Nu i maj installeras det solceller på taket till vår ekonomibyggnad. I söderläge placeras det 52 paneler på 84,5 kvadratmeter. Varje panel är på 260 W, så vid topproduktion skall det ge cirka 13 500 Watt. Över året beräknas det bli omkring 12,6 MWh.
I januari 2014 sökte vi solcellsbidrag för att installera paneler i Sundhult. Vi begärde in offerter, räknade och skickade in ansökan. Nu i februari, två år senare, hörde Länsstyrelsen av sig och meddelade att vår ansökan låg främst kön, och de undrade om vi fortfarande var intresserade av bidraget.
Så klart vi var!
Priserna sjunker och sjunker
Vi gjorde en ny runda och begärde in nya offerter. Vi har många intressanta och bra solcellsleverantörer i Halland. Vårt val föll slutligen på Hallands Energiutveckling. Det vi också kunde konstatera var att på de här två åren hade priserna gått ner med minst 30 %. Det samtidigt som tekniken utvecklats och vi kunde få en bättre anläggning, med högre produktion över året.
Dessutom kunde vi för lägre kostnad nu få all montage i priset, ett arbete vi först tänkt oss göra själva för att sänka kostnaderna.
Det bidrag du kan få just nu är 20% för privatpersoner och 30% för företag.
Ett merarbete för oss att fixa tak
Över vår verkstad har vi haft ett plasttak. Tanken för 30 år sedan var att lägga svart plastslang under för att förvärma vatten. Den slangen kom aldrig upp, och plasttaket har inte åldrats med finess utan läckte både här och där. Därför föranledde solcellerna ett takbyte. En del tankeverksamhet föregick det, eftersom resten av byggnaden har ett tak av aluminium, ett material som sällan används för plåttak idag. I stället används stål, och det betyder att vi behövde tänka extra när vi skulle lägga stål nära aluminium för att undvika galvanisk korrosion.
Något som underlättade takbytet för oss var att vi fick låna byggnadsställning av Hallands Energiutveckling en vecka innan montaget av cellerna.
Det vi kom överens om var att placera solcellerna på två ytor, en med 16 paneler och en med 36. Dessa kopplades i två slingor om 26 paneler. De 16 till höger sitter i slinga med fem i vardera rad av den vänstra ytan, där det är 13×2 utgör den andra slingan.
Foto: Hallands Energiutveckling
Tack vare ändringen att flytta en nedre tredje rad och sätta dem till höger klarar vi precis att skuggan av skorstenen aldrig når panelerna under sommarmånaderna.
En elcertifikatmätare och mätinsamlingsenhet monterades också som skall underlätta vid försäljning av elcertifikaten.
För att kunna koppla in anläggningen på nätet ska vår nätägare E.on se till att vi har en typ av elmätare också kan mäta riktningen på strömmen (annars kan vi få betala även för den el vi själva genererar). Detta är något som nätägare är skyldiga att göra.
Här kommer en mer teknisk beskrivning över hur vårt värmesystem fungerar sedan vi bytte panna och totalrenoveradn vårt pannrum under hösten 2016.
Värmesystemet består förutom av pannan av en stor ackumulatortank, expansionskärl och en kulvert till de två bostadshusen.
Panna från Herz är hjärtat
Den här pannan, som alla moderna pannor, har underförbränning och brinner längst ner i eldstaden där det finns ett litet hål i keramiken i botten där lågan kommer in i två virvelkammare för att ge en så fullständig förbränning som möjligt. Virvelkammaren är helt gjord i keramik för att hålla en hög och stabil temperatur. Sedan går lågan, eller nu snarare rökgas, ner ”en våning” till, för att vidare gå upp i tuberna. Det är i tuberna som den varma rökgasen värmer vattnet i pannan. I tuberna finns det spiraler som bromsar luftflödet något, så att rökgasen kan kylas ner och mer värme överförs till vattnet.
Vedmagasinet i pannan rymmer 170 liter, och pannan har 108 liter vatten. Effekten på pannan är 40 kW.
Automatiskt sotning av tuberna
Spiralerna i Herz-pannan rör sig upp och ner med jämna mellanrum för att de skall hållas så rena som möjligt så att effekten som tas ut skall hållas så hög som möjligt.
Lambdasond för optimal syreblandning
Innan röken försvinner ut ur pannan finns en lambdasond för att mäta syrehalten i rökgasen, för att få bästa förbränningen.
Sugande fläkt för styrning av luftflöde
Allra sist i kedjan sitter en sugande fläkt som styr luftflödet genom pannan. I förbränningsrummet finns två nivåer av lufttillförsel. En övre och en undre, som gör att det går att kontrollera och få fullförbränning av veden i eldstaden.
