Det här är något som gått oss förbi tidigare, men standardiserad storlek på odlingsbäddar är något som många effektiva små grönsaksodlare använder sig av.
Det finns fler fördelar med dessa bäddar, exempelvis stor skörd per kvadratmeter, lättare att planera och bruka och att inga maskiner används.
Bredden har blivit en defactostandard
Det är Eliot Coleman som anses som grundare av detta brukningssätt. Han arbetar efter devisen ”Small is better”, och menar att det är viktigt att odlaren och konsumenten har en relation. De små odlarna kan också se till att konsumenten får färska grönsaker, eftersom skörden och leveransen till konsument sker samma dag.
För Eliot är det också viktigt att odla ekologiskt utan bekämpningsmedel. Det är där dessa mindre standardiserade bäddar kommer väl till pass. Det blir lätt att med handredskap effektivt förbereda bäddarna, så och plantera, hålla efter ogräs och skörda.
Trots att det inte är mekaniserat är avkastningen och effektiviteten hög. Till skillnad mot större odlare med exempelvis traktorer är investering här arbetstimmar. Coleman har varit med och tagit fram flera av de redskap som idag används för standardbäddarna, och dessa har fått en stor spridning tack vare hans book ”The New Organic Grower: A Master’s Manual of Tools and Techniques for the Home and Market Gardener”(1989).
75 cm bredd har blivit standarden
Genom Colemans bok har 75 centimeter (30 tum) blivit en branschstandard. En lagom bredd för att kunna gå och nå över bädden. Längderna kan variera mellan olika odlare, men en poäng är att samma odlare har samma längd på alla bäddar.
Mellan bäddarna finns det en gång, och den hålls ofta ganska smal, för att ge så stor plats till odlingarna som möjligt. Från gången når du enkelt till andra sidan av bädden när det är skördetid.
I Sundhult har vi valt att ha bäddar med måtten bredd: 75 cm, längd: 10 m och gångar på 45 cm.
Grävningsfritt, ”no-dig”, är en nyckel
På slutet av 1930-talet började Masanobu Fukuoka forska i olika metoder för ekologisk odling, och kom då fram till att en viktigt del var att arbeta plöjningsfritt. Istället kan jorden bearbetas försiktigt med en bredgrep. Nu 80 år senare är plöjningsfritt något som anammas allt mer även inom det konventionella jordbruket.
Det man gör med bredgrepen är att luckra jorden så att rötter får lättare att tränga djupare samtidigt som jorden kan ta emot mer syre och lagra vatten. Det görs försiktigt för att inte skada mycelen (svampen), maskar och annat viktiga delar under markytan. Man vänder aldrig jorden, vilket också begränsar möjlighet för ogräsfrön att gro.
De gamla rötterna lämnas nere i jorden, vilket gör att mer kol stannar i marken och även luckrar jorden naturligt genom att de skapas hålrum när rötterna bryts ner.
Tänderna på bredgrepen brukar vara någonstans kring 25 cm långa och det kan vara upp till nio tänder på grepen.
Fler redskap har anpassats efter bäddarna
Bredgrepen som används för att luckra jorden och krattor är exempel på ett redskap som fått sin storlek anpassade efter bäddarna. Det gör det snabbt och effektivt att förbereda bäddarna för sådd.
När bredden och längden är given är det lätt att beräkna hur mycket plantor som får plats i varje bädd. Det underlättar planeringsarbetet avsevärt både med hur mycket fröer som behöver beställas, och hur stor skörden blir från varje bädd. Det är även lättare att planera växtföljden när alla bäddar är lika.
För att få jämnt radavstånd och givet avstånd mellan plantorna används såmaskiner som är anpassade till bäddarna. Det finns lite olika varianter på maskiner, där Coleman varit med att utveckla några av dem.
Tät plantering minimerar ogräs
Det finns goda möjligheter för växterna att rota sig djupt i den luckra jorden, och det ger möjlighet att ha relativt tät placering. Det ger högre skörd per kvadratmeter och tränger undan ogräs.
Avståndet mellan de planterade raderna anpassas med fördel till redskapen som skall användas för att bekämpa ogräset, exempelvis ett skyffeljärn.
Lätt att täcka bäddarna
Eftersom alla bäddar är av samma bred och samma längd blir det lätt att ha täckdukar, insektsnät och annat redo för alla bäddar. Det är bara att ta en rulle och lägg ut över den bädd som har ett sådan behov just nu.
Det går snabbt att få små enkla tunnlar med hjälp av 1,5 m långa bitar av 4 mm järntråd som formas till bågar. Med hjälp av tunnlarna kan säsongen förlängas, och med insektsnät kan skadedjur hållas utanför.
På vintern täcks bädden av en geotexduk för att hindra ogräs att gro och även värma bädden på våren. Duken blir enkel att hantera med de fasta måtten på bäddarna.
Jag har funderat mycket på hur man skulle kunna odla i växtföljd även de växter som behöver den extra värmen i ett växthus eller odlingstunnel, t ex många tomatsorter, paprika, melon och slanggurka. De kvävefixerande växterna som ärtor och bönor odlas ofta på friland och har man endast ett växthus, som många hobbyodlare har, vill man inte ta av det begränsade utrymmet till växter som egentligen kan växa på friland. För att inte få sämre jordkvalitet med tiden i växthuset så kan man byta ut jorden, antingen varje år om man odlar i t ex hinkar, eller gräva ut den vid behov om man t ex får problem med bladmögel. Men visst hade det varit enklast om växtföljden fixade jordkvaliteten åt mig?
grönkål, svartkål, kålrabbi och broccoli. Att klämma sönder larverna efterhand man ser dom är ett rätt hopplöst företag, de får lätt övertaget. Då är det bättre att täcka med någon form av väv eller nät. Problemet är att man ändå måste hålla koll om någon lite förlupen fjäril skulle förirra sig in under väven. De lägger nämligen hutlöst många larver, varje fjäril eller mal. Att hålla på lyfta och lägga tillbaka, det lockar inte mig. Dessutom vill jag ju kunna njuta av att se den fantastiska kålen, en av de vackraste växtfamiljerna som finns!
ärtor, i denna växtföljd kräver mycket näring så kommer det krävas en hel del gödsel. Därför är tunnlarna placerade nära stallet där hästar (och inom kort även höns) producerar mycket av den varan. I hagen växer det också en hel del nässlor som ger kväverikt nässelvatten. Många tillför näring genom täckodling istället, men detta skapar en onödig utmaning med tanke på vår population av trädgårdssnäckor. Dessutom klipper Axel, vår robotgräsklippare, gräsmattan så där blir det inget gräsklipp över till täckmaterial.
Denna helgen har i första hand ägnats åt två saker, att snyta sig och anlägga en varmbänk. Egentligen hade jag inte alls några planer på att prova att göra en varmbänk men 
Gödsel och hö varvades i bänken och packades efterhand genom att villiga barnfötter trampade runt i bädden. Höbalar runt om ger stabilitet åt pallkragarna och isolerar samtidigt bädden från kylan utifrån.