Idag har jag arbetat med att sätta upp lite nytt stängsel i en beteshage. Jag passade på att göra lite direktsänd video från när jag höll på.
Momentet med att ta ned det gamla stängslet är inte med, för det har Ingrid med flera gjort tidigare. Det är inget roligt arbete att rulla in den stickiga taggtråden, och dra upp alla de gamla stolparna. det jag har gjort är att sätta nya stolpar, röjt undan träd och sly på sträckan. Del 1: Trycker ned stolpar med traktorn. Valde att filma det svåraste stället, med kraftigt uppförslut.
Del 2: Visar en ändstolpe, och hur jag placerar ut stolpar utmed sträckan.
Del 3: Hur isolatorer sätts i stolparna.
Del 4: Lite om varför vi byter ut taggtråden mot elrep.
Del 5: Elektrisk inkoppling av elstängslet.
Del 6: Den elektriska inkopplingen när den är färdig.
Våren är intensiv här i Sundhult. Mycket som skall hinnas med i skog och vall. I år är det Laaker som får sig den största omgången.
Tidigare i vår var det massaved, och sedan lite ved som huggts. Massaveden är ute ur skogen, men inte veden än. Sedan har det körts undan ris från höstarbete och fortsatt arbete med att byta ut stängsel.
Stängselarbetet fortsätter. Vi byter ut gammal taggtråd mot nya elrep. Vi har gjort så i flera år, men nu är det inte så många hagar kvar att konvertera.
Vi har pysslat en del med gödsel också. Både konstgödsel och hästskit som hanterats och spritts ut.
I år är det Laaker som har vårt fokus. Förmodligen kommer namnet av att det en gång har legat en lada här. det vi gör är att plöja den. I veckan putsade jag av åkern med betesputs, och nu har Hanna gödslat och plöjt den. Nu skall den harvas, sten skall plockas, ut med en dos gödsel till innan det är dags att plocka fram såmaskinen och så. När det är sått så skall det vältas.
Är man som vi månskensbönder skall allt hinnas med på kvällar och helger. Som tur är har jag varit lite tjänstledig i vår. annars hade nästintill varit omöjligt att hinna med allt. Det lär vara full fart till dess att höet är bärgat.
Bilar är ett nödvändigt ont när man bor utanför städerna. Vi har letat efter en bil ett bra tag, och idag har vi fått ta i en Kia Ceed.
Vi har letat runt efter bil ett längre tag. Vi har letat efter en bränslesnål, rymlig bil med ACC och möjlighet att koppla en extern ljudkälla. Vi har tittat på massor av bilar, de flesta begagnade, men fastnade till slut för en ny Kia Ceed.
Det slutliga valet avgjordes nog av att de gamla bilarna här började krångla ordentligt. Vi har en röd SAAB som gått över 30 000 mil, och varit ganska risig under alla de fem år vi haft den. Vi var och provkörde ett antal begagnade bilar av olika märken, men till slut fastnade vi för Kia.
Varför?
Jo, för att den var rikligt utrustad, och framför allt hade de funktioner vi eftersökte. Hyfsat stor motor, men ändå miljöklassad och bränslesnål. ACC så att man kan ange temperatur som det skall vara i kupén. Det är faktiskt en två zons ACC, så passageraren och föraren kan sätta olika temperaturer. En stereo med bluetooth, med ljudprofil så att mobiltelefonen trådlöst kan spela upp ljudfiler (Spotify, podcasts eller annat). Update: Bilstereon har Bluetooth profilerna A2DP och AVRCP.
Det som talade emot var att Kia har lite högt ljud i kupén, men inte så farligt. Sedan gällde det att hitta en verkstad vi kan lita på. I Halmstad är det Hedin bil som säljer Kia, och deras verkstad har inte tipp topp rykte. Vår säljare Johan försäkrade givetvis att allt skall fungera. Det är upp till bevis nu!
Bilen är en byte blue Kia Cee’d SW. SW står för Sports Wagon, alltså en kombi. Bilen har komfortpaket, vilket innebär en sexväxlad 128 Hk motor, bluetooth i stereon, två-zons ACC, parkeringssensorer, regnsensor, iPod anslutning, självavbländande innerbakspegel, elinfällbara backspeglar, farthållare med fartbegränsare, mm. Ganska rikligt utrustad.