Mycket av regleringen för pannan styrs av temperaturen på rökgaserna som mäts precis innan röken når fläkten.
Stor lucka till stort vedmagasin
Det är lätt att fylla på vedmagasinet via en stor lucka. Veden matas in på toppen. När luckan öppnas finns det en rökgasevakuering precis ovanför dörren så att rök från elden sugs direkt in till skorstenen så att ingen rök kommer in i pannrummet.
Tändlucka förenklar uppstart
När pannan skall tändas finns det en lucka längst ner i vedmagasinet, som gör det lätt att tända och få underförbränning från start.
Där kan du stoppa in några blad från en tidning och tända eld. Sedan väntar du till dess att pannan nåt en vissa temperatur. Då är det bara att stänga luckan, och pannan börjar själv reglera förbränningen.
Askbrickan under pannan gör uraskning lätt
Under pannan finns en bricka. Det kan skjutas ut så att när vi askar ur kammaren längst ner, där all aska hamnar, är det bara att raka ut ner på brickan. Sedan är det lätt att ta ut och tömma brickan.
Elektronik för all reglering
I pannan finns det ett inbyggt system för att kontrollera laddningen till ackumulatortanken och styra förbränningen.
Elektroniken styr pumpsignaler, spjäll, fläktmotor och mäter flera olika temperaturer (benämnda med S i bilderna). På bilden intill ser du elektronikstyrningen nederst. Axlarna tvärsöver är till för att reglera luftflödet till vedmagasinet. Till höger i mitten syns motorn som styr automatsotningen av tuberna.
Det silverfärgade lockat längst upp är till tuberna. Där öppnar vi för att sota tuberna manuellt, vilket behöver göras emellanåt för hålla högsta möjliga effekt på pannan, även om det finns automatsotning.
Så här fungerar laddkretsen
När pannan startats är laddpumpen avstängd. Laddpumpen startas först då pannan (givare S01) nått 40°C. Då pumpas vattnet runt så att allt vatten i pannan blir 65°C, vilket mäts på returflödet (S02).
När returflödet är 65°C öppnar laddshunten så att vattnet från botten av ackumulatortanken blandas in med vattnet från pannan. Det är då ackumulatortanken börjar laddas. Pannan styr sedan på att hålla returflödet till 65°C med hjälp av att bland in mer av det kalla vattnet från botten av tanken.
Backventilen är en liten smart sak som gör att vattnet inte återcirkulerar när eldningen är klar. Samtidigt kan den öppna så att vattnet kan självcirkulera åt rätt håll vid exempelvis strömavbrott.
Från öppet till slutet värmesystem
När vatten värms upp expanderar det, och måste ha någonstans att ta vägen. Tidigare så var det ett öppet system i Sundhult, vilket betyder att det tryck som blir i systemet kunde släppas ut. Nackdelen är att vattnet blir syresätt, och det gör att järn rostar. Med ett slutet system kokas vattnet så att syret separeras och gör att det inte blir någon större oxidation.
I och med bytet av pannan så bygds vi om till slutet system, vilket krävde en del justeringar här och där. För att ta han om det expanderande vattnet sattes två stycken 300 liters expansionskärl med förtryckta gummibälgar in. När vattnet expanderar så trycks gummibälgen ihop.
Flera säkerhetssystem för att inte få för högt tryck
Det skall finnas tre system som oberoende av varandra skyddar det slutna systemet för kokning och för högt tryck.
Det första systemet är pannans fläkt som stryper luften och släcker elden om pannan skulle bli för varm. Sedan kan kallt vatten pumpas in från botten av ackumulatortanken för att kyla.
Det andra systemet är en så kallad SYR-ventil, som mäter temperaturen inne i pannan. Blir den för hög släpper den ut det varma vattnet samtidigt som nytt färskvatten pumpas in för att kyla. Detta system är termomekansikt och behöver ingen el.
Det tredje systemet är en tryckventil som löser ut vid 2,5 bars tryck och släpper ut vattnet. ett system som också är mekaniskt och inte är beroende av el.
5000 liter energilagring från Husqvarnatanken
Vi har från början varit klar med att vi vill ha en relativt stor ackumulatortank för minska behovet att passa pannan och elda ofta. Problemet är storleken och platsen den tar upp. Slutligen bestämde vi oss för att ta en yta i vår maskinhall för att ge plats åt den, för där hade vi höjden, och det ligger precis intill pannrummet. Fördelen var också att vi har stora portar in så att det fungerar att ta en en så stor tank direkt.
