Alla inlägg av Christian

Samhällsengagerad digital folkbildare som föreläser & utbildar i digitala verktyg. Gillar min familj, lapsang, HV71 och alt. skogsskötsel.

Jag heter Christian och är centerpartist

När 2013 startade gick jag ut på bloggen med ett nyårslöfte.  Innan året var slut skulle jag gå med i ett partiRedan vid valet 2010 berättade jag hur jag röstade. Igår infriade jag mitt nyårslöfte och ansökte om medlemsskap i Centerpartiet. Nu tänkte jag berätta varför valet föll på just detta partiet.

Som jag berättade i det andra blogginlägget känner jag inte att jag egentligen passar in i något speciellt parti. Beroende på fråga skulle jag vilja tillhöra olika partier. Det där är ett problem om man vill vara medlem i ett parti. Jag visste att oavsett vilket parti jag väljer kommer det inte vara helt rätt. Jag är inte ens säker på att Centerpartiet är det som ligger mest rätt i flest frågor.

Jag har läst partiprogram

Centerpartiet

Jag tog mig tid att läsa de olika partiernas program. Alla är välskrivna, men frågan är hur programmen genomsyrar de beslut som tas. Många gånger måste partierna hitta uppgörelser med andra partier, som i Alliansen, vilket innebär kompromisser och avsteg från hur man verkligen skulle vilja besluta. Sedan förekommer det så klart lokala skillnader beroende på regionala förutsättningar.

Oavsett så visar programmen vilken inriktning medlemmarna vill ha. Ett par av partierna har under året arbetat om sina partiprogram, det har varit intressant att följa, och än mer intressant skall det bli att se hur det komma styra valdebatterna som kommer under nästa år. Vågar de små partierna stå fast vid sina åsikter, eller kommer man föra fram kompromisserna i samarbetena.

Jag fick inte frågan förrän alldeles nyss

När jag skrev mitt blogginlägg hade jag väntat mig några värvningsförsök, men så blev det inte. Från olika personer kom ett ”du är välkommen till oss när du bestämt dig”. Jag förstår att man inte vill tränga sig på och verka påstridiga, men jag hade väntat mig att få frågan om jag ville ha partiprogrammet hemskickat etc.

Det var inte förrän alldeles nyligen som jag fick frågan om det inte är dags att ställning, och det var det ju. Året är snart slut, och ett löfte är ett löfte. Så hoppas jag att det är inom politiken också.

Processen avgörande

För min del har en av de mest viktiga parametrarna varit hur processen ser ut inför beslut på stämma/riksting. Där tycker jag att Centerpartiet har intressanta former som gynnar debatt och diskussion. Dessutom tyckte jag att centerstämman var spänstig, medan flera av de andra partierna var lite gråa.

Personerna på lokalplan viktiga

Jag tänker att om jag är medlem är det också viktigt vilka som är aktiva på lokalplan. Jag har lyssnat, sökt dialog och samtalat med olika partiers representanter på olika sätt. Det finns många bra personer i olika partier, och jag tror jag kunde valt vilket parti som helst. Kanske att de centerpartistiska representanterna deltagit i dialogen mer än andra. Det är i diskussion och debatt med andra som jag vill se till att få mina idéer att lyfta. Det handlar också för min del att förstå hur allt hänger ihop. Ofta blir det sakfrågor av sådant som måste ses i större sammanhang. Det handlar också om att se till hur man kan nyttja de demokratiska processerna för att nå de bästa besluten. Som sagt var, det finns mycket att lära.

Vad skall då jag göra?

Vad jag inte skall göra är att klaga på varför kommunen inte gör det ena eller det andra. Det är därför jag vill vara medlem och försöka vara med till att lösa problem istället för att gnälla. Sedan får vi se på vilket sätt jag kan bidra. En av de viktigaste punkterna för mig är att ta tydlig ställning. För mig är det viktigt att sverigedemokraternas värderingar minskar och försvinner. Det jag också vill är att alla i Falkenbergs kommun skall ha möjlighet att utveckla sig själv, med allt vad det innebär. Det gäller såväl småstad, samhällen som landsbygden.

När det gäller landsbygden pratas det ofta om de gröna näringarna inom skog- och lantbruk. Här önskar jag att Centerpartiet kanske kan få mer fokus på andra näringsgrenar som fungerar att driva på landsbygden också. Vilka förutsättningar behövs för att göra det? Infrastruktur som transporter, vägar och väl fungerande fibernät samt kompetenta medarbetare tror jag är några av ingredienserna, men hur skapas de förutsättningarna?

Transparens viktigt

Dessutom tycker jag det är viktigt med transparens och delaktighet. Där har det varit roligt att se hur Falkenbergs kommun verkligen utvecklas det senaste året, men det finns mer att göra. Här handlar det om att Centerpartiet i kommunen kan bli bättre på att ge bakgrund till sina ställningstagande i olika frågor, och bli bättre i dialogen med kommunens medborgare.

Nu då?

Nu återstår det att se hur jag tas emot, och vad jag kan göra för Centerpartiet. Det handlar förstås om vilken tid och vilket engagemang jag själv är beredd att lägga ner.

 

Vad det blir får tiden utvisa.

Inför High Chaparal Musikfestival 1993

Inför High Chaparal Musikfestival 1993 - BlandbandSlutet av sommaren 1993 bestämde jag och ett gäng kompisar att vi skulle åka på High Chaparal Musikfestival den 7 augusti. Dragplåstret för min del var Wilmer X det stora dragplåstret, tillsammans med Freda´. Två band som fortfarande tillhör mina favoriter. På festivalen skulle också Highway Stars, Triple and Touch och Peter LeMarc uppträda. Artister som mina öron var ovana vid. Därför spelade jag in ett band med en del låtar. Det bandet har jag nu fixat som en Spotify-lista.

High Chaparal Musikfestival i VN
Värnamo Nyheter skrev om succén (klicka på bilden för att läsa artikeln).

För att fixa bandet krävdes det att jag köpte några CD-skivor, så jag knallade ner till den lokal skivbutiken i Hylte, Ljudcenter och inhandlade en samlingsskiva med Peter LeMarc och en skiva med Highway Stars. Triple and Touch lämnade jag utanför blandbandet och skivor med Wilmer X och Freda’ hade jag redan. Bandet roterade många gånger i bandaren efter det. Såväl inför festivalen, som efter.

Det blev en magisk kväll på High Chaparal, även om den förväntade höjdpunkten, High Chaparal Musikfestival Recension i VNWilmer X, bara var bra i stället för toppen på kvällen. Platsen var utanför västernstaden, där man hade en scen i var ända av publikhavet. Medan en artist uppträdde på ena sidan, riggade man scenen på andra, och det var bara att vända sig om när ena konserten var slut och nästa började. Ena föreställningen stod man längst fram, andra längst bak.

