Vid nyårshelgen satte sig vår familj och skrev en Familjebok efter inspiration av Olof Röhlander. Sedan dess har det hänt saker konstaterar jag idag, och vi får nog ta och uppdatera den mer än vi trott.
Olof har en övning i sin bok där du skriver ner olika saker som du skulle vilja göra och uppnå. Sedan väljer du ut de viktigaste sakerna och anger när det skall ske, inom ett, tre, fem eller tio år. Tanken är att man ska ha flera saker i varje kategori, alltså såväl kortsiktiga som långsiktiga mål. Den där nyårshelgen satte sig familjen ner, och var och en berättade om saker vi ville göra eller något vi ville uppnå, var och en av oss. Sedan listade vi en rad saker som hela familjen ville göra tillsammans. Alltsammans skrev vi upp i en gammal skrivbok som dottern skrev Familjebok på.
En avstämning efter sju månader
I dag tog jag fram boken och läste högt ur den. Många av de saker vi satt upp på listan har redan genomförts. Vissa saker redan efter sju månader, trots att vi gav det exempelvis tre år innan det skulle ske. Det är en sak att själv skriva ner och börja tänka på vart du vill komma och vara i framtiden. Det är en extra knuff i ryggen när resten av familjen också känner till det, och vi kan puffa varandra framåt steg för steg för att nå enskilda och gemensamma mål.
Vi lär oss hela tiden
Vi lär oss hela tiden att tänka på nya sätt, och hjälpa varandra med det. Inte minst vår dotter som har förmågan att så gott som alltid se saker positivt. Hon kan säga de där små peppande sakerna så att jag skäms att jag inte har samma tankesätt.
Alla saker i boken har vi inte lyckats med, men det är nyttigt att ta fram boken och friska upp minnet om saker vi ville uppnå. Inte minst är det trevligt att läsa avsnittet där vi tänker oss att målet är uppnått, och vad vi känner då. Vad vi misslyckats med? Tja, det där med ordning och reda här hemma har inte riktigt uppfyllts till den grad vi hoppats på.
Dags för en uppdatering
Vi skall sätta oss hela familjen och uppdatera boken. Den var inte riktigt färdig, till exempel kan vi arbeta mer med bilder, för att få tydligare visioner. Som att målet att skaffa höns fått en bild på en höna inklistrad intill. Jag tänker mig också att arbeta mer med bilder som jag ser dagligen för att fokusera på något, eller några få av målen.
Vad kan passa bättre än en svalkande c-vitaminbomb så här på högsommaren? Skräm bort semesterförkylningen all världens väg. Resten av drycken sparar du i frysen att ta fram en mörk vintermorgon, eller varför inte värma den som alternativ till glöggen?
Bären, bladen och vattnet kokas i 20 min och silas sedan genom silduk. Diska kastrullen och häll tillbaka bärsaften. Häll i strösockret och låt allt få ett uppkok. Låt svalna och häll sedan i burkar som förvaras i frysen.
Då och då inträffar det att jag glömmer bort att mata en surdeg. Har det inte har gått för lång tid så kan det komma något bra ut av det, som receptet nedan.
Jag hittade burken med rågsurdeg i kylen och kom på att jag glömt att mata den förra helgen. Eftersom burken var rätt full redan och jag ogillar att slänga mat så blev det till att sätta en fördeg på en gång. Hade inte riktigt ork och fantasi till att bestämma mig för vilket bröd jag skulle baka så jag satte en ”standardfördeg” bestående av;
100 g rågsurdeg
120 g rågmjöl
200 g 40-gradigt vatten
Efter en natt i assistentbunken så syntes det att surdegen blivit lite trött av att inte ha blivit matad. Ganska dåligt med bubblor, så jag lät den stå lite extra. Återigen glömde jag bort degen, då förmiddagen ägnades åt att ta emot kvigorna som ska vara hos oss i sommar. Men vid middagstid blev det dags att bestämma sig för vad som skulle bakas. Lite trötta degar tycker jag passar bäst att göra formbröd av och jag bestämde mig nu för att göra en ny variant med skållade havregryn.