Alla röranslutningar finns på ett ställe
Den här tanken är gjord från Huqvarnatanken, alla anslutningsrör kommer ut samlat på ena sidan. Rören går in i tanken och sedan upp till toppen, respektive ner till botten. Tanken är kupad i gavlarna, vilket ger två fördelar här. En är att det inte blir hörn där vattnet med syre kan stå stilla så att det börjar oxidera, den andra att när pannan laddar upp i tanken strömmar vattnet med hjälp av kupan in i röret för kulverten. Alltså ger värmen från pannan direkt verkan till kulverten.
Det blev en 3,7 meter hög tank med en diameter på 1,34 m. Det gör att vattnet skitar sig väl, så att et varma vattnet finns i toppen och det kallare i botten. När tanken värms upp görs det försiktigt i toppen så att vattnet inte rörs om i tanken för att bibehålla bra skiktning. En smal och hög tank borde göra skiktningen bra, så att laddad ackumulatortank räcker längre.
Det finns fem dykrör, var av två är bestyckade med givare för pannan. Vi kommer att koppla in egna givare på alla nivåer för att bättre se hur skiktningen är i tanken.
Tanken är väl isolerad
Tanken står på 10 cm XPS isolering som tål högt tryck. Ovanpå den har vi lagt en plåt, faktiskt bakstycket på den gamla ackumulatortanken, för att fördela trycket så att isolerskivorna skall hålla bättre.. För att tanken skall kunna stå trots den kupade botten är det en ring längst ned, som du ser på bilden när tanken ligger på kärran, som vi också fyllde med isolering för att cementgolvet inte skall kyla.
Runt tanken har vi lagt minst 50 cm isolering, på många ställen mer efter som tanken är rund och väggarna raka. På toppen har vi lagt 60 cm på det stället där den kupade toppen är som högst. Alltså är det mer närmare kanten på tanken.
Det blev även en kuvertrenovering
När vi bytte från öppet till slutet system ökade trycket. Det gjorde att vi tydligt noterade en läcka i vår kulvert eftersom trycket sjönk. Det visade sig vara en den 30 år gamla stålrörskulvert som rostat sönder, som ni kan se på bilden intill.
Kulverten var stålrör med frigolitblock runt om, och sedan insvept i plast för att hålla fukten utanför. På vissa ställen hade plasten gått sönder, så att vatten har kunnat tränga in.
Ny kulvert som slang
Vi har under våren bytt ut kulvert till en ny som ser ut som en tjock slang, på 110 mm i diameter. I den finns det två 32 mm slangar med isolering runt.
Den här kuvertslangen har vi grävt ner, och sedan lagt 12 cm cellplastisolering på vardera sida om slangen och 10 cm ovanpå. Precis under kuvertslangen ligger en slag för vårt färskvatten.
Utetemperatur styr kulvertshunt
Kulverten är kopplad till de två bostadshusen på gården. För att få rätt temperatur i kulverten finns det en intelligent shuntstyrning inkopplad.
Shunten mäter temperaturen på tillflödet på kulverten (K01) och har en utetemperaturgivare som vi monterat på norr sidan. I shunten finns det kurvor som bestämmer vilken temperatur tillflödet skall ha vid vilken utetemperatur.
Det går snabbt att få värme från tanken
Tack vare de kupade gavlarna får vi snabbt värme till kulverten. När laddningen strömmar ut i toppen av tanken så går det via kupolen och direkt in tilloppsröret för kulverten. Det gör att vi inte behöver vänta på att tanken skall bli varm innan värmen kan nå husen.
En film om pannarummet
Här är en filmer från pannrummet som visar hur pannan fungerar och där du kan se hur det ser ut i pannrummet.
Läs mer om tankar kring vedpannan och värme systemet
När pannan sprang läck under vårvintern insåg vi att det var dags att byta panna. Sedan tidigare har ackumulatortanken läckt ett par gånger.
Vi valde att skaffa en panna från Herz med en 5000 liters ackumulatortank. Vi har berättat mer om hur vi valde den nya pannan i ett annat inlägg. Här tänker vi gå in mer i tekniska detaljer om det nya värmesystemet.
Totalrenoverat pannrum
Hela projektet blev större än vi väntat oss från början. Det var inte bara att byta panna och ackumulatortank, utan en total ”make over”.
Ackumulatortank hängde över pannan
Den gamla 2500 liter stora ackumulatortanken hängde över pannan. Den stod fastsvetsad på två I-balkar, och vi fick slita en del innan vi hade fått ner och ut den ur pannrummet.