Triple and Touch drog av några covers och gjorde det bra, och Highway Stars mer teaterliknande 70-talsshow var ok. Fredá är alltid bra, och Wilmer X var bra även om jag hade hoppats på mer. Höjdpunkten var utan tvekan och konkurrens Peter LeMarc. Sedan den kvällen är Peter en av de artister jag lyssnat mest till och uppskattar för hans fantastiska texter och musik. Jag har skaffat så många av hans skivor jag kunnat efter det, och han tillhör nog den artisten som strömmat mest ur mitt Spotify-konto.

Musikskribenten i Värnamo Nyheter skriver så  bland annat så här om LeMarc i sin artikel:

”Med lätthet lever han upp till sitt rykte som en stor scenartist, men han slarvar heller inte med publikkontakt och framförande” .

Det där blandbandet gillade jag att lyssna på, och LeMarcs låtar var bra på bandet, men att se honom livslevande var magiskt och fantastiskt.

Tack för den kvällen Peter!

Undrar ni vilken som är min LeMarc-favorit? Det där har jag skrivit ett blogginlägg om som du kan läsa om du är nyfiken.

Och här är blandbandet som en Spotify spellista.

Blir det alltid som man tänkt sig?

Olof Röhlander tycker att du kan visst. (pressbild)
Olof Röhlander tycker att du kan visst. (pressbild)

Olof Röhlander  (@olofrohlander) har blivit årets talare 2011 med sin föreläsningsserie ”Det blir alltid som man tänkt sig”. Den handlar om hur vi med mentala träning kan påverka vår väg framåt. Efter att sett dokumentären ”Talaren” på SVT bestämde jag mig för att skaffa boken som ljudbok att lyssna på den (via iTunes).

Jag känner till Olof sedan ett tag, eftersom jag prenumererat på hans nyhetsbrev Peptalk och lyssnat på den podcast han gör tillsammans med Rickard Olsson. Jag har också sett en del klipp på YouTube, både hela föreläsningar och klipp.

Måste säga att jag tilltalades av att kunna lyssna på boken. För ett tid sedan läste jag Fredrik Weibull, Mikael Wallsbeck och Anders Almgrens ”Träna Tanken” som är ganska lik. Jag vet att jag då saknade just att kunna lyssna på den.

Ljudboken Det blir alltid som man tänktsig”Det blir alltid som man tänkt sig” var kanske en aningen lättare att ta till sig för mig. ”Träna tanken” kändes mer skriven för idrottare, medan den här boken talade mer till mig. Båda böckerna har med avsnitt med uppgifter man skall arbeta med. En ljudbok från iTunes gör det lite svårare att arbeta med frågeställningarna. Då önskar man att ha tillgång till frågorna på papper. Jag antar att pappersvarianten av boken har arbetsmaterial. Nu finns det ett test att göra på Olofs webbsida för den som känner sig bekväm med det.

Röhlander sätter bra verktyg i händerna på den som läser boken. Sedan är det upp till mig att verkligen arbeta, att verkligen träna min mentala styrka. För träning ger färdighet. Det är en tydlig slutsats genom hela boken. Det finns en app med de där korta spåren (för Android eller för iPhone) som man kan lyssna till på väg till arbetet. den där stunden på kvällen eller under promenaden.  Jag kan använda den för att påminna mig om att tänka på mina mål, ta mig in i mitt mentala rum och arbeta med att välja att se händelser till fördel för mig.

För det är just vad boken handlar om. Skapa förutsättningar och lära dig att ta in världen omkring dig, och se det genom ett par perceptiva glasögon som du själv valt filterinställningar på .

Jag tycker Olof Röhlander gör det bra, och jag tror att boken kan vara en ledning att ta tag och börja med den mentala styrketräningen.  För den som vill börja träna kan jag rekommendera boken.

Avslutar med ett citat av Olof:

”Om det blir som man tänkt sig
– vad har du då tänkt dig?”

Smått & gott installerat i min Mac

Macbook Air - Magic MouseNär jag blev Mac-ägare undrade jag vilka program jag borde bestycka min lilla Air med. Jag fick en del tips via Twitter och Facebook och har hitta några egna över tid. Nu pratar jag mig varm för Mac för vänner, och jag vet att de som skaffar kommer ställa samma fråga till mig. Därför tänkte jag lista några bra appar att ta hem från App Store. Saknas någon så hojta så jag kan lägga till. Finns det bättre appar så säg också till så det blir en bra lista.

En sak jag gillar med min MacBook Air är hur lite tid jag behövt lägga ner för att få den till ett redskap, ett verktyg. Så klart blir den inte bättre än programvarorna i den, och det har varit lätta att hitta ett antal som gjort arbetet lättare och roligare.

Starta snabbt med LaunchBar

Uppdatering: Nya SpotlightSearch har mycket av den funktionalitet som LaunchBar kompletterade med tidigare. Prova att undersöka Spotlight Search och se om den räcker för dig.

Första appen jag tipsar om är LaunchBar, som ger dig snabb access till din dator. Genom att trycka ⌘+SPACE får man upp ett textfält som gör att det räcker att skiva en två bokstäver för att starta ett program. Den ger också möjligheter med genvägar genom att använda tangenterna. I den ligger också en kraftfull urklippshanterare.

Häll koffein i din dator

Den första lilla appen jag installerade, och den jag troligen använt mest är Caffeine som ser till att hålla datorn vaken. Väldigt smidigt om man låter datorn att gå i viloläge efter relativt kort tid. Genom ett klick på den lilla kaffemuggen kan man förlänga tiden innan datorn somnar.

Bose AE2iDet låter boom, boom

Ibland kan ljudet i din Mac vara lite tunt, eller så ser inte ljudbilden ut som du vill. Det är då Boom kommer till din räddning. Den kan användas för att förstärka ljudet, eller som i mitt fall ge ett bättre ljud med equlizern. Min hörlurar fick alldeles för lite bas när jag pluggade in dem i datorn. Men med Boom kunde jag justera ljudkurvan, och nu älskar jag att lyssna på musik via min Bose AE2i.

Hur skall jag lära mig alla nya tangentkombinationer?

Uppdatering: Det finns en gratisvariant som heter Cheat sheet som verkar vara ett bra alternativ.
Är man ny Mac-användare så är en tröskel att lära sig de nya tangentkombinationerna som gäller, men hur skall man kunna lära sig det? Med KeyCue får du en fusklapp för varje app. Genom att trycka ned ⌘-tangenten och hålla den nedtryckt får du upp en lista på alla tangentbordskombinationer som gäller för programvaran du kör just nu.