3 dl havregryn
3 dl kokande vatten
Skållningen fick stå och svalna någon timme innan den åkte ner i assistentbunken tillsammans med;
ca 700 g vetemjöl special
350 g 40-gradigt vatten
1 par skedar äppelmos
Assistenten kördes 5 min på låg hastighet innan jag hällde i ca 18 g salt. Sen körde jag ytterligare 5 min, nu på högre hastighet. Den blöta degen fick jäsa fram till kvällen då jag hällde den i två smörade brödformar (1,5-liters) och strödde lite mjöl över dem. Degen fick jäsa ytterligare ca 30 min medan ugnen blev varm, 275 grader. Bröden snittades innan de skjutsade in i ugnen tillsammans med två miniformar med vatten. Vattnet ökar luftfuktigheten i ugnen och ger sprödare yta. Efter 8 min sänkte jag till 200 och satte en termometer i ett av bröden. När den visade nästan 100 grader efter ca 15 minuter så fick bröden komma ut ur ugnen och svalna något innan de stjälptes upp dem på ett galler. Som vanligt fick de sedan svalna utan duk.
Resultatet blev ett saftigt bröd som passade utmärkt som kvällsmacka med en skiva ost!
Nu har det gått lite mer än två veckor sedan jag bestämde mig för att sluta på HMS. Den vanligaste frågan sedan dess är nog ”Vad skall du göra nu?” Sanningen är att jag inte har det klart för mig riktigt. Men det är klart, några visioner har jag, låt mig berätta.
Ena foten i den halländska skogsbygden
Som de flesta vet bor jag på en gård i det innersta av Falkenbergs kommun. En skogsgård med 98 hektar produktiv skog. En skog som alltid gallrats varsamt och vårt mål med gården är att det skall förbli så. Hanna (@hannaisundhult) har de senaste åren lönearbetat 50%, och upptill arbetat i perioder hemma på gården. Trots det finns det mycket mer som kan och behöver göras, och vi hoppas att få ännu mer tid att sköta om skogen här i Sundhult. Jag och Hanna gillar verkligen att arbeta tillsammans, för vi kompletterar varandra bra, och är hyfsat bra på att hantera våra egenheter. 🙂
Gården har dessutom betesmarker och vall som vi skulle kunna utveckla mer. Efter ett par år med endast hästar som betesdjur ser det nu ut som vi kommer få nya kor på sommarkollo. Om allt går i lås på det sätt vi hoppas kommer vi ha djur från Wapnö, som är en halländsk producent av bland annat mjölk. Ser redan nu fram mot att ta hand om djuren över sommaren.
Den andra foten i den digitala framtiden
Jag pratar presentationer på Webcoast – CC by Ulf Andersson (@uanderss)
Det andra benet letar nog ner sig bland ettor och nollor och landar stadigt på en digital infrastruktur. Jag kommer leta öppningar där jag kan få vara med att arbeta med digitalt innehåll som gör det trevligare, lättare och roligare att leva och bo. Exakt vad det är vet jag inte. I dag gör jag inspirationsföreläsningar, pratar digitala verktyg, arbetar en del med innehåll på nätet som bild, video, ljud och text. Jag älskar att få dela kunskap om presentationsteknik och tänker fortsätta arbeta på det spåret. Det fortsätter komma in ströuppdrag här och där.
Nu räknar jag med att få mer tid att erbjuda bra tjänster och kunna åta mig uppdrag jag tidigare haft svårt att prioritera in. Vi har alla ett begränsat antal timmar att bolla med, och vill vi få in något nytt måste något gammalt plockas bort. Jag gör en del investeringar som kommer göra att jag blir ännu bättre på att kunna producera innehåll för webben, och mer blir det!
Kärt barn har många namn, så även ogräs. Kirskål, eller kärs som det kallas här, är väl ogräsens mästare och det kan lätt kännas hopplöst om man fått in det i trädgården. Varför inte ta och ändra inställning? Förra året testade jag för första gången att använda det i matlagningen och döm om min förvåning när jag i år faktiskt blev glad när kärsen och brännässlorna började spira i trädgården! I väntan på ruccola och spenat är kärsen ett utmärkt alternativ, t ex som topping på surdegspizzan. Nyttigt också, om vi får tro experterna. Att det sen är närodlat och gratis är ju bara en bonus.
Surdegspizza med kirskål
Eftersom jag numer nästan uteslutande bakar med surdeg så har jag sällan jäst hemma. Därför behövde jag ett recept på en god, jästfri, pizzadeg. Jag utgick från Martins recept och ändrade efter eget tycke. Om du inte börjat väga ingredienser vid bakning än, så är det hög tid nu! Framförallt sparar det disk, ställ bunken på vågen och häll ingredienserna direkt i utan att smutsa ner några mått. Nollställ mellan varje ingrediens om du inte har lust att underhålla mattekunskaperna just nu.