Där tanken hade varit blev det nu hål i väggarna. De övriga väggarna var klädda i fibercementskivor. Att fylla de hål som vi skulle täcka skulle kosta en hel del. Det var dyrare att fylla de hålen med fibercementskivor än att sätta gipsskivor i hela pannrummet. Så därför valde vi att sätta nytt gips. De gamla väggarna var rätt så sotiga och skitiga och fulla med hål, så det fräschade upp pannrummet ordentligt.
När tanken monterades ned så blev det bitar av fibercementskivor över. Dessa satte vi upp först, och sedan gips över, vilket betyder att det är dubbelt brandskydd i väggarna.
Ut med en gammal oljetank
I pannrummet har det också stått en gammal oljetank som användes till en ännu äldre panna. Det har funnits funderingar att på att konvertera den till en ackumulatortank. Nu när det var en ny större tank på ingång valde vi att slänga ut den, för att ge plats åt fler vedsäckar i pannrummet.
För att skydda väggarna där valde vi att sätta OSB-skivor längst ned, eftersom de är mer oömma än gipsskivor.
Ny bärande takdelar
Där tanken suttit reglade vi upp nya bärande takdelar, vilket innebar lite pyssel för att ansluta till det gamla taket. Vi riktade och förstärkte så gott vi kunde, för att utrymmet ovanför pannrummet ska kunna användas som ”förråd”.
Ett pannrum med fondvägg
Vi valde att måla hela pannrummet i en ljusgrå nyans, vilket blev en total skillnad mot hur det hade sett ut tidigare.
Bakom pannan finns en gjuten vägg mot verkstaden, där skorstenen är. Den cementväggen valde vi att måla med samma gröna färg som Herz har på pannan, alltså blev det en fondvägg i pannrummet. Hur många är det som har en fondvägg i sitt pannrum?
Helt nytt elsystem i pannrummet
När tanken revs bort och väggarna och taket skulle göras om var vi tvungna att ta ner befintliga elkablar där. Det gjorde att vi rev bort all gammal el i pannrummet och ersatte den gamla proppbestyckade elcentralen med en ny med snabbsäkringar och inte minst jordfelsbrytare. Vi passade på att sätta upp ett externt eluttag till exempelvis högtryckstvätt.
Till taket hittade vi IP-klassade LED-plafonder på 1200 lumen som lyser upp pannrummet riktigt bra.
Elen till panna och värmesystemets styrning kopplades på ett sätt som gör det enkelt att kunna köra den på någon slags reservkraft framöver.
Vi gjorde mycket av installationen själva
Vi gjorde mycket av arbetet själva vilket var väldigt roligt. Erik på VOTAB svarade tålmodigt på alla våra nyfikna frågor, och lärde oss också hantera pressverktyg, lin och kitt.
Fantastiskt kul att det är gammal beprövade metoder som lin och kitt som fortfarande gäller, i blandning av nya som pressning.
När linet blir fuktigt sväller det och tätar då gängorna så att det inte läcker.
Alla kopplingar med gängor satte vi lin och kitt i, medan rör utan gängor kunde skarvas/vinklas med presskopplingar. Det är kopplingar som träs på röret, och som sedan pressas ihop runt om med ett specialverktyg. Verktyget pressar ordentligt runt om och maskinen släpper inte taget förrän rätt tryck runt kopplingen uppnåtts. Tittar du på kopplingen efter pressningen ser du några små deformationer runt om som är till för kopplingen inte skall kunna lossa. Inne i kopplingen finns en o-ring som fungerar som tätning.
Laddkopplet hamnade på fondväggen
Vi knepade och knåpade för att få en bra placering på alla delar i pannrummet, vilket gjorde att laddkopplet hamnade på den fina gröna fondväggen.
Inkopplat och klart
Så här ser det ut när värmesystemet är färdigt och inkopplat. Till vänster ser ni kulverten. Kanske noterar ni rören som går uppåt, de är till för att kunna komplettera med styrning för separat värme till ekonomibyggnaden.
Den lilla rutan på väggen vid rören är en servicelucka för att komma åt luftningen och anslutningarna till ackumulatortanken, som står bakom väggen i maskinhallen.
De röda tankarna är de två expansionskärlen, och på den gröna väggen sitter laddkopplingen.
Rummet har sedan kompletterat med hyllor, ni ser skenorna på väggen, där vi har itänne. Itänne är ett dialektalt ord för stickor, papper och annat som används för att tända pannan.