Innerutrymmet är väl tilltaget för en så pass liten bil. bagaget har många bra förvaringslådor, och givetvis 12 V uttag. Bränsleförbrukning påstås vara 0,45 l/mil i blandad körning, men jag tror mer på 0,5 l/mil. Speciellt om man har ACC på också. Första resan hem från Halmstad hamnade jag på 0,53 l/mil. Det blir en hel del pengar om man som vi pendlar 14 mil varje dag. Sedan är det skönt för samvetet att välja en miljöbil.
Bilen är lackbehandlad hos DITEC, vi passade på att ta en uppsättning vinterhjul på lättmetallfälgar och ett servicepaket där de tre första servicetillfällena är förbetalda. Till det lägger vi Kias ganska generösa försäkringar, så vi hoppas på ett beskymmersfritt bilägande.
I tisdags när jag åkte hem från arbetet började bilen hacka lite, och sedan hände inget när jag tryckte på gasen.Jag svängde in på en parkeringsplats. Där tyckte jag det gick bättre igen. Ut på vägen igen, och snart dog bilen helt.
Där stod jag med en bil som vägrade starta, mitt i mörkret. Hade inte mycket för att jag var vid den finaste platsen på Hallands vackraste väg. När jag sedan skulle försöka få tag i Hanna där hemma så hade jag knappt täckning på mobiltelefonen. Var tvungen att lägga telefonen och använda mig av högtalarfunktionen, för att meddela var jag var. Svärfar kastade sig in i bilen och kom till undsättning. Medan jag väntade kunde jag ha lite diskussion med twänner på Twitter mitt i min ensamhet, och få lite medömkan.
Svärfar kom till slut och jag hakade i bogserlinansom jag förberett. Vi lyckades ta oss hem, trots en ganska brant backe i Gällared, och en Land Rover på släp som väger ca 2,3 ton.
Dagen efter började felsökningen, och den underlättades med hjälp av Facebook-vänner (tack Thomas!). Bilreparation 2.0. 😉 Efter lite letande konstaterades att bränslepumpen inte gick, trots att det fanns spänning fram. Vi ringde till Göran Kastell i Långås dagen efter, och som tur av fanns en bränslepump hemma på lager. Vi hoppade in i bilen för att hämta den. En dyr rackare, ca 4 800:-. Då är det säkert billigare än om man handlat den av någon ”riktig” återförsäljare. Dessutom är det en del arbete att få väck bagagerumsmattan, eftersom man måste montera bort extra säten, vilket plockar på en del timmar. Det lär inte vara billigt i en verkstad.
Under ett lock under mattan i bagerummet gömmer sig bränslepumpen.Till vänster den gamla pumpen precis upptagen, och i bakgrunden syns den nya.
Det gick ganska smidigt att byta pumpen, och när nyckeln vreds om efter bytet startade bilen. Vilken lättnad!
Som det sägs:
”Att ha en Land Rover är ett äventyr. Antingen kör man på en äventyrlig färd, eller så beter sig bilen äventyrligt!”
Joar vaknade till vid 06:30 och ville komma in och sova i vår säng. På väg mellan rummen såg jag tre stor fläckar på Laaker, en åker som ligger nära huset.
Nora och Joar tittar vad vildsvinen ställt till med vid Lillestue. Foto: Christian Dahlqvist CC by-sa
Det visade sig vara tre stycken vildsvin. Det är första gången vi ser djuren här vid gården. De har varit inne i trädgården vid Lillestue vid ett tillfälle i höst. Grannen, Solgläntan, har haft flera påhälsningar.
Nu gick det alltså tre svin på åkern, två större och en lite mindre. Vi öppnade fönstret efter att ha studerat dem en stund, och sedan skrek Joar sitt skrämselskrik och djuren rusade till skogs.
Lite spännande att se de vilda djuren, men vi vill helst inte ha dem på våra åker marker eller trädgårdar. Allt blir uppbökat och förstört. Man får nog fundera på om man skall ta jägarexamen så att man kan hålla efter djuren här.
Det har varit en helg med vackert höstväder. Det gjorde att vi gjorde lite höstpyssel vid sjön, och tog upp båtbryggan.
Hanna fick prova om vår nya Malwa klarade uppgiften, vilket den gjorde. Här är några bilder på själva upptagande av bryggan. Bilderna är väl lite så där, eftersom de är tagna med mobilkameran.
Lite sent, som vanligt, pågår vedarbete i Sundhult. Har fungerat rätt bra.
Till årets ved säsong har vi ändrat lite på logistiken i vedarbetet. Flyttat runt och skapat bättre utrymme för att få bättre flyt i arbetet. Vår nya skotare, Malwa har varit ett bra tillskott, främst för att vår traktor, Fendt, då kan koncentrera sig på att hantera storsäckar.
