Vi funderade.
Vi vände.
Vi vred.
Det enda vi visste var att vi behövde uppgradera värmesystemet på gården för att få det smidigare och mer effektivt. Ny ackumulatortank var ett måste. Fast hur stor? Och var skulle den stå?
Vi räknade, gjorde ritningar och tittade på olika alternativ så länge att pannan gav upp och allt blev akut. Nu var vi tvungna att ta beslut, och frågan är vad vi då till slut valde.
Vi har skaffat smidig vedhantering
Under åren har vi skruvat på vedhanteringen för att göra det smidigare att få färdig ved. I den processen har vi gått från meterved till kortare bitar för att det lämpar sig bättre att förvara i säck.
Tidigare sågades och klövs veden i en meterbitar, som staplades på specialgjorda pallar. Det blev en del tunga moment och jobbig hantering.
Vi skaffade en vedmaskin, som gör flera moment lättare. Att lyfta upp stock till sågen, kapa i rätt längd, klyva och sedan transportera veden till en stor säck görs av en och samma maskin.
När vi sedan köpte upp gamla lastbilskapell och skar till hättor till varje säck istället för att hantera stora tunga presenningar som täckte flera åt gången, kände vi att vi nog har skaffat oss en riktigt bra process där.
Stor panna, liten tank
Tittar vi i pannrummet så var det utrustat med en tank på 2500 liter och en panna på 70 kW, och den kombinationen är inte så väl avvägd. Pannan var utbytt en gång, så tanken var en kvarleva från den förra pannan.
Tanken har under ett antal gånger sprungit läck och reparerats, så vi kände att den skulle behöva bytas. Energin som lagrades i tanken för uppvärmning skulle gärna få vara större, så att det inte krävdes att pannan behövde tändas upp lika ofta.
Pannan var en miljöpanna från Veda, som klarar att elda det mesta i. En stor cylinderformad förbränningskammare med underförbränning gav plats åt 450 liter ved, med en meter långa bitar. Med vedmaskinen gör vi som längst 60 cm, så här var det inte optimalt anpassat.
Hur valde vi en ny panna?
Vi har ett problem i Sundhult. Vi analyserar, vänder och vrider på så många parametrar att vi ibland har svårt att komma till skott. Det kanske var tur att pannan sa ifrån så att vi blev tvingade till ett byte.
Det gjorde att vi läste och grunnade mycket. Det finns många pannor, från gamla stabila gjutjärnspannor från öst till österrikiska högteknologiska förbränningsmonster.
Och visst blev Christian sugen på en internetuppkopplad panna med automatiskt tändning när pannan kände av att ackumulatortanken kylts av och väl kontrollerad förbränning för bästa energiutbyte och kontroll av utsläpp. En sådan pannan kostar en hel del mer än den stabila gjutjärnspannan. Tur att det finns en medelväg.
Vårt val föll på Herz
Till slut, tack vare vår granne Göran, fick vi upp ögonen för den österrikiska pannan Herz. Det är tydligt att man i Österrike jobbat mycket med att utveckla pannan och förbränningstekniken. Det finns många märken, som Fröling, Hargassner och ETA, som visar på den breda kunskapen.
Det finns en hel del svenska pannor också, fast när jag läste om dem kändes det som de ligger snäppet efter de österrikiska.
Lokal leverantör av Herz
En stor anledning till att valet föll på Herz var också att det fanns en leverantör och servicestab, VOTAB, för pannan i Varberg, vilket kändes tryggt. Dessutom hade de en panna med lagom mycket teknik, som gjorde att priset inte sprang iväg för långt.
De kom hem till oss och tittade på befintligt system och hade då med sig den panna som var intressant för oss på en släpvagn och eldade i den på plats och berättade om den. Pannan vi valde är på 40 kW vilket är väl anpassat till vårt behov.
Mer om installationen
För dig som vill veta mer om installationen kommer snart ett inlägg som beskriver mer om renoveringen av pannrummet och alla data och teknisk beskrivning av värmesystemet.
förnybar energi här i Sundhult. I höstas bytte vi ut vår vedpanna som förser gården med värme mot en ny, mer effektiv och miljövänlig.
5000 liter, och eftersom pannan gick sönder så blev det alltså en ny mer effektiv panna som ger bättre förbränning. Det skall också nämnas att vi har egen skog, och när vi sköter om den så går restprodukterna till energi som ved.
Det som blev kvar av Broaker var cirka 1000 m² åker.
Jag har funderat mycket på hur man skulle kunna odla i växtföljd även de växter som behöver den extra värmen i ett växthus eller odlingstunnel, t ex många tomatsorter, paprika, melon och slanggurka. De kvävefixerande växterna som ärtor och bönor odlas ofta på friland och har man endast ett växthus, som många hobbyodlare har, vill man inte ta av det begränsade utrymmet till växter som egentligen kan växa på friland. För att inte få sämre jordkvalitet med tiden i växthuset så kan man byta ut jorden, antingen varje år om man odlar i t ex hinkar, eller gräva ut den vid behov om man t ex får problem med bladmögel. Men visst hade det varit enklast om växtföljden fixade jordkvaliteten åt mig?
grönkål, svartkål, kålrabbi och broccoli. Att klämma sönder larverna efterhand man ser dom är ett rätt hopplöst företag, de får lätt övertaget. Då är det bättre att täcka med någon form av väv eller nät. Problemet är att man ändå måste hålla koll om någon lite förlupen fjäril skulle förirra sig in under väven. De lägger nämligen hutlöst många larver, varje fjäril eller mal. Att hålla på lyfta och lägga tillbaka, det lockar inte mig. Dessutom vill jag ju kunna njuta av att se den fantastiska kålen, en av de vackraste växtfamiljerna som finns!
ärtor, i denna växtföljd kräver mycket näring så kommer det krävas en hel del gödsel. Därför är tunnlarna placerade nära stallet där hästar (och inom kort även höns) producerar mycket av den varan. I hagen växer det också en hel del nässlor som ger kväverikt nässelvatten. Många tillför näring genom täckodling istället, men detta skapar en onödig utmaning med tanke på vår population av trädgårdssnäckor. Dessutom klipper Axel, vår robotgräsklippare, gräsmattan så där blir det inget gräsklipp över till täckmaterial.