Håll koll på lösenorden

Jag fortsätter min mission att prata om lösenordshanterare. Själv har jag installerat 1Password och kan rekommendera det. Men det spelar ingen roll vilken programvara du väljer, så länge du väljer någon.

I Apples iCloud kan du köra iCloud Keychain för att hålla koll på dina lösenord, och det fungerar bra så länge du bara köra på den plattformen.

 Annat smått & gott

Flera av programvarorna ovan har jag lyckats få med i en ”bundle”, alltså ett paket med flera program till ett bra pris. Andra har jag köpt och några är gratis. Jag tycker nog att alla appar jag räknat upp är värda sina pengar. Jag ger gärna några kronor till de som är beredda att ge mig så bra verktyg som gör min dator ännu bättre.

Förutom de jag räknat upp hittills kan jag också rekommendera:

Ain’t no sunshine when #sswc is gone

Tjärö vandrarhem
Tjärö vandrarhem i senhösten.

Sitter i solnedgången på trädäcket vilket ger mig lite av den känslan som #sswc ger. Det där lugnet som Tjärö ger så fort man går ombord på båten. Från och med i år ännu mer digitalt avstressad. Lägg därtill den där viljan från alla att försöka göra något gott med sin kunskap. Den där energipåfyllningen en riktigt geekig allsång ger. När solen går ned tidigare för varje dag kommer jag kunna plocka fram låten ”Ain’t no sunshine”, blunda och få tillbaka lite av den känslan. Varför just den låten kommer betyda #sswc 2013 skall jag berätta för dig.

Albanus i Tjärös gästhamn under #sswc
Båten Albanus från Åland ligger i Tjärös gästhamn i soluppgången.

För femte året träffades en massa internetnerdar på ön Tjärö. En idyll i Blekinge skärgård, med ett vackert naturreservat. I år var vi omkring 440 stycken som trampade mellan stora tältet, eken, flaggstången, FTW-rummet och andra platser för att hjälpa varandra att bli bättre. Vissa har rum på vandrarhemmet, andra sover på partycampingen och jag själv på tysta campingen. I tält alltså. För min del var det tredje året, och jag kom dit ganska trött, slö och allmänt nedstämd. Bara att få komma ut till ön gav energi och nu någon dag efter hemkomsten inser jag vilken vitamininjektion det faktiskt är att ha fått vara där på ön med alla andra fantastiska människor. Människor som jag pratar med via nätet på olika sätt. För oss är den världen lika på riktigt som den klippa vi sätter oss och pratar på när vi är på ön.

Det blev en hel del internet och säkerhet

#sswc är en knytkonferens, där alla delar med sig av sin kunskap, diskuterar intressanta ämnen och nätverkar. Samtidigt pågår det sessioner på många platser på ön, och alltför ofta krockar alldeles för intressanta ämnen med varandra. Som tur är finns det många som spelar in video eller skriver i bloggar om sessionerna så att det går att ta del av mycket i efterhand. Kan man inte vara på plats följer man det på distans, vilket Jan Viderén (@videren) har gjort, och han har dessutom samlat allt som går att samla om #sswc 2013 på en webbsida. Tack för det!

Erik Hellman pratar kryptering och kommunikation på internet på #sswc
Erik Hellman förklarar kryptering och kommunikation på internet med hjälp av vattenfärger.

I år gick jag faktiskt på ett antal sessioner som var lite upprepning, vilket var intressant. Det var exempelvis Erik Hellman (@ErikHellman) som pratade Säkra lösenord och Patrik Fältström (@patrikhson) som pratade om hur nätet byggts på ön och om IPv6 (video del 1, video del 2). Tack vare att man sett det tidigare kunde man ta till sig andra delar, och kanske hjälpa till att ställa lite ”dumma” frågor för att ge mer till fler. Ett annat pass handlade om kryptering och kommunikation på internet. Det sättet som Erik Hellman (@ErikHellman) berättade om kryptering på nätet var riktigt bra. Han använda sig av vattenfärg för att förklara hur det fungerar.

En annan intressant diskussion var den om big data med Hampys Brynolf (@hampusbrynolf) och Joakim Nyström (@jnystromdesign). Det resonerades i grupp om det bara är ett modeord, eller om det kanske borde heta big brother data. Vad tänker du när du hör big data? Du kan lyssna vad som sas om du tittar på inspelningen från klippan under flaggstången.

#sswc är hårdvara också

I år fanns det ett antal spår som tog upp hårdvara. På en session visade Erik Hellman (@ErikHellman) (oj, vad många av hans sessioner jag var på) olika typer av sensorer och vad man kan göra med dem. #sswc’s grundare Tomas Wennström pratade om att bygga sin egen drone (Tomas presentation kan du ladda ner), vilket gör att man önskar man hade mer tid över för kul elektronikpill. Han hade byggt om ett RC-plan och bestyckat det med en Arduino och fått fler nya häftiga funktioner. Vi fick också se en drone som används professionellt för att filma.

Även barnen tog plats

Jag hade planerat att vara med på Geekparents 2.0, en uppföljning av ett pass från förra året om föräldrar, barn och teknik. Det skapades en Facebook-grupp som diskuterar hur man kan lära barn teknik, hur man kan få barnen teknikintresserade och hur teknik kan introduceras. Jag tänker se Daniel Erkstams (@erkstam) videosändning för att se vad som hände i år. Bland ladan och våffelcaféet sprang det små barn omkring. Väldigt roligt att se att flera hade tagit med sina barn. För barnen finns med i många ämnen. Som exempelvis passet Learn to code, som handlade om hur vi kan lära barn programmera tidigt. Anders Ekbom (@dsrg) menade att det kommer bli en demokratifråga i framtiden, och att det är viktigt att barn lär sig det. Det blev diskussioner om hur man kan introducera programmering för små barn. Se diskussionen i de två videoklippen(Learn to code del 1, Learn to code del 2).

Jag tar speciellt med mig dessa tre sessioner

Övning i tidsestimering under #sswc
Övning i tidsestimering för agilt arbete.

Jag har tre sessioner som jag tar med mig lite extra. Bland annat Ola Bergs (@olaberg) session om tidestimering när man arbetar agilt i scrum. Fantastiskt intressant sätt att få fart på estimering och metoder att förbättra uppskattning av hur lång tid saker faktiskt tar. Tyvärr finns detta inte inspelat på video. Däremot kan ni försöka lyssna på när Ola förklarar vad scrum, lean och agilt är (ljudkvalitén är så där, men det han har att säga är mycket bra).

Brit Stakston (@BritStakston) och Michael Kazarnowicz (@kazarnowicz) om valutan i sociala medier. Det kändes som de flesta där var överens om att ROI i sociala medier inte går att mäta i gillande, klickningar eller följare. Frågan är hur man argumenterar för andra som bara tänker i termer av räckvidd och mängd. I slutändan handlar det om att skapa ett engagemang hos de som deltar i en kampanj. Mer än bara att gilla och dela. Brit har skrivit bra om denna sessionen på sin blogg hos JMW.