Surdegspizza
4 mindre eller 2 st i ”plåtstorlek”
Kvällen före
80 g surdeg, dinkel eller vanlig vete
100 g vetemjöl (helst special)
100 g vatten, 40-gradigt
Blanda ihop i assistentskålen, täck och låt stå i rumstemperatur över natten.
Morgon
Surdegen från igår
ca 450-500 g vetemjöl (helst special)
300 g vatten, 40-gradigt
En skvätt olivolja
Häll i ingredienserna och kör assistenten 5 min på låg hastighet. Tillsätt 15 g salt och kör sen 5 min på hög hastighet. Degen ska vara lös, men gå att forma. Låt degen vila medan du penslar 4 skålar med olivolja (eller 2 st om du vill att pizzorna ska täcka en hel plåt). Ta upp degen och dela den i så många delar som du önskar. Forma delarna till släta bollar och lägg i varsin skål. Täck med plastfolie och ställ in i kylskåpet. En ruggig dag kan de stå framme i rumstemperatur i hela dagen istället, eftersom deg jäser mycket sämre vid lågtryck.
Eftermiddag och kväll
Pizzadeg
Plocka ut skålarna ur kylen ett par timmar innan det är dags att baka. Är du jobbar hela dagen och är sent ute, så ställ skålarna på spisen medan det ugnen blir varm. Vår spis brukar läcka en hel del värme, tillräckligt för att ge degen en extra skjuts. Värm ugnen i god tid till minst 275 grader, bäst blir det med en pizza- eller täljsten, vilka tar minst en timma för att bli varma. I brist på sten, värm en plåt.
Stjälp upp en av pizzadegarna på ett mjölat teflonbakplåtspapper. Tryck sedan försiktigt ut degen med fingrarna så att det blir en luftig degkant runt om pizzan. Ta extra mjöl om degen klibbar. Detta är ett mycket enklare sätt att forma pizzorna än att kavla (och pizzabagarnas sätt har jag aldrig lärt mig).
Nu är det dags att lägga på gottigheter. För att degbotten inte ska bli degig, är tricket att inte ta för mycket blöta ingredienser. Ta endast lite tomatsås (latmansvarianten är att ta passerade tomater) och låt t ex ananas ligga på hushållspapper först så att den mesta vätskan försvinner. Eller gör som Nora och skippa tomatsåsen. Paprika och tomat kan man förgrilla i ugnen med lite olivolja. Efter tomatsåsen är det dags för osten, och sist övriga ingredienser.
Det är svårt att ange en tid för hur länge pizzorna ska vara i ugnen, ta ut dem när de ser bra ut helt enkelt!
Och så glöm nu inte det viktigast så här på våren, täck pizzorna med nyplockade, späda kirskålsblad!
Som vanligt är jag sen att hoppa på trender, om jag gör det överhuvudtaget vill säga. När alla andra redan tröttnat på sina surdegar så fick jag för mig att testa. Och sen ett drygt halvår tillbaka är jag fast. Allt annat bröd bleknar i jämförelse.
Varför hålla på med surdeg?
Mina första surdegsbröd
En av de främsta fördelarna med surdegsbröd tycker jag är hållbarheten. Annat hembakat bröd blir lätt torrt efter bara någon dag, medan surdegsbrödet smakar nästan nybakat efter 4-5 dagar. Och vilken spänst det blir i brödet!
Dessutom minskar ättikssyran i surdegen risken för mögel. Nu brukar det i och för sig inte vara någon risk med att brödet blir liggande så länge, för det är så mycket godare än jäsbröd! Vilket leder oss in på den klara nackdelen av att bli van vid surdegsbröd. Nästan allt annat bröd börjar smaka jäst. Surdegsbröd är faktiskt också nyttigare säger de som har koll. Det går att läsa om på Matvett.
Man kan baka det mesta med surdeg istället för jäst. Jag har hittills testat olika slags matbröd, kanelbullar, baguetter, hamburgerbröd och pizza. Nu är det snart dags att testa surdegssemlor.
Så kom jag igång
Surdeg är inget annat än mjöl och vatten och det är onekligen rätt häftigt tycker jag. Mjölet kan vara olika sorter, själv har jag kört med råg respektive dinkel. Råg använder jag till matbröd och baguetter, dinkel funkar till allt. Tänkte testa råg även i pizzadegen, vem vet det kanske gör dem ännu lite godare.
