Nu i juletid äts det en hel del kål i Halland och Sundhult är inget
undantag. Förutom den obligatoriska långkålen och rödkålen på julbordet vill vi även ha brysselkål till revbenspjällen på juldagen. Det är dock ingen självklarhet att det finns något att skörda till jul, 2016 hann vi knappt passera juldagarna förrän rådjuren kom och länsade kåltunneln och i år kom det snö i mitten av december som ställde till det.
Insektsnät istället för gardiner
Det är nu snart tre år sedan vi satte upp våra armeringstunnlar och en av de största anledningarna var att få en enklare odling av just kål. Det första två åren använde vi gardinen LILL från IKEA som kålnät men efter att de vittrat sönder alltför snabbt i solen så beställde vi istället Rantai insektsnät från Lindbloms Frö förra året. Detta visade sig vara bra investering. Nätet har stängt ute skadeinsekterna och det har inte gått sönder. En annan fördel har varit att det inte alls skapat samma vindfång som gjorde att kåtunneln missformades av blåsten första året då vi lät LILL-gardinerna ligga kvar över vintern.
Snön blev ett problem
Stärkta av att blåsten inte längre verkade vara ett problem under 
vintern så lät vi nätet ligga kvar över tunneln för att skydda kålen från rådjuren. Det visades sig vara ett misstag. Den 10 december föll 15 cm tung snö medan vi var iväg på tomtepromenad och det blev för mycket för armeringstunneln som kollapsade under tyngden. För att inte rådjuren skulle äta upp kålen fick nätet ligga kvar. Under de närmsta två veckorna föll det mer snö och temperaturen pendlade lite upp och ner vilket gjorde att mycket av grönkålen ruttnade under den kompakta snön. Svartkålen däremot klarade sig fint och som tur är fungerar den utmärkt att göra långkål på.
Det tål att tänkas på hur vi ska göra nästa vinter för att skydda både tunnel och kål från rådjur och snö. Det ska nog inte vara några problem att räta ut armeringsnäten så att tunneln kan husera gurkor nästa år, enligt växtföljden vi använder.
Resultat från vår kålodling 2017
Grönkål – Dwarf Green Curled
För lite näring i slutet av året gav små grönkålstånd. Ruttnade under snön.
Svartkål – Nero di Toscana
Svartkålen har trivts under den relativt kalla sommaren. Stora fina plantor som har hållit sig fina under höst och vinter. Räddaren av julen då grönkålen svek. Stor skörd gjorde att vi kunde sälja en del under hösten och ändå ha gott om det fortfarande.
Brysselkål – Long Island
Borde ha toppats för att utveckla större sidoknoppar. En del knoppar ruttnade av temperaturväxlingarna i december, men det fanns tillräckligt kvar till juldagens revbensspjäll. Fasta knoppar tyder på att kvävegödslingen var lagom. Under 2016 gjorde den flitiga nässelvattningen att knopparna blev lösa.
Vitkål – Brunswick
Fina fasta huvuden som skördades i tid innan det blev för kallt. Har lärt av tidigare år att det är för fuktigt i matkällaren för förvaring av vitkål någon längre tid. Bättre att frossa i vitkål under höst och tidig vinter och därefter lägga så många som möjligt i kylskåpet.
Savoykål
Blev inte alls lika stora som föregående år, oklart varför. Men de som blev färdiga var lika goda som vanligt!
Rödkål – Cabeza negra 2
2016 var det alldeles hopplöst att få rödkålsplantorna att ta sig så det höll på att inte bli någon rödkål på julbordet. Den gångna sommaren gick förodlingen utmärkt och huvudena hann bli alldeles lagom stora under hösten. Vi är inga storkomsumenter av rödkål, så därför är det en fördel om huvudena inte är så stora. Rödkålen har klarat sig fint i tunneln fram till nyår.
Blomkål – Early Snowball X
Efter att ha varit en riktig succé 2016 så misslyckades blomkålsodlingen totalt under 2017. Plantorna växte helt enkelt inte och ett enda ynkligt lite huvud var vad vi fick.
Broccoli – Groene Calabrese
Efter att förodlingen misslyckades blev resultatet mycket blygsamt på ett fåtal plantor.
Kålrabbi
Växte bra som vanligt och fyllde ut fint mellan andra plantor.