Den session som trängde djupast in och berörde mig mest var Anna Loverus (@annaloverus) om digital stress. Hon berättade om hur hon gått in i väggen av alla notifieringar och det snabba digitala flödet. På sessionen var också hennes VD på Matter, Mathias Eriksson, (@detnya) med, vilket gjorde sessionen ännu bättre. Jag rekommenderar er verkligen att ta 40 minuter av er tid och lyssna på den här sessionen under eken.

Jag tycker Brit Stakstons bloggpost har ungefär samma tankar som jag har efter passet. Jag kommer se över hur jag har notifieringar inställda, använda Do Not Disturb-funktionen i telefonen mer. Blir lättare när iOS7 kommer för iPhone, för då finns den i kontrollpanelen som man snabbt kommer åt.

Mer knytkonferens än unconference nästa gång tack!

En sak jag hoppas på till nästa #sswc är att det blir mer knytkonferens än unconference. Vad jag menar med det? Jo, jag tycker det svenska ordet knytkonferens beskriver evenemanget bättre. Som ett knytkalas. Där alla hjälps åt på olika sätt för att skapa en konferens. Det är inte en konferens där allt är fixat där man bara kan ta emot. Det handlar inte bara om sessionerna, där dialogen är viktig, utan också allt annat på ön. Redan förra året tycker jag det var skräpigt, och att man inte höll ordning runt tält och så. Nu lät  många sina tallrikar att stå kvar efter maten. Visst, man kan glömma det när man dyker in i nästa samtal eller så. Det är då vi kan hjälpas åt och ta grannens tallrik också, så att borden är fräscha i stora tältet. Jag saknade lite av den typen av delaktighet för att allas upplevelse ska bli ännu bättre.

Fullt med musik på ön

Som vanligt var det geekig allsång på avslutningskvällen. I år tycker jag att allsångsgänget skapat något riktigt bra. Den bästa geekiga allsången jag varit med om på ön. Texterna var väldigt välskrivna. Stefan Waborg (@StefanWaborg) spelade in så att du också har chans att lyssna. Tyvärr kan det vara svårt att hör de briljanta texterna, men som tur är finns det en pdf som du kan läsa när du sjunger med.

Uppdaterat: Nu har Magnus Lindstrand (@lindstrandpublicerat video på alla hits, så nu kan ni även se hur allsången såg ut.

En av sakerna jag gillade med årets upplaga vara alla kulturella inslag. Salsa (även om jag inte dansar själv) och flera duktiga trubadurer. Som Manda Månsson som sjöng på båten Albanus. Hon blandade sånger från andra med egna låtar.

Manda Månsson på Albanus
Manda Månsson spelar en kvällskonsert på Albanus.

Kalle som spelade på båten Helene med en klassisk trubadurrepertoar, eller Jonas Söder som klinkade på sin gitarr lite varstans på, vilket förhöjde stämningen avsevärt. Gillar många av de ryska låtarna med svensk översättning som han bjöd på.

Jonas Söderström underhåller
Jonas Söderström delar med sig av sin musikglädje.
Jonas Söderström spelar musik i #sswc-natten
En bild från sista natten på #sswc. På bilden Jonas Söderström som tillsammans med Ola Berg och Martin Björnsson bjöd på en magisk natt.

Allra bäst var sista natten när Ola Berg (@olaberg) och Jonas Söderström (@jonas_blind_hen) satte sig med sina gitarrer . Under ett par timmar underhöll de oss med flera klassiker. När Martin Björnsson (@svanstroll) anslöt med sin cello blev det hela magiskt.

Jag lyckades föreviga när de spelade en av mina favoritlåtar, Bill Withers Ain’t no sunshine. Nu när solen gått ner över Tjärö och vintern kommer bär jag med mig den låten och kommer spela det här videoklippet. Då kommer jag blunda och likt i en tidmaskin komma tillbaka till värmen från alla människorna på ön.

Äntligen har jag hittat en ryggsäck som passar

Targus CN600-61 laptop ryggsäck
Targus CN600-61 laptop ryggsäck

Jag har under en längre tid letat efter en ryggsäck som fungerar bra att ha med dator och andra prylar i. Den ryggsäck jag har använt nu blir ganska full om man vill ha en extra tröja med, och jobbigt att hålla ordning på prylarna, även om jag har en GRID-IT i. När jag var i Borås för ett par veckor sedan gick min Joby Griptight sönder, så jag svängde inom MediaMarkt för att se om jag kunde köpa en ny där. Det kunde jag inte, men råkade hitta ryggsäcken jag letat efter.

Där på MediaMarkt, under en hylla hängde den. Min ryggsäck. En Targus med modellbeteckningen CN600-61. Jag ville ha en väska som har ett dedicerat fack för datorn, och lite olika fack runt omkring att ha prylar i. Precis vad denna ryggsäck har. Plus att den har några ytliggare fina funktioner.

Plats för en 15″ laptop

Vadderad ficka för laptop, och "pappersfack" perfekt för min GRID-IT
Vadderad ficka för laptop, och ”pappersfack” perfekt för min GRID-IT

Ryggsäcken har plats för en 15″ laptop. Idag har jag en 11″ laptop, men planen är att skaffa en 13″. Det gör att ryggsäcken kanske är lite större än jag behöver just nu. Vem vet? Senare kanske jag vill ha en större, och Targus skryter med livstidsgaranti. Fördelen är att man får ner en del annat än bara dator i väskan.

Datorn läggs i en vadderad ficka, som är stängbart. Hela den vadderade fickan går att ta ur om man inte har med sig dator, och vill ha bättre plats i ryggsäcken.

Mot locket finns en ficka som nog är avsett för papper, mappar eller liknande. Passar perfekt för min GRID-IT platta.

Flera bra fack

"Mobilfickor" på båda sidor om ryggsäcken
”Mobilfickor” på båda sidor om ryggsäcken

Ryggsäcken har begåvats med fyra fack förutom det toppmatade huvudfacket. På vardera sida finns fack som känns anpassade till mobiltelefon. Rymliga fickor som för min del kan passa bra för laddare, powerpack eller sladdar jag vill ha lätt åtkomliga.

På vänstersida finns en liten nätficka på utsidan. Jag tänker mig att jag kan säkra ett video/fotostativ genom att stoppa in ett ben i sidofickan (eller nätfickan) och använda kompressionsremmarna för att hålla stativet utmed ryggsäcken.