När jag satte igång surdegen så följde jag tipsen i Martin Johanssons lilla surdegsskola. För säkerhetsskull så tog jag i lite rivet äpple i när jag satte igång dinkeldegen, då mjölet jag hade inte var helt nytt. Äpplet ger en extra skjuts i att få igång den sura processen.
Jag hade egentligen inte så stora förhoppningar om att lyckas, och när jag satte in de första bröden i ugnen så de misstänkt låga ut. Döm om min förvåning när de sen reste sig och fick en fantastisk färg och form. Du ser de allra första surdegsbröden jag bakade i första bilden i detta inlägg.
Hur håller jag min surdeg glad?
Dinkelfördeg
Det är inte speciellt krångligt att hålla liv i en surdeg, särskilt inte en gjord på råg. Inte behöver jag vara så noggrann med vare sig proportionerna eller intervallerna när den skall matas heller. Jag försöker komma ihåg att mata ungefär en gång i veckan, i samband med att jag bakar. Har man inte tid att baka när det är matningsdags så går det utmärkt att endast mata utan att samtidigt ta av den. Det gäller bara att ha en tillräckligt stor burk. Detta är min erfarenhet, även om det på andra sidor står raka motsatsen, att man måste väga sin surdeg och hälla ut till en exakt vikt innan man matar den med noga vägda delar vatten och mjöl. Det ligger inte alls för mig att hälla ut och slänga, så det har jag aldrig gjort under det dryga halvåret jag hållit liv i rågdegen. Dock hade jag kanske behövt göra det med dinkeldegen som dog under senhösten, när jag hade en massa andra saker för mig istället för att baka och mata.
I vanliga fall tar jag 100 g surdeg när jag sätter en fördeg för att baka, och sen matar jag surdegen som ska sparas med 1 dl (100 g) 40-gradigt vatten och 1 dl (60 g) rågmjöl. Den som kan räkna inser att jag då och då får ta och baka extra mycket gott bröd för att surdegen inte ska föröka sig i oändlighet.
En pizza, tack!
Surdegspizza
Hemmagjord surdegspizza, gräddad på täljsten, med mozzarella, pesto, grillad paprika och körsbärstomater. Det är svårslaget och inte svårare än att göra jästpizza. Det kräver bara lite planering genom att man sätter en fördeg kvällen innan, fixar färdigt degen på morgonen och sen låter den jäsa tills kvällningen. Man får en smidig deg som går att trycka ut till lagom storlek, utan att det behövs någon kavel eller speciella pizzabagartekniker.
Idag har vi varit på utflykt utanför Fjärås för att lära oss mer om Lübeckmodellen. Vår guide i skogen var Mikael Karlsson från Silvaskog. En intressant dag med många tankar med hem.
Lübeckmodellen är en variant kontinuitetsskogsbruk, där man plockhugger träd. Utgångspunkten är att man anpassar skogen till ståndorten, och låter det trädslag som har den som naturlig växtplats dominera. Detta ska ge en blandskog med de naturligt bästa förutsättningarna och en ekologisk stabilitet. Skogen blir flerskiktad, det vill säga att skogen har träd av alla åldrar.
Även en skog som brukas enligt trakthyggesbruk, med kalhyggen, har skog i de flesta åldrar, men fördelat i de olika bestånden över en skogsfastighet. Här finns samma virkesförråd, men fördelat jämt över hela fastigheten. Dessutom låter man det fördelas på fler trädslag, som skall vara bättre anpassad till trädgruppens ståndort.
Här förklarar Mikael Karlsson (bilden) mycket snabbt vad Lübeckmodellen innebär.
Bara värdefulla träd hanteras
Ur en ekonomisk synvinkel gör man i princip bara åtgärder på träd som ger avkastning. Det betyder att man bara hanterar träd som är lite grövre. Större dimensioner ger bättre ekonomi, eftersom fällning och kvistning av ett grovt träd tar ungefär lika lång tid som ett klent, men ger fler antal kubikmeter virke ut från skogen. Träd med liten diameter hanteras inte alls, vilket gör att man inte har några kostnader för röjning och låga kostnader för gallring. Dock ger det dyrare kostnader för avverkning av enstaka träd över större större areal, men den kostnadsökningen skulle kompenseras med att röjning och plantering inte kostar något.