Tidigare skulle den användas för att skota fram ved också. Det heter skota när man kör ut virke från skogen. Då hängde huggarvagnen hela tiden på traktorn. Kunde hända att man behövde plocka runt lite på bitar som visade sig för stora eller krokiga att hantera i vedmaskinen, Pilkemaster.
Nu har jag använt Malwan för att skota fram syrfällda lövträd från en åkerkant. Syrfällt innebär att träden fälls me löven på, och man låter träden ligga medan löven suger ur västkan i veden. När löven vissnar kvistar man och har förhoppningsviss torrare ved. Att ha maskinerna gör att det är lättare att variera arbete, vilket är mer skonsamt för kroppen. Jag kan skota fram ett mindre lass, arbeta upp och köra ut direkt. Perfekt!
Nu är sommaren slut och hösten tar vid. Det bygger jag på att kreaturen som varit här på sommarkollo åkte hem idag.
Vi har kreatur som betar vår hagar över sommaren, för att hålla öppna marker. Korna kommer från Salltorp, och idag kom Gun för att hämta hem djuren för vintern.
Gun backar vant intill traktorn till hagen.
Hon var inte ensam. Med sig hade hon Amy, en vallhund. Det var riktigt kul att se hur den lilla hunden höll ordning på alla kossorna och drev in dem i transporten. Gun beodrade bara ’höger’, ’vänster’ och ’ligg’. Amy följde minsta vink. Medan Gun fixade med transporten och några kor utanför försökte ge sig iväg, så reagerade hunden direkt och höll ihop alla.
Det har varit snälla djur, och de har betat väl på många ställen. Hoppas på att det kommer nya kor till nästa år och är på sommarkollo hos oss.
Vallhunden Amy driver ihop kreaturen.Gun kom med traktor och vagn.Amy har drivit ihop kreaturen och vaktar medan Gun fixar i transporten.
Ny grind, uppdaterad mjukvara i styrsystemet, krandämpare och en hel del annat smått och gott som förbättrats. Nu är Malwan hemma och redo för arbete.
Jag skall ut och testa lite hur det känns att köra med krandämparen alldeles strax. Det jag konstaterar direkt är att den nya grinden förbättrar sikten avsevärt.
Första arbetet blir att skota bort ris och ved från en åker, där jag huggt i kanterna. Vi testade att ta en större stock av en bok, och det var inga problem.
Man har gjort några förändringar för att förbättra transmission, vilket också skall bli spännande att få se om det är någon skillnad.
Nä, nog skrivet. Dags att stega ut till maskinen! 🙂
Idag dök de upp. De japanska sågarna som vi har tänkt att använda till stamkvistning. Det skall blir riktigt intressant att få prova sågarna i fält.
Nu är det inte säsong att stamkvista, så det riktiga fältestet får vänta till efter nyår. Nu finns sågarna redo, vilket är skönt. Annars blir det lätt att det glöms bort, och drar iväg med leveranstider med mera när det väl är dags för användning.
Nu var det inga problem alls med leveransen från Malco. Det tog trearbetsdagar att få dem, mot faktura med 15 dagars kredit. Det enda som möjligen inte var perfekt var att reservbladet inte passade till hundra procent i teleskopskaftet. Men det är inte deras fel.
På tips från tvillingarna Eriksson i Hyssna valde vi en japansk såg med fina tänder, vilket skulle passa bra till gran. Stamkvistningssågarna har rätt stora aggressiva tänder. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är hela bladet härdat på stamkvistningsågen, medan det på byggsågen bara är själva tanden. Bröderna menade att byggsågen är lättare att arbeta med. Vi beställde en teleskopisk grensåg från Malco (artnr 782) på 3,4m. Det är den röda sågen i mitten på bilden som följde med den teleskopiska grensågen. Dessutom beställdes också en slöjd- & byggsåg (artnr735), som är den gröna längst upp i bilden. Den fungerar bra om arbeta med så långt man når från marken. Den gröna sågen går inte att fästa på någon av stångarna som Malco saluförde, så vi beställde reservblad (artnr S-730) avsett för den gröna sågen. Nu passade inte bladet helt perfekt, utan jag fick göra skåran i sågskaftet några millimeter djupare. Det viktiga var att hålbilden för de två fästskruvarna stämde, vilket det gjorde. Resultatet är den röda sågen fäst på teleskoparmen längst ned i bilden.
Så nu finns handsåg och teleskopsåg redo för stamkvistningsförsök i våra skogar. Spännande!