Säkra nycklar och prylar

Prylfack med nyckelfäste
Prylfack med nyckelfäste

På ryggen finns två fack. Ett lite mindre längst bak, och ett större mellan den och huvudfickan. Den lite större fickan har i sin tur fack i sig. Ett längst in som är perfekt att skjuta ner min iPad mini i, och sedan hållare för pennor, ett nätfack försett med dragkedja och där bakom ännu ett fack. Det med dragkedja kanske passar bra för mobilen, och man vill ha ännu en dragkedja som gör det jobbigt att komma åt den om man förvarar den i ryggsäcken.

I detta fack finns också en hake att fästa nycklar i, så att de inte skumpar runt i botten av väskan, eller kanske om man har en rem till mobiltelefonen så kan den låsas fast i den här haken.

Plastad botten och bra handtag

Botten är plastad, så den tål vatten
Botten är plastad, så den tål vatten

Själva botten på ryggsäcken är plastade, vilket gör att det står emot väta bra om man ställer den på ett vått underlag. Lätt att torka av dessutom.

Ryggsäcken är sydd i ett nylontyg som verkar vara hyfsat vattenfrånstöttande. Jag har inte testat det, men känslan är sådan.

Bärremmarna är justerbara, och skönt vadderade. Möjligen saknar jag en rem över bröstet som man kan spänna åt för att den skall ligga ännu bekvämare över axlarna om man skall bära den under mycket lång tid. Funderar på att sätta dit det själv.

Rejält handtag på Targus CN600-61
Rejält handtag på Targus CN600-61

Längst upp har ryggsäcken ett rejält handtag, där man har ett plaströr runt remmarna som gör den mycket trevlig att bära. Inga vassa remmar som skär in i händerna.

Bra ryggsäck till helt rätt pris

Måste säga att det här är en mycket bra ryggsäck till helt rätt pris. Jag gav 249 kronor för den på MediaMarkt i Borås. Jag skulle till och med vilja påstå att det är ett fynd.

Hoppas nu ryggsäcken håller. Så länge som jag gått och bläddrat bland olika ryggsäckar är jag mycket tacksam över att jag slutligen hittade min ryggsäck.

Den hängde bara där och väntade på mig.

Fler fotograferingsmöjligheter med iPhone med Olloclip

När jag var i Halmstad här om dagen så tog jag en tur förbi MH Store i Halmstad och plockade upp ett Olloclip objektivset till min iPhone 5. Ett set bestående av  ett vidvinkelobjektiv, ett fisheye-objektiv och ett makroobjektiv. Här är några exempelbilder som jag tagit med mina Olloclip-objektiv.

 

Fotografi taget med iPhone 5 och Olloclip makroobjektiv
Fotografi taget med iPhone 5 och Olloclip makroobjektiv
Olloclip på min iPhone 5
Olloclip på min iPhone 5

Jag har gått och sneglat många gånger på Olloclips objektiv, men har tyckt att de kostar lite för mycket. Nu kunde jag inte hålla mig längre utan bytte mina 695 kronor mot setet med tre objektiv i ett. Obektivet finns anpassat för iPhone 4/4S och ett annat för iPhone 5, som bara sätts över ena hörnet på mobiltelefonen. En fisheye lins på ena sidan, och andra sidan är det ett vidvinkelobjektiv. Skruvar man loss vidvinkellinsen får man makroobjektivet.

Bild tagen med Olloclip makroobjektiv. Ljus, färgmättnad och kontrast är justerad i bilden
Bild tagen med Olloclip makroobjektiv. Ljus, färgmättnad och kontrast är justerad i bilden

Makrobjektivet syntes direkt

Det objektiv som ökade möjligheterna direkt var makroobjektivet. Fast en klurighet är att man skall vara 12-15mm från motivet. Lite krångel med ljuset när man kommer så när, och så måste motivet också vara stilla. När vinden blåser och blommor och bär vajar eller energifulla insekter hela tiden vill vidare är det lite pyssel att få till bra bilder. Klicka gärna på bilderna för att se större versioner.

Fisheyeobjektivet ger effekter

Bilden tagen med Olloclip fisheyeobjektiv
Bilden tagen med Olloclip fisheyeobjektiv

Fisheyeobjektivet får med väldigt mycket även när man tar kort på nära håll. Dock ger det också böjd vy, men den effekten gå att använda till fördel. Gäller bara att tänka kreativt och laborera med det.

Olloclip har en iPhone app som kan kompensera en del för de böjda vyerna. Se exempelbilderna nedan.

Vidvinkel lurig att använda

Vid vinkelobjektivet är kanske den som är lurigast att använda. Vad blir skillnaden mellan att ta ett par steg bakåt och använda vidvinkel? Det skall vara bland annat att föremål i förgrunden blir mer framträdande.

Jag har använt Pro Camera

Jag skrev för ett tag sedan lite om appar jag använt för fotografering i inlägget Vad skall jag för fotoapp i min iPhone. Sedan dess har jag mer eller mindre helt gått över till att fotografera med Pro Camera och när jag redigerar bilder gör jag det med Snapseed, Handy Photo och ProLab studio som ligger i Pro Camera. Ibland blir det justeringar i Instagram, och collage och ramar i Diptic.

Mer från Olloclip

Olloclip har mer spännande objektiv på gång. Nästa produktlansering blir en kombination av ett teleobjektiv med x2 optisk zoom och cirkulär polariserad lins som tar bort en del reflektioner när man fotograferar genom vatten eller fönster. Är redan sugen på att skaffa det till lilla minifotoväskan. Där allt får plats i fickan. Jo, jag vet det är inte som en DSLR eller en mycket bra kompaktkamera, men det är kul och man får vara kreativ. Det väger upp.

Exempelbilder på med olika objektiv

Kort taget med bara iPhone 5
Kort taget med bara iPhone 5
Kort taget med Olloclip vidvinkelobjektiv
Kort taget med Olloclip vidvinkelobjektiv
Bild tagen med Olloclip fisheyeobjektiv
Bild tagen med Olloclip fisheyeobjektiv
Kort taget med Olloclip vindvinkel och kompenserat i Olloclips iPhone App
Kort taget med Olloclip vindvinkel och kompenserat i Olloclips iPhone App
Olloclip fisheyeobjektiv och kompenserad med Olloclips iPhone App
Olloclip fisheyeobjektiv och kompenserad med Olloclips iPhone App
Utan Olloclip
Utan Olloclip
Olloclip vindvinkelobjektiv
Olloclip vindvinkelobjektiv
Olloclip fisheyeobjektiv
Olloclip fisheyeobjektiv

 

 

Så direktsände vi Accent direkt

Accent direkts studio längst bak i förhandlingssalen.
Eva Ekeroth sitter i Accent direkts studio längst bak i förhandlingssalen.