Det enda vi visste var att vi behövde uppgradera värmesystemet på gården för att få det smidigare och mer effektivt. Ny ackumulatortank var ett måste. Fast hur stor? Och var skulle den stå?
Vi räknade, gjorde ritningar och tittade på olika alternativ så länge att pannan gav upp och allt blev akut. Nu var vi tvungna att ta beslut, och frågan är vad vi då till slut valde.
Vi har skaffat smidig vedhantering
Under åren har vi skruvat på vedhanteringen för att göra det smidigare att få färdig ved. I den processen har vi gått från meterved till kortare bitar för att det lämpar sig bättre att förvara i säck.
Tidigare sågades och klövs veden i en meterbitar, som staplades på specialgjorda pallar. Det blev en del tunga moment och jobbig hantering.
Vi skaffade en vedmaskin, som gör flera moment lättare. Att lyfta upp stock till sågen, kapa i rätt längd, klyva och sedan transportera veden till en stor säck görs av en och samma maskin.
När vi sedan köpte upp gamla lastbilskapell och skar till hättor till varje säck istället för att hantera stora tunga presenningar som täckte flera åt gången, kände vi att vi nog har skaffat oss en riktigt bra process där.
Stor panna, liten tank
Tittar vi i pannrummet så var det utrustat med en tank på 2500 liter och en panna på 70 kW, och den kombinationen är inte så väl avvägd. Pannan var utbytt en gång, så tanken var en kvarleva från den förra pannan.
Tanken har under ett antal gånger sprungit läck och reparerats, så vi kände att den skulle behöva bytas. Energin som lagrades i tanken för uppvärmning skulle gärna få vara större, så att det inte krävdes att pannan behövde tändas upp lika ofta.
Pannan var en miljöpanna från Veda, som klarar att elda det mesta i. En stor cylinderformad förbränningskammare med underförbränning gav plats åt 450 liter ved, med en meter långa bitar. Med vedmaskinen gör vi som längst 60 cm, så här var det inte optimalt anpassat.
Hur valde vi en ny panna?
Vi har ett problem i Sundhult. Vi analyserar, vänder och vrider på så många parametrar att vi ibland har svårt att komma till skott. Det kanske var tur att pannan sa ifrån så att vi blev tvingade till ett byte.
Det gjorde att vi läste och grunnade mycket. Det finns många pannor, från gamla stabila gjutjärnspannor från öst till österrikiska högteknologiska förbränningsmonster.
Och visst blev Christian sugen på en internetuppkopplad panna med automatiskt tändning när pannan kände av att ackumulatortanken kylts av och väl kontrollerad förbränning för bästa energiutbyte och kontroll av utsläpp. En sådan pannan kostar en hel del mer än den stabila gjutjärnspannan. Tur att det finns en medelväg.
Vårt val föll på Herz
Till slut, tack vare vår granne Göran, fick vi upp ögonen för den österrikiska pannan Herz. Det är tydligt att man i Österrike jobbat mycket med att utveckla pannan och förbränningstekniken. Det finns många märken, som Fröling, Hargassner och ETA, som visar på den breda kunskapen.
Det finns en hel del svenska pannor också, fast när jag läste om dem kändes det som de ligger snäppet efter de österrikiska.
De kom hem till oss och tittade på befintligt system och hade då med sig den panna som var intressant för oss på en släpvagn och eldade i den på plats och berättade om den. Pannan vi valde är på 40 kW vilket är väl anpassat till vårt behov.
Mer om installationen
För dig som vill veta mer om installationen kommer snart ett inlägg som beskriver mer om renoveringen av pannrummet och alla data och teknisk beskrivning av värmesystemet.
Så kom plötsligt dagen då det var dags att utöka produktionen av förnybar energi här i Sundhult. I höstas bytte vi ut vår vedpanna som förser gården med värme mot en ny, mer effektiv och miljövänlig.
Nu är det dags för nästa steg, att producera egen el med solceller. Vi har under några år funderat på hur vi skall göra och få ihop de här delarna, och nu tänkte jag berätta hur vi tänkte.
Varmvattnet skapade dilemman
Vi var ganska på det klara med att vi skulle ha en ny ackumulatortank för att få det någorlunda smidigt och inte behöva elda hela tiden. Värmesystemet förser gården med dess två bostadshus med värme. Pannrummet är beläget i ekonomibyggnaden med en 50 meter lång kulvert till husen. Varmvattnet görs i en elberedare i vardera bostadshus. Att bereda varmvattnet i pannrummet för att transportera det till bostadshusen är lite klurigt. Ett alternativ är att förvärma vattnet med pannan och skapa tillskottsvärme med elberedare i vardera hus, fast det är inte speciellt effektivt, då många liter vatten får stå still i kulverten och avge värme i onödan.
