några kor utanför försökte ge sig iväg, så reagerade hunden direkt och höll ihop alla.

Det har varit snälla djur, och de har betat väl på många ställen. Hoppas på att det kommer nya kor till nästa år och är på sommarkollo hos oss.

Vallhunden Amy driver ihop kreaturen.
Gun kom med traktor och vagn.
Amy har drivit ihop kreaturen och vaktar medan Gun fixar i transporten.

Japanska stamkvistningsågar

Idag dök de upp. De japanska sågarna som vi har tänkt att använda till stamkvistning. Det skall blir riktigt intressant att få prova sågarna i fält.

Nu är det inte säsong att stamkvista, så det riktiga fältestet får vänta till efter nyår. Nu finns sågarna redo, vilket är skönt. Annars blir det lätt att det glöms bort, och drar iväg med leveranstider med mera när det väl är dags för användning.

Nu var det inga problem alls med leveransen från Malco. Det tog trearbetsdagar att få dem, mot faktura med 15 dagars kredit. Det enda som möjligen inte var perfekt var att reservbladet inte passade till hundra procent i teleskopskaftet. Men det är inte deras fel.

På tips från tvillingarna Eriksson i Hyssna valde vi en japansk såg med fina tänder, vilket skulle passa bra till gran. Stamkvistningssågarna har rätt stora aggressiva tänder. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är hela bladet härdat på stamkvistningsågen, medan det på byggsågen bara är själva tanden. Bröderna menade att byggsågen är lättare att arbeta med. Vi beställde en teleskopisk grensåg från Malco (artnr 782) på 3,4m. Det är den röda sågen i mitten på bilden som följde med den teleskopiska grensågen. Dessutom beställdes också en slöjd- & byggsåg (artnr735), som är den gröna längst upp i bilden. Den fungerar bra om arbeta med så långt man når från marken. Den gröna sågen går inte att fästa på någon av stångarna som Malco saluförde, så vi beställde reservblad (artnr S-730) avsett för den gröna sågen. Nu passade inte bladet helt perfekt, utan jag fick göra skåran i sågskaftet några millimeter djupare. Det viktiga var att hålbilden för de två fästskruvarna stämde, vilket det gjorde.  Resultatet är den röda sågen fäst på teleskoparmen längst ned i bilden.

Så nu finns handsåg och teleskopsåg redo för stamkvistningsförsök i våra skogar. Spännande!

Några filmer med Tvillingarna Eriksson

Tvillingarna Johannes och Anders Eriksson i Hyssna driver Melltorps Skogsförvaltning. Deras syn på skogskötsel är lite annorlunda mot många av de som hörs mest i skogssverige. Jag filmade lite på en skogsdag som Rådgivarna i Sjuhärad hade, filmerna finns längre ned på sidan. Först sammanfattar jag lite deras syn på skogsskötsel och funderar själv lite fritt.

Många av de idéer som bröderna har går tvärtemot skogsbolagens tanke sätt, röj med stor försiktighet, gallra svagt, stamkvista och plantera gärna lärk.

I deras synsätt skall man ha många stammar som volymen fördelar sig på. Då får man kvistrensat kvalitetsvirke med lagom stora årsringar. En allt för gles skog ger stora årsringar, och tvillingarna menar att kvaliteten försämras och att fiberegenskaperna också försämras för pappersmassa. För att behålla en stor stamtäthet anser de att småskalig utrustning skall användas. De menar att de skogsmaskiner som används är massförstörelsevapen som slukar kubikmeter som skulle stå kvar och utvecklas till en slutavverkningen där de ger bättre avkastning.

De förespråkar stamkvistning, och menar att det kommer bli brist på kvistfritt kvalitetsvirke framöver. Det tar några minuter per träd som för bättre kvalitén avsevärt enligt Johannes och Anders. De ser gärna att man planterar lärk, och menar att det fungerar fantastiskt bra tillsammans med andra trädslag. Det går inte ta miste på deras syn att blandskog är bäst. Det pratar mycket om de förhärskande monokulturerna, och då främst gran.

Hägn är en självklarhet för alla planteringar. Viltskadorna är så omfattande att de hägnar in alla planteringar. Enligt Erikssons är viltstammen för stor och därför krävs hägn. Personligen tror jag på att man måste finna vägar för att balansera viltvården och skogsskötseln på något sätt, kanske genom att avsätta ytor för viltfoder bland annat.

Jag håller med i mycket som Tvillingarna Eriksson predikar för, och önskar att de kunde visa tydliga kalkyler som verkligen påvisar att det finns ekonomi att sköta skogen efter deras idéer. Idag finns bara kalkyler från skogsbolagen som hela tiden skall visa på optimerad vinst för varje åtgärd. Problemet för många skogsägare är nog att den investering man gör i att gallra svagt för att få ett bättre netto vid avverkningen inte kommer nuvarande ägare till gagn. Frågan är hur man kan motivera det, jämfört med att få ett netto i gallringen som kan betala skogsskötseln just nu. Hur många skogsägare kan idag leva på sin skog? Hur mycket skog krävs det? Måste man ha ett en annan, mer regelbunden, inkomst vid sidan av?

Här är två filmer där tvillingarna Eriksson beskriver några bestånd som de sköter. Först ett björkbestånd, och sedan lite från olika bestånd där lärken är den röda tråden.

Kommentera gärna hur du ser på det hela. Både bra och dåligt!