Det blev väldigt intensiva direktsändningar med Accent direkt under IOGT-NTO rörelsens kongresser i Borås.  Jag hade många uppgifter under sändningen. Det bäddade för att göra en del misstag, men var också väldigt lärorikt. Jag tänkte berätta om ett antal saker som jag skulle kunna gjort bättre. Eller vi, för vi borde nog varit åtminstone en person till som skötte tekniken på utsändningen.

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg om Sanningen bakom Accent direkt, där jag berättade om hur vi arbetade med ett reporterkit med en iPhone som bas. Förutom det arbetet skötte jag alltså all teknik under direktsändningen. Den uppgiften hade varit mer lämpade för en bläckfisk med stor simultanförmåga. Jag hade några roller för mycket för att det skulle bli bra egentligen.

  • Jag var kameraman och skulle se till att få bra bildsnitt.
  • Jag var bildproducent och jobbade hela tiden med välja vilken kamera som skulle sändas ut.
  • Jag skulle också se till att rätt inslag låg klara och klipptes in.
  • Jag var ljudtekniker och ansvarade för att efterhand justera så ljudet lät bra.

Jag berättade för er att det var några saker som jag skulle vilja ha gjort bättre under sändningen, men först en beskrivning av tekniken som användes.

Den här utrustningen sände vi med

Ljudet kom från väskan

Sändningsväskan är packad, med ljud- och enklare videoutrustning.
Sändningsväskan är packad, med ljud- och enklare videoutrustning.

I ett projekt som körts i Halland har vi fixat en väska innehållande komplett ljudutrustning för webbsändningar. Exakt vad den väskan innehåller kan ni läsa i Nu sänker vi rösten för att höras som jag skrev för ett par år sedan.

Den väskan fungerade mycket bra under sändningen. Inte minst ur den synpunkten att man lyfter upp mixerbord med allt ljud inkopplat på en gång. På så sätt slipper man hålla på att koppla sladdar och sådant var gång. Eftersom vi sände från förhandlingslokalen som var ganska trång fick vi riva hela uppställningen (förutom stolar och bakgrund) för varje sändning. När förhandlingen var slut hade vi en halvtimme på oss att rigga ljud, ljus och bild. Stressigt värre.

I det första avsnittet hade jag lite dålig koll på vilka mikrofoner som gästerna hade fått. Det lärde vi oss undvika till de senare avsnitten. Det tog en liten stund att få till bra ljud. Vi sände nog med lite väl låg volym.

Till det sista avsnittet fick vi byta lokal beroende på att förhandlingar drog ut på tiden, så det vi hade lärt oss och ställt in under de tre första avsnitten omkullkastades.

Vi hade de två headseten från väskan, och kompletterade med två myggor som Accent äger.  Jag tycker det var knepigt att få till bra ljud i myggorna, och man borde lagt ner mer tid och labbat med ljudinställningar för att få till riktigt bra ljud. Det kan också handla om att få myggan på rätt plats. I sista avsnittet så har Per, som är gäst, myggan fäst högt upp på skjortan. Den råkar vinkla sig så den ligger mot hans hals, vilket ger ett knäppljud när den studsar mot skäggstubben, speciellt när han pratar.

Blandade bilder

Bilderna plockade vi in från två olika kameror. Dels Accents fina Panasonic AG-HPX250, och sedan en liten billig Canon HV40. Båda kamerorna har Firewire -utgångar som vi nyttjade. De kopplade vi in i en Firewire-hubb som kopplades in i en MacBook Pro.

Christian sköter kameror, mixar bild och reglerar ljud i direktsändningen av  Accent direkt
Christian sköter kameror, mixar bild och reglerar ljud i direktsändningen av Accent direkt. Fot: Eva Ekeroth, Accent

Ljudet från mixerbordet kopplade vi in via XLR-kablar till Panasonic-kameran. Som jag skrev tidigare fick vi riva kamerorna varje gång, och kanske vi skulle märkt upp mer exakt hur vi hade en uppställning som fungerade. Ett annat problem med det var att det inte fanns någon tid att leka och lära känna kamerorna. Det hade gjort mycket om man hade provat zooma, ställa in stativen så de är lagom tröga att vrida och jobbat mer med att ställa in vitbalanserna så att det matchade bättre mellan kamerorna.

Jag upptäckte att det var skillnad på de två zoom-reglagen på Panasonic-kameran. Tittar ni på avsnitten kan ni se att det ibland blir hackigt eller omotiverat snabba zoomningar, vilket jag skyller på det. Det märktes speciellt under sista dagen när vi bytte lokal och jag hamnade på ett annat sätt bakom kameran än tidigare. Denna kameran användes för helbilden av studio, och inzoomning av gäster. Den lilla billiga Canon-kameran  användes som bild på Pierre Andersson (@pierrea) som var värd för Accent direkt.

Hur mixade vi bilderna?

För att mixa bilderna så använde vi oss av Wirecast, ett ganska lättanvänt program för att sända video. Det krångliga är kanske att när man ”bygger” bilder måste man tala om bildkälla och ljudkälla. I vårt fall vara ljudkällan alltså Panasonic-kameran. Det är idé att se till att källinställningarna för video är korrekt. I vårt fall begränsade vi oss till 720×525 px, för vi hade lite problem att få HD att fungera över firewire på Panasonic-kameran. Vi hade som sagt inte mycket tid att laborera med utrustningen på. Så här i efterhand skulle vi lagt ner mer tid före kongressen, men det var inte så lätt eftersom utrustningen var spridd, och det var inte förrän i Borås vi hade alla komponenter ihop.

De inspelade inslagen lägger man in som egna bilder i programmet, precis som signaturen. I de bilderna såg vi till att ljudsignalen bara kom från filen, men tänker man sig att programledaren skall kunna prata samtidigt som inslagen går måste man tänka på att bygga in mikrofonljudet också.

Pierre Andersson intervjuar Andrine Winther i Accent direkt. Foto: Eva Ekeroth Accent
Pierre Andersson intervjuar Andrine Winther i Accent direkt. Foto: Eva Ekeroth Accent

När man klipper kan man välja lite olika övergångar. Där hade jag det lite jobbigt, för jag missade att ändra från mjuka övergånger till raka klipp ett par gånger. Ibland, som mellan inslag och studiokamera vill jag ha mjukare övergång, medan när man klipper mellan kamerorna i studion snabba raka klipp. Det hade inte blivit lika många misstag om man kunnat koncentrera sig på bara mixning av ljud och bild.

Vi sände direkt via tjänsten Bambuser och samtidigt spelade vi in på disk. Nu körde vi ganska låg kvalité ut, men har man högre kvalité kan man sända i en lägre kvalité och samtidigt spela in i en högre för senare bearbetning och uppladdning. Det var en himla tur att vi gjorde så, för tredje sändningen gick inte ut, trots att det såg ut så i Wirecast. Eftersom vi var så få var det ingen som verifierade att sändningen gick ut.