Ett annat alternativ är att ha cirkulerande varmvatten, fast det skulle betyda att kulverten behövde bytas mot en med fler mediabärare. Dessutom går det åt energi att cirkulera vattnet hela tiden och det kyls av även när det inte används.
Slavtank i husen då?
Ännu ett alternativ är att placera en slavtank i respektive hus. Det kräver dock utrymme och en del styrning.
Slavtanken skulle delvis kunna värmas med solfångare, dvs solpaneler med vätska som mediebärare. Vi har vänt och vridit på var vi skulle placera en sådan tank, och inte kommit fram till något bra, och inte heller hur vi skulle dra slang/rör till taket på ett bra sätt. Det skulle även bli en ganska omständig lösning eftersom det behövs en alternativ värmekälla för vattnet, då solvärmen inte räcker till på vintern. Vi skulle även få en överkapacitet av varmvatten på sommaren.
Solelen gav lösningen
När vi sedan började fundera på att ha solceller för att producera el föll plötsligt poletten ner för oss. Solel till en varmvattenberedare. En kabel är ganska lätt att dra. Visst, det ger oss inte billigt varmvatten hela tiden, men säkert stora delar av året.
Dessutom är det så att när vi fyllt beredaren med varmvatten kan elen användas till annat, alternativt säljas till andra som behöver el just då. Solfångare är mycket effektiva, långt bättre än solel per kvadratmeter, men vad gör jag med energin som jag överproducerar när min ackumulatortank är fulladdad?
Solel och vedpanna i kombination
Lösningen för oss blev att byta till en större ackumulatortank på 5000 liter, och eftersom pannan gick sönder så blev det alltså en ny mer effektiv panna som ger bättre förbränning. Det skall också nämnas att vi har egen skog, och när vi sköter om den så går restprodukterna till energi som ved.
Pannsystemet används alltså enbart för uppvärmning, och gör att pannan endast är igång den kalla säsongen.
Sedan låter vi solen generera el för varmvatten och övrig hushållsel. solcellerna gör också att pannsystemets reglersystem förses med el, vilket i princip gör uppvärmningssystemet självförsörjande.
En framtid med lagrad el
Innovationstakten på solel och lagring av elenergi går i ruskig fart just nu. Det gör att nya sätt att lagra energi i form av el en längre tid kommer att komma, och jag tror att vi snart kan lagra elen för att säkerställa att all varmvattenproduktion kommer från den solel vi producerar på gården.
Läs mer om vår solcellsanläggning
Det här var en översikt av hur vi kom fram till att vi ville satsa på solel i Sundhult. För nyfikna finns det fler inlägg att läsa för att få veta mer om val och installation:
En av de viktigaste anledningarna till att vi överhuvudtaget satte upp våra odlingstunnlar förra året var att förenkla odlingen av kål. Kål är extremt smakligt, inte bara för oss människor utan även för insektslarver och vilda djur. Vi har, peppar, peppar, inte haft problem med rådjur och harar i odlingarna, men kålfjärilens och kålmalens larver kan verkligen förstöra odlingslusten helt. Med ett insektsnät får vi ha kålen för oss själva.
Billiga gardiner som insektsnät
Det är viktigt att ha kålen får ha det luftigt under nätet eftersom den inte trivs när det är för varmt och lätt kan mögla en fuktig höst om den täcks med t ex fiberduk. Vi tvekade länge om vi skulle köpa professionellt kålnät att täcka armeringstunneln med men till slut föll valet på IKEAs gardin LILL. 5 stycken par gardiner syddes ihop för att täcka den 9 meter långa tunneln. Valet var ekonomiskt, det kändes som en stor risk att köpa ett dyrt nät som kanske ändå inte skulle hålla utan nötas sönder mot armeringsnäten.
Gardinerna kostade ca 150 kr, ett professionellt nät skulle ligga på ca 600-800 kr. Gardinerna höll bra, endast några enstaka hål blev det under säsongen. Dock gjordes misstaget att tro att det skulle gå bra att ha kvar nätet över vintern som skydd för hungriga vilda djur. Då stormarna satte in så trycktes hela tunneln ihop och gardinerna gick delvis sönder. Armeringsnäten gick dock bra att återställa. I år kommer vi ta bort gardinerna inför vintern.
Gardinen har hållits på plats med vanliga stenar. Ett problem som vi försökt lösa i år är att ogräs växte upp genom nätet och gjorde det svårt att ta bort. I år testar vi med att lägga tidningar under armeringsnäten, vilket förhoppningsvis ska hindra ogräsets framfart.