När det gäller plantering låter man skogen självföryngras, med påståendet att det bäst anpassade plantmaterialet är det som själv väljer att växa där. Som sagt var skulle man då också spara in pengar på att slippa köpa plantor och betala för plantering. Skulle det bli problem med självföryngringen kan man gå in och plantera vissa områden, eller hägna in för att slippa betestrycket.
Dominanta träd viktiga
Modellen arbetar aktivt med de dominanta träden. Man ser också till trädgrupper och inte hela bestånd. För varje grupp av träd letar man upp den dominanta och bedömer denna. Är den av bra kvalité? Är den avverkningsmogen, och är de ekonomiska förutsättningarna rätt. Det går bra att vänta några år innan man bestämmer sig för att avverka tills det är mer ekonomisk fördelaktigt.
Skulle det dominanta trädet vara av dålig kvalité gallrar man ut den för att den näring som det trädet tar skall frigöras och komma de andra träden tillgodo.
Träd som är undertryckta kring ett dominant träd av bra kvalité rör man inte. Ofta är detta små träd, som inte påverkar det dominanta trädets tillväxt och näringsupptag. Detta visas genom att titta på årsringarna på ett undertryckt träd, som är mycket täta, vilket skulle bevisa att näringsupptaget är mycket litet. Hanteringen av dessa små träd är dyrt, då medeldiametern är liten. Trädet är inte till någon belastning för beståndet, och det gör inget om det självdör. Om det inte dör har det istället goda möjligheter att bli ett kvalitetsträd när dominanten väl avverkas genom att det på ett naturligt sätt skapats kvistfritt tätvuxet timmer.
Ett träd som däremot konkurrerar med det dominanta trädet genom att vara nära i storlek kan gallras bort för att gynna dominanten.
Stickvägsnätet är fast
Stickvägarna läggs med fördel ut med 40 meters avstånd. Det kommer vara ett fast vägnät, eftersom skogen mellan vägarna kommer vara fullskiktade. Mellanzonen manuellhuggs, vilket i en fullskiktad skog ofta innebär grova träd som kräver mindre insats per kubikmeter.
Markkompakteringen hålls på de fasta stickvägarna.
Vi började i en referensskog
Det första beståndet vi tittade på var en självföryngrad, fullskiktad blandskog som varit orörd i 100 år. Det var tydligt hur de äldsta träden som haft gott om utrymme vid ung ålder hade fått grova grenar medan många av de yngre träden blivit naturligt raka och kvistfria genom att de vuxit upp i trängre skog. Skulle denna skog varit brukad enligt Lübeckmodellen hade förmodligen de äldsta, krokiga och kvistiga träden var bortgallrade i ett tidigare skede (om de inte sparats som evighetsträd). En vacker skog med mycket blåbärs- och lingonris där kontinuitetsbrukande kändes rätt självklart.
Sen fick vi se ett antal enskiktade, grandominerade bestånd som gallrats en första gång för att ställas om till Lübeckmodellen. Här var det tydligt att bara för att granarna planterats samtidigt så var de inte lika stora. Den stora skillnaden mot traditionella trakthyggesgallringar var att de undertryckta träden fått stå kvar. Vid omställning från trakthyggesbruk görs ingenting i bestånd under 30 år. Det naturliga urvalet styr då vilka träd som blir dominanta och som passar för växtplatsen. Röjning som det pratas så mycket om idag skulle inte behövas, utan bara vara ett sätt att tvinga på ett för växtplatsen onaturligt trädslag. Vill björken komma istället för granen, låt den göra det, vi vet ändå inte vilket trädslag som kommer att betala sig bäst i framtiden. Riskerna sprids genom att ha en blandad skog. Onekligen en intressant tanke då prisbilden på senare tid svängt från bäst betalt för barr till löv.
Passar det oss?
Det återstår att se. Vi skall titta på vår skog och fundera om det är en modell som passar oss. Kanske på valda delar av fastigheten. Det är helt klart intressant att arbeta mer med naturen och det den själv vill göra, och inte föra in allt för exotiska trädslag för att vinna diametertillväxt.
Det har varit en oerhört intensiv månad för mig, speciellt på tiden utanför kontorsarbetet i Halmstad. Föreläsningen, seminarium, plantering och fibernätsbygge.
Jag har haft förmånen att få hålla ett par föreläsningar, workshop och leda samtal kring hur digitala verktyg och sociala medier kan användas för att utveckla organisationer i olika sammanhang. Riktigt spännande! Det finns så mycket att göra både för information spridning inom och utom organisationen.