Slutsatser och lärdomar
På det stora taget var det ett helt okej år för kåltunneln. Det största problemet är platsbristen. Det är många andra sorter som vi skulle vilja prova utan att för den skull minska på de befintliga. Kanske får det bli lite kål på friland eller i pallkragarna i trädgården under 2018.
Kålnätet kan inte ligga på om det väntas snö. Vi måste hantera rådjuren på något annat sätt helt enkelt.
Det har fungerat bra att tackla sniglarna så länge vi förodlar plantorna och använder järnfosfat för att hålla nere antalet sniglar.
I år blir det hög prio på att få till rejäl grönkål. Grönkålen måste få ta plats och näring.
En av de viktigaste anledningarna till att vi överhuvudtaget satte upp våra odlingstunnlar förra året var att förenkla odlingen av kål. Kål är extremt smakligt, inte bara för oss människor utan även för insektslarver och vilda djur. Vi har, peppar, peppar, inte haft problem med rådjur och harar i odlingarna, men kålfjärilens och kålmalens larver kan verkligen förstöra odlingslusten helt. Med ett insektsnät får vi ha kålen för oss själva.
Armeringsnäten gick dock bra att återställa. I år kommer vi ta bort gardinerna inför vintern.
En höjdpunkt på sommaren är när svartkålen är färdig att börja skördas. Då blir det spröda svartkålschips till fredagsmys. Det går även att göra chips av grönkål, och för en mildare kålsmak av blomkåls- eller kålrabbi-blad, men jag tycker svartkålschipsen är ett strå vassare.
För att inte presenningen ska gå sönder så har vi klippt av ändarna på armeringsjärnen och filat de jämna. Presenningen hålls på plats av cementblock och stenar utmed långsidorna. Den ena gavelns överskjutande presenning är ihopsurrad med en packrem. Det har visat sig att armeringstunneln trots en rejält blåsig vår inte har behövt fästas på annat sätt. Den andra gaveln har länge fått stå öppen men har nu täckts med en liten presenning av billigaste sort, fäst med klädnypor, för att skydda de små gurkplantorna mot de fortfarande kalla juninätterna.
Jag har funderat mycket på hur man skulle kunna odla i växtföljd även de växter som behöver den extra värmen i ett växthus eller odlingstunnel, t ex många tomatsorter, paprika, melon och slanggurka. De kvävefixerande växterna som ärtor och bönor odlas ofta på friland och har man endast ett växthus, som många hobbyodlare har, vill man inte ta av det begränsade utrymmet till växter som egentligen kan växa på friland. För att inte få sämre jordkvalitet med tiden i växthuset så kan man byta ut jorden, antingen varje år om man odlar i t ex hinkar, eller gräva ut den vid behov om man t ex får problem med bladmögel. Men visst hade det varit enklast om växtföljden fixade jordkvaliteten åt mig?
grönkål, svartkål, kålrabbi och broccoli. Att klämma sönder larverna efterhand man ser dom är ett rätt hopplöst företag, de får lätt övertaget. Då är det bättre att täcka med någon form av väv eller nät. Problemet är att man ändå måste hålla koll om någon lite förlupen fjäril skulle förirra sig in under väven. De lägger nämligen hutlöst många larver, varje fjäril eller mal. Att hålla på lyfta och lägga tillbaka, det lockar inte mig. Dessutom vill jag ju kunna njuta av att se den fantastiska kålen, en av de vackraste växtfamiljerna som finns!
ärtor, i denna växtföljd kräver mycket näring så kommer det krävas en hel del gödsel. Därför är tunnlarna placerade nära stallet där hästar (och inom kort även höns) producerar mycket av den varan. I hagen växer det också en hel del nässlor som ger kväverikt nässelvatten. Många tillför näring genom täckodling istället, men detta skapar en onödig utmaning med tanke på vår population av trädgårdssnäckor. Dessutom klipper Axel, vår robotgräsklippare, gräsmattan så där blir det inget gräsklipp över till täckmaterial.
på söndagen, på måndag förmiddag kom ett bekräftelsesamtal då frakten bestämdes till torsdag (på vår egen begäran, då vi inte kunde ta emot på onsdagen). På torsdagen kom så en trailerbil med kran och lyfte av näten. Snabbt och smidigt, från beställning till leverans.
Bocka ändarna