EDIT: Andra året med gardiner gick sämre, en soligare sommar innebar att gardinerna blev alltför sköra för att kunna användas ett igen. Nu har vi istället investerat i ett riktigt kålnät.
Nässlor ger näring
Tunneln som ska rymma kålen i år var böntunnel förra året. Bönor och ärtor binder kväve ur luften ner i jorden och det uppskattas av kålen som behöver mycket näring. Efter att ha grundgödslat med brunnen hästgödsel på våren så vattnades kåltunneln regelbundet med nässelvatten under sommaren. En foderhink med lock står alltid redo vid tunnlarna för att kunna ge kväve i form av nässelvatten. Locket är viktigt för hualigen vad det luktar!
Kål i alla former
Hur gick det då med kålen? Jo, mycket god kål har vi ätit. Svartkålen räckte till både oss och grannarna och för första gången hade vi uteslutande egenodlad kål på julbordet, såväl grönkål, rödkål som brysselkål. Vitkålen förvarades i matkällaren, en del möglade vilket nog berodde på att skörden blev i senaste laget. Kålrötter har vi fortfarande kvar av. Det enda som inte lyckades var blomkål och savoykål, utav dessa fick vi endast ett fåtal huvuden. Men vi tar nya tag i år! Nu står många olika sorters kålplantor och stampar för att planteras ut i årets tunnel. Grönkål, svartkål, vitkål och kålrot direktsår vi här i klimatzon 3-4.
Under december och januari har ett antal gårdar kring Kärnebygd träffats för att undersöka hur man kan samarbeta kring att upprätthålla ett varierat landskap i Falkenbergs inland. Målet har varit att ta fram en affärsplan som skulle kunna fungera som grund i ett eventuellt framtida samarbete.
Bygden har resurser
Antalet gårdar med egen djurhållning blir allt färre runt om i Inlandsbladets område. Idag är det många som sommartid har betesdjur från gårdar utanför det här området för att hålla betesmarkerna i bygden öppna. Frågan som väcktes var då om det istället går att skapa något eget och bygga en ny typ av verksamhet med gemensam djurhållning. Skulle vi kunna göra en insats för miljön, få ekonomisk bärighet och dessutom få en trevlig gemenskap med våra grannar på köpet? Hur kan man organisera sig? Hur gör man?
Leader gav möjligheten till analys
Tillsammans gjordes en projektansökan till Leader för att få pengar till en förstudie för att undersöka samarbetsformerna närmare och skapa en affärsplan för att se om dessa skulle gå att genomföra med ett gott resultat. Ansökan beviljades och under tre träffar har åtta gårdar i kärnebygdstrakten träffats på Hotellet i Ullared för att vrida och vända på frågeställningar.
Det som har diskuterats har bland annat varit i vilken struktur och bolagsform ett samarbete kring djurhållning kan ske i. Där har en specialist från Coompanion varit med och berättat om fördelar och nackdelar med de olika bolagsformerna. Det gavs också hjälp till att formulera mål och vision för samarbetet.
Vi väljer djur som passar
Vidare så har det gjorts en fördjupad studie om hur djurhållningen skulle kunna bedrivas med de förutsättningar som finns bland gårdarna. Här har rådgivare från Hushållningssällskapet och Växa hjälpt till, bland annat med en genomgång av olika driftsformer samt vilka raser av nötkreatur som skulle passa med de mål och visioner som satts upp under projektets gång.
Invånarna i inlandet är drivna
Projektet kommer nu att slutredovisa till Leader i form av en affärsplan. Om det blir ett samarbete mellan gårdarna och i vilken form det i så fall blir återstår att se. Klart är att det finns många drivna personer i Falkenbergs inland som ser möjligheterna i vår bygd.
Nu stiger solen sakta över nejderna kring Kärnebygd. Hagarna väntar ivrigt på de nya gästerna som skall komma och lufsa omkring och se till att mångfalden av växter, insekter och djur gör Falkenbergs inland så fantastiskt.
På gårdarna tar solskensbönderna igen sig efter ett lagom gott dagsverket, och tänker att det blev en härligt bra dag i dag också.
Det är den livsstilen som vi i Sundhult vill vara med och skapa i grannskapet. Det gör vi med uppstarten i projektet ”Ko-kooperationen”.