Förresten gjorde jag signaturen helt själv, med hjälp av Garageband (musiken), bilderna i Inkscape och animering/redigering gjorde jag i ScreenFlow (för att det är det programmet jag kan bäst).

Här kan ni se avsnitten

Det var fantastiskt roligt att arbeta med redaktionen

Accent direkt redaktionen under Borås kongressen (Pierre Andersson, Christian Dahlqvist och Eva Ekeroth). Foto Karl-Erik Hjalmarsson
Accent direkt-redaktionen under Borås-kongressen (Pierre Andersson, Christian Dahlqvist och Eva Ekeroth). Foto Karl-Erik Hjalmarsson

Det var väldigt roligt att få jobba med Pierre Andersson och Eva Ekeroth under dagarna på kongressen. Vi lärde oss otroligt mycket, och jag vet att det finns tankar att på utveckla det hela. Inte bara till nästa kongress, utan Accent direkt kanske dyker upp innan dess.

Det jag tar med mig är att man bör vara fler nästa gång. Man behöver också få tid att lära känna utrustningen, och helst hitta en lokal där man kan ha utrustningen uppkopplade så långt det går (man får ta bort de dyra delarna).

Vem vet? Kanske är jag med och sänder Accent direkt från IOGT-NTO-rörelsens kongresser i Lund 2015. Kanske inte.

Sanningen bakom Accent direkt

Eva Ekeroth intervjuar Johnny Boström och Magnus Falk om Nostalgikafét för Accent direkt.
Eva Ekeroth intervjuar Johnny Boström och Magnus Falk om Nostalgikafét för Accent direkt. Foto: Ulf Dalevik

Det här är sanningen bakom produktionen av Accent direkt, som är webb-TV-programmet som sändes från IOGT-NTO rörelsens kongresser i Borås under sista juniveckan 2013. Jag tänkte avslöja lite hur vi arbetade bakom, och framför allt hur jag jobbade med att producera inslagen. Hur fungerade den där mobilriggen jag hade? Hur klippte jag ihop inslagen? Hur fixade jag med ljudet?

Accent, som är IOGT-NTO:s medlemstidning, ville under kongressveckan göra ett sammanfattade webb-TV-program som skulle sändas efter dagens förhandlingar. Accents chefredaktör Pierre Andersson (@pierrea) hörde av sig tidigt på året och undrade om jag hade lust att vara med och göra det. Jag tackade ja, mot att få vistelsen i Borås betald.

Hur tänkte jag?

Jag hamnade lite i tankebryderier, eftersom jag för nykterhetsrörelsen gärna vill visa att så gott som alla kan göra webb-TV om de vill. Det behövs inte alltför dyr teknik, och relativt enkla program för att producera något fullt acceptabelt. Med det i tanken ville jag använda min mobiltelefon som verktyg för att göra reportage runt om på kongressområdet. Det gjorde att jag snickrade ihop ett reporter-kit med följande komponenter:

I mobiltelefonen använde jag mig av appen Filmic Pro. För att redigera klippen använde jag mig av iMovie, som finns för Mac.

Jag kunde inget av programmen

Nu skall jag avslöja några saker. Lova att inte säga något till Accents chefredaktör… Jag hade bara öppnat programvarorna någon enstaka gång innan jag kom till Borås.

Jag hade inte hunnit testa mobilriggen innan jag kom till Borås.

Jag hade inte fört över filmfiler från mobiltelefonen till datorn innan jag kom till Borås.

Jag hade aldrig redigerat några filmer i iMovie innan jag kom till Borås.

Nu kanske jag har en hyfsad grundkunskap, men jag lyssnade, letade information på nätet och litade på att vi skulle kunna lösa det mesta. Och det gjorde vi. Och jag är mycket nöjd med tanke på grundförutsättningarna. Jag kommer här berätta några saker jag tänkt på under mitt och reportens arbete. Eva Ekeroth, journalist på Accent, var den reporter som jag jobbade med under dagarna i Borås.

 Hur såg riggen ut?

Man kan bland annat ta helikoptervyer med ett enbent stativ genom att hissa upp. Foto Karl-Erik Hjalmarsson
Man kan bland annat ta helikoptervyer med ett enbent stativ genom att hissa upp. Foto Karl-Erik Hjalmarsson

Jag börjar med att titta lite närmare på hur den mobilriggen jag använde såg ut. För att kunna hålla telefonen mer stabilt valde jag att ha ett enbent fotostativ. Med den får jag en behagligare ställning där det är lättare att hålla mer stadigt, och man kan välja att fälla ut det helt för att stöjda det mot golvet. Andra saker som går att nyttja är att man kan skicka upp kameran lätt för att helikoptervyer när det passar, eller tvärtom vända kameran för att ta låga bilder och följa någons fötter som går exempelvis.

På stativet gjorde jag en liten vinkel, på vilken jag kunde fästa två lampor. Jag satte också dit en mikrofonhållare så man slipper bära på mikrofonen mellan uppdragen.

Skena som används för att montera lampor på ett stativ
Skena som används för att montera lampor på ett stativ

Jag använde först en Joby Griptight, men den sprack redan första dagen. Tror det beror mycket på att min skena var något för smal, som gjorde att det blev dumt tryck på Joby Griptight-hållaren. Som tur var hade jag packat med min Glif, som är en enkel hållare. Fördelen med Joby Griptight är att den fungerar för mobiltelefoner med skal eller olika storlek. Glif kräver att telefonen är utan skal. Den som inte litar på att mobilen sitter säkert i den enkla Glif, kan komplettera den med en Serif. Fast det var väldigt smidigt med Glif utan Serif, och det fungerade bra under alla dagarna.

Vad var problemen med att filma i mobiltelefonen?

Filmic Pro
Filmic Pro filmar i 16:9 men vi sände i 4:3

I mobiltelefonen använde jag mig av Filmic Pro, som kostar ca 40 kr i AppStore. En riktigt kompetent app. I inställningarna ställer man lätt in stabilisering, format, hjälplinjer, att ljudmätare skall visas och så vidare. Man kan lätt ställa in exponeringen genom att flytta den runda ringen tills ljusinställningen är det rätta. Fokus justeras lika lätt genom att flytta kvadraten till de ställe man vill ha fokus på.

Det största problemet för mig var faktiskt begränsningen i sändningsformatet som var 4:3, medan bilden spelades in i 16:9. Det gjorde det svårt att få de vi intervjuade att hamna rätt i bild. Jag hittade ingen funktion att få hjälp i Filmic Pro för 4:3-formatet, men tycker att det blev hyfsat resultat.