4 000 plantor satta
Våren har också inneburet arbete i skogen. För min del har det betytt plantering av granplantor, tillsammans med Hanna, svägerskan med hennes barn. 4 000 plantor satte vi i första omgången. Fler kommer till helgen. Det var tufft, eftersom jag hade en förkylning. Min fysik var inte som den borde vara, och jag blev snabbt helt slut och fick ta många och långa raster. Jag njöt ändå en hel del att få arbeta med Hanna och av att få vara ute i naturen.
Ett forum för medlemmens framtid
Första helgen i maj tillbringade jag i Stockholm, där lördagen gick till att arrangera Framtidsforum. Ett sätt från oss i Framtidsgruppen inom IOGT-NTO att sätta medlemsengagemang och relationen till organisationen. Det bjöds på ett mycket intressant panelsamtal och reflektioner.
Framförallt gjorde författaren bakom Gilla-boken Brit Stakston (@britstakston) ett mycket viktigt framträdande. Under halvtimmen berättade hon om engagemang i en digital samtid. Det föredraget borde alla 800 lokalföreningar inom IOGT-NTO titta på och diskutera utifrån. Elle nej. Alla föreningar borde tittat på den.
Nu har vi startat arbetet med att bygga ett eget fibernät här i Falkenbergs inland. Det har bildats ett antal ekonomiska föreningar, där vi landsbygdsbor går samman för att solidariskt bygga ett högklassigt fibernätverk. Det kommer ge oss IP-telefoni, IP-tv och riktigt bra bredband. Jag tror det kommer utveckla bygden, med bättre möjligheter för distansarbete från hemmet och bättre möjligheter att bedriva näringsverksamhet på landsbygden.
Det görs ideellt, och visar återigen styrkan på att engagera sig. Formen är den samma som användes en gång i tiden för att landsbygden skulle få elektrisk ström. Folkbildning, föreningsformen och det ideella arbetet är viktig för samhällsutvecklingen. Det är där vår kraft för utveckling ligger.
Vi har kommit så långt i vårt arbete att vi tillsatt en interimstyrelse där jag ingår. Vi berättar om vårt arbete på föreningens webbsida, www.byafiber.se.
Under februari har både jag och Hanna varit hemma på gården för att arbeta i skogen, och det finns mycket göra. Inte minst efter höstens och vinterns stormar.
Det har verkligen varit full rulle här. Ett område som sålts som rotpost avverkades sent i höstas, men skotningen har de väntat med på grund av det blöta föret. Det tackar vi för. Det är verkligen inte alla som har förmånen att ha entreprenörer som inväntar bättre markförhållande. Nu sammanföll det kalla vädret med vår lediga period. Det har gjort att vi har haft två skotare igång i skogen med att köra ut virke, och timmerbilar i skytteltrafik.
Inte nog med det, för vi har haft en granne som hjälpt oss med att ta hand om vindfällen efter stormarna, och som har gjort lite gallring. Det betyder att de tre veckor jag har varit hemma har vi stora delar varit 4-5 man som arbetat i skogen, plus timmerbilerna. Fullfart på gården helt enkelt.
Hanna arbetar halvtid och är hemma i perioder, och har just nu en ledig period för att arbeta i skogen. Själv har jag haft en tre veckor lång semester för att få delta i skogsarbetet. Vi är oerhört tacksamma att vi har arbetsgivare som har gått med på det.
Arbetet som jag ägnat mig åt i huvudsak är gallring. Jämför det med vad man gör med morötter i grönsakslandet. tar bort mindre, dåliga och för tätt odlade morötter för att ge mer utrymme till de stora att växa till sig för att bli goda och matnyttiga. Samma sak med träden i skogen, fast där är målet att bli fint timmer för sågverken den dag då det skall avverkas. Vi tar bort träd som är krokiga, har skador, fel trädslag och står för tätt. På bilden ser ni ett krokigt träd som inte kommer fungera något vidare som timmer. Det tar vi bort och ger utrymme till de bättre träden runtomkring att växa till sig.
De mindre träden i gallringen blir massaved, och går till papperbruk för att blir pappersmassa. De sämsta och torra träden, samt lövträden, blir ved som skall värma oss till vintern.