Under en längre tid har jag och Hanna funderat på hur vi bättre kan utnyttja det gården har att erbjuda oss. Ni som följer vår blogg har hängt med på vissa delar när vi provar med lite självhushållning och liknande. Vi har också diskuterat om vi skulle skaffa egna djur att förädla på ett sätt som är bra för vår miljö och ger ett mervärde för den som vill köpa. Just den där biten med egna djur har avfärdats av oss med tanke på hur upplåsta vi skulle bli när vi har ansvar för hantera djur på det sätt vi vill.
Vi fick frågan att göra det tillsammans
Vattnet har fortsatt att rinna i kanalerna på våra ägor tills en dag när vi grannar samlades vid den årliga städdagen vid Kärnebygd Kvarn & Såg. Då steg grannen Jerry från Kvarnlyckan fram och undrade vad vi tänkt med vår gård i framtiden. Det gjorde att vi en dag på sensommaren gick ner till Kvarnlyckan och satte oss i skuggan under äppelträdet och åt paj med vaniljsås för att utbyta idéer om framtiden och ett tänkbart samarbete.
Det är då Jerry säger:
Jag vill bli solskensbonde. Hur är det med er?
Solskensbonde? Vad är det frågar vi Jerry.
Han förklarade att skillnaden är att i stället för att vara månskensbonde, driva lantbruk/skogsbruk på fritiden, göra det som en av huvudsysslorna och göra det på ett sätt som gör att du har solsken i sinnet.
Vi smakar på ordet. ”Solskensbonde”. Det är så det skall vara. En glädje i att få vara tillsammans med moder jord och se till att andra får ta del av det bästa hon har att erbjuda.
Det är det vi vill vara. Solskensbönder!
Hur blir vi soskensbönder?
Diskussionerna fortsatte under hösten, och vi hittade en möjlighet att söka pengar till en förstudie för att hitta former för samarbete. Vi frågade ett par till av granngårdarna och tillsammans lämnades en ansökan in, och blev ett av de projekt som fick vara med och dela på de 250 000 kronorna som fördelades på intressanta projekt.
Jösses, vad med kompetenser vi har bland de som bor på gårdarna här i skogen. Det och det höga engagemanget gör att vi har svårt att se att det skall vara några hinder att tillsammans bygga ett nytt företag för solskensbönder här.
När finns det ett företag?
Nu kommer var och en ta med sig tankarna hem från den inledande träffen och fundera på vad det innebär för deras gård och livsstil.
Sedan skall vi träffas igen och vrida och vända lite på det till, för att i slutet av januari 2016 ha ett förslag på hur vi kan organisera oss, vad vi skall göra och hur vi kan vara delaktiga.
Något som gjort mig glad är att vi sagt att det skall vara lönsamt, men att det inte är det som varit i huvudfokus. Fokus har varit att hitta en livsstil som solskensbonde, där vi bevarar vårt fantastiska landskap och tillsammans utnyttjar vad Falkenbergs inland har att erbjuda. Att vi kommer tycka det är roligt och meningsfullt kommer göra att vi blir lönsamma.
Värm ugnen till 225 grader. Koka upp vattnet och hacka nötterna. Blanda havregryn, rågflingor, nötter och hälften av kokosflingorna i en långpanna. Lös upp honungen i vattnet och blanda med en god olja, t ex rapsolja. Häll vätskan över grynblandningen och blanda väl. Rosta i ugnen ca 20 min. Rör om ett par gånger. Ta ut från ugnen och blanda i pumpafrön och resten av kokosflingorna. Häll upp på burkar när müslin svalnat.
Servera med en lokalproducerad filmjölk, vilket i vårt fall innebär den goda A-filen från Källsjö mejeri.
En höjdpunkt på sommaren är när svartkålen är färdig att börja skördas. Då blir det spröda svartkålschips till fredagsmys. Det går även att göra chips av grönkål, och för en mildare kålsmak av blomkåls- eller kålrabbi-blad, men jag tycker svartkålschipsen är ett strå vassare.
Chipsen smaksätts efter tycke och smak, jag brukar använda en neutral olja och ett av våra egna örtsalt.
Svartkålschips
Ett knippe svartkålsblad
Solrosolja
Örtsalt
Sätt ugnen på 100 grader. Skölj svartkålen och repa bort bladen från mittnerven. Riv i mindre bitar och lägg på en plåt. Ringla över solrosolja och gnugga in den i bladen. Strö över ett örtsalt, det passar utmärkt med Broakersalt eller Örtagårdssalt från Sundhult. Torka i ugnen ca 15-20 min med ugnsluckan något på glänt tills de är krispiga. Blanda gärna runt någon gång. Se upp så de inte bränns! Förvaras i lufttät burk, om de mot förmodan inte skulle ätas upp på en gång.