Några saker jag missade ibland var att låsa ljus och fokus vilket man kan göra i Filmic Pro. Det gjorde att kameran ibland sökte fokus vilket syns när automatiken gör att bilden blir suddig när den letar rätt fokus. Du låser genom att klicka på respektive symbol nere i vänstra hörnet av skärmen.

Jag hade också en del problem med mikrofonen som inte alltid fick med ljudet. I Filmic Pro kan man få en ljudmätare i bilden, vilket gör att man kan se om det verkar var något konstigt. Jag kommer ändra min rigg genom att komplettera med en Fostex AR101, som är en liten ljudmixer som ger bättre möjligheter att arbeta med ljudet redan på plats. I den enheten finns också möjlighet till medhörning.

Något jag inte heller var bra på att arbeta med var vitbalansen. Jag skulle givetvis haft ett vitt kort med mig, filmat och låst vitbalansen efter detta.

Jag redigerar ett inslag till Accent direkt i korridoren. Foto Jonta Andersson
Jag redigerar ett inslag till Accent direkt i korridoren. Foto Jonta Andersson

 

Hur förde jag över filerna till datorn (Mac)?

Det är en liten speciell gång om man som jag väljer att föra över filerna från mobiltelefonen via iTunes. Mobiltelefonen ansluts till datorn och när man startar iTunes skall man klicka på sin mobiltelefon i vänstra menyn. Sedan finns valet ”Program”, när man scrollat ner en bit på sidan och valt Filmic Pro så dyker alla filer upp, och man har möjlighet att spara dem på sin dator.

Hur blev råfilerna och vad gjorde jag åt det?

Råfiler kallas de filer som blir resultatet av filmningen. Eftersom vi befann oss i lite stökiga miljöer så fick det bli lite efterarbete med framför allt ljudet för att det skulle bli acceptabel nivå för att kunna sända.

Här hittar filerna i Filmic Pro.
Här hittar filerna i Filmic Pro.

När filerna finns på din dator kan du importera till iMovie för att redigera och fixa till. Det jag först och främst har gjort är att fixa till ljudet. Vi var flera gånger i en ganska stökig miljö, och mikrofonen skrapade lite i bland. Därför använde jag två bra funktioner i iMovie för att fixa ljudet, att normalisera ljudet (få upp ljudvolymen) och ta bort bakgrundsljud. Det kommer man åt genom att markera klippet så den får en gul ram och trycka ”i”.

Genom att tryck "i" när man markerat ett klipp har man möjlighet att normalisera ljudet och ta bort bakgrundsljud.
Genom att trycka ”i” när man markerat ett klipp har man möjlighet att normalisera ljudet och ta bort bakgrundsljud.

För min del fick jag flera gånger sätta förbättringen av bakgrundsljudet till runt 30%. Det gör att ljudet kan bli lite konstigt, eftersom det påverkar hela ljudbilden. I något klipp tog jag också en genväg och körde förinställningen loudness på equalizern när jag ”förstört” ljudet en del.

I Granskaren kan man också arbeta med färg och vitbalans i bilden. Under menyn ”Arkiv” kan videon analyseras för att fixa till stabilisering.

Några andra redigeringstips i iMovie

Jag fick lära mig mer och mer av iMovie under veckan, och jag vill berätta om några nyttiga erfarenheter jag skaffat mig.

Man kan koppla loss ljudet om man vill, men det kan bli knepigt om man sedan vill flytta bild, eftersom ljudet inte följer med så lätt. Det går säkert gruppera så att allt följer med, men det har jag inte tittat närmare på. Än.

Vill man byta till en annan bild men behålla ljudet kan man dra ett klipp och släppa på det ursprungliga klippet (det med ljudet) i projektvyn. Då får man upp en meny där man kan välja vad man vill göra med klippet. Man kan infoga det på ett antal sätt, men vill man lägga det klippet som ett lager ovanpå är det ”Cut away” som gäller.

Har man ett klipp markerat kommer ett kugghjul upp. Klickar man på det kan man välja ”Precisionsjustera” för att fixa till mer exakt var klippet skall starta.

Här har jag klippt ihop några exempel som jag spelade in med riggen under veckan, och visar hur redigeringen i iMovie gör underverk.

 

Det häftiga är att iMovie finns i iPhone också. Jag skulle alltså kunna sköta hela processen i min mobiltelefon om jag vill. iMovie följer med din Mac.

Andra saker jag tänkte på

Det finns några saker jag tar med mig i det fortsatta mobilsändandet. Dels skall jag använda stativet mer för att få stadiga bilder. Ta massor, massor med lååånga klippbilder som man kan använda för att klippa in när man vill redigera i en intervju till exempel. Det ser inte så snyggt ut att klippa när man ser den man intervjuar och personen plötsligt hackar och hoppar till. Det är nog inte fel att köra samma intervju två gånger i de fall där det går. Gärna med kameran i en ny position i andra omgången.

Se till att ställa frågor som inte är ja/nej-svar. Dels blir det mer intressant att lyssna på, och dessutom kan det bli lättare att klippa ihop svar och få det att låta som att den man intervjuar berättar mer utförligt.

Och övning ger färdighet, så testa att spela in och lär dig hur programmen fungerar.

 I min andra del kan ni läsa mer om utrustning och erfarenheter från direktsändningen.

Jag måste rekommenderar GRID-IT

GRID-IT framsidaDet här är en produkt jag inte fått nys på om det inte vore för Øredev. Först var jag lite skeptisk till den, men nu vill jag inte vara utan den längre. Jag talar om GRID-IT som är ett platta för att hålla ordning på alla tillbehör man vill ha med sig till sina prylar.

Jag måste rekommendera GRID-IT till er. Så bra den har varit.

GRID-IT består av en platta med en massa resår/gummiband kors och tvärs där man kan fästa allt det där som hamnar i botten av väskan i vanliga fall. Adaptrar, laddare, pennor, Griptight, sladdar etc hålls på plats, och genom att bara flytta plattan till en ny väska får jag med mig allt jag alltid vill ha med mig på ett lätt sätt.

GRID-IT baksida

Man kan organisera lite som man vill med de flexibla banden. i Banden finns också en gummitråd som håller allt på plats. Man kan skaka rejält på plattan utan att något ens vill ramla bort. Titta gärna på video nedan där jag visar hur den ser ut, och hur väl allt sitter kvar.

GRID-IT finns i flera olika storlekar, och på baksidan finns en ficka som i min variant passar perfekt för en iPad Mini.

Idag tänker jag inte på att jag har den förrän jag behöver den där adaptern eller är glad över att min Griptight var med i väskan. Det är bara ett tecken på hur bra den är, att jag inte funderar över det.

Ibland är det bra med reklamprylar, annars hade jag aldrig upptäckt den här.

Köp en så du får ordning på allt det där du har längst ner i väskan.