Det som gjort det mer lurigt än att skogen är väldigt olikåldrigt, vilket gör att träden är olika stora. En spännande sak är att det har varit en hel del naturvårdshuggning, där vi prioriterat lövträd, och skapat blandskog. Inte minst i flera fuktigare partier och områden som ligger nära bebyggelse.
Måste säga att jag njuter ända in i själen av att få gå med motorsågen och arbeta fysiskt. Skönt att få göra det i sin egen skog i lagom takt. Det är ok att dröja lite längre en och annan fikarast och njuta av att vara ute en kall medan varm lapsang souchong och en kanelbulle värmer. Roligt att kunna skicka ut lite twitter-meddelande som blir vårt virtuella fikarum tillsammans andra skogsbönder som är ute och arbetar. Teet har värmt gott för det har varit kallt. En dag stannade vi till och med inne, för vi tyckte att -18°C var lite i minsta laget. Annars har temperaturen inte varit till något större problem. Klädvalet har varit bra, och jag måste säga att de nya huggarbyxorna (sågskyddsbyxor av märket Pfanner modell Gladiator Extreme) har varit mycket bra. Kläderna har fått anpassats från vargavinter till härliga vårdagar nu i slutet på perioden.
Vad som har varit skönt är att vår sexhjuliga ATV har fungerat, vilket den inte har gjort på lång tid. Vad som egentligen var felet vet vi inte (troligen var det ett batteribyte som gjorde susen). Skönt att kunna lassa på sågar, bränsle och annan utrustning för två man till skogen på flaket.
Dessutom har jag haft nöjet att få inviga en Stihl MS201. En liten och smidig motorsåg som lever på sin acceleration snarare än kraft. Jag använder gärna den, då den är mycket lättare än många andra motorsågar, vilket skonar ryggen när man går runt i skogen dagarna i ända. Vi hade en Stihl MS200 sedan tidigare, men den har gjorts om på grund av att avgaskraven ökat. Bra för miljön, och inte arbetsmiljön. Jag tycker sågen har fungerat riktigt, och kommer nog gå ännu bättre nu när den slitits in och kommer justeras av återförsäljaren.
Ryggen får ändå arbeta när man brosslar. Brossla betyder att man drar ihop och skapar små högar av de träd man fällt. Vi har en bra sax som gör att man inte behöver (knä)böja för varje bit man skall ha tag i. Det gäller att planera det redan när man fäller, så att man för söker få träden åt det håll där man planerar att köra med maskinen senare. Då kan man välja bra vägar och kortare brosslingsavstånd. Dessutom ser man till att riset från kvistningen hamnar på de tänkta vägarna för att minska markslitaget.
Som så ofta skulle man vilja ha mer tid, för det blir aldrig riktigt färdigt i skogen. Det finns alltid mer att göra. Jag tar nog några helger i anspråk för att göra klart gallringen i ett bestånd, för jag kan behöva ett par fyspass för kroppen ;). Nu fortsätter Hanna i skogen med att skota ur det som tagits ned. Skota ut betyder att att ta utt det som fällts, och hon gör det med hjälp av vår beståndsgående skotare från Malwa. Det innebär att den är liten (ca 2 meter bred) så att den kan slingra sig inne i skogsbestånden. Det är klart, terrängen begränsar framkomligheten (klippor, sura partier, branter etc). Det är en anledning varför det är bra att arbeta i skogen när det är kallt ute. Med tjäle i marken orkar den bära maskinen även på mycket blöta områden. En annan fördel är att kylan motverkar rötsvamp som annars kan förstöra träden med rotröta.
På vissa platser är det för trångt, eller för blött och då måste vinschen användas. På Malwan har vi en radiostyrd vinsch som kan skötas med en fjärrkontroll och dra ut virke till maskinen där man kan nå det med kranen.
Det har verkligen varit en rivstart på det nya året, och den senaste veckan har varit riktigt intensiv.
I början av året bytte vi lokaler på arbetet. För ett år sedan blev företaget jag jobbar på helt uppköpta av HMS Industrial Networks, och nu bor vi under samma tak som dem. Helt nya lokaler som känns kreativa, vilket känns spännande. Dessutom förändras arbetsuppgifterna något, eftersom vi kan samordna uppgifter med den övriga organisationen. Känner mig nyfiken inför framtiden där.
Galen Talkshow
Jag och Johnny Mostacero (@JohnnyMostacero) drog igång en lite, liten Talkshow i höstas mest för att visa att det går. Johnny ställde några frågor, vilket helt plötsligt resulterat att vi nu sänder direkt från hotellobyn på Scandic Hotel Hallandia i Halmstad. Jösses… Dessutom såg han till att vi fick före detta fotbollsspelaren Per ’Texas’ Johansson som gäst under första avsnittet för året. Vi kanske inte är helt mogna uppgiften, men vi gör, har ganska kul och lär oss. Snart kanske det till och med är lite bra. 🙂 Titta själv på avsnittet av Sobra|tankar Talkshow.
Många timmar i nykterhetsrörelsen
Den här veckan har många timmar gått åt i nykterhetsrörelsens tjänst på olika sätt. Måndagen var jag på ett föreningsmöte i lokalföreningen Fast förbundet i Halmstad, för att redovisa vad styrelsen arbetar med inför de andra. Känns bra att få redovisa, eftersom verksamheten i vissa stycken är ifrågasatt. Med rätta.
Det är ovanlig verksamhet i vissa delar, då föreningen bedriver ett arbetsmarknadsprojekt för att hjälpa människor in i arbete igen. Förhoppningsvis ger projektet oss bättre kunskap för att senare ta en större del i ett socialt företagande där vi kan hjälpa de som behöver tillbaka med stöd även utanför själva arbetet.
Sociala medier på folkhögskola
Jag blev inbjuden att tala för konsulenterna i IOGT-NTO som hade en samling på Wnedlesbergs folkhögskola. En spännande uppgift eftersom kunskapsnivån var så skiftande, och jag ville ge en genväg för konsulenterna att komma igång att göra. Inte bara fundera på hur det kan används, utan att försöka använda det som ett verktyg redan dagen efter.
Det största experimentet för egen del var att jag använde mig av Keynote, en iPad och AppleTV för att köra presentationen. Jag skapa i princip hela presentation på iPad, förutom några skrämdumpar från datorn och bilder som jag själv ritat i Inkscape tidigare.
Här har jag spelat in en kort förevisning om uppkopplingen jag hade när jag gjorde presentationen.
Dra åt skogen
Hanna (@HannaDahlqvist) har på börjat sin tjänstledighet, åtta veckor för att arbeta i skogen. Nu har hon avverkat två av veckorna och håller på att gallra i skogen. Vi har sett till att skaffa nya huggarbyxor, och till Hanna ett par huggarkängor. Kläder med sågskydd är viktigt, för vi tänker gärna på säkerhet och arbetsmiljö. Det är inte alltid det enklaste när man är lite mindre i storlekarna. Kängorna går under namnet Båstad kängan här i Sverige, och byxorna kommer från Pfanner, som ger möjligheten att beställa byxorna med kortare (eller extra långa) ben.
Dessutom har hon sett till att ha fått vår gamla ATV i fungerande skick. Jag kommer ha semester i tre veckor nu, och tillsammans kommer vi ta hand om vindfällen och gallra vidare.
Tiden framöver ser spännande ut
När jag tittar i kalendern ser jag många spännande aktivteter som är inplanerade, förutom lite skönt skogsarbete. Det är bland annat knykonferensen Sobra|tankar i Halmstad, knytkonferensen Webcoast i Göteborg och dessutom har jag ett antal förfrågningar om att hålla föreläsningar i vår.
Som det ser ut nu kommer året fortsätta vara intensivt. Känns som vi går mot ljusare tider, och då menar jag inte bara längre dagar. 🙂
Olof har en övning i sin bok där du skriver ner olika saker som du skulle vilja göra och uppnå. Sedan väljer du ut de viktigaste sakerna och anger när det skall ske, inom ett, tre, fem eller tio år. Tanken är att man ska ha flera saker i varje kategori, alltså såväl kortsiktiga som långsiktiga mål. Den där nyårshelgen satte sig familjen ner, och var och en berättade om saker vi ville göra eller något vi ville uppnå, var och en av oss. Sedan listade vi en rad saker som hela familjen ville göra tillsammans. Alltsammans skrev vi upp i en gammal skrivbok som dottern skrev Familjebok på.
Jag hittade burken med rågsurdeg i kylen och kom på att jag glömt att mata den förra helgen. Eftersom burken var rätt full redan och jag ogillar att slänga mat så blev det till att sätta en fördeg på en gång. Hade inte riktigt ork och fantasi till att bestämma mig för vilket bröd jag skulle baka så jag satte en ”standardfördeg” bestående av;
